Coldswim

Trapporna, gymet, glittret, badet och tåget

Det stod backe på programmet men eftersom skogsbackarna var snorhalt och jag inte vill kuta asfalt ett helt pass fick det bli ett mellanting. Trapporna på Galgberget är ett bra substitut för milde himmel vad de kan suga ut benen! Samtidigt tycker jag det där 700 meters-varvet är ruskigt skoj. Först upp, upp, upp, sen lite platt på vägen innan nedför till trapporna igen. 8 varv-50 sekunders vila + 6-7 km distans.



Bytte om till torr tröja och cyklade direkt till gymet gör att miss benen lite till.🤪

Men sen har det varit chill. Daniel och Noel kom till stan och det har varit så mysigt att hänga med dem, mamma och Ulf. Älskar verkligen min fina familj!❤️❤️❤️

En annan väldigt fin sak är hur Halmstad alltid dekorerar staden så fint. Spelar ingen roll vilken tid på året det är. Det är alltid makalöst vackert!

Min snälla bror skjutsade mig också till ett ”riktigt” bad så jag slapp vada halvvägs till Danmark för ett dopp.🙏🏻🤩 Nu har jag stillat abstinensen och badviruset en stund. ”Problemet ” med det där viruset verkar dock vara att ju mer man badar ju envisare blir det.🤣



Fram tills dess var dagen perfekt. Sen skulle jag ta tåget hem och då blir det sällan bra vare sig tågbolaget heter SJ eller Öresundståget…

Tog ett tidigare tåg för jag inte ville komma hem för sent men vad hjälpte det? Inte ett smack. Så sjukt trött på hur dåligt detta sköts och jag förstår verkligen inte varken att det är tillåtet eller ens möjligt att göra så mycket fel. ( Denna gången var det bl s gör de skulle koppla ihop två tåg men det gick inte. När de väl bestämt att strunta i det var det tågkö..😳)

Men nu är jag äntligen hemma hos mitt ❤️ igen!

Kram från Ingmarie 

Virus

Jag anade det redan i morse. Att det där ”viruset” skulle sätta klorna i mig. Ja alltså inte någon covid-virus variant som var och varannan människa verkar ha nu (trots x antal sprutor) utan det där andra envisa som jag egentligen aldrig vill bli av med.

Att hitta ett bra badställe i närheten av stan är dock lite knepigt. Havet är nära men det är extremt långgrunt just där. Att cykla 10 km tur och retur hade varit både riskabelt och så pass extra kallt att det liksom hade tagit bort njutningen. jag hade fått en del tips om att det skulle finnas en stege ner i Nissan på södra sidan men om den funnits så var den inte där nu. Inte på andra sidan heller så för att inte helt trilla ihop av abstinens fick det bli ett dopp i det långgrunda havet. Benen blir åtminstone nöjda! haha

Löpvirus är typ miljarder gånger enklare att bota och stilla. I alla fall om man är springbar. Farten spelar ingen roll för mig utan det är själva rörelsen och känslan jag är ute efter. Galgberget var täckt av nysnö och det var förvånansvärt springvänligt där!

Jag hoppas deltagarna på mina klasser också fått bort sina ev spring- och yogavirus. De såg i alla fall glada ut efteråt!

Kram från Ingmarie

Fortsättningen på SL6

I går sprang jag på välkända vägar och stigar runt byn. Tack och lov för skjutfältet så det blev åtminstone lite halkfritt! Där var det både plogat och uppskrapat. Ibland är militären bra att ha. På stranden och i skogen var det ok och jag höll mig på benen så det var ju bra. Akuten är fullproppad och ortopeden har ändå ingen säng över om man skulle behöva en. Inte IVA heller för den delen!

I dag har jag varit ledig och verkligen kunnat njuta av första advent.

En sån här dag med strålande sol, minusgrader och obetydlig vind kan jag nästan bli lite kär i vintern.
För att slippa springa genom byn, och för att Anders skulle slippa vänta allt för länge på mig, så släpptes jag av vid Äspet för att ta mig via den ”gamla Skåneleden” till den ”nya”. SL 6 från Åhus till Nyehusen har jag sprungit flera gånger men sen har jag fått hitta egna vägar för att ta mig vidare. Nu har man  byggt vidare på denna för att knyta ihop det hela till både Maglehem och Degeberga. Den är inte helt klar och de delar som är det är så nya att de inte ens finns på kartan ännu! Men jag har testat en bit av den och jag säger bara olalllalaaa!

Vägen till Nyehusen följde jag inte helt Skåneleden utan tog istället delvis den fina Sydkustleden.

Nästan direkt efter Nyehusen såg jag de nya skyltarna. Osäker på om leden egentligen bara fortsatte eller ”började om” men hur som helst så blev det en stund med rejäla utmaningar. Om du någonsin har sprungit i sand + snö + backar + is så vet du vad jag menar. Kilometertiderna var inte mycket att hurra för om jag säger så men pulsen sköt i höjden och benen fick mjölksyra så jag maskade verkligen inte.

