Löpning

Månspring

Om man vill springa under månen behöver man inte bara göra det på kvällen/natten. Man kan springa i starkt månsken även på morgonen!

Och såklart blandat med lite gatuljus. Det är ju ändå i 08a land jag springer. Riktigt mysigt och faktiskt värt att gå upp i snorottan för! Men jag är tacksam jag inte behöver göra det mer än några gånger/vecka för det är inget jag kommer vänja mig vid eller välja att göra regelbundet. Men det är ett bra sätt att förgylla en lång arbetsdag på!

Kram från Ingmarie

Två tuffingar

Att träna hårt är (förstås) jobbigt och jag klan nästan ha lite ”ångest” innan. Alltså inte riktig ångest i dess absoluta definition utan mer så där ”hurjobbigtkommerdetattbli-ångest”. För jag vet ju att intervaller är jobbigt. Det är ju liksom själva grejen och meningen med dem. Samtidigt gillar jag det och vill verkligen inte vara utan dessa pass! Skulle jag bara springa same same tempo (och distans) varje gång hade jag dött tråk-döden för längesedan.

I dag blev det 20 st 2-minutare med 1 min stå/jogg-vila. De sista 3-4 var en smula slitiga men alla kändes ändå bra! Kunde köra på några av grusvägarna i skogen så det var ett extra plus!

Känslan att springa in på gårdsplanen efter ett sånt här pass är banne mig snudd på oslagbar!

Gympass är också hårda men på ett helt annat sätt och jag kan ha lite samma känsla inför dem samtidigt som jag inte alls har samma planering som inför ett intervall-pass. Jag bara kör och hittar på efter hand. (Undantaget är om jag kör med PT/någon annan.) Det ”festliga” är att det blir i princip alltid mer och längre än jag tänkt bara för att jag så ofta blir inspirerad, får feeling och vill mer. 70 minuter intensivt och hårt sen var jag nöjd! Hela kroppen fick jobba och bl.a blev det den ”berömda ”höftlyfts-maskinen”. Målet är att klara 100 kilo igen. Nu är jag uppe i 80.

Gillar du att träna hårt?

Kram från Ingmarie

Mixat

Att kuta de vanliga skogsrundorna nu är minst sagt både varierande och ett äventyr. Ibland, faktiskt för det mesta, är det barmark och perfekt fäste. I solen (och medvinden) inbillade jag mig t o m att det nog var lite vår! 😍

Sen emellanåt så förvandlades allt plötsligt till en skridskobana och ibland ännu värre ”bara” isfläckar här och fördom var förrädiska att se när solen låg på.  Är fortfarande förvånad över att jag inte stöp i backen ens en halv gång. 😱

Och nej, dubbskor kan och vill inte mina fötter ha. I alla fall har jag hittills inte hittat några de klarar av. Så jag får slira vidare och helt enkelt hoppas våren är ovanligt tidig i år.

Kram från Ingmarie

Skapa vår

Jag hade ett ärende i Farsta i morse så vad var väl bättre än att springa hem därifrån?  Ingen ”ny” sträcka men längesedan jag sprang där! (Det var tack och lov ett sånt ärende att jag kunde komma i träningskläder och slapp därmed ryggan.)

Eftersom jag varit ledig från allt jobb i dag passade jag också på att köra dubbla The trip. Nr 18 och nya nummer 27. Grymt kul och bra! Framförallt kanske snudd på magiskt att jag fick plats med tanke på att det åter igen är kraftigt begränsat antal platser.

Sen fortsätter jag envist att skapa vårstämning fastän jag vet att det är länge tills dess. Eller tänk om våren blir extra tidig i år bara för detta?

Tavlorna hittar du förresten här.

Kram från Ingmarie

Mörkret

När jag har mina koordinator- och driftledar-arbetspass, i praktiken betyder det att jag har hand om flödet mellan bl.a operation och uppvakningsavdelningen, så innebär det extra långa dagar med tidiga morgnar. Dvs mörkt när jag tar mig till jobbet och mörkt när jag lämnar jobbet denna tiden på året.

För mig blir det då extra viktigt att få vara ute så jag åtminstone får frisk luft! Så jag springer till jobbet på morgonen för att få energi, efter hade jag aldrig pallat för mina ben är stendöda efter alla timmar gåendes och ståendes på betonggolven, och även om jag inte är en snö-människa så hjälper den verkligen till att lysa upp det mörka!

På kvällen hjälper pannlampan mig så jag kan ta mig till ner till sjön för ett bad. Ett perfekt sätt att varva ner och stilla virrvarret i skallen.

Kram från Ingmarie

Såklart jag gör det!

