Löpning

Laddar!

Jag läser om människor som “råkat trycka på anmälningsknappen” och tänker att så svårt kan det väl ändå inte vara att låta bli?
Sen gör jag (nästan) precis samma sak själv. Inte trycker på anmälningsknappen (då hade jag nog hunnit sansa mig för det innebär ju oftast att man även måste fylla i en massa detaljer innan) utan bara de två bokstäverna J + A utan att riktigt tänka efter exakt vad det är jag säger ja till.

Så istället för att köra den ursprungliga “förstahelledigahelgenpåfemveckor-planen” ska jag i morgon vara med på Stockholm Rogaining. En sex timmars (!!!) poängorientering tillsammans med två gentlemän. Man kör i lag (vi är med i 50+ klassen) och ska samla så många poäng som möjligt under sex timmar. De kontroller som är längst bort/ sitter knepigast ger (förstås) flest poäng.

Det är några grejer med det här som gör det hela en smula extra spännande.

1: Jag har aldrig, aldrig, aldrig kutat i sex timmar totalt förut. Hur ont får man i benen? Hur trött blir man? Hur ofta bör jag pilla i mig energi? Men jag försöker tänka att det kan inte vara mycket värre än att stå/gå på hårda betonggolv, utan energi, under samma antal timmar så som jag ofta gör på jobbet…

2: Jag är hyfsat ok på att tyda karta men snudd på urkass på det här med kompass. För att inte tala om hur det blir när det blir mörkt och jag kommer ha fullt upp med att hålla ordning på pannlampan, var jag sätter fötterna och att inte tappa bort mina kamrater.

3: Laddningen har väl kanske inte varit den mest optimala. Onsdagen var ju inte precis så lugn. I går joggade jag förvisso bara en kort sväng men jobbet bjöd på både stegrekord och övertidsjobb. I dag har jag i alla fall ägnat mig åt stillasittande (men spännande) projektarbete sittandes vid datorn och enda egentliga rörelseaktiviteten har varit vattenlöpning och sim. Med andra ord så har benen fått vila! Bara hoppas det räcker…

Packningen ser också lite annorlunda ut mot mina vanliga.

Hur det än blir, och hur det än går, så kommer jag i alla fall garanterat att vara en erfarenhet rikare i morgon kväll!

Kram från Ingmarie

 

Soldag med extra allt

Ibland har jag minsann dubbeltur! På samma dag dessutom.

1. Jobba skift och därmed kunna ha ledig dag mitt i veckan vilket betyder mycket plats ute.

2. Lyckas pricka den där lediga dagen precis samtidigt som den sällsynta solen visar sig! Och det är vindstilla!!

Jomensåattvetdu!

Det blev lite samma som förra onsdagen. Varför liksom ändra när man inte behöver? En liten skillnad var dock intervall-varianten. 4 x (5+3+1) min. Vila 1 min. Kul, jobbigt, svettigt och så vackert överallt!

Plus de där utfallsstegen i backe, burpees, spänst(nåja)hopp och utegym. Kände mig faktiskt riktigt nöjd efter det där!

Men nu är jag ju som jag är och eftersom tiden fanns före mitt yin yoga-pass i stan så behövde jag varken fundera eller möblera om i dagsprogrammet utan bara packa kassen, cykla ner till sjön och starta en av mina absoluta favorit-procedurer.

För det är en liten procedur. Men först njuter jag av att bara vara där, över det jag har framför mig och över utsikten. Särskilt i dag när det är så här ofattbart vackert! Som att befinna sig mitt i en sagobok.

Först dricker jag några klunkar te. Sen tar jag av mig kläderna och hänger dem i en exakt ordning så jag enkelt och snabbt kan få på dem. Eller förresten, enkelt och snabbt är det aldrig,  men du fattar nog vad jag menar. Faktum är att just påklädandet är det tuffaste och svåraste av allt! På tät andra plats kommer cykelturen hem.

Nästa grej är att jag går ut i vattnet upp till knähöjd och står där tills termometern mätt färdigt. Det var ju nästan “varmt” i jämförelse mot för några dagar sedan men det är fortfarande Ice swim.

När det är gjort går jag tillbaka till land och lägger termometrarna där för jag tycker det är kul att jämföra med luften. Och du ser, det är minsann varmare i vattnet!


Varmt är väl kanske att ta i, det är som sagt var kallt, men faktum är att man vänjer sig. Och blir beroende. Jag “fuskade” dessutom med handskar i dag (“sockar” har jag haft i några veckor redan) och jösses vilken skillnad. Det är ju just händer och fötter som drabbas först och det som gör att jag tvingar mig upp innan jag egentligen vill. Särskilt när jag är ensam för funkar inte händerna så blir det liksom svårt både att torka sig och få på kläderna hur bra jag än planerat. Oftast är det förvisso någon mer människa där men jag är tveksam till om någon vill agera påkläderska…

Hur som helst så är det sen bara att gå i igen och börja simma. Efter några minuter kom tre av “mina” änder och höll mig sällskap. Jag tror på riktigt att de gillar att simma tillsammans med mig. (Film finns förresten på Insta om du vill se. Ingmarie_yoging )

När jag väl går upp igen är det raka spåret till handduken, av med halva baddräkten och sen på med tröja, tröja, dryrobe, av med hela baddräkten, på med brallor, strumpor, skor, vantar. Mössan rör jag inte. Tröjorna är “framknäppta” för att jag ska slippa trä något över huvudet.

Till sist avslutar jag ungefär som jag började. Dricker te och njuter av utsikten, bedriften, endorfin-kicken, lugnet och den unika känslan av total frihet. . Och jo, jag fryser. Så jag skakar. Men det går över. Känslan däremot, den sitter i länge, länge.

Kram från Ingmarie

 

 

 

(Vardags)överraskningar och mirakel

Höstvindarna och regnet levde loppan i 08a land hela natten och morgonen. Jag vet det med bestämdhet för jag sov urkasst.😱 Låg bl.a och funderade på var jag skulle kuta utan att behöva fajtas med allt för mycket regn och blåst samtidigt som jag inte skulle riskera få en gren i skallen. Inomhus hade såklart varit en variant men jag både vill och behöver frisk luft det lilla dagsljus jag kan få.

Särskilt nu.

Men ibland sker minsann små (vardags)mirakel! och överraskningar när man minst anar det När jag snörar på mig skorna hade det slutat regna och vinden hade mojnat. Det var t.o.m så att den där efterlängtade solen visade sig en lite kort stund.

När jag skulle hem från jobbet var det höstrusk igen, vilket väl inte var så överraskande, men miraklet var att jag fick sluta 20 minuter tidigare! Det har faktiskt aldrig hänt under mina år på SÖS. Kanske skulle jag ha köpt en lott trots allt…

Kram från Ingmarie

Party hela dagen!

Ledig lördag och precis som jag brukar har jag maxat den med 95% roliga grejer! (5% var städning. Not so much party.🤪)

Började med ett riktigt bra intervallpass (30 x 60-30) i favoritspåren. Såklart jag blev trött men viktigast är känslan! Och den var topp!

Det blev även spänstövningar och lite annat på utegymet. Inga såna där coola och avancerade grejer som Anna gjorde häromdagen men det blev bra ändå! (Jag vågade faktiskt inte ens testa hennes övningar men försöker trösta mig med att det kanske inte hon heller hade om hon uppnått en mer mogen ålder…🥳)

En gofika senare var jag nere vid sjön. Bara jag och en (förvirrad) and i vattnet. (Om du har Insta så kolla filmen! Hen är så söt!🦆)

 

I dag var det i alla fall varmare i luften än i vattnet och jag kan berätta att det faktiskt gör en viss skillnad när kläderna ska på igen.

Men visst är det kallt. Precis som det ska vara! Jag älskar det här!

Nu är jag väl medveten om att det nog är en del som inte tycker det här var så party-aktiva saker att göra en ledig dag men jag har även varit på en “riktig” fest hemma hos Sofia och Viktor.

En sån med massor av härliga människor, bubbel och vansinnigt smarrig mat. Bland annat en veganpizza! Nej förresten, det var (minst) två. Och de försvann rasande fort.

