Festdag!

Jag hade förvisso några tider att passa i dag, tre för att vara exakt, men de var plättlätta att “stå ut” med.

Tid nummer ett:
06.30. Snabb kopp kaffe och sen hojen till upphämtningsplatsen för att åka till Nälstabadet på andra sidan stan. Klockan 08 var vi alla redo för  90 minuter lördagssim med TS .
Första kvarten undrade jag på riktigt hur i all sin dar jag skulle palla men det gjorde jag! Blev starkare och starkare och t.o.m snabbare och snabbare ju längre vi höll på! Så som det är med trögstartade motorer.

Tid nummer två:

Hojen igen men denna gången genom skogen till Hellasgården där ett nygammalt gäng var redo för lite iceswim kl 14.30.  Tre av gänget hade aldrig testat innan och det är galet modigt att göra det när det är – 0.01 grad i vattnet, isen ligger tjock och det blåser! Men de fixade det!

Och hålet var nästan lagom stort för att vi alla skulle få plats!

 

Att alla blev euroforiskt lyckliga är det väl svårt att betvivla?

Finns en kul liten film på Fb och i mitt Insta-flöde för den som vill kolla! (@Ingmarie_yoging)

Tid nummer tre.

Kanske den aktivitet som de flesta verkligen kallar festCoach Ulf hade bjudit hem ett stort gäng av enda anledningen att vi skulle ses utan svett, klor och mjölksyra. Dvs som helt vanliga människor. Hur skoj som helst med massor av god mat, babbel, dans och bubbel. De där Tofu-bollarna var så goda att jag inte ens kan beskriva hur goda de var!

Och vad kan väl vara bättre att ge en simcoach än en Dryrobe?

Jag var inte kvar till slutet för i morgon ska det jobbas. Och det kommer vara ett lite speciellt pass…

Kram från Ingmarie

Lyxdag!

Att ha en hel dag utan en enda tid att passa är megalyx för de flesta och absolut för mig! Målet är att ha åtminstone en sån dag/vecka men det lyckas jag väl si så där med… Alltid är det liksom något även om man s.a.s är arbetsbefriad.

Men i dag hände det!
Precis hela dagen har varit klockfri!
Och jag har både njutit och utnyttjat det till max.

Löpturen blev lugn men ganska lång. Den där solen har visat sig i princip hela dagen så hur skulle jag kunna hålla mig inne? Dessutom i princip helt vindstilla vilket var “tur” för temperaturen var runt nollan.

Jag sprang bland annat runt både Ältasjön, Drevviken, Källstorpssjön och Flaten men hur vackert och stilla det än var lyckades jag hålla mig från att hoppa i.

Men när jag passerade Söderbysjön var det kört.

Det var så pass kallt att isen låg bara 15-20 meter ut men det räckte ju.

Egentligen var jag väl ganska nöjd med “nöjes-utelivet” där. Fixade lite hemma, målade, skrev och lagade mat men så blev det mörkt och högst upp på himlen syntes den fetaste månen du kan tänka dig.

Jag tror inte ens att jag tänkte. Jag bara gjorde. Det fanns liksom inget att fundera på. En dröm skulle gå i uppfyllelse! Den att få is-simma under månen!

Hade jag väntat tills lite senare hade månen antagligen varit mer rakt över sjön men jag vågade helt enkelt inte chansa på att molnen skulle hålla sig borta. Det var därför lite svårt att fånga ögonblicket men kanske kan du ana. fanns nu en tunn is hela vägen in till kanten vid det här laget men den var enkel att ta bort.

Tydligen var det heller inte vilken måne som helst utan en Wolf Moon Eclipse. Jag är så himla tacksam och glad över att jag tog tillfället i akt för detta hade jag inte velat vara utan. Så otroligt vackert, unikt, magiskt och fridfullt att det faktiskt är obeskrivbart.

Jag hoppas din dag, med eller utan klocktid, också varit fin och värdefull för dig!

