Mumsmums

Älskade familj

Att ha en familj är verkligen en ynnest och jag är så himla tacksam över att ha en. Vi ses ibland alldeles för sällan men vi har alltid kontakt och vi ställer alltid upp för varandra. Ett undantag är min äldsta lillebror som av någon anledning brutit med de flesta av oss, ffa mig, och det är en stor sorg. Men jag tänker att det är hans val och jag har ju alla mina andra hel-halv- och extrasyskon!

En av dem, Daniel, är minst lika träningstokig som mig och vi har kört oräkneliga gympass ihop. Löppassen är dock lätträkneliga men i dag hände det igen och vilken runda vi fick! Galgberget och Furuskogen är verkligen som allra finast just nu.

Båda hade sjuk träningsvärk i benen sen gårdagens träningspass, vi hade dock inte kört samma, så 90 minuter senare var vi nöjda. Och hungriga! Nu var det ju så himla bra att vi även hade Mors Dag att “skylla på” när vi lite senare krängde i oss de goda mackorna fortare än fort. Jag skäms nästan för hur glupsk jag var och kan vara. men bara nästan för samtidigt är jag tacksam över att ha aptit för det är ingen självklarhet. Tänk att aldrig känna sån där riktig hunger eller längta efter något särskilt men vara “tvungen” att äta. Vilken mardröm!

Nu är jag simsalabim hemma i Åhus igen. Det är verkligen perfekt att bara ha några timmar mellan dessa två underbara ställen!

Kram från Ingmarie

Hitta ut i Lerjevallen

Förra gången vi var i Lerjevallen var det kallt, snö och is på sjön. I dag var det inte så och himmel så ännu mycket finare det är där nu!

Målet var att pricka ännu fler Hitta ut-kontroller. Jag med bara appen i telefonen. Anders med riktig karta och kompass. Han är proffs och har orienterat redan innan han föddes.
Typ.
Papperskarta hade nog hjälpt mig för täckningen var inte den bästa men med kompass hade det garanterat inte varit enklare.

Det här var emellanåt riktigt brötig terräng även för en inbiten orienterare har jag förstått. En del kontroller var dessutom väl gömda. Men jag hittade alla jag bestämt mig för att hitta. Har bara tre kvar till nästa gång. Anders tog minsann alla men fick färre steg, sträcka och höjdmetrar än mig. Dvs jag hade mer roligt. haha

Grejen är att jag sprang en liten extra runda för att bl.a se den uråldriga Romeliaeken som har rötter från 1100-talet. Det är tydligen den äldsta bergseken i Europa! Coolt!

Träffade även på årets första orm. Osäker på om det var en huggorm eller en snok, tror det sistnämnda, men den verkade inte glad för att se mig. Eller så blev den stackarn rädd när jag kom ångade!

Efter nästan tre timmars springande, traskande, letande och klättrande ansåg vi oss vara färdiga. Belöningen var den bästa tänkbara! Den här sjön hoppas jag besöka många gånger i sommar! Perfekt plats både för OW och swimrun!

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa “gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta “mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Pingisboll i munnen

När jag vaknade i morse var det som jag hade en halv pingisboll under tungan. Yrkesskadad som jag är såg jag framför mig hur den svällde, jag skulle få svårt att andas, blev tvungen att åka in till akuten, blev intuberad, förd till  IVA och sen typ död….

Nu blev det, som du förstår, inte riktigt så illa.

När jag varit uppe ett tag minskade svullnaden men tandis ville kolla så det blev ett nytt besök. Troligtvis var det en inre blödning plus inflammation som orsakade det hela vilket tydligen inte var helt oväntat med tanke på hur de grävt i mitt stackars käkben i går… Jag var mest lättad över att inte behöva gå igenom mer skärande.

Efter ett sånt här ingrepp finns alltid risk för blödning så dagens löptur blev en extremt lugn historia. Tog mig bort till Årstaviken och runt den för om det hade hänt något så hade det garanterat varit någon som kunnat hjälpa mig. (Det är i princip aldrig folktomt där.)
Lite segt men ändå härligt!

När jag sprang förbi “min” brygga var det omöjligt att inte sprada. För den som undrar så är det 8-9 grader i vattnet nu.

På något vis har jag traskat/sprungit över 31 000 steg i dag och en hel del av dem blev tillsammans med Kari. När jag bodde här sprang vi alltid när vi sågs. Nu går och äter vi. Haha. Blev en fin runda runt de fantastiska kolonistugorna. Lyllos de som har en lott där för det är makalöst vackert och fridfullt.

