Träffar liten och inviger en ny säsong

Förra gången jag träffade Lisa var hon minst sagt höggravid. Vi körde vattenlöpning och senare den dagen kom lille Elliot till världen! Detta var i maj. I dag fick jag äran att träffa honom. Så gullig och go att jag nästan kidnappade honom. Vi sprang en fin runda ute på Djurgården inklusive kaffe-stopp på jättemysiga Kruthuset. Innan i dag visste jag inte ens att det fanns. Glömde dessutom fota för vi hade så himla mycket att prata om!

Jag hann precis i tid till tandläkaren, dvs det som var huvudsyftet med resan hit, och innan ännu ett härligt Yin yoga pass hann jag både plugga och träffa Kajsa en extra stund. Jag messade henne för att fråga om hon ville med och bada och såklart hon ville! Den tjejen bangar nog inte för någonting som innebär att vara ute och att röra på sig.

Jag fortsätter med vinterns utmaning med att doppa huvudet och jag börjar verkligen gilla det.

 

Precis när vi var klara började det snöa! Så nu kan vi verkligen säga att vinterbadsäsongen är startad!

Nu hoppas jag på en nästan-repris i morgon!

Kram från Ingmarie

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var ”tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från ”killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Tid

Det här med tid är verkligen fascinerande för tänk så otroligt långsamt en timme kan gå när man t .ex väntar på bussen/tåget som är försenat, och så fort den kan gå när man har skoj!
Vad timmen på gymet tog vägen vet jag inte riktigt men fort gick den! Tror dessutom att den kommer ge mig ännu mer träningsvärk… Körde olika slags ”superset”, dvs när man gör flera övningar tillsammans, och lyckades väldigt bra tycker jag.


Egentligen hade jag inte tänkt ta omvägen till havet hem efter gymet för jag vet ju att bryggorna är obrukbara och jag var inte alls sugen på att klafsa i tången men så gjorde jag det i alla fall. Cyklade dit för någonstans hade jag ändå en förhoppning om att det skulle vara bättre och vet du, det var det! All tång är inte borta men tillräckligt för att man utan problem ska kunna ta sig ner till vattnet igen.

Det visade sig också att duscharna fortfarande var i gång så jag kunde skölja bort den värsta sanden och sjögräset. Jag bjöd de förbipasserande på den annorlunda duschen. Hade ingen handduk men det funkar (nästan) lika bra med en (svettig) t-shirt.

Efter det där var jag åter redo för jobbet.

När tycker du att tiden går fort?

Kram från Ingmarie

Trippel-fredagsskoj

Simhallsbadet har varit stängt på grund av att någon del av taket hade åkt av vid stormen. Därför var jag inställd på att behöva cykla till andra sidan stan i den isande (mot)vinden men så fick jag veta att de öppnade i dag igen! Flera dagar tidigare än beräknat! Hurra liksom! Att vattnet och omklädningsrummet var ovanligt kallt och inträdet är snordyrt bortsåg jag från. Simningen gick nämligen helt ok, duschen varm och bastun funkade så det var mest plus trots allt.

Fredag betyder också crosstraining med Marina och därmed även garanterad träningsvärk. Dvs mer träningsvärk för mina muskler gnäller fortfarande sen onsdagens drillning. Men himmel vad skoj det är alltså!

Till saken hör även att det är 20 år sedan denna härliga instruktör började sin karriär på Sats så det blev liksom ett dubbelt kalas! (Jag har fyra år kvar. Hint hint!)

Sen fanns det bara en grej till jag ville för att dagen skulle bli perfekt och eftersom Anders kommit hit med bilen (bl.a pga byte till vinterdäck) så var det busenkelt att stilla den önskan.

Ja du anar kanske.

Månskensbad är nog banne mig bland det mest magiska man kan göra! Särskilt när man är helt ensam (förutom Anders som ”publik”) och det är helt stilla i vattnet. (För den som undrar så var det ca 8 grader i vattnet och 5 i luften.)

Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie

Förödelsen

Var på hemmagymet här i Åhus i går. Riktigt härligt! Efter att ha varit på det där pyttelilla hotellgymet kändes det plötsligt gigantiskt här. Så lättlurad och lättroad är jag!