Hoppas du haft en m inst lika bra lördag!

Kram från Ingmarie

 

Anti mörkerdepp

En del vanor varken vill eller ska man bryta. Du vet de där som man inte gör varje dag men längtar till och som man verkligen både njuter av och uppskattar när man väl får göra det. Jag tror det är extra viktigt att göra många sådana saker ni när mörkret omsluter oss. Förutom att äta t.ex. extra d-vitamin vill säga.

Intervaller må ge lite små-ångest före, det är ju trots allt jobbigt, men när man väl börjat dem så glömmer åtminstone jag vad den delen av skallen där latmasken bor försökte övertyga mig om innan. Jag gillar det! Jättemycket!

Det är förstås inte lika kul när det är trögt och man ska försöka ösa på lite men även de passen ger en slags lycka tycker jag. I dag var det inte så. Kändes bra hela tiden men visst var de två sista 5- minutrarna en utmaning! (Planen var 6 men det blev 7 st med 1 minuts vila.)

Det var grått och så hög luftighet att det nästan blev regn men helt vindstilla och perfekt temperatur.

Jag sprang på ett av spåren vid Hellas så direkt efter kunde jag köra lite på utegymet där. Hur bra som helst!

Där finns ju också en av finsjöarna. Och kolla nu har det lagt ut den nya bryggan som ska vara starten på Stockholm Open Water swim. Jag vet att det kan verka både konstigt och obegripligt men jag längtar!

Men det var inte där jag hoppade i. Utan i min andra finsjö. Så vacker att det nästan gjorde ont!

Intervaller vill, och kan, jag inte göra mer än max två gånger/vecka men sprada och/eller cold/ice-simma kan jag lätt göra varje dag! Särskilt nu när jag vet att jag behöver massor av fler må-brahormoner än under den ljusa våren och sommaren. Kruxet är att det ju tar lite extra tid, särskilt nu med alla extra kläder, och ibland finns inte den. Men varje gång är precis lika härlig hur kort eller lång stunden än är  Och varje gång fylls jag av en omätbar lycka! Det här måste utan tvekan vara en av de bästa “medicinerna” ever mot  mörker-depp.

Och mysigaste “medicinen” är nog ändå Yin yogan.

Vad tycker du om mörkret?

Kram från Ingmarie

Man vet…

…att det flyter på lätt och bra och att man är in the zone när man helt plötsligt under löpturen  ”vaknar upp” mitt i skogen och undrar hur i all sin dar man hamnade där. Och t.o.m nästan inte vet var man är. 🤪 Och när man inte heller ens märker de där backarna som brukar betyda mjölksyra och andnöd från hell. Rätt som det är är man liksom bara hemma igen trots att man kutat i 70 minuter.😁

…att det varit en extremt lugn kväll när jag tillbringat 1/5 av arbetstiden så här. (Och jag var lika extremt tacksam över det. )

…att det finns de som antingen inte kommer sova alls, alternativt sova som om man vore medvetslös, när månen ser ut som en rund boll. För påverkar oss det gör den garanterat. Mer eller mindre. (Själv tillhör jag kategorin “påverkar mer”…)

Kram från Ingmarie

 

 

Skitpass

Det är tur att man lärt sig att det alltid är värst att stå inne och titta ut för när det virvlar snöblandat jox på tvären blir då inte jag sådär jättesugen på att bege mig ut. 🤪 Men det gör jag ju förstås. Snöblandat regn må vara tråkigt, kallt och väldigt onödigt men det är ju knappast farligt och varken väta eller lera är något man dör av. Däremot fylls tvättkorgen i rekordfart mest hela tiden. Tur inte grannarna verkar vara lika duktiga på att skita ner sig så det blir några tvätt-tider över till oss som är…


Kram från Ingmarie

 

 

 

Favorit i repris

En rolig grej med Facebook är när det kommer upp vad man gjorde samma dag för 1-3-6 o.s.v år sedan. För 3 år sedan var det tydligen snökaos i 08a land. Det hade jag (visst tack och lov) helt förträngt. 😱

För 1 år sedan , precis som i dag, kutade jag i grådis och duggregn. Inte intervaller som i dag men löpning är löpning oavsett, eller hur?