Det var slingrande roliga stigar upp och ner i skogen  blandat med platta partier utmed havet och förbi alla ålabodarna. Fantastiskt fint!

Precis innan parkeringen i Friseboda träffade jag på Anders. Mycket bra tajming för jag ville ändra den ursprungliga planen.

Eftersom jag ville kuta mer bestämde vi att han skulle hämta upp mig lite längre bort.  Som vanligt kändes det kristallklart var men som vanligt blev det lite tok… De sista kilometerna blev i tung blötsnö i svag uppförsbacke och mina ben tog totalslut men vad gör det? Jag var jättenöjd med 2,5 timme i detta absolut perfekta vinterväder och landskap. Skåne alltså! Man kan bara älska det!


Vid Folkestorp där jag blev upphämtad finns ingenstans att bada så det blev hemmavid på Äspet. Varmare i vattnet än luften denna dag! ( + 2-3 i vattnet och -6 i luften)

Nu är vi hemma igen och jag är både mätt och upptinad. Blir de andra advent bara hälften så bra kommer det bli en riktigt  fin december!

Kram från Ingmarie

Så kom den även hit

Snö i Åhus höt inte till vanligheterna enligt The locals och det var ju faktiskt en av anledningarna till att vi flyttade hit… Jag har absolut noll behov av snö men i dag kom den i alla fall. (Som oim den bryr sig om vad jag tycker. haha!)  Inga mängder men tillräckligt för att det skulle bli vitt överallt. Jag är (som vanligt) skeptisk till den..

Jag hann i alla fall precis bli klar med löppasset innan den kom så det var bra! 4 km uppvärmning, 6 km ”snabbdistans” och 4 km nedjogg. Jag tror jag  jobbade på bra för jag blev helt genomsvett trots att det var 5-6 minusgrader.

Efter att ha pluggat och gjort ett tandläkarbesök, som kommer bli flera och väldigt dyrt, var jag med på ett ”Crosscage-pass”. Det var en för mig ny instruktör och passet var både roligt och utmanande så jag kommer prova igen!

Som du vet är jag ju ingen vintermänniska. Om jag fick välja hade det räckt med en månad vinter, två månader höst, tre månader vår och resten riktig sommar. Jag tror att det är just det där faktumet att sommaren är så förbenat kort gör att vintern känns ännu jobbigare. Särskilt när vi så sällan har en riktig sommar med mycket sol och värme. Förutom träning så är det som håller mig från det svarta depp-hålet utan tvekan baden. Jag ångrar dem aldrig. Inte ens de i snö och isvindar.

Kram från Ingmarie

Del av SL 4 + Snogeholm + Sövde

Några mil söder om Sjöbo ligger Snogeholms strövområde och slott. Jag har varit här en gång förut men det var flera år sedan vid starten på TGS-racet så jag varken hann eller fattade vilken guldklimp detta stället är.

För att jag skulle bli klar ungefär samtidigt som Anders så blev jag avsläppt vid Vitabäck för att följa en del av Skåneledens SL4 som går genom Österlen. En trevlig etapp men lite för mycket stenar för att jag ska ge den högsta betyg.

Den blir dock bättre så fort man kommer in i Snogeholm och hade det inte varit för att det fanns så mycket att upptäcka där så hade jag lätt kunnat fortsätta! Det lär jag också göra så småningom.

Det finns (nästan) hur många olika slingor som helst att välja mellan och jag var banne mig på alla och härjade runt. Förutom att jag träffade på Anders en gång så mötte jag bara en endaste löpare till. Ofattbart! Det var åtminstone några som var ute och gick. Var det pga minusgraderna det var så folktomt?

19 km senare var det enda jag frös om händerna och ansiktet men det gjorde att picknicken fick vara i bilen. Ska man fika ute i 4-5 minusgrader krävs extrafiltar och kanske t o m en brasa.

Nu hade dock det där badviruset planterat sig i min skalle igen och då är det inte mycket att göra mer än att lyda trots att man redan innan undrar hur man ens ska kunna lämna bilens värme. Jag hade fått tips på en badplats i Sövde några kilometer längre bort och jag är så himla tacksam och glad över att jag löd!

Lite längre bort satt ett gäng i en bastu och kanske undrade de vad jag höll på med?

När vi sen åkte hemåt hade den finaste väglampan tänts åt oss! Visst har jag sagt att jag älskar månen? Och solen.

Kram från Ingmarie

Fredags-bakelser

Det känns som evigheter sen jag simmade sist och det var det! Eller åtminstone en halv. Har jag varit hemma hade jag simmat grattis med klubben i dag men i Halmstad kostar det 95kr.😜 Stockholmspris men det var det värt!

