Den som söker finner

Det känns som flera evigheter sedan jag gjorde någon slags löp-intervaller. Förutom de där trapporna på Galgberget och några tuffa styrkepass är det mest bara en massa (slirig) distans just nu. Det gör mig egentligen inget men jag behöver lite variation för att inte dö tråkdöden i vintermörkret.

I dag ville jag verkligen känna lite fartvind. Så mycket det nu blir och går när det är modd, is och lite barmark i en salig blandning. Det finns en liten runda vid ett sommarstugeområde några kilometer härifrån som är ok så där körde jag runt, runt, runt. Bytte varv efter halva tiden för att inte bli helt snurrig.

30 x 30-30  sek + upp och nedjogg. Lagom och bra!

Efter ett låååångt tandläkarbesök, det är tur jag har hittat en sån toppenkvinna för annars hade det varit ännu jobbigare, så drog jag direkt till gymet. Är man ledig så är man och det där tyckte jag var en fin första belöning till mig själv.

Den andra belöningen var den bästa ever. Äntligen har jag hittat ett badställe. Det var inte helt besvärsfritt att ta sig dit för hela stranden är som om den är sprut-spritzad med isig snö. Väldigt vackert men också väldigt svårframkomligt.

Jag vet att det kan låta märkligt och kanske snudd på ofattbart men detta gjorde mig så oerhört lycklig! Det är som om precis allt jag inte behöver rinner av mig, sinnet stillas, kroppen blir lugn samtidigt som den blir pigg och hjärtat slår volter av glädje när jag får komma i det kalla vattnet.
Du som vet vet. Du som inte vet kan jag bara säga stackars dig till.

Så nu är jag extra glad igen och det var så enkelt som det här.

 

Kram från Ingmarie

Wiiild

2 x 30 min med Glenn & Co + eget tramp mellan klasserna blev 80 minuter hyfsat hård träning för mig. Jag är lättroad, och kanske lättlurad, men jag dras verkligen med när de peppar. Dessutom kör de själva så hårt att svetten rinner och de ibland inte orkar prata. Sånt gillar jag. Inget fusk och mes liksom.

Jag hade verkligen valt rätt dag för innecykling för det var inte några varken ljumna eller milda vindar ute. Det är andra gången jag inte vågade eller ens kunde ta mig ner för stegen. (Första var när Babet hälsade på.)  Men det behövdes inte för att få ”bada”. Jag behövde bara stå på bryggan, som guppade oroväckande mycket, för att bli lika blöt som om jag hade doppat hela mig.J ag hoppas verkligen, verkligen denna stormen inte blir så illa att bryggorna blåser bort igen…

På något mirakulöst sätt har jag sedan lyckats ta mig till Halmstad med tåg utan försening. Bara hoppas det blir lika lyckosamt när jag ska hem igen…

Kram från Ingmarie

Gott slut!

För att avsluta detta år hade jag tänkt festa till det lite med ett sista crosstraining-pass på gymet med bästa avslutningen efteråt.

Det jag dock hade glömt var att när det är väntelista måste man måste vara där i god tid för att inte någon annan ska få ens biljett. Tror aldrig jag kutat dit så snabbt! Skorna hängde nästan inte med. Haha! Och jag hann! Passet var superskoj och precis så där härligt jobbigt  att man tror att man nästan inte ska orka.

Varje nyår har man ”Nyårsdoppet” här i Åhus men precis som förra året missade (läs skippade) jag det och gjorde mitt eget. Jag vet inte riktigt varför men det är något i mig som liksom går emot tanken på att göra det som ett jippo. Egentligen vet jag inte hur det är för jag har aldrig provat men just i dag hade jag ingen lust att ens testa. Jag tror att det är för att för mig är dessa bad ett sätt att varva ner, komma i balans, finna harmoni och få ny energi. Tjo&tjim känns liksom inte helt rätt då men jag kan såklart ha fel för jag har ju som sagt var aldrig provat.

Nu var jag ändå inte ensam på ”bastubryggan” men det var lugnt och sansat så som jag (helst) vill ha det.

Och resten av eftermiddagen/kvällen har jag tillbringat på jobbet. Ännu en afton som landstingsägd men det var helt ok.

Jag kom hem i tid för att fira in 2024 och därmed säger jag tack till 2023. Det har varit ett svajigt år på flera plan och inte ett år som jag kommer tänka tillbaka på som ett av mina bästa. Jag vet redan nu att 2024 kommer innebära många nya utmaningar och äventyr och jag ser verkligen fram emot dem!

Hur har ditt 2023 varit?

Kram från Ingmarie

 

 

En slags omstart

Inte visste jag att det var sånt här nu! Vilka stackars djur kan inte få känna sig lugna ens nu precis innan nyår?

Grinden in till skjutfältet där skylten stod var dock öppen vilket = man får vara där så jag fortsatte min löptur in på området. Jag är så naiv att jag tror jägare kan se skillnad på mig och en älg/kanin/rådjur/fasan eller vad det nu är de så gärna vill döda… (Ja, jag har mycket svårt att fatta tjusningen med jakt och dödande.)

Tack och lov såg jag bara en enda jägare men däremot många som var ute och gick både med och utan sina fyrbenta vänner. (Dvs hundar.) Antingen hade jag tur eller så var det inbillning men det kändes som jag hade medvind minst 85% av passet och minst lika mycket sol. Underbart!

