Happy life

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Frysfritt

Det är som alltid. När solen och värmen kommer vaknar hela jag till liv igen. Ja alltså jag är ju vid liv annars också men nu börjar min tid. Precis allt blir enklare, roligare och mer lustfyllt. (Förutom möjligtvis städning…)
bara det här att slippa alla kläder, kunna sitta ute och äta, plantera, ha dörren öppen, se hur naturen spirar, höra fåglarna och slippa frysa!

Eller förresten, lite har jag faktiskt frusit i dag.

Det var inte på gymet.

Inte heller när jag cyklade vidare till havet för ett bad. (Som f.ö blev mitt i en filminspelning! Dock utan att jag fastnade.)

Nej, enda gången jag frusit, eller snarare känt mig lite kall, var på simningen. haha. Snacka om att vara klen.. Men kul var det!

jag hoppas och tror detta var en bra laddningsdag för morgondagens äventyr!

Kram från Ingmarie

I stället för en fest blev det en (annan) fest

Plötsligt hände det! Ledig och fint väder! Då får man slå på stort. Särskilt när de ordinarie planerna som jag sett fram emot jättelänge blev inställda. Egentligen skulle vi nämligen haft finbesök av bästa Anna och Fredrik men Anders är lite klen (läs har en mancold) så det fick skjutas på framtiden.

Kanske det är därför allt flutit på så himla bra i dag? Som plåster på såren.

Jag tog mig till Ekenabben för att börja leta checkpoints. Förr i tiden var det tydligen där man höll till för att festa men numera är det en jättefin plats för både vandring, picknick och fågelskådning! Snacka om häftiga kontraster! Tänk om det är  så det blir på Stureplan i framtiden?

Eftersom jag är en smula kass på att bedöma avstånd så betar jag bara av de checkpoints som syns i närheten av där jag är. Dvs en livsfarlig metod om man vill ha ork över till annat efteråt.

Jag tog den ena efter den andra. Sprang jämte gigantiska ekar, förbi hästhagar, på snirkliga stigar, över broar och nedfallna träd, tog en extrasväng på en vacker grusväg bara för att jag var nyfiken, passerade ryttare på häst och plötsligt var jag mitt i stan!

Springa i stan när det är hyfsat folktomt är ett bra sätt att verkligen se hur det ser ut och när jag kom till Tivoliparken fick jag uppleva både ett Första maj-tillställning, en hälsoträdgård och ett hönshus.

Sen begav mig tillbaka till bilen för jag hade annat jag också ville hinna. Enda negativa på hela rundan var att på två av kontrollerna så gick det inte att knappa in koderna och jag med universums kortaste minne trodde jag skulle komma ihåg dem för att prova senare. Jag kom i håg två av de fyra totala bokstäverna….
Men det ger mig en anledning att springa dit igen för det finns massor av ställen kvar att upptäcka och utforska! Har jag tur kanske ovan nämnda Anna vill med!

När jag fixat det jag skulle tog jag hojjen till byn för att köpa blommor. Jag lägger på tok för mycket pengar på det men de är vackra att se på och gör mig så glada. Visst är det ok då?
Är man i byn så kan man lätt ta svängen om havet också. Något annat vore ju liksom absolut otänkbart en dag som denna.

Medvind hem på det och dagen blev trots allt fulländad!

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag ”kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala ”växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade ”lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Onödig oro

En sak nog bara vi människor gör är att vi oroar oss både i förväg och (oftast) i onödan. Jag är inte helt säker på att det där är en så väldigt ”bra” egenskap om jag ska vara ärlig. Varför gör vi det egentligen? Det tar ju bara en massa energi!

Som i dag. Vi har vetat i en vecka att det skulle vara strömavbrott mellan kl 9-14 pga något ”förbättringsarbete”. För varje dag det närmade sig blev det ett större och större ”problem” för hur skulle vi kunna göra mat, koka kaffe, jobba (det gällde ffa Anders) och skulle vi ens ha vatten? Duscha kan jag klara mig utan men just kaffe och mat har jag svårt för. Särskilt när jag hade jobbat sena kvällar och ville sova lite extra och ännu mer särskilt eftersom jag planerat in intervaller på förmiddagen.

Av detta ”jätte-problem” blev det inte ens ett !. Vi hade varmvatten på termos så det gick att göra både gröt och kaffe. Innan klockan var 11 hade vi ström igen så någon hade tydligen räknat väldigt fel. Eller så ville de bara få oss att tycka att de var extra snabba och bra. Vad vet jag…

Intervallerna blev som jag tänkt. 8 x 5 min. med 1 min. vila i tröskelfart. Dvs ”hard but somewhat comfortable”. De två sista var dock mest bara ”hard” och jag dog nästan när jag skulle ta mig upp för spårets (enda) backe. Inte ens snabbskorna hjälper när benen dör.