Och sen ner i samma sjö som då.

Och jag säger det igen och igen och igen. Man ångrar aldrig en sprada! Eller en simtur i en sjö över huvudtaget förresten.😄

Om jag även jobbade efteråt då för ett år sedan framgick aldrig av Fb men det gjorde jag i alla fall i dag. Och det var precis lagom mycket att göra!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Självsnäll

En del av min livsfilosofi är att man ska vara självsnäll. Och ge sig själv små belöningar när man gjort något lite utöver det vanliga. Ibland kan såklart även  ”det vanliga” vara det som är som behöver belönas. T.ex när man fixat matlådor som man brukar fastän det känns extremt tråkigt. Då tänker jag: “Bra där Ingmarie! Nu vet du vad du stoppar i kroppen och de pengarna du sparar genom detta kommer du ha roligare för i januari.”

Nu kanske alla inte tycker intervallträning är att vara självsnäll men det tycker faktiskt jag. Hur man gör dem är skit samma men kroppen behöver utmanas och pressas lite extra åtminstone ett par gånger/vecka. Att få andnöd, hög puls, svettas och uppleva mjölksyra är ju faktiskt inte farligt. Tvärtom! Det är superviktigt för att varenda cell ska hålla sig levande och glad Jag körde 3 x 10 min i tröskelfart i dag. (Samt uppvärming och nedjogg förstås.)

Plus några hundra utfallssteg ( jo några hundra) och lite hoppövningar uppför denna backen. Tanken med det är att försöka hålla kvar lite av ungdomens spänst och styrka i benen. Försöka duger i alla fall…🤪

Belöningen var den enklaste tänkbara. Och en av mina absolut bästa. Sprada! 🥰

Bara jag och änderna. Så fridfullt men samtidigt så levande att det omöjligtvis går att förklara.

Visst kan jag bäva lite för det innan, det är trots allt ganska kallt både i vattnet och på land nu, men det tar max 1,5 sekund innan jag påminns av varför jag vill i. Det är den där helt unika känslan av frihet, hormonrus och både livskraft och livslust! Ett uppåt-tjack utan minsta lilla biverkan. (Men man blir beroende…😁)

Som du kanske vet är jag ju löjligt förtjust i att ha ett helt gym att leka i. Det är liksom en belöning i belöningen. Att “besegra” den där kälken på gymet är dessutom en slags belöning i sig för jäklar vad den kan suga! Varje gång jag klarat hela varvet fram och tillbaka känner jag mig så ruskigt nöjd att hade jag haft fjädrar skulle jag  spänt ut dem och stajlat runt. 🥳 Den som inte blir svett och trött av den har utan tvekan för lite vikter på. Eller fuskar medvetet. Och det är inte särskilt snällt om du frågar mig. Det blir ju på något vis som att lura sig själv…🙄

En belöning till sig själv behöver inte vara märkligare än så här. En klapp på axeln, snälla tankar, näringsrik mat, en stund i tystnad, en powernap mitt på dagen, gott kaffe, tända ljus eller en stund i mitt målarrum är fullt tillräckligt för mig.

Ett ännu så länge ofärdigt projekt.

Hur gör du när du ska vara lite extra snäll mot dig själv? (För du är väl det?)

Kram från Ingmarie

Så kom dagen…

… när allt det nya på plan 4 är igång. Både operationssalar, pre-op och post-op/uppvaket. Och det har gått helt ok. Det här är en del av sprillans nyöppnade “Modul G”.

Allt är långt ifrån på plats (därför ex den där post-it lappen vid Modul F dörren), det är krångligare för avdelningarna att hitta till oss (och vi till dem), det är fortfarande en hel del tekniska saker som inte funkar och vi har en bra bit kvar tills de nya arbetsrutinerna är utformade och förankrade hos alla.  Men jag tror det kommer bli bra. Riktigt bra! (Alternativet är nämligen så himla mycket sämre…)

Kanske bidrog det till min braiga känsla i dag av att jag fick en löptur i strålande sol! Hur ofta händer liksom det i november?

Kram från Ingmarie