Eftersom vi inte behövde åka hem förrän nu i kväll kunde jag vara med på Marinas crosstraining. Den brukar vara tuff, eller ”veckans tuffaste pass på Sats” som en medlen förklarade det, men i dag slog den nog alla tidigare. T o m de där super-atleterna som dammar av crossfit-pass före frukost kroknade!


Själv har jag inga fungerande armar längre och benen lär vara som två styltor i morgon.😄😄Men det var så skoj att jag redan längtar till nästa gång!

Man ångrar som sagt var aldrig ett träningspass! Inte ett bad heller. Är det så som i kväll gråter jag nästan några lycka-tårar. bara jag i det stora havet med månen som lampa.  Helt ärligt så tror jag detta kan bota det mesta! Helt utan biverkningar!😍

Kram från Ingmarie

 

Nu vet jag vad som händer med löpbandet vid elavbrott

Intervallker i halv storm dagen efter ett tufft Transformer-pass kanske inte är jordens smartaste men jag tänker att det det buyggde säkerligen både muskler och pannben för himmel vad det blåste! I motvinden kunde jag emellanåt inte röra mig. Det var som att försöka springa mot en vägg! Har garanterat aldrig gjort långsammare tusingar!

Medvinden hjälpte inte ett skvatt för den var så stark att mina ben nästan slogs undan så mycket att jag var tvungen att bromsa! Tyckte faktiskt det var lite läskigt. Trött blev jag i alla fall och det var snudd på att jag inte orkade de fyra sista kilometerna nedjogg hem men på något vis gick det och jag var sjukt nöjd både över att jag gjorde passet och ”stod ut” i kastvindarna.

Vinden suger tydligen för jag slök lunchen på mindre än två minuter!

Brydde mig inte ens om att dusch för av någon anledning inbillade jag mig att det skulle vara lä på ”andra sidan” vid östra stranden och bada i dagsljus står högt på listan just nu. Jag hade jättefel! Vågorna var meterhöga! Vattnet var dessutom väldigt högt men har badviruset kommit så… ja du vet ju… Höll hårt i stegen och kände mig helt euforisk av att få och kunna uppleva detta.

 

Sen var det strömavbrottet. Mitt under min Indoor-runningklass gick strömmen på halva delen av löpbanden! Bara så där! Så halva gruppen fick snabbt byta band. En fick t o m ta en spinning-hoj istället för klassen var full och banden för få. Som det kan bli! Men nu vet jag att banden verkligen stannar tvärt när elen slås av! Allt slutade dock väl och Yin-yogan klarade sig helt utan incidenter.

Kram från Ingmarie

Kanske har de rätt?

Det finns tydligen de som tycker det är helt galet att träna över huvudtaget och (minst) en gång/dag i synnerhet. Och kanske har de rätt när man ser ut så här?

Men det är så det kan se ut när man sprungit, drillat magmusklerna med ett absolution -pass och nästan dött utmattningsdöden på ett tok-skoj MA Circuit-pass. Man blir trött (japp), svettig (japp igen), får(förhoppningsvis)  träningsvärk och man blir så in i bängen lycklig ända in i benmärgen.

Fikat efter satt som en smäck om jag säger så.

Även kiropraktorbesöket. Nu vet jag varför det känts som om handbromsen legat i hela tiden när jag sprungit. Den låg i! Fotbromsen också! Hoppas båda har släppt nu. Yin yogan nu i kväll  gjorde garanterat också gott.

Det här stället gjorde garanterat ännu mer gott!

Jag blir verkligen lycklig långt in i själen av att bada nu och det här med att doppa huvudet går riktigt bra! Jag blir om möjligt ännu lyckligare av det!

Så himla glad att Kajsa ville hänga med på allt detta! Tack vännen!

Kram från Ingmarie

Träffar liten och inviger en ny säsong

Förra gången jag träffade Lisa var hon minst sagt höggravid. Vi körde vattenlöpning och senare den dagen kom lille Elliot till världen! Detta var i maj. I dag fick jag äran att träffa honom. Så gullig och go att jag nästan kidnappade honom. Vi sprang en fin runda ute på Djurgården inklusive kaffe-stopp på jättemysiga Kruthuset. Innan i dag visste jag inte ens att det fanns. Glömde dessutom fota för vi hade så himla mycket att prata om!

Jag hann precis i tid till tandläkaren, dvs det som var huvudsyftet med resan hit, och innan ännu ett härligt Yin yoga pass hann jag både plugga och träffa Kajsa en extra stund. Jag messade henne för att fråga om hon ville med och bada och såklart hon ville! Den tjejen bangar nog inte för någonting som innebär att vara ute och att röra på sig.

Jag fortsätter med vinterns utmaning med att doppa huvudet och jag börjar verkligen gilla det.

 

Precis när vi var klara började det snöa! Så nu kan vi verkligen säga att vinterbadsäsongen är startad!

Nu hoppas jag på en nästan-repris i morgon!

Kram från Ingmarie

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie