Mumsmums

Maten

Det går ju inte vara här och ha helpension utan att nämna maten.

När jag kom hit var det ganska hårda restriktioner så personalen serverade all mat och man fick sitta max 4/bord. Det är ändrat så nu får man ta mat själv och sitta 6 pers/ bord. Munskydd, handsprit, avstånd och olika in/utgångar är fortfarande kvar. Dvs inte särskilt betungande.

Frukosten är fantastisk! Det finns hur många flingor, nötter och fröer som helst all välja mellan. Liksom bröd, pålägg, varm mat, frukt, nygjorda smoothies och t o m kakor..🤪Kaffe finns i x antal varianter.

Vem vill ha Cookies och söta marmelader till frukost?

Det finns olika slags yoghurt, mjölk och t o m sojamjölk men den är supersöt så jag har skaffat egen växtmjölk till gröten. Jättegod!

På lunchen finns alltid flera olika röror, mycket grönsaker och sallader samt pommes och olika köttbitar för den som är lagd åt det hållet. Jag väljer såklart alltid vego och det finns alltid minst en rätt med bra vegoprotein. Bröd, frukt och efterrätter finns också.

Dagens lunch

Middagen är som lunchen men x 4. Då serveras även soppa, thai-mat och vego-utbudet är ännu större. Liksom efterrätterna.😄

Första middags-tallriken

Jag tycket maten är toppenbra och jag äter som en glupsk häst! Både för att jag har bra aptit och för att orka träna. Även en hyfsat lugn dag som i dag kräver nog en del.

Sprang en timme.

Body balance 45 min.

Simning 45 min.

Och sen även den där ”Functional training” klassen som ju visade sig vara en mördande HIIT-klass. Det var precis samma pass som förra gången men denna gången var mina ben inte dödade av hårda intervaller och gymträning så det var betydligt lättare! Trött blev jag dock ändå. Stretch & relax-passet direkt efter är guld!

Kram från Ingmarie

Backar! Och bästa simpasset!

Det är en himla tur att jag gillar backar så mycket för det finns väldigt gott om dem här. Enda platta partierna i närheten är typ på strandpromenaderna. Och vem vill kuta där fram och tillbaka när man kan få magiska utsikter och fantastiska trails att springa på? Inte jag i alla fall.

Tre gånger var jag uppe på de högsta topparna på ”Playitas-berget” i dag. Eller egentligen är det flera berg och det är de som skiljer Playitas från Gran Tarajal. Dvs grannbyn. Det är tuffa backar och en hel del rejält tekniska partier då jag måste gå och/eller klättra på alla fyra. Då stannar jag såklart klockan också. Jag testade flera av de trails jag sett från toppen och en del var en ”engångs-grej” för de var rejält knepiga att ta sig fram på, medan andra (de flesta) är såna jag kommer kuta på igen. Det är svårt att fånga stigningarna på bild men du kanske kan ana när du ser utsikterna.

Mellan två av bergen var jag nere vid havet igen

Jag var även nere i Gran Tarajal och sprang utmed strandpromenaden (där var det platt)  till den fina lilla hamnen.

Som små leksaksbåtar!

2,5 timmar löptid men 3 timmar totalt pga av de där gångerna jag stängde av klockan. Kände mig en smula kokt när jag sladdade in på ”min” gata men framför allt var jag väldigt glad och tacksam!

Behöver väl kanske inte säga att lunchen satt som en smäck? De har helt ok vegan-mat här så det går absolut ingen nöd på mig!

Märkligt nog var jag jättepigg lite senare när jag skulle simma och det gick helt galet bra! Bästa passet på länge! Kanske för att jag vilade från att simma i går? Har ju faktiskt simmat varje dag sen jag kom hit så det kanske var bra med en simfri dag.

Egen bana!

Innan middagen hann jag även med ett ”stretch & relax-pass” i solen. Mjumma för både kropp och knopp!

Kram från Ingmarie

 

Ingen vilodag

Förra veckan var en vän och extremt duktig multisportare och coach här, Johan Hasselmark på Aktivitus, och vi pratade såklart en hel del träning. Det blir ju lätt så här när två idrottsnördar träffas… Hur som helst så kom vi in på det här med att man (läs jag) blivit långsammare ju äldre jag blivit vilket i och för sig inte är så konstigt men jag vill bli snabbare än vad jag är och tror det ska gå. Som Johan sa så är jag extremt uthållig så den biten behöver jag egentligen inte alls jobba med utan det gäller att öka upp spänst, styrka och få in mer ”hårt och kort”. Egentligen vet jag det men det är alltid bra att höra någon annan säga det också och att få både tips och förslag på hur jag kan gå vidare.

Det knepiga för mig blir inte att träna hårt och kort men däremot att avstå från ”kickarna” mängdträningen ger mig. Jag behöver ju träningen framförallt för att inte trilla ner i något svart hål igen och för att orka med jobbet. Att då träna mindre tid, även om det är hårdare pass, känns ju en smula läskigt. Så till en början blir det nog en ”mellanväg”. Åtminstone så länge jag är kvar här och har vansinnigt mycket tid över till att träna. Och vila också för den delen. Jag behöver ju varken städa eller göra matlådor!

Så i  dag har det inte varit någon vilodag vilket var helt enl. planen.

Dagen började dock lugnt. Det gör mina dagar i och för sig alltid. Jag undviker alltid att stressa på morgonen. Den där yoga- och meditations-stunden jag har varje dag oavsett var jag befinner mig är guld värd. Extra härlig blir den såklart med denna vyn.

Och kissekatt-besöket.

Efter frukosten sprang jag i väg till ”röda vägen” för ett intervallpass. Nu sprang jag i och för sig inte på den för den är gjord av betong och dödar ben fortare än man hinner säga gurkburk. Åtminstone mina ben… Det går dock alldeles utmärkt att springa jämte så det var det jag gjorde. I med och motvind och upp och nedför. 16 x 1 min. efter Johans tips om ”hårt och kort”.

Jag blev galet trött. Fick t o m blodsmak i munnen. Men det kändes bra! Jag la även till en del ”hopp&skutt-övningar” för att fortsätta öva på (den urkassa) spänsten. PT-Rafael har gett mig många bra övningar så jag vet vad jag ska göra. Det gäller ju liksom bara att jag gör dem också…

Fortsatte sen direkt med nästan en timmes styrka + en timme i bassängen. Uthålligheten är det som sagt var inget större fel på…

Inger hade anmält mig till spinningen på eftermiddagen och jag är ju inte den som är den och säger nej. Kul och bra som alltid!

Tyvärr kunde hon inte vara med på hela själv men hennes Joakim som kommit hit körde och bada kan man ju göra oavsett.

Efter allt detta tyckte jag faktiskt att jag var värd den här.

I morgon ska vi på äventyr!

Kram från Ingmarie

 

 

Lighthouse-run

En sak man snudd på ”måste” göra när man är här är att springa till fyren. ”The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från ”Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt ”rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Sånt man kan göra en ledig fredag

Jag har en jobbhelg framför mig och då gäller det ju liksom att ”rasta av sig”. Som t.ex med en timmes svett-fest på spinning-hojjen.

När jag kör själv kör jag typ max hela tiden. Enda ”vilan” är den korta pausen mellan låtarna. Kanske inte så konstigt jag blir så förbenat trött…

Men jag återhämtar mig fort så det beror högst troligt inte på att jag är dåligt tränad utan mest på att jag är ovan. (Hoppas jag… haha!) Faktum är att det t o m kändes lite skoj i dag! Klurar faktiskt på att köra en gång/vecka även när ryggen är helt bra igen. Inbillar mig att det kan göra att det blir lite fart i benen av att hålla hög kadens. (Anna kanske vet?)

Via duschen och en busstur åkte jag till Tyresö för att simma. Gissa om jag önskade att Eriksdalsbadet hade varit öppet för då hade jag kunnat gå emellan i stället för att behöva nyttja SL en extra timme. Men men, det nya budet är att det är stängt till minst 12/4. Galenskap! Tack och lov att även Medley, precis som t.ex Sats, har fattat att man kan ha öppet och ändå följa restriktionerna.

Drygt 3000 m hann jag få in på den där timmen jag var i. (Tack vare att jag körde en del med simfenor…) Ovanligt ”mycket” folk men absolut ingen trängsel.

Känslan när jag  simmar är fortfarande bra så vad gör det om det inte går så snabbt som jag skulle vilja? Det är bara att nöta vidare. Mitt mål är ju att må bra, utvecklas, åldras med bibehållen kraft samt ha kul och jag kan svara ja på alla!

Mitt kvällsdopp fick jag jobba lite extra för. Det hade kommit is igen! Ganska tjock t o m. Det var allt lite otippat. Nej, mycket otippat!

Fantastisk kväll och som alltid så ångrade jag mig inte ens en milli-sekund.

Lagat mat har jag också gjort såklart. Så jag blev mätt i dag och blir i morgon. Vegan såklart. Vill verkligen inte äta något som har en mamma. Eller som bidrar till plågeri av djur och människor, en sjuk kropp och negativ miljöpåverkan.

