Löpning

Väder-appar och annat

När det vankas lopp blir vädret extra intressant att kolla. Särskilt när man samtidigt ska upp och ner i vattnet en massa gånger. regn spelar ingen större roll när det gäller swimrun men temperaturen gör det verkligen! Sen är det både enklare och roligare om solen skiner förstås.

Men trots att det tydligen tar fem år att bli meterolog så verkar de inte kunna spå vädret ens några dagar framåt för det ändras precis hela tiden. Det verkar dessutom finnas en massa olika väder för så här säger fyra olika väder-appar om lördagsvädret i Halmstad.

Hur är det möjligt? Hur de kan veta hur vårt klimat kommer vara om 40-50 år är för mig en gåta med tanke på hur dåligt de har koll på nutiden…

Men men, det blir som det blir. Redan nu har det ändrats igen så egentligen är det meningslöst att ens titta.

Jag valde gymet i går för jag trodde benen skulle vara snortrötta efter lördagens sega historia.. Vi kan väl säga som så att jag hade väldigt fel. Det blev både ben, rygg, mage och axlar innan jobbet. Att få ihop de dagliga minimala 12 000 stegen är förresten en baggis på mitt jobb. Man skulle faktiskt kunna säga att jag får betalt för att skrapa ihop dem!

I dag längtade jag ut och skogen gav mig ännu en magisk tur. Himlen må ha varit grå men det var varmare än jag trodde när jag valde tröja.

Nu när jag lärt mig när rusningen till Filborna arena är så är jag ännu mer tacksam över skiftarbete så jag kan vara där när det är lugnt. Fatta mig rätt, jag har inga problem med att dela bana och simma med andra, tvärtom är det stimulerande och roligt, men just i dag ville jag vara i min egna lilla bubbla och slippa anpassa mig.

Men trots att jag varit i vattnet så drog havet och vilken tur att jag lyssnade på den längtan för jösses alltså. Obeskrivbart vackert och vattnet var så klart att jag såg varenda sandkorn.
Har jag sagt att jag är otroligt tacksam och glad över att vi har flyttat hit? Med detta nästan inpå knuten tror jag t o m att jag överlever vintern.

Kram från Ingmarie

Skrylle bakgård

Livet alltså. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig men ändå blir det det fast på ett annat vis.
Vi skulle köra en favorit i repris från förra året och åka till Skrylle för att kuta Skrylle bakgård. Planen var att vara där till starten kl 9 men pga taskig sömn bestämde vi oss för att sova lite extra och därmed komma senare. Det spelade egentligen ingen roll för man kan starta när man vill men jag hade ju gärna velat få ihop ännu ett 30 km pass.
Så vad är en SkogsBakgård?
Så här beskriver fantastiska teamet Anna-karin och Per det:
Vi använder oss av den trevliga och omväxlande 3-kmslingan, men för dig som vill springa längre är det fritt fram att bygga på/välja med valfri distans.
Dock startar vi prick varje hel och halv timma. Första start kl 9.00. Vi tänker oss 10 starter, det betyder att sista starten går 13.30 – alltså 9.00, 9.30, 10.00, 10.30 osv.
Du har 30 minuter på dig att i valfritt tempo ta dig runt trekilometersspåret (alternativt längre), bara du är i mål innan nästa start. Enligt back-yardkonceptet alltså, fast kortare! Vi kör tio starter, så fixar du alla varv har du sprungit minst tre mil!
Nyhet denna gång! Vill du klara en ultra så är vi i Skrylle från kl 08.00 och stannar kvar 1 timma efteråt.
Det är ingen tävling, det är en utmaning! En uthållighetsutmaning. En lightversion av ”riktig” backyard. Alla är vinnare, kom som du är, spring som du vill, du lägger upp det som du önskar. Kör det antal varv du känner för. Det är ok att starta vid kl 10 eller kanske 11 – men då hinner du förstås inte alla tio varv. Det är ok att ta en längre paus, stå över en start, och dra igång igen. Det är såklart ok att nöja sig med ett fåtal starter.
Tanken är utmaning och att ha kul tillsammans!
Vi står för ät- och drickbar energipåfyllning under hela evenemanget och laddar upp med bars, godis, chips, dryck: salt och sött och hembakat.
Klockan 10 var vi i alla fall på startlinjen och redan efter ett par hundra meter kände jag att kroppen inte var med mig. Seg, trög, extra ont i fötterna och blytung kropp men ändå full av energi. Helskumt!
Men jag gnetade på. Efter fyra varv bytte jag skor helt enkelt för att de var egentligen redo för återvinning för längesedan men jag kände mig snål och tänkte att de funkar nog några mil till. De gör dock sällan det när ytter-sulan är så sliten att man nästan ser inner-sulan..
Om det var det, deras magiskt goda banankaka eller något av allt det andra smaskiga låter jag vara osagt men kroppen vaknade till liv åtminstone några hack.
Rundan är väldigt fin och jag kan nog säga att jag kan den ganska bra nu. haha
Efter femte varvet bestämde jag mig för att hur trögt det än var så skulle jag få ihop åtminstone 24 km så jag la till en km vid varje runda för att få ihop lite mer men jag fortsatte ta det lugnt.
Vi var över 85 st som sprang så det var alltid någon att haka på och småbabbla med om man har lust. Och ork…

