Konst

Röjning och finbesök

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Med mig hem fick jag en (hyr)bil full av tavlor, minnen, upptäckter, färger, målarpryttlar, ofärdiga dukar, smutstvätt och ffa  inspiration.

Jag vet inte var jag fick energin från när jag var hemma igen i går kväll men när jag väl packat ur, in och upp allt så fick jag världens ryck och började röja i mitt ”målarrum”. (I verkligheten är det en plats för böcker, förvaring/kontor, ett prisskåp och målargrejor inklusive staffliet.)

Slängde bl a sju (7!!!) kassar med böcker och torkade bort flera kilo (nåja) damm. Och himmel vad bra det blev! Det där att rensa och röja bort är verkligen en härlig känsla. Du kanske tycker det verkar rörigt fortfarande förresten men nu är röran sk organiserad. Haha!

Måndag betyder, när det funkar, simträning i ottan med TS. Gick riktigt bra! Jag jobbar (fortfarande) extra mycket med min rotation. Emellanåt tror jag att jag fattat grejen men som så många gånger innan förundras jag över hur något som ser så enkelt ut kan vara så förbenat svårt…

Hann även med ett gympass. Inget märkvärdigt men kul och bra. Lite som vanligt alltså.🤪

Sen har jag hängt med  goa Daniel och Noel som är på blixtvisit i stan men alla stunder räknas!

Lunch på UD  för att få energi och babbla. Inklusive få kolla in deras nya fina förlovningsringar!

Och sen ett besök på Fotografiska . Jag gillade ffa ”Between These Folded Walls, Utopia”.

Lever vi i en förlorad utopi? Vems utopi har vi i så fall förlorat? I skenet av rådande politiska oroligheter och strömmen av flyktingar och migranter som försöker bygga upp ett nytt liv i Europa riktar konstnärsduon Cooper & Gorfer kameran mot en grupp unga kvinnor, vars liv har påverkats av påtvingad migration, och undersöker vad det innebär att förlora sin identitet. Genom sitt skickliga bildberättande framställer konstnärerna denna nya diaspora som en utopisk teaterscen där de utforskar idén om ett Utopia – hur det ser ut i människors föreställningar och vem som tillåts vara med.

Och alltså, visst är Stockholm vackert..?

Kram från Ingmarie

 

Färger

Min skalle är helt proppfull av färger. Och linjer. Och former. Jag drömmer om nyanser, kanter, konturer, färgblandningar och att jag totalsabbar något jag är nöjd med. 😱

Det är så min verklighet är just nu då det är väl inte så konstigt antar jag. Jo jag ”sabbar” en hel del IRL också. Men det ingår. Det är ju faktiskt så man oftast lär sig oavsett vad det gäller. Roligt är det i alla fall även om skallen blir helt mosig. Det tar på krafterna att tänka. Haha!

Bästa sättet att rensa skallen är att träna och intervallerna i morse var inte bara färgglada. De var blåsiga också! Men rackarns vad det gick snabbt i medvinden! 😄

Och att det här är ett alldeles galet bra sätt att stilla det mesta i kropp och knopp vet alla som provat. Och färgerna. Helt magiskt!

Kram från Ingmarie

Så mycket vi inte vet

Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.

10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?

Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.

Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Otrångt och tillbaka i ladan

Det vore att ljuga om jag säger att de där 130 minuterna jag kutade i dag var lätta men de var åtminstone varierande och jag led ju inte precis. Hur skulle jag kunna det?

Asfaltsrakor och småstigar i kombination med grusvägar och obanat. Pluttenutt-byar, djup skog, öppna fält i en salig blandning och när jag tänker efter så tror jag att jag bara stötte på en människa på hela rundan. (Förutom de som satt i en bil vill säga.) Restriktionerna må ha släppt i dag men här är det då ingen risk för trängsel oavsett.

Vissa stigar var dock lite väl besvärliga så då fick jag gå. Och då stänger jag av klockan såklart. Löpning är löpning och gång är gång.

Detta var min belöning.

Stor tallrik med (vego)mat. Älskar falafel och potatis!

Testade sen ett nytt badställe. Väldigt fint, väldigt öde och väldigt långgrunt.

I dag är jag också äntligen tillbaka i min skaparhörna. Det är fantastiskt att kunna göra så här. Två kurser med bara några dagars mellanrum då jag hunnit fundera och tänka på vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare.

Kram från Ingmarie

 

 

Stanna tiden

Du vet den där känslan när man mår och har det så där bra att man bara vill stanna tiden. När man måste nypa sig i armen för att fatta att man inte drömmer. Så har jag det nu. Faktum är att 100% av alla gånger jag varit här på Rådmansö, och i Skaparladan, så har jag känt det så. Det är ju inte utan att jag funderar på om det hade varit möjligt att ha det så alltid… Hade jag upplevt samma lycka om jag bott här och haft närheten till allt som finns alltid eller hade ”magin” försvunnit” då?
Vem vet? Just nu spelar det ingen roll för just nu är jag ju mitt upp i det!
Den första kursen tog förvisso slut i dag men om bara två dagar börjar en ny likadan. ”Målardagar med extra stor ateljéplats”.

Denna helgen har jag målat och skapat både inomhus och utomhus. Vi fick tips på en grej jag aldrig testat förut och det var så himla roligt!

Jag har målat litet och stort med varierande resultat men för mig spelar det ingen roll. Det är själva görandet och skapandet som är själva grejen.

Det har verkligen varit fantastiska dagar både för att springa och sprada/bada. Jag har t o m ätit lunch ute!


