Jobb

Dag två

Man säger ju ibland att en dag är extra lång men det är ju faktiskt helt omöjligt. Ett dygn är ett dygn oavsett. Förutom när vi ställer om till vintertid vill säga.

Men när man går upp i snorottan, drillas i  9-10 timmar med en miljon (nästan i alla fall) olika scenario, övar, övar ännu mer, övar lite till, diskuterar och sen via gymet hem då känns dagen trots allt lite extra lång.

Hur det än är så är det ju inte ”på riktigt” när vi övar och just intubering är det nog ingen som skulle vilja ställa upp på frivilligt. Att öva på en plastdocka är inte samma sak som på en människa såklart men det funkar och är ett bra alternativ.

För att kunna vara med på denna ATLS-kurs måste jag ta bilen (går inga vettiga bussar) men jag har varit ”smart” och parkerat den en bit bort så jag får en härlig promenad både före och efter.

Tror aldrig jag varit på gymet så här sent så det var en ny upplevelse. Gott om människor om jag säger så. Var väl inte världens piggaste och det var inte bästa passet men jag blev svettig och ffa ännu gladare.

I morgon är det examentester, prov och avslutning. Kanske tur det för jag tror inte min hjärna får plats med mycket mer och min kropp pallar inte fler uppstigningar innan solen. Det är som bekant inte riktigt min grej.

Kram från Ingmarie

Kursstart

Tre intensiva ATLS-kurs dagar har påbörjats och det är så skoj! Alltså inte skoj som i att jag skrattar men skoj som i intressant, lärorikt och givande. Visst kan det verka en smula märkligt att jag liksom ”går igång” på detta med trauma och i den bästa av världar skulle det såklart inte finnas. Men nu gör det det och ju mer vi kan ju fler liv kan räddas.

Jag varken vill eller ”måste” ha action på jobbet varje pass, det skulle vara outhärdligt, men denna typ av arbete är något jag verkligen gillar. Det innebär snabba insatser och beslut, teamarbete, detektivarbete och korta möten. Eftersom jag så lätt engagerar mig i patienter (och anhöriga) så är det sista på något vis bra för mig för att inte helt bränna ut mig känslomässigt.

Det är långa, fullspäckade dagar men jag tog mig ut i morse för att njuta av frisk luft, vind och regn. Eller i alla fall den friska luften och rörelsen. Sprang genom skogen till havet och tankade mig verkligen full av energi!

Samma hav lugnade ner mig på kvällen men det var inte helt enkelt att få kläderna att ligga still för jösses vilken kuling vind!

Nu längtar jag till kursdag två även om den börjar i snorottan. Då vet jag att det är skoj!

Kram från Ingmarie

Helg!

Nu tar jag helg! En dag i alla fall. Men det ska bli härligt för SMHI lovar sol! Planerna är lite vaga, förutom att vi ska städa/tvätta, men det klarnar garanterat.

I går blev det löpning och gymet. Lugnt och fint förutom när jag gick bananas i benmaskinerna. Jag gillar ”boot-buildermaskinen” väldigt mycket även om jag inte har som mål att bygga större rumpa. Vet inte ens om det går.. Haha!

Plus lite annat förstås.

I dag lullade jag runt i skogen. Passade på att vara på skjutfältet nu när de har tillfällig paus. Tydligen har de extra mycket övningar just vår och höst. Tack och lov finns det ju en massa andra ställen att kuta på så det är verkligen ingen fara men vackert  är där! Särskilt vid havet. Hoppas militärerna fattar hur fint de har det där.

Kram från Ingmarie

Onödigt

Det här kändes ju lite onödigt… Eller fel, mycket onödigt.

Det bra är att det försvann ungefär lika snabbt som det kom! När jag gick hem från gymet var det så här!

På gymet blev det spinningsalen om du undrar. Två pass à 30 minuter av ”Intelligent cycling”. Fast i praktiken var de bara 26 + 21 minuter (!) så det blev en hel del egen cykling. Kanske tur det för de där (korta) passen är verkligen galet jobbiga om man gör som han säger. (Det är dock inte Glenn som puschar i dessa. Han behöver såklart vara ledig ibland. )

Det där vädret fortsätter förresten vara onödigt nu med tillägg is. Glad jag kom hem från jobbet med alla ben i behåll. Kan någon starta en bautastor varm hårfön över Skåne? Eller i alla fall Åhus så eländet smälter bort fortare än fort.

Kram från Ingmarie

En slags Pb på en måndag

Jag vet inte vad som har hänt i natt men trots gårdagens tre-timmars äventyr satte jag Pb på ”min” två-mils Skåneledsrunda runt Åhus i dag! Helt oplanerat och (nästan) helt utan ansträngning! Nog är kroppen en märklig manick? Och visst är det bra att man kan sätta Pb i princip allting?

När jag pluggat färdigt ATLS för i dag (läs inte orkade mer) så drog jag till gymet och tröttade ut benen ännu lite till. Kan bli en riktigt spännande kväll på jobbet i morgon…

Belöningen var dock den bästa på alla sätt och vis. Lugn, härlig och oerhört vacker! Faktiskt snudd på oslagbar!

Kram från Ingmarie

 

Helgladdad

Jobba fredag kväll och sen vara ledig hela helgen är en riktigt skön känsla! Särskilt när fredagspasset varit extra långt pga utbildning före.

