Man ska inte tro på allt man ser

Efter städning och innan jobbet så var jag en sväng på gymet. Ett ganska ”normalt” pass för mig med övningar för hela kroppen.

Klockan tyckte dock att efter det där skulle jag göra så här:

70 timmar är ju flera evigheter! Jag undrar även hur i all sin dar den kom fram till just den siffran och inte till ex 72 så det blev jämna dygn? Tycker det låter skumt så jag väljer att lyssna på mig själv. Dvs det blir inte som klockan tycker. Däremot hade jag gärna haft 70 timmars vila från jobbet! Men det lär inte heller hända…

Kram från Ingmarie

 

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka ”värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som ”aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie

Månljus

Man får ju säga och tycka vad man vill om att knega sent men det är i alla fall bra coolt att få se denna när man (äntligen) kommer ut!

Vi har fortsatt väldigt mycket att göra. Att det går upp och ner tillhör men så här länge brukar en ”topp” inte vara enligt de som varit där länge. Jag hoppas verkligen det lugnar sig snart…

Men jag fick åtminstone ett bra pass på gymet innan och i morgon är jag ledig en hel dag!

Kram från Ingmarie

Nu tar jag helg!

Kolla!
Blå, fin himmel, sol och (nästan) ljumna vindar hela helgen och jag är här. Såklart. Det var ju det där med att kolla mitt schema i stället för SMHI:s prognos…

Men vad är där att göra? Jag får bara gilla läget och hoppas på en fin måndag för nu börjar min ”helg”.

Jag ska ju heller inte gnälla allt för mycket för även om jag inte kunnat vara med på diverse aktiviteter just denna helgen så har jag ändå kunnat njuta lite av finvädret. Brukar dessutom tänka att jag får i alla fall gå hem när jag jobbat klart. De stackars patienterna däremot…

I går hann jag både städa, handla och springa i ”min” skog innan jobbet. Vet att jag sagt det innan men att ha detta inpå knuten är en ovärderlig lyx!

I dag valde jag gymet och sprang dit och hem. Som du vet gillar jag att styrketräna men helt ärligt tar det emot mer och mer att gå in när det är sol och härligt ute. Men stämmer det där med vädret och mitt schema lär jag kunna göra det på mina lediga dagar i sommar. haha

Och kolla här! Fortfarande lite ljust när jag lämnade jobbet! Plus att jag hann med en tidigare buss! Borde jag köpa en lott?

Kram från Ingmarie

Den andra sidan av fördelen

Leta checkpoints är både skoj, lärorikt och utmanande men när de är krångliga kan det bli väldigt långa pauser. Åtminstone för en sån som mig som inte är den vassaste orienterare. (Läs ganska värdelös som inte ens kan använda kompass.)

De jag bestämde mig för i dag, resten på ”skjutfältssidan” var dock enkla, eller så hade jag bara tur, så pauserna var minimala.

Tur det för någon har åter gjort vinter! Behövde plötsligt tjockvantarna igen. Så himla onödigt. Men om det stämmer det där som de som vet säger så kan jag stå ut lite till. (Jodå, jag vet att extremtorka inte heller är bra men just nu har jag en galen värmelängtan!)

För övrigt ser jag fram emot några lediga dagar. Välbehövligt för det hart varit många veckor med extremt mycket att göra och det verkar inte lätta. Jag fasar redan nu för sommaren när man drar ner på personalstyrkan men minskar bara med en ynka IVA-plats. Som om folk plötsligt slutar vara sjuka bara för det är juni-juli-augusti.

Nåja, en dag i taget så blir det nog bra. Tack och lov blir jag ju alltid avlöst och någon annan tar vid.

Kram från Ingmarie

 

I stället för SMHI

Om du vill veta vädret framöver ska du kolla mitt jobb-schema. Jobbar jag är det sol och fint. Om jag inte jobbar så är det tvärtom.

Nu hoppas jag såklart att detta bara är en tillfällighet men lite oroar det för hittills detta år har det varit lite väl mycket så!

Denna veckan då solen stekt har jag jobbat 90% av tiden men nu när jag är ledig två dagar, ja då är det helt tvärtom.

Men men, vad är väl en bal på slottet?
Jag har trots allt hunnit njuta lite av det fina! Som i går!