I går blev det löpning på en av mina fina rundor här på morgonen och lite sim i Infjärden på eftermiddagen.

I dag blev det en annan löprunda och sprada i fina, fina Djupsjön.

Efter vi hade slutat i dag åkte jag in till Norrtälje och gymade.

När jag var nästan hemma igen kunde jag inte låta bli att åka till vattnet. Och vilket tur att jag inte avstod det för jösses alltså!

När är du så där lycklig att du vill stanna tiden?

Kram från Ingmarie

 

Dubbelpass och skaparglädje

Det där att göra saker på känsla verkar mer och mer bli min grej. Visst behöver man planera och tänka framåt men det får inte bli på bekostnad av att nuet försvinner tänker jag.
Det är ju faktiskt i det vi lever. Inte sen, inte då utan nu.

Känslan i morse sa att det var dax för lite intervaller för att väcka benen efter förra helgen. Så det blev det och det var nog helt rätt för det kändes riktigt bra!

Min fina ”stretch-trädgård” här. 🙂

På eftermiddagen ville en av vännerna på målar-kursen åka till Riddersholms naturreservat för att inspireras av havet och eftersom jag älskar det stället, och verkligen lever i nuet när jag är här, var jag väldigt lättövertalad.🤪 När jag ändå skulle dit kunde jag ju dessutom både springa lite till och sprada. Helt oplanerat och så härligt!

När jag målar har jag aldrig någon plan. Eller nu ljög jag. Jag har haft det men det blir aldrig bra så därför har jag övergett den strategin. Jag bara börjar och ser vad som händer. Något händer det ju alltid. Ibland blir det bra, ibland jättebra, ibland dåligt och ibland snudd på katastrof. Eller som Jonna säger; det blir fascinerande fult”.😀😀😀

Om det sen verkligen är ”bra eller dåligt” ligger sen som bekant  i betraktarens ögon. Jag har i alla fall ruskigt skoj och är lycklig in i minsta lilla cell.

Hur gör du? Planerar det mesta eller går på känsla?

Kram från Ingmarie

 

Skapandet kräver pauser

Ännu en rolig grej med att komma hit igen är att några av mina tavlor har blivit uppspända på ram.  (Jag lämnade kvar några av dukarna efter förra gången.) En är helt klar. Jag kallar den ”Always stay a little bit crazy”. 😄 Mer info hittar du här.

De andra tre är nog också klara nu men jag ska låta dem ”vila” lite så jag vet mer säkert. Själva formerna är klara men jag är inte helt säker på om strukturerna och färgerna är det.

Hur roligt det än är, och hur mycket jag än gillar det, så behöver jag ändå pauser från målandet. Både fysiskt och psykiskt. Det är tröttsamt att vara kreativ!
Det ena avbrottet tillbringade jag i Norrtäljes fina simbassäng. Vet inte om jag hade en ovanligt bra dag eller om banorna är ovanligt snabba men bra gick det!🥳

Det andra blev i fina Djupsjön. Tystnaden gjorde att det kändes som jag var helt ensam i hela världen! Magiskt!

Kram från Ingmarie

 

När man äntligen kan säga äntligen

Jag har längtat hela dagen att det skulle bli kväll så jag äntligen kunde installera mig i Skaparladan igen! Dubbel ateljéplats i fyra dagar, det är lycka med stort L för mig. Bara vara här är förresten lycka. Så där så det liksom känns långt in i magen och man bara går omkring och fånler!

Som du väl vet om du följt mig här ett tag så är jag ju dock helt enormt bra på att roa mig. Även när jag väntar och längtar.

Norrtälje-området är ett mindre paradis för löpare och alla som gillar vara ute i skogen. I dag tog jag mig till  Vigelsjö  där jag bara varit en gång förut. Spåren är välmarkerade och jättefina men lite kluriga att hitta och förstå när man som jag kommer från ”fel” håll. 🤪 Men det gick bra och jag blandade både orange, blåa och gröna slingor innan jag var tillbaka igen efter 80 minuters njutlöpning.

Innan jag lämnade ”stan” testade jag ett (ganska) nytt gym också. Man fick träna ”gratis” en vecka vilket ju var toppenbra. Jag skriver. med ” ” för det obligatoriska plast-kortet kostade nämligen 100 kr. Men det var det värt. Jag kommer utnyttja det.

Det här har jag såklart också längtat efter.

Nu ska jag sova riktigt snabbt så jag vaknar ännu snabbare så jag kan fortsätta med allt det roliga här!

Kram från Ingmarie

 

Tillbaka i stan

En dag hemma och det känns nästan som jag inte har varit borta. Konstigt det där… T o m tvättkorgen har hunnit tömmas för den är väl annars ett väldans bra vittne på att man varit iväg.

Jag har inte längtat hem en sekund men det finns vissa saker jag ändå saknat.

Måla!
Här hemma har jag ju det så lyxigt att jag har ett eget litet rum så jag kan nyttja varenda litet infall jag får. Kort såväl som långt. Ibland målar jag stort. Ibland smått. Ibland mycket, ibland lite. Ibland skissar jag och testar nya metoder, ibland går jag helt på känsla och med färger jag gillar.

The Trip!

Roligaste cykelpasset alla kategorier om du frågar mig. Fullt ös, hårt, svettigt och galet skoj!

Passade (såklart) på att träna på gymet också. Hittade en ny rolig ”höftlyfts-mackapär” att bli trött av.

Eriksdalsbadet!

Eftersom jag ska på (sim)äventyr i morgon så nöjde jag mig med vattenlöpning. Jättehärligt!

Kram från Ingmarie