Arniston – Mosselbay

Om vi hade bott lite annorlunda så hade nog vårt första intryck av Arniston varit ett helt annat. Vår lilla lya och hela komplexet såg fint ut på utsidan men inuti var det inte mycket att hurra för plus att det låg flera kilometer utanför själva byn. Sen var det ju det där med spök-känslan och no wi-Fi.

Frukosten var ungefär som jag trodde så jag är glad vi hade egen med oss… Vem mår liksom bra av sånt här oavsett tidpunkt?

Nåväl. Strax efter kl 9 gav jag mig ut och redan då var det kokande hett. För mig är det inga problem mer än att det plaskar förskräckligt mycket om mig efter ett tag. Så tur det var så folktomt. Många säger det är högsäsong här nu men det låter helt ofattbart med tanke på hur öde det både är och ser ut överallt. I Arniston bor inte ens 100 människor permanent om jag fattat rätt och de flesta husen verkar gå att hyra som semesterboende. Fint är där i alla fall! Husen påminner om en kombination av Grekland och England.

Jag sprang ett varv runt “byn” och tog sen vägen ut mot grottan. Jag vågade mig inte ner i den men jag fick en löptur som var magiskt vacker!

 

På vägen hem kunde jag inte låta bli att ta denna bilden. Så är det nämligen här. T.o.m när det är 120 km/h så går folk utmed vägkanten!

Avslutade med ett litet bassäng-dopp eftersom havet var en smula för vilt.

Sen for vi vidare. 30-35 mil (cirka) kanske inte låter så mycket på en dag men jag tycker det är skitjobbigt att sitta still så länge. Vi gjorde några små korta stopp såklart men det blir ändå segt. Vägarna är bra men snudd på oändliga ibland!

Termometern visade dessutom upp till 35 grader så det där att vara ute för att “piggna till” funkade inte så bra. Tack och lov för AC! Och tack och lov för att bilen håller ihop!

Nu har vi i alla fall stannat i Mossel bay och bor i en urgullig liten lägenhet. Det är tydligen en svensk som räddat stället från att helt förfalla så därav namnet Asgard Valhalla.

Stackars Anders verkar ha blivit matförgiftad så jag har fått roa mig själv.

Gick en runda runt piren och in mot stan igen. En dimma har lagt sig som ett blött täcke (luftfuktigheten är 92% just nu) så jag såg inte så mycket men det jag sett gillar jag!
Det är lagom stort och känns liksom mysigt!

Murmeldjuren igen!

Jag gör mitt bästa nu för att kurera Anders. Mina hemkok brukar funka på mig så det är bara att hoppas de funkar även på honom…

Kram från Ingmarie