Om ca 1,5 vecka är det Öst 60 km km och jag begriper att det kommer bli en av mina största utmaningar ever. Dels har jag aldrig tagit mig till fots så långt och dels har jag sprungit på tok för få riktiga långpass. Men nu är det som det är. Jag har helt enkelt inte kunnat/pallat mer utifrån de förutsättningarna som varit och är just nu. Flytt, nytt jobb med allt vad det innebär, utbildningar, köp av fritidslya och inflytt i den, sjuk närstående och lite annat som tagit tid och kraft.
Dagens pass kändes åtminstone helt ok (förutom möjligtvis när isvinden låg rakt på mig) men det är ju inte ens hälften av sträckan på Öst och jag kan ju inte påstå att benen var jättesugna på att fortsätta lika långt till…
Men kanske Ultrastjärnan Camille Herron har rätt när hon säger att man ska skippa långpassen? Trots att hon är världsbäst på ultra/24 timmars/48 timmars mm så kör hon max 22 miles (35 km) 1-2 gånger /månad. I stället koncentrerar hon sig på att ha kontinuitet och ökande mängd. Hur som helst så kan jag inte göra mycket mer än att hoppas kropp, knopp och väder är med mig. Känslan att kunna njuta i solen efteråt är i alla fall oslagbar!
En annan sak som tagit tid är förberedelserna inför Konstrundan som startade i dag. Väldans skoj!
Välkommen om du vill och kan! (Jag är där nästan hela fredagen och lördagen. Ej söndag pga jobb.)
Det finns massor av olika slags konst i hela Skåne att åka runt och kolla på! Om du inte kan komma men vill boka något så är det bara att maila via min konstsida.
Kram från Ingmarie