Maten blev på Nemnem. Vietnamesiskt med massor av vego att välja på och supergott! Rekommenderas verkligen!

I morgon ska jag hem igen och det känns väldigt bra! Nästa besök hit blir i augusti men först ska jag ha en lång härlig sommar i söder!

Kram från Ingmarie

Glada ben och heta tips

Jag trodde jag skulle vilja ha flera veckors löpvila efter de där 60 km i lördags men det tog visst bara 2 dagar sen kom suget igen. Nu visste jag ju inte om det var huvudet som helt styrde suget och kroppen liksom blev överkörd, men av någon märklig anledning är benen jättepigga! De kan såklart vara på ett helt annat humör i morgon men det är då det. Jag lever i nuet så mycket det bara går och därför njuter jag till fullo när det sker sådana här små underverk. Helt klart hjälpte (hjälper) solen, värmen och naturen till!

Sen har jag två heta tips till dig! Bra va?

Det första är senaste numret av Runner´s World där du kan läsa lite om vad jag och Kjell-Erik Ståhl pratade om i vintras.

Mitt andra tips är när du är i Åhus. Passa då på att besöka Åhus Seaside. Vill man slå på stort så bor man såklart över och nyttjar deras gym och SPA. Det sistnämnda kan man förresten njuta av även om man inte bor där. På eftermiddagarna har de jordens största (?) kakbuffé, på kvällen à la Carte och mitt på dagen har de lunchbuffé. Det var den vi testade i dag och det var inte sista gången.

Förutom att miljön, utsikten och personalen är fantastisk så var maten himmelskt god. Det finns tre rätter  att välja på och en stor helt vegetarisk salladsbuffé med en massa smarrigt. Vi valde (såklart) vego som denna veckan är “Bakad spetskål – rostad morot, potatis, dijonkräm, & rostade pumpakärnor. Mumsigt!

Att stranden och havet drog mig har du kanske redan anat…?

S-å-h-i-m-l-h-ä-r-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag “kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala “växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade “lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Feltryck

Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….

En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen  är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.

När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde “manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.

Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!

Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.

Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de “nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.

Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa  ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!

Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!

I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…

Kram från Ingmarie

 

Onödig oro

En sak nog bara vi människor gör är att vi oroar oss både i förväg och (oftast) i onödan. Jag är inte helt säker på att det där är en så väldigt “bra” egenskap om jag ska vara ärlig. Varför gör vi det egentligen? Det tar ju bara en massa energi!

Som i dag. Vi har vetat i en vecka att det skulle vara strömavbrott mellan kl 9-14 pga något “förbättringsarbete”. För varje dag det närmade sig blev det ett större och större “problem” för hur skulle vi kunna göra mat, koka kaffe, jobba (det gällde ffa Anders) och skulle vi ens ha vatten? Duscha kan jag klara mig utan men just kaffe och mat har jag svårt för. Särskilt när jag hade jobbat sena kvällar och ville sova lite extra och ännu mer särskilt eftersom jag planerat in intervaller på förmiddagen.

Av detta “jätte-problem” blev det inte ens ett !. Vi hade varmvatten på termos så det gick att göra både gröt och kaffe. Innan klockan var 11 hade vi ström igen så någon hade tydligen räknat väldigt fel. Eller så ville de bara få oss att tycka att de var extra snabba och bra. Vad vet jag…

Intervallerna blev som jag tänkt. 8 x 5 min. med 1 min. vila i tröskelfart. Dvs “hard but somewhat comfortable”. De två sista var dock mest bara “hard” och jag dog nästan när jag skulle ta mig upp för spårets (enda) backe. Inte ens snabbskorna hjälper när benen dör.

Tror inte de där benen blev piggare av gympasset heller men de blev (förhoppningsvis) ännu lite starkare. Jag hade i alla fall väldans skoj! Oftast kör jag s.k “super-set” där jag kombinerar 2-3 övningar. Undantag är när jag ska lyfta riktigt tungt. Då räcker det liksom med det.

I dag var detta några av kombinationerna jag körde.

Utfall + knäböj.

Utfallshopp och benpress.

Höftlyft och rygglyft. (Den första är inte “in action” och den sista inte ens på bild.)

Upphopp med vikt och ryggdrag.