Helt ärligt tycker jag att jag var värd det där. Dels för att kroppen var ganska seg och dels för att knoppen är så full av elände från jobbet att den behöver lite extra pepp just nu. Detta hjälpte massor!

När jag ätit, slöat och målat en stund tog jag mig ännu en gång till havet.

Det var (som vanligt) bara jag där. Pannlampan är guld att ha för annars hade det blivit en smula knepigare både att hitta och veta vad jag egentligen håller på med. Haha!

Vattnet var stilla, kallt, mörkt och oslagbart härligt. Dessa stunder är min absolut bästa återställare för hela kroppen och knoppen. Som en slags omstart av hela systemet. Det går liksom inte att tänka på något annat än här och nu och att andas. Eller hålla andan när jag doppar huvudet.

Kram från Ingmarie

Solsken & månsken

Förutom att vi har tomtar som hejar så finns det även ett spår med påhejande skyltar. Dvs det finns massor av pepp och egentligen inga som helst ursäkter för att inte att sig ut!

I dag var det dessutom strålande sol och vindstilla. Det borde ha varit knökfullt med folk ute men det var absolut trängselfritt. Jag hoppas det var för att jag var ute på ”fel tid” och inte för att människor satt inne. Inte för att jag vet vad fel tid skulle vara men den finns kanske…?

Jag kan lite mer förstå att det var trängselfritt på bryggan i kväll men ändå inte för det var absolut bedårande vackert.

Några minusgrader i luften och några plus i vattnet. Helt tyst och absolut vindstilla. Jag dog minsann lyckodöden där och då.

Kram från Ingmarie

God Jul!

Hoppas du haft och har en fin julafton.

Min blev som så många andra ”firad” på jobbet… Men för första gången ever fick jag mat som jag ville ha! En vegansk landgång. WOW liksom!

Kvällen blev också förvånansvärt lugn. Jag kunde äta i lugn och ro, kolla några minuter på Kalle och dricka kaffe. Det enda jobbiga på hela kvällen var att jag fick springa (nåja) på larm med ”den röda ryggan”. (Dvs akut-ryggsäcken.) Den väger några kilo om jag säger så… Det var dock inget allvarligt så allt slutade väl.

Vi började redan kl 12.30 i dag men jag hann med en lugn morgon, en lugn löptur och en härlig sprada!

Och lite mys på kvällen med julklappar och spel.

Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie

Ny storm

Jag har tappat räkningen på alla stormar som dragit förbi senaste tiden och glömmer namnen lika snabbt som de passerar. Denna gången heter den visst Pia. Funderar en hel del på vem som kommer på namnen och hur man liksom bestämmer det? Är det baserat på personer de som bestämmer inte gillar? Ett lotteri bland alla som har namnsdag? (Då kommer ingen. någonsin uppkallas efter mig!) Eller är det ett datorprogram som bestämmer?

Hur som helst så har det varit friskt i dag om jag säger så men inte värre än många andra gånger då det inte har varnats men kanske dct blir ännu värre sen?

Badviruset har varit väldigt tjatigt de senaste dagarna och jag lyder ju det så väldigt gärna! Vi kan väl säga som så att det var gott om plats vid badstegen och att jag var tacksam att jag hade den att håla mig i.

Det som har varit mest besvärligt i dag var att cykla till och från jobbet på Sats men ändå inte värre än många gånger innan. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer hit med sin fulla kraft. Nu är jag i alla fall hemma i lyan igen och myser under en filt. Det är en (vardags)lyx som är allt för lätt att ta för given så jag påminner mig varje dag.

Kram från Ingmarie

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med ”lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

En liten Skåneturné

En stor fördel med Skåne, förutom att det är så otroligt fint och för att det mestadels är barmark, är att allt är så nära. På en halvtimme kommer man många mil bort och på 1,5 ännu fler. I 08 a land kan man behöva tillbringa timmar bara för att ta sig några mil tvärsöver stan! Helt galet när man tänker efter…

I dag började vi hemma i Åhus. Jag hann dessutom gå till gymet för ett pass.

Strax efter lunch var vi i Helsingborg för att kolla på en lya (ja vi kollar fortfarande) och jag passade på att ta ett dopp. Så ljuvligt! Anders var åskådare. Han har ju liksom märkligt nog inte fattat grejen med det här. Efter att ha sett mig lyrisk så många gånger så borde han ju faktiskt verkligen begripa vid det här laget, eller hur?

Ännu lite senare var vi incheckade på hotell i Malmö och redo för dejt och mat med bästa Anna och Fredrik. De har stenkoll på Malmös matutbud och hade valt att vi skulle gå till Manto. En helvegansk restaurang några stenkast från hotellet.

Tack och lov hade Fredrik bokat för det var fullbokat hela kvällen enl skylten. Jag förstår numera varför…

Stället är jättemysigt och personalen verkligen både trevlig och service-minded. Det svåraste var att välja från menyn.

Vi valde till slut kimchi, sookju namu, korean tofu burger, kado och munto. Mamma Mia så gott! Och vackert! Kommer du till Malmö bara måste du testa detta ställe!

Vårt sällskap var det allra bästa och ännu bättre är det att vi ses redan i morgon igen men då blir det på ett helt annat sätt.

Kram från Ingmarie