Även Anders hade riggat med stol för han anade att han skulle behöva vänta på mig…

Efter sex varv hade jag 20 km. Det var då tankarna började snurra mer än vanligt. 25 km, 26 km, 28 km eller kanske rent av 30?
28 lät bra för då skulle det bli två stycken 4 km loopar till.

Men hur det än är så är 30 en jämnare siffra så när jag kutat sista 3 km så fortsatte jag ett varv till istället för att ”bara” ta en extra kilometer. Det är banne mig inte lätt för kroppen att ha en envis skalle.

Anders sprang fem varv precis som förra gången men detta året rev han av alla på en gång.


Så det blev en favorit i repris även om det inte blev som vi tänkt!
Badet tog vi dock på ett annat ställe. Anna-Karin tipsade oss om Billebjer och fastän det ligger långt bort i ingenstans så var det fullt av badande både två- och fyrbenta. Vi fattar absolut varför! Det är en pärla väl värt omvägen!

Tusen tack Team Per & Anna-Karin för ännu ett fantastiskt arrangemang av er! Ni är outstandning!

Kram från Ingmarie

Sommar i Halmstad

Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.

Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..

Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!

Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..

 

Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ’r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..

När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.

Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie

Än är inte sommaren slut

Har du märkt att det plötsligt blivit sommar igen? Semestern må vara slut men tack och lov finns det ju lediga dagar och det är extra bra när de sammanfaller med soldagar för en sån som mig som aldrig kan få nog av varken solen eller värmen.

Jag slog till med att först köra en bunt 2-minutare. 16 för att vara mer exakt med 1 min gå/joggvila. Inte jättehårt men det var inte heller någon walk in the park precis.
”Hard but somewhat comfortable”.

Sen drog jag till havet och guppade runt en stund i vågorna. Lyckades få en rejäl klunk av vattnet så nu är min saltdos mer än väl påfylld.

Men det var då. Nu är jag i Halmstad för en massa olika roligheter. En del tjänar jag t o m pengar på att göra!

Jag hoppas och önskar förresten att det är så här blank och fin Nissan kommer vara den 7/9 när jag och Åsa ska i och ur den x antal gånger om inget oförutsett händer.

Kram från Ingmarie

Back on track

Det tog väl ungefär 10 minuter på jobbet i går sen kändes det som jag aldrig haft semester. Full rulle direkt och på två dagar har jag redan avverkat över 20 timmar. Inte konstigt jag känner mig som om jag åkt runt i en torktumlare.

Tränat har jag tagit mig tid till ändå. Såklart.

Gym i går och löpning i dag. Inget hårt eller komplicerat utan bara lätt och enkelt för åtminstone jag kan inte gasa på hur mycket som helst på en och samma gång.

Kram från Ingmarie

Sista semesterdagen

13 semesterdagar går rasande fort och i morgon är de slut.
Jag hade gärna velat ha en vecka till men nu är det som det är och jag är jättenöjd med det jag fått uppleva och göra dessa dagar och jag avslutade verkligen allt på bästa sätt.

