Löpning

Vem lurar jag?

Jag hade tänkt 6 x 5 minuters-intervaller men när jag började undrade jag hur i all sin dar jag skulle orka ens 4. Sen blev det ändå 8! 😀

Varför?

Tja, dels vet jag att så där försöker min hjärna alltid tänka innan (kanske för att spara på krutet?) och dels för att jag var för lat för en lång nedjogg. Nummer 6 kändes nämligen som den var ganska långt hemifrån. Kör jag intervaller får jag ju liksom vila lite emellan.🤪

Det blev faktiskt väldigt perfekt för efter den 8:nde hade jag bara ett par hundra meter till sjön och en sprada funkar alltid! Även i regn och snålblåst.😍 Sen var det bara 10 min. jogg hem.

Svårast var utan tvekan momentet att ta sig upp igen. Hala stenar är förrädiska men det blir bra balans- och rörlighets-träning!😁

Den verkligt bra rörlighetsträningen, och ffa avslappningen, fick jag dock på Hot yoga release-passet. Det är typ Yin yoga i värmesal så fatta hur skönt det är! Jag tror t o m att jag somnade lite…Jodå, det får man!🥰

Hur såsig jag än kände mig efteråt gjorde det susen för simpasset blev nästan dubbelt så långt som jag tänkt mig. Så kan det gå när energin fylls på!💪🏻

Har också hunnit fixa en hel del inför vernissaget.

Tänkte jag för en gång skull ska vara ute i god tid. Fast det är en hel del kvar att ordna med så vi får se hur det går. ..

Kram från Ingmarie

Träningsdagbok

Jag undrar om jag snart är den enda på planeten som skriver träningsdagbok för hand? Och jag har inte tänkt att ändra på det. För mig är detta nämligen så himla mycket bättre än att bara logga in sin träning på någon websida som man inte ens vet om den kommer finnas om två år.


Jag har en hel låda med handskrivna träningsdagböcker från tidernas begynnelse tills nu och det är jättekul att ha.

Det är rena nostalgitrippen att läsa dem och en påminnelse om allt kul man gjort, vilka fantastiska upplevelser jag haft och resor jag gjort tack vare löpningen och vilka underbara människor jag fått träffa. För tro mig, man glömmer! De här gör att jag inte gör det. Jag skriver nämligen oftast både om när, var, hur och med vem jag tränat.


I dag t ex skrev jag in att jag kutat ett lugnt 70 minuters pass och träffade på en kär gammal löparkompis och hennes man. Jag skriver alltid tiden jag tränat. En kvarleva sen den tid det inte fanns GPS-klockor. Ja så länge har jag hållit på.. Om du undrar över det inringade k:na i högerkanten så är det hur jag jobbar. K= kväll.

 

Hur gör du?

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Helgen

När jag ska jobba så brukar jag aldrig köra stenhårda pass, särskilt inte på helgerna när vi är färre personal och precis vad som helst kan hända, men tränar gör jag alltid. Precis som alla dagar förresten.🤪 Det gör mig pigg(are) både i kropp och knopp vilket är en förutsättning för att jag ska palla.

I går blev det en längre runda med Kari och fyrbenta Sälka på trailsen i Hellas. Lugnt och verkligen bedårande vackert.




Och precis som förra helgen blev det en sprada också.🤩

I dag blev det faktiskt intervaller. Snabbskorna lockade! Men jag höll det på en ”lagom” nivå. Fast trött blir man ju liksom ändå av intervaller. I alla fall jag. Det är väl det som är lite själva grejen också. 😀 12 x 2 min med 1 min gå/joggvila fick räcka.

Och ännu en Sprada. Har jag sagt att jag älskar det?😁

I morgon är jag ledig!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

08a igen

Underbart är kort heter det ju och när det gäller denna Halmstad-resa stämmer det (tyvärr) verkligen. (Helg)plikten kallar och eftersom SJ är som det är tog jag det säkra före det osäkra och åkte hem i tid och med facit i hand var det nog bra. Fatta mig rätt, jag gillar tåg och tycker det är kanonbra på alla sätt och vis men det är en smula osäkert emellanåt… Även i dag. Märkligast är väl ändå att de inte ens kan ändra skyltarna!

Men jag kom hem även om det var försenat och innan jag åkte hann jag med ett fint löp-pass i en av sagoskogarna plus en sväng på gymet.

Dessutom blev jag bjuden på lyx-lunch hemma hos mamma, Ulf och Mogge.

Kram från Ingmarie

Obeskrivbart

Det är minsann inte lätt att försöka beskriva en dag som varit Obeskrivbart rolig, vacker, magisk och svettig på en och samma gång.

Men jag ska göra mitt bästa.

Svettigast i dag var utan tvekan löpturen. Jag fick feeling och förlängde både en och tre gånger vilket gjorde att jag fick lite bråttom på slutet och fick gneta på rejält för att inte bli sen. Tack och lov var benen riktigt pigga trots gårdagens övningar. Turen runt Sperlingsholms gods är en av mina absoluta favvo-rundor. Den har liksom allt. Grusvägar, asfalt, trail, skog, vatten och öppna fält. Färgerna gjorde ju inte det hela direkt sämre…

Farmor och farfars hus en gång för längesedan när jag var liten. I den trädgården brukade jag bada i en järnbalja.

Det enda som väl saknades för att passet skulle vara absolut perfekt var en sprada men Nissan är både osäker och omysig…. Jag har faktiskt abstinens!

Varit i vatten har jag förvisso ändå. Dels har det regnat som attan hela eftermiddagen och kvällen och dels har jag simmat med Maria. Nu kanske det ser ut som vi simmar lika snabbt men det gör vi INTE. Inte ens när jag har paddlar eller fenor hänger jag med henne. Det du ser är nämligen ett proffs men bra blev det och kul hade vi!