Om jag hade fått en tia för varje gång någon frågar om jag springer på vintern hade jag (nästan) inte behövt knega på sjukan.🤪

Egentligen förstår jag inte frågan för såklart jag gör det. Liksom resten av året. Man får helt enkelt bara anpassa längd, fart, runda och ambitioner utifrån väder och vind.

Just i dag var det runt nollan och vindstilla men det betyder också modd, is och slir. I alla fall här i 08a land.

Tog ”långa” rundan runt Flaten och även om jag avskyr sliret och väljer sommar före allt annat alla årets dagar så är jag oerhört tacksam för att jag har denna natur inpå husknuten. Ska jag slira runt så är detta bästa stället. Det finns ju faktiskt de stackare som ”måste” springa på asfalt bland smutsig slask, bilar och höghus varje pass.😱

Jobbet var som vanligt och så här kan det se ut när man haft (för) bråttom.🤪

Kram från Ingmarie

 

En ledig dag kan man…

  • Städa ut julen, tvätta, handla och laga mat. Och ta in lite vår.😀

  • Springa fartlek till gymet. Det föll sig ”naturligt” för när det var snö, modd och is fick jag ta det lugnt vare sig jag ville eller ej.🤪 Där det var barmark/fast underlag kunde jag däremot ha ”fri fart”!

  • Köra hårt och lyfta tyngre än på länge när man väl är på gymet.💪🏻

  • Hänga med Puzzel-katten.😻 ( Hon är inte jätteförtjust i att bli blöt om tassarna.😄)

  • Cykla till sjön trots snöslir mörker och modd för att få uppleva och njuta av stillhet, tystnad och isvaksbad. Dessa stunder med mig själv så här är ett av mina absolut bästa och säkraste knep för att ladda om mina batterier.

Det är lite ”besvärligt” och liksom omständigt men det är också en del av det hela och ingår i hela isbads-ritualen. Vem har förresten sagt att allt ska vara så himla enkelt och bekvämt? Ingen människa utvecklas eller växer väl av det? Jag tror vi alla behöver lämna tryggheten och komma utanför vår comfort-zone lite oftare eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Bra ändå

Jag skulle ha simmat i dag men ”försov” mig (extra sen jobbkväll i går pga hög belastning så somnade väldigt sent😱) och hann helt enkelt  inte komma dit i tid. (Man måste ju boka tid numera vilket är oflexibelt och svårare kommer det bli!😳)

Så i stället sprang jag till jobbet och med facit i hand var det nog det bästa för annars hade jag ju missat detta!

Nu, sent på kvällen, vet jag också att den boosten den där solskens-spradan gav verkligen behövdes för det blev övertid och utebliven rast även denna kväll. Vården är verkligen extra tungt belastad nu men det är som sagt var inte pga covid utan pga för få personal och sjukare och sjukare patienter. Oräkneliga av mina kollegor (och vänner) är sjuka i covid trots både 2 och 3 sprutor. Får inte ihop det. Var inte syftet med dem att man inte skulle smitta/bli smittad? 😳

Kram från Ingmarie 

Skumma ben

Dagen efter dubbla intervaller och ett (hyfsat tungt) styrkepass är det helt ok att benen är lite sega. Fast i ärlighetens namn var de ändå förvånansvärt pigga. Inte ens kylan bekymrade dem. Så lite man fattar ändå av hur kroppen är funtad!😳

Men jag tog det lugnt. Dels för att jag inte vill riskera att ”overdo” något hur bra det än känns, och dels för att det var förrädiskt halt under det nya snötäcket. Men det var (som alltid) perfekt att få en löptur i solen innan jobbet!

Kram från Ingmarie 

Man tar det man har

När favoritrundorna, elljus-spåren och skogsvägarna är hala av is får man ta det som finns gör att kunna köra intervaller. Även om det betyder tråkig väg och att man får köra fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… ja du fattar.

Egentligen har jag inga som helst problem med det för intervaller är intervaller och då fokuserar jag ändå mer på att orka än hur omgivningen ser ut.🤪

26 x 60-30 blev det.

Plus ett intervall-pass till men då på hamsterbandet inomhus och inte samma.. Dessutom ”fuskar” jag lite när jag coachar. Måste ju kunna prata också!😀

Gympasset före gjorde jag dock vad jag pallade på. Kul och bra! Inklusive en klassisk spegel-bild.🤩

Sen har jag fikat med mina kära vänner och medsystrar. Så viktigt och värdefullt. Kanske extra mycket nu när det är som det är i världen…. Jag förstår helt ärligt inte att inte fler reagerar på vad som händer just nu…

Kram från Ingmarie