Kram från Ingmarie

Lagom, varm, iskall, kokhet, lagom igen

Det här att vi i princip alltid omger oss med en “lagom” temperatur må vara bekvämt och skönt men det är förödande för kroppens förmåga att kunna reglera sin temperatur. De flesta av oss har helt enkelt skämt bort kroppen! Som de flesta kan räkna ut så är det ju inte alltid så bra. Förutom att vi blir sämre på att hantera förändringar så försämras bl.a immunförsvaret.

Jag gör mitt bästa för att min kropp ska klara av både kyla och värme. I dag har den då verkligen fått jobba! Och den har gjort det så himla bra!

Inne är det ju alltid “lagom” så länge allt fungerar som det ska med element/AC och täta fönster. Ute kan vädret vara i princip hur som helst men vid denna årstiden är det åtminstone inte “varmt” även om jag väl får säga att den är ovanligt mild. Faktiskt skrämmande mild…

Men hur ljummet det än är ute just nu så känns det nästan alltid lite bistert precis när jag kommer ut för att kuta. Efter de första 5-10 minuterna brukar dock kroppen ha tinat upp och när dagens intervaller var igång frös jag inte någonstans.

Och om nu någon inte tror att jag kan bli trött så kan jag avslöja att det är helt fel. Jag blev skittrött av de där 8 x 5 minuterna.

Inte blev jag direkt piggare av utegyms-övningarna men jösses vad kul det var och så bra det gick! För att inte tala om hur himla bra jag mådde efteråt.

Det var svettigt förstås men så fort jag var hemma och chillat ner några minuter var kroppen som vanligt igen. Men det varade inte ens en timme för sen var det dax för detta.

Bästa Ville hakade på och jag älskar att jag har en likasinnad som nästan-granne! Han är en så fantastisk inspirations- och energikick!

Söderbysjön är i princip alltid lite kallare än Hellas så om det var en ynka grad där i går så var det antagligen ännu lite svalare i Söderbysjön i dag. (Glömde kolla…) Egentligen kvittar det för kallt är det och det tar tid att tina upp även om man “bara” varit i 4 minuter. Kanske var det då märkligt att jag svettades kopiösa mängder på Hot yoga-passet bara några timmar senare. Men det gjorde jag. Så där så det var en mindre sjö runt mattan! Skönt!

Och nu, när jag sitter i soffan här hemma, är  allt så där “lagom” igen. Nog är kroppen en fantastisk manick?

Kram från Ingmarie

Dubbelblöt = dubbellycklig

Jag började med att bli jätteblöt på Eriksdasldsbadet. Sim + poolrun tills jag var alldeles skrynklig och goggle-ögonen väl förankrade i nunan. Det ska väl synas vad man har gjort?

Hem så fort det gick med SL och hoj, snabbt ombyte och ännu snabbare mumsande av ett fröknäcke med groddar för jag hade bråttom att komma i väg igen till Hellas. Hade nämligen ett helt gäng som väntade på mig för att få testa iceswim!
Ja alltså de hade såklart kunnat testa utan mig men det jag tillsammans med Wolff-Wear som ordnade ett “prova-på” tillfälle igen. Precis som på Nyårsdagen. I dag var vi dock dubbelt så många! Fantastiskt skoj! Jag började med att berätta lite både om cold/iceswim, om vad man ska tänka på, tips och hur vi skulle göra. Inte för att jag är något särskilt proffs men jag börjar bli van och ffa vet jag att man ska vara försiktig.

Av de som kom hade hälften aldrig testat över huvudtaget men precis alla kom i! (Och upp.) Det är faktiskt både stark och modigt gjort! En grad Celsius är banne mig bitigt. Men det var vindstilla och hela 5 grader på land.

Själv var jag som vanligt lyckligare än en unge innan julafton.

Som en liten hönsmamma försökte jag se till att alla mådde bra. och klarade det. Tror jag lyckades hyfsat.

 

 

Jag var precis lika lycklig som alltid och hade gärna varit i lite till men ville inte de andra skulle behöva vänta på mig. Det var ju liksom inte sista chansen för mig.

Nog ser vi alla väldigt glada och lyckliga ut?

Och sjävklart fikade vi efteråt!

Nu har jag även duschat för andra gången så tror det får räcka med väta för i dag. Det kommer ju en ny dag i morgon!

Kram från Ingmarie

Det blev bättre

Somnade på tok för sent efter gårdagens kvällsjobb vilket gjorde att jag även vaknade sent. Om det var därför jag kände mig låg och “olustig” låter jag vara osagt men så var det i alla fall. Hjälpte inte ens att solen sken. Helst ville jag liksom bara ligga kvar i sängen och sova bort hela dagen och natten i en förhoppning om att det gråsvarta inombords skulle ha försvunnit. Men innerst inne så vet jag ju att det inte funkar så. Det blir bara värre av inaktivitet. Min fasa är ju att jag ska trilla ner i det där “svarta hålet” så hur mycket jag än ville “försvinna” så använde jag mina sista krafter till att både bokstavligen och bildligt tvinga mig ut. Jag lovade mig själv minst 20 minuter. Om det inte vänt då så skulle jag få gå in igen och dra täcket över huvudet.

Redan innan två minuter gått träffade jag Christian som var ute och gick. Stannade bums för att slippa kuta. Så tråkigt kändes det. Pratade bort en stund och kände mig allt lite gladare. Sprang sen vidare på blytunga ben. Började klura på “kortaste rundan” för kuta fram och tillbaka ville jag minst av allt. Av någon anledning så sprang jag ändå förbi den där “kortaste rundan” och efter drygt 20 min. träffade jag på Liselotte och än en gång stannade jag för att slippa kuta. Fatta mig rätt, jag pratar gärna med de allra flesta men jag stannar väldigt, väldigt sällan på ett löppass för att göra det. Särskilt inte när det blåser isvindar. Men just i dag tror jag de där två var utsända för att hjälpa mig.

Jag kutade vidare. Tog det löjligt lugnt och det var knappt styrfart uppför backarna. Men jag brydde mig inte. Sprang helt på känsla och plötsligt märkte jag hur min hjärna gjorde rundan längre och längre. Och den blev längre och längre. 2, 5 timmar för att vara mer exakt. Utan vare sig vätska eller energi, jag skulle ju bara vara ute i 20 minuter, och jag var inte ens trött.

Så märkligt va? Men gissa om jag mådde bättre? Det slår banne mig aldrig fel! Naturen (och rätt människor) hjälper och läker!

Fick i mig lite fika, och hann tina upp händerna, innan jag cyklade ner till Söderbysjön. Två dagar utan iceswim och min abstinens var enorm! (Kanske det var därför jag var extra låg…?)

Det blåste fortfarande mycket, sådär så hojjen höll på att välta, men det hade nog inte varit mycket som kunnat hindra mig. Bara jag, sjön, månen och vinden. Total frihets- och lyckokänsla för mig!

Ca 1,5 grad både i vatten och luften men jag tror vinden sänkte luft-temperaturen rejält! Inte ens Dryroben och teet kunde hjälpa mig få upp värmen men det var ändå lite svårt att slita sig från detta.

Så där  “enkelt” var det i alla fall att komma väldigt, väldigt långt från det där svarat hålet. Tacksamhet är bara förnamnet.

Kram från Ingmarie

Bra start!

Om året fortsätter så som det varit i dag under årets första timmar kommer 2020 bli hur bra som helst! Eller förresten. Löpmässigt får det gärna vara lite bättre för även om det var ok i dag var det inte toppernbra. Benen får väldigt gärna vara en smula piggare om jag säger så…

Resten har varit absolut högsta poäng!

Du vet ju vid det här laget att jag kommit att älska iceswim och vi blir fler och fler som fattar grejen. Det här gänget jämte mig t.ex har i dag testat på för första, men garanterat inte sista, gången! Nog ser de ganska lyckliga ut?

Magnus, Inger, Joachim, Lena och jag.

Extra tufft att våga testa en blåsig dag (det är alltid lite värre då) med denna temperaturen i vattnet. (Men det sa jag aldrig innan. hehe.)

Det stämmer verkligen att man kan mer än man tror! Alla vågade våga och ingen ångrade sig även om tvivlen var skyhöga innan.

