Inspirerad och lycklig

För att kunna skapa behöver man bli inspirerad men som med (nästan) allting annat så får vi fixa den där inspirationen själva. Den kommer liksom inte varken på beställning eller utan en viss dos av ansträngning.I alla fall inte för mig.

Att kolla andras konstverk är ett väldigt bra knep. Antingen älskar man det man ser och blir pepp eller så kommer man på hur man inte vill göra.🤪

Weronicas verk inspirerar mig till fullo liksom hennes underbara lilla galleri i Nabbo. Kan du så åk dit! Eller kolla hennes hemsida. Själv köpte jag med mig hennes fina bok.


Jonna & Peppes  galleri är förstås också en outsinlig källa till inspiration. Finns massor att upptäcka, utforska och uppleva där! Bl a kan man kolla på världens (?) längsta ”ko-konstverk” och på en riktigt tjusig rumpa! 😀

Jag har börjat smida på en ny utställning som högst troligt blir i slutet av september. Mer info kommer. Kanske kommer den här färgstarka flicka vara med där. 😍

Peppe tipsade mig i går om en ”ny” väg jag kunde kuta. Egentligen var den gammal men stormen förr-förra vintern (tror det var den som hette Alfhilda) hade gjort den oframkomlig. Tills nu då. Magisk är bara förnamnet.

 

Tog en liten omväg för att även kunna njuta av lite sprada.❤️

Djupsjön är en pärla! Jag älskar den. Inte konstigt jag ville dit igen men då blev det lite ”riktig” simning.😄

Förresten. De här två sötnosarna mötte jag utanför min dörr i morse. Inte konstigt att jag är så lycklig här!


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Framåt

Det går framåt! Hela tiden! Faktum är att det gör ju i princip alltid det även om vi upplever det som att tiden både kan stå still och t o m att vi åker bakåt rent ”utvecklings-mässigt”.

Fler och fler projekt tar form i min lilla hörna, jag upplever flow och dagarna är verkligen underbara från det att jag vaknar tills det att jag somnar. Livet är helt enkelt perfekt! Vädret är som det är men jag kunde i alla fall vara ute för att måla en stund i dag. Duken tål förvisso vatten men det är ju inte så där jättelattjolajbans att gå omkring i plaskblöta kläder.🥶


Ett av mina nya projekt blev jag så ivrig att göra klar att jag tvingade mig själv att lämna det. Risken är annars nämligen att jag ”ivrar sönder” det jag håller på med. Så nu är jag i det som kallas ”mellanrummet”, dvs tiden mellan olika faser, så jag kan fortsätta med det i morgon. Förhoppningsvis lite lagom sansad.😁
Jag börjar i alla fall  gilla den här Donnan och jag tror hon börjar bli ganska klar.

Intervaller har jag också avverkat. Så tidigt att jag fortfarande är lite chockad över mig själv. 😄 Jobbigt var det i alla fall. Så in i bängen. Men enligt klockan gick det bättre än det kändes så det är jag nöjd med!


Jag besökte Friskis i Norrtälje nu i kväll också. I ärlighetens namn var jag ganska mör men har jag bestämt mig så har jag. Plötsligt hade det gått 70 minuter och då maskade jag verkligen inte! Vilan mellan övningarna var obetydlig och svetten dröp. 💪🏻

Ändå avslutade jag med att gå bananas på den där säcken igen. Tänk att det kan vara så skoj! Eller så är jag bara väldigt lättroad.😀

Och än en gång kan jag konstatera; lita inte på kroppen!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Lite mindre fascinerande fult och fler upptäckter

Kreativitet är energikrävande som attan. Inte som fysisk ansträngning såklart men man kan verkligen bli vansinnigt trött. Särskilt när man fokuserat länge och mycket på något projekt. Men det ingår och det är också galet skoj! I dag har det ”fascinerande fula” jag ”lyckades” få till i går börjat bli åtminstone mindre fascinerande fult.😱 Vi får se hur denna Donna blir när hon är klar. Om hon nu ens blir klar.🤪

Som extra bonus i dag har vi fått en genomgång  av en del av alla olika verktyg som man kan använda sig av. Allt från penslar och skrapor till köksredskap och naturmaterial. Tror detta var min 10e verktygsdemonstration men jag lär mig nya trix och knep varje gång! Superskoj! Det finns precis hur mycket som helst att upptäcka, utveckla och testa när det gäller konst. Och man blir aldrig för gammal för att prova.

