Löpning

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ’r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag

När man hyr bil för en dag kan man också passa på att springa från A till B om den ena kör. Vem som gör vad i vår lilla familj kan du antagligen räkna ut. hehe.
Det blev inte riktigt som jag tänkt men det blev bra ändå.  Kutade från hotellet utmed havet bort till vägen upp mot Formentor. Tre platta kilometer.

Även om jag älskar långa backar så var jag en smula nervös för varje gång jag sagt att jag skulle kuta upp dit har jag fått varningsord om att det kommer bli väldigt tufft och en del har t o m sagt att det inte går. Men för att veta måste man testa, eller hur?
Så jag gnetade på uppför, sa hej till getterna, förundrades över hur man kunde välja att cykla uppför och undrade hur man vågade släppa på nedför. Det kryllar som sagt var av cyklister men jag såg inte en enda löpare. Skumt.
Jag njöt av utsikten och känslan av starka ben och undrade när det ”hemska” skulle komma.

Det kom aldrig. I stället blev det nedför de slingrande vägarna och plötsligt hade jag kommit förbi den berömda stranden. För logistikens skull, och et var där min originalplan så att säga sket sig, så fortsatte jag bara drygt halva vägen upp till fyren innan jag vände tillbaka ner till playan för en sprada. Jag hade fattat att den skulle vara fin men det var bara förnamnet! Spelar ingen roll hur många bilder jag hade tagit för det hade ändå inte gått att fånga men kanske kan du ana?

Vi fortsatte sen vår lilla roadtrip till den lilla resort-byn Cala Sant Vincent där vi badade, käkade och slappade en stund. Väldigt mysigt och vackert!

Lunch-vy!

Nästa stopp blev klostret i Lluc. Eller snarare förbipasserande för detta ställe som jag besökte för många år sedan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo kändes det som. jag minns det som en lugn och vacker plats där man kunde strosa omkring. Nu kostade t o m parkeringen pengar! Trist. Dessutom var det knökar med folk så vi drog vidare mot Soller och stannade vid flera av de fina utsiktsplatserna på vägen. Det är förresten egentligen själva vägen som är grejen för den är minst sagt krokig och brant. Att det inte händer fler (cykel)olyckor än det gör är ett mirakel!

Ett annat ställe som också verkligen har förändrats är Alcudia. Om det är bättre eller sämre vet jag dock inte för vi var där bara en kort stund innan vi åkte ”hem” igen men spontant så tror jag det är bra och jag gillar stället väldigt mycket!. (Visst är det förresten festligt hur lätt något blir ”hemma” fastän det inte alls är det egentligen!)

Hann t o m med et litet poolrun-pass innan mörkret kom!

Kram från Ingmarie

Långt, kort och mittemellan

17 km löpning kanske inte egentligen klassas som långpass men på något vis tror jag det blir längre för kroppen när det är snudd på 30 grader. Jag kommer vara överfylld av extra plasma efter att ha varit här! Något som ev. kan vara lika bra som höghöjdsträning. Det vore ju himla käckt och bra! Samtidigt så sänker ju både värme och höghöjd farten så summan av kardemumman kanske ändå blir + – noll. (?) Vad jag dock vet är att min kropp mår bra av både värme och höghöjd upp till max 1800 m ö h. och det räcker för mig.

Jag tog en ny väg upp mot Pollenca. En sån som även cyklisterna väljer just för att de är så fina, lugna och vackra. Mötte noll löpare men däremot typ 387 cyklister. Snacka om att vara den udda! Haha

Smala kringelikrokvägar mellan hagar, ängar, berg, stora Casa, olivlundar, fruktträd, prunkande häckar och trädgårdar, vackra skyltar och enorma evighetslånga stengärdsgårdar.

Tog även en liten avstickare på en kort trail jag råkade hitta men övergav den när myggen blev allt för ivriga på min svettiga hud!

Om du undrar över tröjan i handen så hade jag bara med mig för att kunna köpa vatten i Pollenca. Hade med mig en flaska ”kryddad” med elektrolyter men det räckte inte. Väst hade jag inte kunnat ha här. Hade blivit både sönderskavd och ännu mer dehydrerad.

Hemvägen gick mestadels på samma grusväg jag kutade intervaller på i går. Den är fin och bra men ligger utmed en hårt trafikerad väg vilket förtar det hela ganska mycket. Lite trist.

Kroppen kändes helt ok men det brände rejält i fötterna när jag var tillbaka.

Men det är inte långt till havet! Så himla härligt att kunna ”simma av” det stela och få åtminstone lite svalka. Kort men skönt! ”lustiga” är att det är varmare i havet än i bassängen och den var ovanligt varm! Verkligen helt galet.

Innan middagen var jag på gymet lite ”halvlänge”. (45 min.) Var själv nästan hela tiden så gott om plats!