Undra förresten hur mycket det egentligen går att stoppa in i min stackars skalle.🤪 Jag hann i alla fall med en fin löptur innan och jag inbillar mig att den, och all annan träning, frigör plats i hjärnan utan att radera det som redan finns. Det som är bra för kroppen borde ju vara bra för knoppen och vice versa eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Två tips! Och en (svett)fest med Glenn

Mitt första tips är Stävie Trail nu på söndag. Det finns någon sträcka för alla och eftersom det är Anna och Fredrik som är ansvariga är jag 100 % säker på att det är ett perfekt arrangemang på alla sätt och vis. Särskilt trevlighets-och rolighetskänslan är garanterad! (Hur trött man vill bli bestämmer man såklart själv.) Det går fin-fint att efteranmäla sig på plats. Jag hoppas vara där såklart!

Mitt andra tips är i påsk. Då är det konstrunda på flera håll i Skåne och i Åhus kommer jag finnas på Mölleholmen torsdag-lördag. (Sjukan kallar på söndagen så får skippa den dagen.) Vi är många som ställer ut och du kommer kunna hälsa på lammen, fika och njuta av omgivningarna både där och i Åhus. Så kom!

Svettfesten var 90 minuter i spinningsalen. Jag slog på stort och körde två klasser bara för att jag kunde.

Den där Glenn, som verkar vara huvudinstruktören för Les Mills cycling, är med överallt och jag börjar nästan tro jag känner honom. Haha! Gör jag som han säger blir jag garanterat snortrött. Som i dag..

Tur jag bara behövde cykla hem och till/från bussen till jobbet sen….

Kram från Ingmarie

 

Rivstartar veckan

I dag var kroppen så där lurig igen!

När jag sprang till gymet kändes det nämligen inte alls som jag hade någon power i kroppen men den känslan var tydligen helt fel. Eller så bara ändrades och byttes den för när jag började lyfta kändes allt plättlätt! Då är det bara att passa på att lasta med mer vikter.🤩🏋️‍♀️

 

Lika roligt och härligt varje gång!

Benen kändes med ok så nu hoppas jag inte dagens tok-jobbpass helt förstört dem.🤪 (

Fatta mig rätt, jag gillar att ha att göra och kvällen har gått rasade fort! Men 9 patienter på 7 IVA platser är lite to much.🤪

Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

 

Intervaller och jobb

När jag ska jobba vill jag träna men jag vill inte bli tokslut. Jag behöver verkligen all energi jag kan få till min hjärna när jag är där. Så jag valde 30 x 30-30 sek. Ett rackarns tidseffektivt pass och jag kan absolut bli trött men inte utmattad.

Jobbet är en utmaning men på ett bra sätt. Alla är otroligt snälla och hjälpsamma, det är extremt utvecklande och ingen dag är den andra lik. Om jag skulle lära mig lika mycket i vardagslivet som jag gör där varje pass så vore jag snart en dubbel-professor. Haha!

Det bästa är nog att alla gillar sitt jobb här. Aldrig att man hör något gnäll om att det är tråkigt, stressigt eller dåligt och efter alla år inom vården på olika ställen vågar jag påstå att det är unikt! Sen kan man såklart tycka att vissa saker är mindre bra men då gör man något åt det. Underbart!

Eftersom jag är en liten Alfons som ”ska bara” händer det att min matpaus blir både kort och sen men det är ok för det är (oftast) självvalt.

Kram från Ingmarie

Det märkliga livet

Livet är verkligen både fascinerande och konstigt. Lite som en väldigt oförutsägbar berg- och dalbana.
Det går upp och ner, höger, vänster, rakt fram och bakåt. Det blir ljust och mörkt, man blir förväntansfull, rädd, glad, lättad, ledsen, road och helt plötsligt hamnar på ett helt annat spår på en helt annan bana.

En dag tar den slut och vad som händer då vet väl egentligen bara de som är där… Jag ”tror” inte på någon särskild gud men jag inbillar mig att det finns ”något mer” efter jordelivet. Tids nog får jag veta om jag inbillat mig rätt.

Att åldras har sina fördelar men som det mesta annat även nackdelar. Bli gammal, sjuk och behövande är det nog ingen som vill. Mitt mål är att vara frisk så länge det bara går och leva så länge jag lever. Självklart har jag inget recept eller svar på hur det ska gå till men nu för tiden har vi ändå ganska mycket kunskap om hur man håller sin kropp glad länge. Sen kan det såklart ändå hända oförutsedda saker.

Sverige har en förhållandevis bra äldrevård  men den är verkligen inte bra överallt. Min pappa har dock hamnat på ett väldigt fint avlastningshem (på andra kustsidan) och även om han såklart helst vill vara hemma så känns det som ett bra alternativ. Nytt, eget rum, trevlig personal och fina utrymmen.
Det finns även ett stort Fia med knuff spel. Hade nästan glömt hur man gör. Haha. (Pappa vann. Jag var toksist.)

Träningen är ju som bekant lite som livet själv och den där berg- och dalbanan. Jobbet och detta med pappa tär på mig mentalt så har jag har känt att det varit lite tufft att fokusera och pusha mig till att köra ”hårt” på sistone.

Men i dag bara flög jag! Tänkte inte på någonting mer än att kuta. Så härligt! 16 x 2 minuter med 1 min. gå/joggvila

Samma på gymet. Total fokus och med mycket kraft.

 

Kanske var det en effekt av gårdagens vårkänslor och årets första barbens-löpning?

Kram från Ingmarie