Jag började dock dagen med en timmes swimrun. Riktigt härligt!

Och jag avslutade med att åka till übersöta lilla Spillersboda och vara med på Norrtälje triathleternas simträning. Inget avancerat men det finns en bana man kan simma utan risk att bli påkörd av något fartvidunder och lite sällskap är aldrig fel. Supertrevligt!


Det finns även en kort swimrunbana visade det sig! Tänk vad man kan hitta även på det minsta lilla stället!

Det blev dock inget långsim. Hade bara baddräkt och flytbrallor på mig och med ynka 17 grader i vattnet blir åtminstone jag ganska snabbt nedkyld. Någon mer än jag som längtar efter värmen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olika slags mirakler

Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.

Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!

Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.

Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!

Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i  Skaparladan.

Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!



När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.

Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

Om ett svettigt långpass, ett skönt simpass och gårdagens roliga kick-off

Det kan verka märkligt men jag tycker det är lite småtrist att kuta långpass ensam. Inte alltid, jag gillar ju att hänga med mig själv, men tiden går liksom lite fortare och det är allt lite roligare när man har sällskap. Därför var jag extra tacksam att Camilla hängde på halva passet i dag!

Det var varmt och svettigt men det gillar ju jag. Alla backar gjorde det ju inte direkt mindre svettigt heller antar jag. 🙄

Camilla hade tydligen svettas nästan 2 liter på den tiden vi kutade tillsammans så jag måste ha blivit av med minst lika mycket under de där 3 milen jag gnetade ihop. Inte konstigt jag var så törstig efteråt…😱

Jag hann knappt ta av mig skorna innan jag hängde under vattenkranen. Vätskan jag hade haft med mig var tokslut. Mest längtade jag efter min dagliga dos av Athletic greens. Den är snordyr men galet god och absolut proppfull med nyttigheter. Jag mår otroligt bra av den har jag märkt. Både i kroppen och knoppen. (Och nej, jag ärt inte sponsrad utan vill bara dela med mig av något jag tycker är riktigt bra.)

Simturen lite senare var ljuvligare än ljuvlig kan jag berätta. Mjumma för kropp och knopp! Någon sa det var 23 (!!!) grader i vattnet och jag tror det stämmer faktiskt.🥳 Många som simmade där i kväll och jag hade sällskap av Per igen. Det var typ hans andra sjö-pass och nu är han fast! 😄

På tal om bra grejer så vill jag pusha för målar-kick offen med Fanny som jag var på i går. Riktigt bra oavsett om man är helt ny eller hållit på ett tag. Vi gjorde massor av roliga övningar och testade några av alla olika slags tekniker och metoder som finns. Precis som i Skaparladan handlar det om att finna glädje och lust till att måla och att släppa på prestationsångesten och att skapa för skapandets skull. Inte för att producera och  “göra något”. Fanny jobbar dessutom med yoga och meditation så det blev lite sånt också. Underbart! 🥰

Jag älskar att måla med händerna!

 

Tänk att ha en sån här ateljé och studio… Vilken dröm!

 

Kram från Ingmarie

Sommarkänsla

Dofterna nu alltså! De är bedövande! Från blommorna, gräset, jorden, solen och vattnet. Så underbara att jag liksom nästan andas ihjäl mig. Tänk om man kunde spara det på burk. Hur härligt hade inte det varit att ha i gråaste november? Samma med ljuset. Men nu funkar det ju inte så därför är det extra viktigt att njuta så mycket som möjligt nu när chansen ges. Har man tur kommer många fler men det är ju ingen garanti oavsett ålder.

En halvmara med sprada är i och för sig alltid fint men just nu njuter jag ännu mer. Både för att jag kan och för allt det vackra. Jag har rest mycket i världen men det finns ingen plats jag hellre vill vara på än Sverige under sommaren.

Det är minst 18 grader i Söderbysjön nu.

Gymet har väl i och för sig aldrig någon sommarkänsla, eller någon väderlekskänsla ö h t faktiskt, men jag gillar att vara där oavsett. På riktigt tycker jag det är skitskoj och jag älskar känslan av att känna mig stark!

Kanske var det just sommargrönskan som gjorde att just denna tavlans färger blev som de blev. Dock vet jag inte om jag är klar med den ännu. Eller den med mig. Så är det ibland. Då får man ta en paus och låta oss vila från varandra. Sen vet jag förhoppningsvis.

Kram från Ingmarie

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie