Adrenalin och andra stresshormoner kan verkligen mörka en hel del. Tyckte inte det gjorde så ont i går kväll efter vurpan men när hormonerna lugnat sig kom också smärtan. Jag tar i princip bara painkillers när jag inte kan sova och just i natt var ett sådant tillfälle… Det var ffa högerhanden som var ledsen.
Tack och lov är smärtan nästan borta och jag lyckades fixa till bra förband till mig själv på jobbet. På så vis har jag både rätt yrke och arbetsplats.
Provade att kuta en sväng och även om det inte var katastrof så var det inte bra. Helt klart har jag på något vis även slagit min höft och känner mig minst sagt ram-sne.
Men havs-fotbadet var ljuvligt!
Kram från Ingmarie
Du skrev i din tidigare bloggpost att det kanske fanns en mening med din cykelvurpa (och skadorna därmed)….och det gör det. I alla fall enligt mitt sätt att se på saken.
Det är lätt att ta ens “normala” liv för givet. Min egen cykelvurpa för några år sedan med inte bara skrapskador (klarade dock händerna men handskarna fick gå i soporna) utan även med revbensbrott var naturligtvis också pest och pina.
Men läkningsprocessen med dess förbättringar var otroligt upplyftande. Skrapsårens storlek minskade dag för dag. Bara att ta en promenad utan att revbenen protesterade var ett lyft utan like. När jag sedan efter ett tag prövade med att kuta 1500 meter utan smärta, och sedan ökade på med ytterligare 1500 meter varannan dag fick jag i pur löpglädje till en löpserie (runstreak) som jag varken förr eller senare haft.
Tror även att min kropp uppskattade den lite längre återhämtning den fick. Småkrämpor jag normalt brukade ignorera försvann helt för en tid.
Så min poäng är att vad som än sker finns det sällan (eller aldrig) någon nackdel som inte för med sig någon fördel.
Med hopp om snar bättring 🙂
Jag håller helt med dig och tänker i princip samma! “Någon” vill antagligen säga mig något… Innerst inne vill jag dock kuta maran här i morgon och det som hindrar mig från att testa är fötterna..
Smartast hade garanterat varit att bara chilla och göra egna små äventyr.