Vi testade en Indisk restaurang vid det fina lilla torget mitt i byn i kväll och den fick mer än godkänt! Antingen har vi haft en ruskig tur med matvalen eller så är jag bara så skicklig på att pricka rätt.  Eller så är det kanske t o m så att majoriteten av de ställen som finns här är bra för annars skulle de inte överlevt. Konkurrensen är ju trots allt stenhård!

Kram från Ingmarie

När man hellre är lite långsammare + ännu ett tips

Det var dax för intervaller i dag och jag hade hittat en grusväg som skulle passa perfekt.

Det gjorde den i och för sig också men jag hade bara inte räknat med att benen skulle vara så där klassiskt betong- och asfalts-tunga efter bara ett pass här men det var de. Så klen är tydligen jag… Och ovan eftersom jag undviker allt sånt annars.

Men det var bara att gilla läget!
Utan tvekan blev det mina långsammaste 12 x 2 minuter ever men jag gjorde dem och jag överlevde. Energin är det åtminstone inget fel på. Inte värmen heller! Jag svettas så det stänker och pulsen slår i taket. Då är det varmt! Men jag klagar inte för hellre det och långsammare tider än kyla, stela muskler, mörker och ev några sekunder snabbare.

Kommer faktiskt inte ihåg hur många gånger jag var i havet för att svalka mig i sen men jag vet att det var lika skönt varje gång även om vattnet är snudd på fisljummet.

Egentligen hade det gått bra att simma i havet men jag var sugen på bassäng och vilken bassäng! Här blev det tvärtom bland de snabbaste 200-ingarna jag gjort ever så nu kan man väl säga att det är balans. Haha!

Som pricken över allt har vi hittat (ännu) ett ställe med helt galet god mat. Ärligt talat var detta bland det godaste vi någonsin ätit så kommer du hit så missa inte Abacco! Om det inte vore för att det är en smula dyrare (läs mycket dyrare) än att äta hemma hade vi ätit där och på Bellaverde varje dag.

Kram från Ingmarie

Första upptäcktsdagen

Så här skulle jag kunna tänka mig att börja varje dag. Med yoga och meditation i soluppgång, ljumna vindar och tystnad. Känner mig oerhört lycklig och tacksam som får denna chansen ännu en gång i livet.

Undra om det finns ett bättre sätt att upptäcka en ny plats på än den i löparskor? Man ser, hör och upplever allt mer och bättre om du frågar mig. Jag tog riktning lite nordost utmed havet. Väldigt vackert och ännu var det ganska folktomt.

När jag kom till Formentor sneglade jag på slingervägen upp i bergen men sansade mig för den är antagligen inte jättesmart att börja denna resan med. Men den kommer att bli om inget oförutsett händer!

I stället tog jag vänster till starten av Cami de Cala Bouquer. Enligt AllTrails skulle den vara  en medelsvår 5,5 km runda och jag får nog säga att det stämde riktigt bra. I alla fall om man slår ut det. Emellanåt var den väldigt springvänlig. Benen bara studsade fram! Även uppför! Emellanåt var den så svår att jag nästan inte tog mig fram. Utsikten och miljön var outstanding och helt klart var denna rutt m,ycket populär för jag var inte ensam där. Men lite undrar jag hur en del tänker… 30 grader varmt, kuperat och ingen skugga men ändå gick folk utan vatten. Fast de skulle kanske inte gå hela. Vad vet jag?

På hemvägen tog jag en extra liten knorr för att reka inför morgondagen och väl hemma slök jag 1,5 liter vatten utan att blinka. Och då hade jag ändå haft med mig en flaska…

Enda minuset hittills är att det är ont om just mjuka stigar och grusvägar men mina fötter håller typ miljarder gånger bättre när det är så här så jag är inte så orolig.

Anders hade traskat en bra runda när jag kutade och på kvällen blev det nästan en timmes gym inkl den där utamaningen.. Skoj! Inget supergym men det duger just nu.

Och ja, självklart har det badats och simmats också.

Kram från Ingmarie

Första etappen

I morse var jag hemma i Åhus och kutade i skogen. Lugnt, tyst och med lätta (!) ben. (Trodde de skulle vara bly efter gårdagen.)

Vid lunch var vi på tåget söderut, över bron och in i grannlandet.

En kort visit på ett hyfsat sunkigt hotell som valdes enbart för att det var det billigaste nära flygplatsen. Snortidigt i morgon far vi till Mallorcas sol! Tjoho!

Kram från Ingmarie

Den börjar bra!

Alltså jag älskar att ha semester! betalt samtidigt som man är ledig! kan väl förresten inte finnas någon som inte gillar det! (?)

Men jag/vi/du har ju också knegat oss till den så det är väl mest bara rättvist med ledighet och just nu känns den extra både välförtjänt och välbehövlig.