Egentligen hade jag tänkt cykla direkt hem efteråt för jag inte skulle behöva stressa till jobbet men så flög det där badviruset på mig. Då är det liksom rökt.

J-a-g-m-å-s-t-e-b-a-d-a.

Jag visste att Åhus-bryggan var avstängd pga alla skador stormen åstadkommit men jag hade en plan. Trodde jag. Cyklade snabbt som attan till ”bastu-bryggan” för var helt säker på att den skulle vara kvar. Det var den inte…

Jag cyklade vidare för jag tänkte att då får jag gå i från stranden i stället. Det gick inte heller… Precis hela var täckt av nästan en meter tång fullt med olika slags skräp! Helt galet.

Cyklade bort till bron för trodde jag på något vis skulle kunna gå ifrån den men det var precis lika illa där. Plankorna ligger huller om buller och tången hade täckt precis allt.

Men jag ville ju i! Så i bara trosor, bh och skor klafsade jag igenom tång- skiten och hittade till slut havet och stillade badviruset åtminstone en stund. Ja vad gör man inte liksom..? haha!

Jag missade bussen men Anders skulle ändå in till stan så det löste sig. I dag sprang jag till stranden lite mer österut och det var lika hemskt att se det där. Plockepinn i skogen och stora ras av strandbanken. Trapporna, bänkarna och staketet som skulle skydda var helt förstört.

Känns helt groteskt och overkligt alltihop. Det är som att naturen blivit skitförbannad och vill säga till oss att sluta bråka och kriga för det är så här det blir. Ingen vinner utan allt blir bara förstört och hemskt.

Solen kom fram en liten stund i alla fall och i dag hann jag med bussen till jobbet.  Hann dessutom äta upp allt i matlådan. Alltid något…

Kram från Ingmarie

 

 

Hemma

Visst är det ganska galet ändå hur vi kan förflytta oss från en plats till en annan på ett tjillenix.
I går kväll satt vi utomhus i varm luft och åt god mat. Tidigt i morse, jag var klar 06.15 vilket borde gå till historien bara det, så svettades jag på hotellgymet.

Taxin, flyget, tåget, bussen – allt flöt på hur smidigt som helst! Många kryss i taket där!
Man kan luras att tänka att en tre timmars flygresa är en kort resa men från dörr till dörr tog det över nio timmar. Fast det är ändå snabbt för det är ruskigt många mil som avverkats.

Väl hemma packade vi upp, startade första tvätten (av oräkneliga), handlade och sen det jag längtat efter.

Komma ner i havet!

Det var bara det att det blåste galenvindar, vi snackar storm med vågor som helt täckte varenda stege jag brukar gå ner på så jag fick gå tillbaka igen och ta mig i från stranden. Den nya fina handikapp-rampen var paj och hade inte Anders hållit i kameran hade det inte blivit några bildbevis över huvudtaget. Vet inte om jag sett havet så vilt här någonsin faktiskt. Han gnällde dock en del över att det var kallt… (Kläderna lyckades jag klämma in under en bänk så de inte for i väg.) Det var verkligen crazy men har det där bad-viruset planterat sig i skallen på mig så kan tydligen väldigt lite stoppa mig… Åtta grader i vattnet så kanske någon grad varmare än på land.

 

Kram från Ingmarie

Frysfritt

Det är som alltid. När solen och värmen kommer vaknar hela jag till liv igen. Ja alltså jag är ju vid liv annars också men nu börjar min tid. Precis allt blir enklare, roligare och mer lustfyllt. (Förutom möjligtvis städning…)
bara det här att slippa alla kläder, kunna sitta ute och äta, plantera, ha dörren öppen, se hur naturen spirar, höra fåglarna och slippa frysa!

Eller förresten, lite har jag faktiskt frusit i dag.

Det var inte på gymet.

Inte heller när jag cyklade vidare till havet för ett bad. (Som f.ö blev mitt i en filminspelning! Dock utan att jag fastnade.)

Nej, enda gången jag frusit, eller snarare känt mig lite kall, var på simningen. haha. Snacka om att vara klen.. Men kul var det!

jag hoppas och tror detta var en bra laddningsdag för morgondagens äventyr!

Kram från Ingmarie

Maxat!