Tror inte de där benen blev piggare av gympasset heller men de blev (förhoppningsvis) ännu lite starkare. Jag hade i alla fall väldans skoj! Oftast kör jag s.k ”super-set” där jag kombinerar 2-3 övningar. Undantag är när jag ska lyfta riktigt tungt. Då räcker det liksom med det.

I dag var detta några av kombinationerna jag körde.

Utfall + knäböj.

Utfallshopp och benpress.

Höftlyft och rygglyft. (Den första är inte ”in action” och den sista inte ens på bild.)

Upphopp med vikt och ryggdrag.

Det var mycket folk men ändå gott om plats. Ingen på gymet vet heller min lilla ”hemlighet.” Att under träningskläderna finns förberedelsen för belöningen!

Tadaaaa!

För om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig. Särskilt efter denna dag som även bl.a innehållit målande och skrivande.

Har du hängt här ett tag så vet du ju också hur jag belönar mig. T ex så här…

Men även med mat såklart och som i dag även en (halv) sån här!

Kram från Ingmarie

Långpass-lördag, nya lyan, tavel-leverans och familjemys

Springa långpass i sin hemstad är verkligen en baggis. Jag kan bygga ihop olika rundor lite hur som helst så det blir så långt jag vill. Eller jag trodde det i alla fall…

Jag började utanför hotellet och tog stigen utmed Nissan till Slottsmöllan och sen vidare på asfaltsvägen till Sperlingsholm.

Här börjar en av mina favvosträckor. Man springer genom en allé, rundar godset och sen förbi den gamla skolan och Skahall där min farmor och farfar var statare en gång för väldigt längesedan. Där växte min pappa upp och jag lekte där som barn. Kan fortfarande förnimma lukten av kaffekoket i köket, höra hönornas kackel i trädgården och känna smaken av farmors extremt goda bullar.

Sen kommer man till Sperlingsholms vattenfall och kraftverk. Alltid så fascinerande och vackert att se när de har ”påsläpp”.

Nästan direkt efter svänger man höger och springer utmed Nissan hela vägen till Furet. Trodde det skulle vara geggigt efter regnet men det var ingen som helst fara. Stigen är så där slingrande och lite böljande att man helt glömmer bort att man springer!

I Furet svängde jag av och tog mig upp på Galgberget. Som jag längtar tills bokskogen slår ut! Men det är fint även nu. Blev 3 varv på 5-km slingan.

Sen trodde jag att det skulle bli perfekt att springa tillbaka för att få rätt siffra men det var där jag hade fel. För att få 30 km fick jag nämligen springa några varv i Norre Katts park. Mycket möjligt att det var någon som undrade vad i all sin dar jag höll på med…

Riktigt härligt att sen få lite mat i magen, en dusch och åka till vår nya fritids/jobb/tränings-lya och pyssla lite.

Men bara en liten stund för jag skulle även leverera en tavla jag gjort och sålt. Det känns alltid både konstigt, häftigt och liksom ärofyllt att någon vill betala för det jag gjort men jag vågar nog påstå att denna verkligen klär sin vägg.

Dagen avslutades hos mamma och Ulf tillsammans med lilla M, lillebror och hans goa familj. Vet inte varför det blev suddigt. Vi stod ju faktiskt stilla! Haha.

Kram från Ingmarie

 

Hur man kan solnjuta

Ännu är det för kallt för att ligga på playan eller sitta i solstolen utan många lager kläder (i alla fall för mig) men man kan njuta av solen redan nu ändå. (Om/när den visar sig vill säga.)

Från kraftiga vindar, is och snö blev det på bara några timmar sol, svaga vindar och (nästan) barmark. Fortfarande kallt men i solen blev det åter igen vårkänslor! Med tanke på (snökaos)bilderna jag sett från 08a land så är jag om möjligt ännu gladare att jag bor här nu!

Faktum är att jag inte ens saknade Sats lika mycket för dels slapp jag ta mig dit genom snöyran och dels fullkomligt badade gymet här i sol. Jag låtsades att jag var på ett utegym i sommarvärme.

T o m när jag pluggade kunde jag njuta av att solen sken in genom fönstret. Längtar verkligen till den dagen jag sitter ute på altanen och njuter av den.

Och sen detta!

Det fanns fotspår från stegen så det hade alltså varit en före mig som njutit av bryggan, solen, dofterna och havet. Dvs en klok människa!

Har du njutit av solen på något vis i dag?