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Jag njöt massor! Hade det inte varit för att de andra redan var uppe, och för det faktum att jag vet att just blåst förvärrar uppgången och efterfryset oerhört mycket, så hade jag nog varit i ytterligare 5 minuter. Att de andra gillade det vet jag för vi ska göra om det redan på måndag! (Du är välkommen såklart! Kl. 14 på vänstra bryggan bakom repan i Hellas.)

Såklart eftersnacks-fikat och den vackra himlen även bidrog till att det blev så himla härligt. Allt räknas för det är en helhet i det här.

Lena är inte bara en rackare på att simma i bassäng och i OW. Hon är minst lika bra på iceswim!

 

New Mexico + Dalarnamössor = sant!

Det hela blev ännu lite bättre senare när mörkret fallit för då fikade jag (inomhus) i Hellas Storstuga tillsammans  med Anders och lillebror Markus med sötnosarna som var på besök i 08a land.

Ja du ser! Så bra start hade jag! Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Nyfikenhets-längtan

Jag tror, och hoppas, att vi alla har någon slags längtan efter något vi vill göra. Något som liksom ligger och gror i bakhuvudet och som du vet du “måste” göra för att få ro i själen. En längtan efter något som du vet kommer att ske men du vet kanske inte precis när. Vissa saker kanske förblir en längtan men då tror jag egentligen mer det handlar om att den inte är tillräckligt stark för att man ska sig tiden och energin till att genomföra det. Och ibland kan en längtan faktiskt t.o.m ebba ut och försvinna men då har man nog het enkelt väntat för länge. Jag tror nämligen också att en längtan som inte uppfylls till slut mycket väl kan dö. Rent spontant tänker jag att det är ju ganska sorgligt för grunden till den där längtan är som jag ser det en slags nyfikenhet och dör den så dör också en del av oss själva.

Så vad du än gör fortsätt längta, gör din längtan och fortsätt vara nyfiken! Det värsta som kan hända när man uppfyller sin längtan är väl i princip att det inte var lika roligt, häftigt, vackert eller härligt som man trodde. Men då vet man åtminstone det och slipper dö nyfiken.🤪

Simningen började också som en slags längtan för mig. Jag ville verkligen kunna simma så där coolt i bassäng, sjöar och hav som jag sett andra göra. Att lära sig simma har dock inte varit någon “quick fix”, faktum är att jag kanske aldrig kommer lära mig det på riktigt, men så mycket vet jag att det varit och är värt varenda slitig sekund jag lagt ner på att öva rör att komma dit jag är nu. Jag är evigt tacksam att jag tog vara på den där längtan och gjorde den till verklighet. Nu längtar jag mest efter mer och fler simäventyr! 🥳

I flera veckor, kanske t.o.m månader, har det funnits en annan simäventyrs-längtan inom mig och i kväll blev den verklig. Jag tror att det var helt oplanerat och spontant men egentligen vet i sjuttsingen om det egentligen var det. Jag har ju som sagt var längtat och klurat ganska länge. Men det var både spontant och oplanerat på så vis att jag bestämde mig inte förrän jag kom innanför dörren efter gym- och sim-träning inne i stan. På rekordfart packade jag upp allt blött och svettigt, svirade om och packade ner handduk och pannlampa i en påse. Hann inte ens koka te som jag alltid har med mig på iceswim-äventyr.😱 Då är det bråttom och då längtar jag väldigt mycket. För det jag ville var iceswim i skymningsmörker.

Det var precis lika läckert som jag föreställt mig. Eller nej förresten, det var bättre! Mycket bättre! Förutom att det blåste så var det så stilla, tyst och fridfullt att jag nästan kunde ta på det! ❤️

 

Efter en liten stund sprang Anders förbi för att kolla läget och gjorde allt ännu lite mer magiskt genom att lysa upp med sin pannlampa.

Tänk om jag inte följt min längtan. Då hade jag missat allt detta! Så enormt fruktansvärt det vore!

Om allt blir som jag tänker och vill så kommer det även bli ett mörker-iceswim i fullmånesken.

