Visst sved det i benen som när det var långa, branta backar på Vånga Xtrem men för mig är det sjukt mycket jobbigare att kuta korta backar som ska avverkas snabbt. Eller snarare “snabbt” med två “” runt ordet för ingen kan nog anklaga mig för att vara just det.
Trycka på uppför är värsta bendödar-metoden. Åtminstone för mina ben. Sega på uppför en lång backe däremot – det älskar jag.
Men man ska ju utmana sig själv och inte enbart öva det man är bra på så därför utsätter jag mig för de där korta emellanåt. med tanke på hur darriga benen blir så borde det ju ge någon slags (positiv) effekt.
Vilka backar gillar du mest?
Kram från Ingmarie
Backar är alltid trevliga. Uppför då alltså. När man är på väg mot ett hägrande mål.
Nedför känns mer som en transport/vilo-sträcka.
Men trevligast är ändå de backar som belönar en med en hissnande utsikt. Tänker bland annat på Hammarbybacken och några fina backar i Spanien 👍
Så sant! Jag gillar nedför när man liksom kan kan flyta och känna sig jättesnabb! 🙂