Vackrast, mysigast och på något vis mest magiskt var ändå ridturen på Ishof Islandshästar i Nannarp.

Jag har ridit på många ställen och på väldigt många hästar i mina dar och detta är utan tvekan topp 3 på alla sätt och vis. De som driver det och de som jobbar där är så snälla, omtänksamma och välkomnande att man helst vill flytta dit direkt. Du vet så där så man bara känner sig som hemma så fort man kliver in genom dörren. Det är extremt välskött, hästarna är top-notch (inga trötta tur-ridningspållar där inte), allt är super-välorganiserat och naturen – wow alltså! Som att rida i en sagobok!

Så himla härligt att kunna göra det med mamma (hon är en krut-tant så jag vet vad som väntar!) och att få gosa in sig med härlig häst-doft! Gissa om jag redan längtar till nästa gång…

Kram från Ingmarie

En sån dag

Vissa dagar alltså. De där dagarna man funderar på om det är skorna, luften, planeterna eller något man åt. När man undrar hur man gjorde när allt bara helt plötsligt (?) stämmer till 100%. I dag önskade jag verkligen jag hade haft ett lopp att kuta för milde himmel. Jag kände mig både odödlig och ostoppbar. Inte ens intervallerna (4 x 5 +´3 +1 min) + distansen till Galgberget fram och tillbaka ( ca 45 min) + 180 utfallssteg och x antal grodhopp i backe + gym gjorde mig trött.
Ja du fattar va!!!

En sån dag!

Men även om en del kanske tycker jag är galen så är jag inte helt dum i huvudet så jag bromsade i tid och lika bra som jag är på att pressa mig lika bra är jag på att chilla och belöna mig själv med allt möjligt bra och gott.

T.ex smarrig veganmat på Cortado tillsammans med mamma och Ulf. Jag älskar verkligen deras mat och att hänga med dessa två pärlor.

Plus ett jättehärligt varm yin yoga-pass på Yogainstitutet tillsammans med min kära vän Karin. De har nya ägare där nu men det var ändå sig likt. Dvs mysigt och super-bra!

Vi var lagom softa efteråt när vi käkade på ett av stans Espresso house (typ enda som är öppet efter kl 19…) och att kunna snacka och hänga både länge och väl så här med en vän är verkligen guld värt och garanterat en dunderåterhämtnings-kur. I morgon vankas annat skoj och kära återseenden.

Hälsningar Ingmarie

Feltajmat

Ibland hinner man verkligen Oprecis.

För precis när jag simmade ut i sjön på dagens Sprada så började det hagla och det höll på ungefär  lika lång tid som det tog för mig att bli klar och springa hem. Sen tänkte någon nog lite fel för haglet höll uppe max 1 minut och fortsatte sen  tills jag precis var klar med min lilla after run yoga-stund. De små isbollarna syns inte på bilderna men de kändes!  🤪



Lagom till jag skulle cykla till tuben och jobbet så var det uppehåll igen så det var ju tacksamt.😀

Väl där spelar det ingen roll hur vädret är. Man är väl inplastad oavsett.


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

Turdag

Jag hade gymdag i går. Inget ovanligt eller konstigt med det men eftersom jag kände mig ruskigt stark så lassade jag på både högt och lågt och såg till att inte en enda muskelcell förblev orörd.

Det kändes i dag om jag säger så…

Men sån värk kan jag gladeligen stå ut med och när man bara vevat igång kroppen så funkar den åtminstone skapligt. I alla fall så länge det inte ska springas för fort.
Tack och lov var Kari och fyrbenta Sällka med på att  ta det easy så vi njöt av några timmars lugn löpning i finskogen.

När vi passerade Söderbysjön hade vi alla exakt samma idé. Vilka (sprada)kompisar alltså!

Simma kan man i princip alltid oavsett hur mycket träningsvärk man har, vatten är enormt ”förlåtande”, och fastän hela 50-bassängen var avstängd så hade jag egen bana hela passet. En lördag! 

Har aldrig hängt förr och kommer antagligen aldrig hända igen. Jag borde kanske köpte en lott…

Kram från Ingmarie

Återhämtat trötta ben

Två dagar på raken med Indoor running känns åtminstone i mina snart 55-åriga ben för även om jag inte kör för fullt (jag måste ju orka prata lite också) så kör jag på. Dels för att jag tycker det är kul och dels för att jag hade själv blivit väldigt opepp om instruktören joggade. (Fast det kanske bara är jag?)

Så springa lugnt i skogen satt finfint i dag! 100 minuter i en kaskad av färger och ljus!

Plus en hyfsat lång simtur i Söderbysjön. Om du undrar var änderna tagit vägen så kan jag berätta att de gömde sig i vassen ända tills jag var klar. Kanske måste börja muta dem med mat för att få ha deras sällskap…

10 grader = mössdax

Kram från Ingmarie

 

Abstinens-stillad

Två dagar, sen pallade jag tydligen inte vänta längre. Det där att kallsimma/bada är galet beroendeframkallande när ”the bug” väl fastnat. Så fastän det var snudd på kolsvart när jag kom hem från dagens Sats-pass så hojjade jag ner till sjön. Att simma i mörker är ännu en dimension av magin! Inte ens fåglarna var där!

Ca 10 grader i vattnet, dvs lite varmare än i luften, och i dag åkte faktiskt  mössan på.

Bassängvattnet på Forsgrenska var betydligt varmare men också härligt fast på ett helt annat vis förstås. Det känns ruskigt bra att simma (och springa) just nu och jag är tacksam som attan så länge det varar.

Kram från Ingmarie