Kram från Ingmarie

En slags Pb på en måndag

Jag vet inte vad som har hänt i natt men trots gårdagens tre-timmars äventyr satte jag Pb på ”min” två-mils Skåneledsrunda runt Åhus i dag! Helt oplanerat och (nästan) helt utan ansträngning! Nog är kroppen en märklig manick? Och visst är det bra att man kan sätta Pb i princip allting?

När jag pluggat färdigt ATLS för i dag (läs inte orkade mer) så drog jag till gymet och tröttade ut benen ännu lite till. Kan bli en riktigt spännande kväll på jobbet i morgon…

Belöningen var dock den bästa på alla sätt och vis. Lugn, härlig och oerhört vacker! Faktiskt snudd på oslagbar!

Kram från Ingmarie

 

Ett uppköp

När jag stack ut denna soliga förmiddag hade jag bara en halv plan på vart jag skulle springa. Lite i ”min” skog och sen vidare till Äspet och via Horna-skogen hem.

Jag började åtminstone som jag tänkt. Cruisade fram på de fina, mjuka stigarna i skogen och tänkte på absolut ingenting. Tystnaden har ofta den effekten på mig har jag märkt.

Men så kom jag till havet och allt ändrades.

Plötsligt ville jag bara vara där och njuta av värmen från solen, färgerna och dofterna. Så jag tog mig bort till, och förbi, Fårabäck till nya utsikter. Såg en skylt som fick mig att ta en lite annan väg och upptäckte också att stormen Otto hade gått hårt fram.

Otto måste ha varit extremt stark!

Vågade inte chansa…

När jag skulle hem igen sprang jag så länge det bara gick vid havet innan det blev tillbaks in i skogen igen.

20 kilometer på två klunkar vatten. Säger som Anna. Ibland tror jag att jag är en kamel.

När jag inte orkade plugga mer drog jag till gymet. Hade inga större förhoppningar på att benen skulle vara starka men tydligen hade de hunnit vila upp sig bra. Jag klarar förresten en chins med tunnaste gummibandet nu! Är det i mars det kommer ske? En hel utan någon hjälp alls?

Havet drog mig tillbaka. Absolut helt omöjligt att motstå det. Särskilt en sån här kväll..

Att vi flyttade hit har verkligen varit en enormt stor positiv förändring i våra liv och jag är oerhört tacksam jag kan kalla detta mitt hem nu.

Kram från Ingmarie 

 

 

A till B med extra allt

I måndags testade jag ju Skåneleden nästan hela vägen till Gropahålet men fick vända eftersom jag behövde ta mig hem igen. I dag hade jag lyxen att kunna springa one-way för Anders kunde möta upp mig i Friseboda.

Vädret var lika fint som i måndags förutom lite mer vind. Jag sprang genom stan via fina Äspet innan jag hoppade på Skåneleden.

Helgeån genom Åhus

Denna sträckan klassas som enkel men jag tror inte den som bestämt det har sprungit alla kilometrarna i sanden. Den suger! Men det gör inget för dels tänker jag att det är bra träning och dels är det så vackert att man liksom glömmer bort hur tungt det faktiskt är.

Stränderna är som tagna ur en resebroschyr och stigarna är varje (trail)löpares dröm!

Husen man springer förbi är ofattbara och jag har fantasi-köpt minst 23 stycken bara i dag.

Precis när man börjar känna att benen inte orkar med mer sand så svänger leden av in i skogen och man får springa stig igen ända till bron över Gropahålet.

Vid Nyehusen tar leden slut och man får hitta egna vägar fram till Friseboda. Det finns massor av stigar att välja mellan och så länge man bara har koll på vad havet är kan man i princip inte springa fel. Har man pigga ben väljer man sandstigar. Om inte kan man välja skogen. Hur bra som helst!

I Friseboda väntade Anders (han hade orienterat lite) men innan picknicken fanns bara en sak i mitt huvud trots att jag egentligen var både hungrig och sjukt kaffesugen. Men havet alltså! Hur skulle jag kunna motstå det?

Finns det förresten något härligare och godare än just kaffe och lite goda (vego)mackor efter träning och bad? Finare än så här blir det nästan inte!

Men dagen var inte slut där. Efter handling och förberedelser för middag och matlådor var det dax för söndagssimmet med klubben. Håkan bjöd på ett ruskigt roligt pass och Anders visade ännu en gång att han är en stjärna i bassängen! jag har försökt lära mig voltvända i typ hundra år. Han klarar det direkt. Fort simmar han också!
Helt klart är han en simmare. Han har bara inte fattat det ännu.

Helgen blev som sagt var inte som planerad men den blev väldigt bra ändå!

Kram från Ingmarie