Det började helt ok i dag också. Vi for till Vångabacken för att jaga höjdmetrar. Tänkte också jag skulle testa banan för Vånga xtrem som går i september. Som jag fattat det av alla som pratat om denna backe och detta lopp så är det just skidbacken som är den stora utmaningen. Jag är tydligen inte som alla andra…

Visst är backen brant och tuff! Jag fick nästan svindel och lutar man sig lite fel och tippar över nedåt så lär det gå rasande snabbt tillbaka till botten.

Men hur jobbig den än är så är den ingenting (enligt mig) de tekniska stigarna! Hur man vågar köra MTB i fullt ös utför här övergår mitt förstånd. Lika lite fattar jag hur man ens kommer upp!

Nu krånglade vi kanske till det lite också genom att börja leta efter Hitta ut-kontroller men jag är ytterst tveksam om jag ens tar mig runt ett varv med benen i behåll.

Anders hittade alla kontrollerna, han är oreienteringsproffs, medan jag förlorade tålamodet och mest blev irriterad. Dessutom började det regna. Få kilometer på lång tid. Skyllde på att pinnarna syntes så himla dåligt. Men jag fick snabbt ihop mitt dagliga steg-mål. haha

Ska också säga att där det var springvänligt var det magiskt fint och jag kommer absolut åka hit igen.

Vi hade spetsat till oss på ett jättefint ställe att ha picknick på men när regnet kom kändes det inte alls lika lockande längre. Jag ville inte ens bada. Då är det illa! Kaffe sittandes i bilen kändes plötsligt som bästa alternativet. Har jag klenat till mig?

Min simkompis/simcoach Håkan (som också är orienteringsproffs) sa lite senare att det är svårt att hitta kontrollerna där. han sa också att loppets bana är anpassad så att man ska kunna kuta även om man är ovan vid bröte och även om man har asfaltsdojjor så ännu lever hoppet både om att hitta pinnarna och att kuta loppet. (Hitta ut finns på en massa ställe så alternativen är många!)

På tal om simning så var det i dag sista söndags-passet för denna säsong. Kommer sakna dem jättemycket för det är alltid superskoj! Teknik-pass med extra allt à la ovan nämnda Håkan.

Kram från Ingmarie

Mer ÖST

Jag brukar inte dela extra bilder från ett lopp flera dagar efteråt men när det är så där speciellt som t ex ÖST så bara ”måste jag! Det var ju inte bara det längsta jag sprungit utan även ett av de mest spektakulära, välorganiserade och utmanande lopp jag kutat.
Så varsågoda!

(Foto: Jacob Zocherman och ”glömt namn” som sagt ok)

Jag fortsätter ta det lugnt med träningen. Mest för skallens skull. Skönt att liksom bara lulla runt lite i skogen utan mål och plan. Särskilt nu när det börjar bli så fint!

Jobbet är desto mer krävande. Var så trött i kväll att jag nästan inte orkade ta mig hem. Då är det riktigt illa!

Kram från Ingmarie

Fel på skallen?

När jag sprang loppet i lördags så hade jag aldrig någon tanke på att bryta men däremot tänkte jag många gånger att ”aldrig mer så här långt lopp”.

Men du vet hur det är. Minnet är bra men oerhört kort så nu funderar jag redan på nya utmaningar och äventyr. Dessutom vill jag ju gärna ha en sån här mugg till.

Men ännu tar jag det lugnt. Träningsmässigt i alla fall. På jobbet är det fortsatt väldigt högt tryck. Jag gick till och från gymet för ett lätt pass innan så jag hann njuta lite av den härliga solen.

Kram från Ingmarie

Också en slags laddning..

Vi har tokmycket att göra på jobbet. De senaste dagarna har jag verkligen fått slita för lönen. Så där så svetten runnit, hjärnan kokat och både benen och fötterna längtat efter att få sitta ner. Med tanke på att jag inte gillar att sitta så är det säkra tecken på att det är hektiskt.

Fördelen är att tiden går fort men mat- och drickpauserna blir minimala och benen trötta så jag är inte helt säker på att det är en så himla bra uppladdning inför lördagen men nu är det som det är.

Löpturen i morse var i alla fall lugn och kort och i morgon är jag ledig!

 

 

Kram från Ingmarie

Feltryck

Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….

En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen  är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.

När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde ”manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.

Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!

Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.

Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de ”nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.

Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa  ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!

Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!

I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…

Kram från Ingmarie