Det var mycket folk men ändå gott om plats. Ingen på gymet vet heller min lilla “hemlighet.” Att under träningskläderna finns förberedelsen för belöningen!

Tadaaaa!

För om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig. Särskilt efter denna dag som även bl.a innehållit målande och skrivande.

Har du hängt här ett tag så vet du ju också hur jag belönar mig. T ex så här…

Men även med mat såklart och som i dag även en (halv) sån här!

Kram från Ingmarie

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

Skåneleden Sölvesborg-Östafors

Det blidde tyvärr inget  Stävie Trail av flera olika anledningar så jag får helt enkelt hoppas det är andra förutsättningar nästa år.

I stället blev det ett annat äventyr. Jag har sen vi flyttat hit velat springa Skåneleden nummer 1 och nummer 2. De börjar i Sölvesborg och slutar i Östafors. Totalt ca 30 km. Men det blev inte alls så fast det visste jag ju inte när jag startade.

Lederna räknas som medel-svåra och har många rejäla backar. Den första biten går bara uppåt så inte ens den kalla vinden kunde göra mig kall. Man passerar sen Ryssbergsstugan  (150 m ö h) och jag får lov att erkänna att det såg härligt ut där några satt i lä vid väggen och solade.

Dessa lederna är några av de första som gjordes. Hösten 1978 var den första klar. Skyltarna är något annorlunda och det tog ett tag innan jag fattade att pilarna under även tillhörde just Skåneleden. (På de nya sitter pilarna på själva skylten).

“På skogsvägar och steniga stigar går du vidare genom lövskog, förbi utsikt över Listerlandet, och mot Ryssbergsstugan som ligger på en horst som höjer sig 150 meter över havet.

På åsen möts Skåne och Blekinge län och här finns också Blekinges största bokskog. På skogsvägar genom granplanteringar fortsätter vandringen uppåt, när du närmar dig Grundsjön ändrar naturen karaktär och backar med artrik bokskog kantar leden.”

Efter Grundsjön börjar tvåan. Mest är det skogsvägar men även på stigar över Ryssberget, genom kuperad skog och några steniga hagar. Skåne är inte platt!

Några kilometer innan Näsum mötte Anders mig och vi har följe en bit. Supernajs! Han är en jättebra traillöpare och den dag han är lite mer uthållig kommer han lätt springa med mig på långturer som denna. Just runt Näsum finns ett fint naturreservat med massor av bokskog. Det kommer bli magiskt till våren och sommaren!

En ovanlig syn så den var ju såklart tvungen att förevigas!

Redan här fattade jag att jag inte skulle få ihop några 30 kilometer men ca 25 i alla fall. Sista 6-7 kilometrarna började åtminstone väldigt fint.

Sen började röran med gyttja, en miljard pinnar och annat bröte, djupa traktorspår med is och vatten, hala stenar och när det vara någon kilometer kvar försvann dessutom markeringarna helt. Jag kollade och gick runt åt alla håll men de fanns verkligen inte. Däremot fanns det gott om ännu mer bröte. Ungefär där tröt mitt tålamod. Gå i snigelfart och ändå riskera att bli spetsad/vurpa är inte min grej. Tack och lov har jag en bra kart-app så jag tog mig på något vis ner och ut på vägen så Anders kunde hämta upp mig.

Tre timmar effektiv tid, skitig, uppskrapad och faktiskt lite sur för nu kan jag ju egentligen inte säga att jag sprungit båda sträckorna även om det var väldigt nära.

Sen kom nästa dilemma. Var skulle vi fika någonstans? Vid vägkanten kändes ju inte så lockande och jag ville ju dessutom bada. Trots att jag frös! Ja sånt är det där badviruset. Bryr sig inte ett dugg om de yttre förhållandena.

Vid Ivösjön finns ett riktigt fint badställe med picknick-bord. Bada funkade men picknicken fick bli i bilen för ute hade maten blåst bort inom 3 sekunder. Plus att mina fingrar antagligen hade förfrusit och trillat av…

Någon söndags-simträning blev det inte heller. Jag kan ju inte begära att Anders ska behöva vänta på mig hur mycket som helst. Att han pallar med mig visar bara vilken fantastisk man han är! (Simträningen är i Kristianstad och vi hade inte hunnit hem före.)

Nu är vi hemma, varma, torra och mätta. Igen. Det blir extra njutbart efter ett sånt här äventyr!

Kram från Ingmarie