I morgon lär jag behöva ta det lugnt efter käk-operationen så därför har jag gjort mitt bästa för att både bli trött och för att få en rejäl träningsvärk. Om jag inte lyckats efter dagens övningar så kommer jag aldrig mer ha ömma muskler för så här blev det:

  • Löpintervaller. 3 x (5-3-1) minuter. Körde i mina gamla hoods och nu förstår jag varför jag varit hyfsat stark i backar. Hade helt glömt hur många där är! Passet gick si så där, det var liksom trögt, men vädret var fint och energin bra!
  • Nästan direkt efter blev det ett Prf Advance på Sats Sjöstaden. Har aldrig kört just den varianten och kan konstatera att den var väldans nyttig! Hade sällskap av bästa Kajsa men på något vis pratade vi så mycket (efteråt) att det blev klent med bilder. Det märks att hon varit flitig på styrkepassen för hon är grymt stark! Jag måste/vill verkligen hitta liknande klasser hemmavid för jag inte bara behöver det utan även för att det är superskoj och jätteviktigt!
    Mest önskar jag förstås att Sats öppnar ett nytt center i Åhus. Eller Kristianstad. Och/eller sponsrar mig med ett livslångt kort för lång och trogen tjänst. Hehe

  • Eftersom jag älskar Sats, skäms inte ens över att säga det, så blev det ett till på mitt SoFo-favvogym  MA Circuit har jag kört oräkneliga gånger men eftersom det alltid är nya övningar så tröttnar man aldrig! Däremot blir man lika glad, lycklig och trött varje gång.
  • Utesims-premiären var verkligen inte jobbig. Mer som en härlig grej att göra mellan passen. Fortfarande kallt och jag frös så jag skakade ett bra tag efteråt men när jag la mig i solen och värmen kom tillbaka i kroppen så somnade jag minsann en stund. Underbart!


    Har jag förresten berättat att jag är körsbärsträdsblom-tokig? Förhoppningsvis får jag en dröm i uppfyllelse inom en vecka men tills dess njuter jag av alla här!


    Kram från Ingmarie

I stället för en fest blev det en (annan) fest

Plötsligt hände det! Ledig och fint väder! Då får man slå på stort. Särskilt när de ordinarie planerna som jag sett fram emot jättelänge blev inställda. Egentligen skulle vi nämligen haft finbesök av bästa Anna och Fredrik men Anders är lite klen (läs har en mancold) så det fick skjutas på framtiden.

Kanske det är därför allt flutit på så himla bra i dag? Som plåster på såren.

Jag tog mig till Ekenabben för att börja leta checkpoints. Förr i tiden var det tydligen där man höll till för att festa men numera är det en jättefin plats för både vandring, picknick och fågelskådning! Snacka om häftiga kontraster! Tänk om det är  så det blir på Stureplan i framtiden?

Eftersom jag är en smula kass på att bedöma avstånd så betar jag bara av de checkpoints som syns i närheten av där jag är. Dvs en livsfarlig metod om man vill ha ork över till annat efteråt.

Jag tog den ena efter den andra. Sprang jämte gigantiska ekar, förbi hästhagar, på snirkliga stigar, över broar och nedfallna träd, tog en extrasväng på en vacker grusväg bara för att jag var nyfiken, passerade ryttare på häst och plötsligt var jag mitt i stan!

Springa i stan när det är hyfsat folktomt är ett bra sätt att verkligen se hur det ser ut och när jag kom till Tivoliparken fick jag uppleva både ett Första maj-tillställning, en hälsoträdgård och ett hönshus.

Sen begav mig tillbaka till bilen för jag hade annat jag också ville hinna. Enda negativa på hela rundan var att på två av kontrollerna så gick det inte att knappa in koderna och jag med universums kortaste minne trodde jag skulle komma ihåg dem för att prova senare. Jag kom i håg två av de fyra totala bokstäverna….
Men det ger mig en anledning att springa dit igen för det finns massor av ställen kvar att upptäcka och utforska! Har jag tur kanske ovan nämnda Anna vill med!

När jag fixat det jag skulle tog jag hojjen till byn för att köpa blommor. Jag lägger på tok för mycket pengar på det men de är vackra att se på och gör mig så glada. Visst är det ok då?
Är man i byn så kan man lätt ta svängen om havet också. Något annat vore ju liksom absolut otänkbart en dag som denna.

Medvind hem på det och dagen blev trots allt fulländad!

Kram från Ingmarie