Jag hade lite diffusa planer på att ev springa lopp i dag men min kloke sambo fick mig att inse att även om det skulle vara skoj så skulle det också ta en himla massa tid och därmed bli en stressfaktor eftersom vi hade en hel del att fixa innan avfärd söderut i morgon.

Så det blev ett ”race” hemma istället. 4 km uppvärmning, 8 km snabbdistans och 3 km nedjogg. Under uppvärmningen var jag mest sömnig (!) men så hände något direkt när jag började på ”det riktiga”. Bra känsla, bra tryck, mycket bättre tid än jag trodde det skulle bli och så svettigt att t o m mobilen immade igen. Haha!

Även på gymet hade jag bra både energi och kraft. En timme inkl den där utmaningen.. Det kan verka simpelt med lite planka, stå på ett ben och jägarvila men jag lovar att det är jobbigare än man tror om man bestämmer sig för att utmana sig med lite längre tider! Jag tänker att det är många dagar och skyndar långsamt. 3 x 1 min på varje med 10 sek vila hittills.

På vägen hem fanns det bara en grej att göra. Cykla omvägen till bryggan och havet. Såklart. Jag var inte ensam om att njuta av vattnet. Vi var flera stycken i och vi hade lyckan att även få se en säl! På tal om utmaningar så är detta att doppa även huvudet min nya utmaning denna vinter. Jag vill helt enkelt testa hur jag upplever det även när det blir en-siffriga temperaturer.

Nu är väskorna nästan helt färdigpackade och det blev en lugn kväll då jag även hunnit måla. Har några projekt jag varvar mellan och åtminstone två har jag en plan med.

Semester alltså…

Har du någon utmaning du håller på med?

Kram från Ingmarie

När kl blev 22 (+ några minuter)…

..då gick jag på semester!

Detta smygfirades med en löptur i ljummen busvind i förmiddags. Mitt lilla växthus blåste t o m iväg! Men i skogen är det väl skyddat och nästan vindstilla.

Det är en smula oklart hur första dagen, dvs i morgon, firas, men resten är helt klarlagd. Då blir det sol, varmt, ljumna vindar och nya (spring)vägar.

Kram från Ingmarie

Mat-piff och abstinensstillande

Visst  var maten i går gudomligt god men utan att skryta så är hemmagjort också väldigt gott!

Ett tips för att piffa upp allt är denna nya från ett av mina favvofabtikat YiPin. ( Nej jag är inte sponsrad)

I och för sig är jag ganska lätt att göra (mat)nöjd när jag tränat/sprungit.🤪  Mat är ju faktiskt oftast godare då. Fast inte all mat för jag skulle inte vilja ha pasta, en flottig pizza eller någon grå sörja. Jag vill ha färgrik, fräsch och näringstät mat så jag orkar och ( förhoppningsvis) håller mig hel och frisk.🙏🏻

Träningen blev en fin 90- minuters löptur och fortsättning på utmaningen.

Efter mina klasser på Sats var det dax att åka hem igen men min bad-abstinens var så stor att det blev en liten omväg för att jag skulle få stilla den och alltså vilken tur att jag följde min längtan för wow!

Det var bara jag, månen och havet så det blev ett skinny-dip!😍 ( Anders avstod och käkade en macka i stället 🤪🙄)

Kram från Ingmarie 

Två svettiga, ett tips och en (udda) fundering

Vet inte om det är fullmånen som är på gång eller om det är för nattpassen som min nattsömn verkar helt har satts ur spel men jag sov i alla fall urkass i natt. Men det hjälper ju inte att sova ännu längre på morgonen så jag gick upp när jag skulle och har gjort det jag planerat. Märkligt nog har det funkat riktigt bra!

Började med intervallerna. Gjorde det enkelt för mig och sprang bortåt på Prins Bertil för att sen vända efter halva och ta exakt samma väg hem. 4 km uppvärming, 12 x 2 min intervaller med 1 min joggvila och 4 km nedjogg. Stannade exakt där jag började så om inte annat kan jag nog vinna pris för jämn fart! Tror det hjälpte mig att det var så varmt och skönt.

Efter sånt där sitter det verkligen extra gott med mat och ännu bättre blir det när man får finsällskap och blir serverad. Är du i Halmstad så bara måste du besöka Brunchbaren vid Konstmuséet. massor av gott att välja på (många vego-varianter), hyfsade priser och toppen-service. Dessutom är det väldigt fint där med fin utsikt över Nissan.

Efter lite fix hemma och besök av snickare så var det dax för nästa fest. Transformer med Marina på Sats.

Galet skoj, jobbigt och svettigt som alltid!

Hann med ett besök hos pappa också. Vet inte hur det är med dig men för mig är det alltid en smula deprimerande att besöka sjukhem och äldreboende. Jag fattar inte heller varför det måste lukta så himla illa där? Åtminstone har jag aldrig varit på något som inte luktar… Har du?

Kram från Ingmarie