Tror faktiskt jag är så redo det går att bli för ett helg-race på SÖS nu.

Kram från Ingmarie

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga ”matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man ”måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

Tyst dag

På Skaparladans målar-retreat har man alltid en helt tyst dag. I dag var den dagen och det har varit så otroligt skönt. Jag älskar de här dagarna. De är extra lugna, extra softa, extra långsamma och såklart extra tysta. De gör att det är mycket enklare att tagga ner och vara i nuet. I går kväll skickade Peppe med oss ett kuvert vi skulle öppna nu på morgonen som start på dagen.
Så här såg det ut.

Så himla bra grej!
En del gör jag i och för sig redan, som att le, känna efter hur kroppen är, yogar långsamt, mediterar och känner efter. Men frukosten brukar inte vara riktigt så ”medveten”. Jag gick dock långsamt till samlingen. Det är jag bra på!

Hann även gosa lite med katten Jonsson och fascineras över årets första blommor!

Att vara tyst en hel dag är en baggis för mig, trots att jag gillar att prata, utom när jag träffar någon som säger hej. Som på löpturen. Det hjälper inte att jag vinkar,  jag känner mig helt enkelt oartig! Löjligt, jag vet.

Det var hur som helst magiskt att springa. Strålande sol och både vårdoft och vårljud!

På den tysta dagen blir man dessutom alltid serverad lunch. Hur lyxigt som helst! Och gott! Löksoppa och vego-mackor. Årets första utelunch!

Mycket målande har det också blivit.Tänkte först skriva ”förstås” men faktum är att det behöver inte alls vara så bara för att man är på målar-läger. Ibland behöver man vila och ibland saknas kreativiteten. Det är det som är så bra här. Det finns inga måsten och man är helt fri.  Men jag fick flyt och att det kändes liksom som det  ”lossnade”. Tänkte mycket på orden jag valt och helt klart hjälpte de. När jag släppte taget och känner tillit händer det (oftast) grejer!

Vad tycks om mina nya fina och fluffiga målar-skor? Visst är de söta!

Det är inte så jobbigt rent fysiskt att måla men jag blir galet trött mentalt. Då är det bara att ta en paus. Jag åkte och badade och vilket bra val det var för vilken kväll!!!

Har du varit (frivilligt) tyst en hel dag?

Kram från Ingmarie

(Ps. Min pappa är lite bättre om du undrar…)

Alla Hjärtans dag 2021

Förra året vid denna tiden hade Anders precis kommit ut från sjukan och vi var i solen och värmen långt från 08a land. I år har det förvisso varit lite sol men annars har inget varit detsamma.  Eller jo, jag kutade då också. Precis som i dag. Två timmar i vinterlandet på riktigt bra underlag i åtminstone 90% av passet. Fantastiskt!

Att sen få sätta sig till bords på Ulla Winbladh ännu en gång och bli så där bortskämd som man bara kan bli där är en lyx utan dess like. Vi fick t o m blommor av Mia & Monika som jobbar där! Det är en så otroligt vacker, lugn och avslappnande miljö att man liksom inte kan stressa eller ha bråttom.

Och maten.

Olallaaa!

Så gott! Och mycket! Aldrig problem att få veganmat eller andra ”specialare” om man vill det. Jag är så mätt nu att jag nog inte kommer kunna äta förrän i morgon kväll.

 

Som alla de andra gångerna vi varit där så tog vi spårvagnen dit och färjan hem. Man ska ju inte ändra på ett vinnande koncept!

På nya Guldbron vid Slussen hängde oräkneliga små söta hjärtan. Så gulligt!

Och här hemma njuter vi av mätta magar och de fina blommorna.

Hur har din Alla hjärtan-dag varit?

Kram från Ingmarie

 

Hur man garanterar träningsvärk

När man (läs jag) inte simmar mer än ett, kanske två om det vill sig väl, pass per vecka pga de där förbenade nedstängningarna och restriktionerna så kan man vara säker på att ett tufft pass känns dagen efter. Jag är dock jättetacksam jag har dessa garanterade pass i Långbrohallen. Det är förhållandevis dyrt och tar tid att ta sig dit men SÅ värt det! Verkligen superlyxigt!

Lägger man dessutom till ett PT-pass med Rafael så vet man hur det kommer kännas några dagar framöver…

Det här får jag dock ingen träningsvärk av. Någon måtta får det ju liksom vara, eller hur?

Fast kanske födelsedags-kakorna jag fick av Inger hjälper mot den värsta träningsvärken? Om inte annat var de ruskigt goda!

Kram från Ingmarie