Kram från Ingmarie

Passar på

Det är inte ofta det sker men ibland får jag och Anders extra överskottsenergi samtidigt  och samtidigt som våra fixadedärgrejernanaldriggörfördeärsåtråkiga-generna är synkade.

Då gäller det att haka på för det är då vi frostar av frysen, städar skåp, slänger lock utan burk och burk utan lock och rensar skafferiet.

Jag nöjde mig dock inte med “bara” det. Någon timme ägnades åt att måla på två nya projekt, resplaneringen fortsätter och sen ville jag ju vara ute också.  Särskilt i dag när solen visat sig en liten stund och det varit i princip helt vindstilla. Minusgraderna kände jag nästan inte av. 12 + 12 + 14 minuter i tröskelfart höll mig rejält varm. Riktigt trött blev jag också. Bra för då vet jag att jag gjorde jag rätt.

Minusgrader betyder ju oftast även is. Tack och lov hade det torkat upp på spåren så kuta var inga problem.

Det var värre att komma i plurret… Svårighetsmässigt alltså. Jag hade sett att det fanns en liten vak i Hellas men den är främst för bastu-badarna och jag pallade helt ärligt inte varken att cykla hela vägen dit (och ffa hem i kolmörkret) eller att “trängas” med dem.. Söderbysjön ligger förvisso bara någon kilometer närmre men är man lat så är man.

Eller kanske inte. Banka en vak i isen med en hammare krävde en del kraft och det tog antagligen längre tid än att cykla fram och tillbaka till Hellas. Å andra sidan hade jag inte velat missa detta! Så himla kul!

Och så himla härligt!

Det var inte bara jag som var där, vi är många som gillar , men det spelar ingen roll. Lugnet tränger in under huden och in i minsta lilla cell oavsett.

Och nu finns ett hål för den som vill i! Men det är bråttom för redan i morgon blir det plusgrader igen!

Kram från Ingmarie

Bästa laddningen …

…innan ännu ett (jul)jobbpass måste väl ändå vara detta?


Särskilt när det delvis var med bäste Fredrik!

Jag hade i alla fall mycket energi på jobbet och det behövs ju typ alltid.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Juldags-lycka!

Sömn alltså. Vilken dunder-honung det är! Efter att inte ha sovit ordentligt på över en vecka så sover jag som om jag vore medvetslös nu. Så där så jag nästan får trycksår för att jag sover så tungt och ligger så stilla. Men hellre det än att raggla fram dagtid och vara snurrig i huvudet p.g.a sömnbrist.

Så det var väl antagligen därför jag fick sån feeling på intervall-passet. Jag var plötsligt sömn-dopad! Kände mig både odödlig och stark som en björn! 16 x 2 min. med 1 min gå/jogg-vila + en massa spänstgrejer i backe. Såklart jag blev glad av det! Hade nog kunnat fortsätta det dubbla men jag är inte hur korkad som helst…

Och sen det här. Näst efter riktig värme och solsken är detta mitt favvo-väder. Vindstilla, några plusgrader, fuktigt och dimma. Jag älskar dimma! Den är som en slags trygg, mysig och vacker filt som liksom omfamnar allt och alla.

Bästa Ville var lättövertalad  och hakade på när jag skulle simma (Jag ska bl.a vara med i hans lag på Stockholm winterswim ) Jättekul såklart för hur mycket jag än gillar mitt eget sällskap, och hur mycket jag än gillar stillheten, tystnaden och långsamheten med ice/coldsswim, så är fint sällskap aldrig fel.

 

Blev såklart glad av att änderna ville hålla oss sällskap. De är så himla roliga!

(Som vanligt finns en liten film på Insta. @iIngmarie_yoging)

2.6 grader i vattnet och några grader varmare i luften. Oftast är jag inte i längre än dubbel tid mot (Celsius)temperaturen.  Faktum är att jag brukar känna mig ganska nöjd då också. Så var det även  i dag.

Som alltid avslutade jag med varmt te och en cookie.  (Det är nämligen en mycket viktig del av det hela.) Har jag tur fick Ville mersmak så jag får sällskap fler gånger.

Kram från Ingmarie