Den började med en tågförsening (suprise!) men när det väl rullade gick resan till Förslöv på ett tjillenix. Jag roade mig med att kolla två tjejer förvandla sina ansikten med 3867 lager smink men samtidigt så syntes det knappt att de gjort det. Ibland önskar jag att jag var lika proffsig på att fixa mig men sen kommer jag fram till att jag varken har tid, lust eller ens intresse av att försöka. Jag är mest glad om jag kommer ihåg att kamma mig!

Snälla Catrine kom och hämtade mig och tog mig till starten av vårt äventyr. (Dvs deras fina hem.)

Vi följde Skåneleden även denna gången men i dag hade vi tvärtemot mot förra lördagen medvind nästan hela tiden.
Första delen till Torekov är i princip helt platt med allt från mjuka stigar och fina grusvägar till steniga och knöliga stigar. Man tar sig förbi gulliga hus, miljoner (nåja) kossor), oräkneliga spång, grindar och stegar. Havet var så bedövande vackert att jag redan där började se fram emot dagens dopp.

Utmed leden finns flera ställen man kan fylla på vatten vilket jag tycker är toppenbra! Vårt andra var i Torekov och det var också då vi kom på att det var Torekov swimrun i dag. Några kilometer senare kom första (herr)laget och med facit i hand så var de överlägsna alla andra för vilken fart och vilken lucka de hade skapat sig!

Havet må ha varit hyfsat stilla men att simma nästan 5 km totalt hade jag tyckt det varit för svalt för mig.

Vi tuffade på och mötte både andra löpare och en massa vandrare. Det gör mig glad att så många är ute och rör på sig och upplever det vackra naturen ger! Innan Hovs Hallar börjar Backarna med stort B. Catrine som ju ska springa 100 miles (dvs 16 mil) på Kullamannen övade på att använda stavarna som kommer behövas. Hon kommer rocka för dels har hon redan gjort över 100 km på ett tufft lopp och dels har hon kutat bl.a denna delen massor av gånger och kan varenda krök.

Dagens mål var badstegen i Kattviks hamn. Eller egentligen var det ju själva badet. Efter 30 superfina km var det minst sagt ljuvligt!

 

Anders och Johan mötte upp även denna gång och vi satt kvar en bra stund och pratade vidare om allt och inget och bara njöt av allt.

Även om jag helst vill vara ledig så känner jag mig ändå hyfsat laddad för att börja jobba i morgon. Mest är jag ändå väldigt glad, nöjd och tacksam. Vore ju konstigt annars efter denna toppendag!

Kram från Ingmarie

Fler närområdes-pärlor

Helsingborg måste vara den mest koloniträdgårds-täta staden vårt avlånga land har. Det finns minst 16 st på cykelavstånd från oss. Makalöst! Många av dem, kanske t o m alla, får man besöka under ffa vår och sommar och det är som att gå in i en sagovärld. Vi har ex Ringstorp Sommarstadu precis utanför knuten. Jag brukar se hela området uppifrån vår lya där på toppen av huset men idag såg jag allt från markplan och kan bara konstatera att det är en oas och en idyll som alla borde få uppleva. Så gulligt att jag dog gullighetsdöden flera gånger om..

En annan pärla som jag sprungit förbi flera gånger men besökt först i dag är Linneaträdgården i Maria Park.

Jag har egentligen inga bra ord för att beskriva detta stället men är/kommer du hit är det snudd på ett måste att besöka! Från början har det (tror jag) varit ett växthus som gjorts om till restaurang och butik och det är jättemysigt och otroligt vackert!
De som jobbar där har verkligen fattat vad service är och maten vi valde, veganska kikärtsbiffar med ljummen linssallad, picklad rödlök, citron & ajvar, var obeskrivbart god. Dessutom ingår både salladsbuffe, hembakat bröd och kaffe för 149 kr och i dag känns det otroligt billigt! Det går att välja vad man vill ha från ”Dagens”, a la carte och Caféet. Man kan sitta både ute i den fina trädgården, i små mer privata växthus och inomhus och de har öppet året runt!

Jag har fattat att det finns de som tycker att under semestern ska/behöver man inte träna så mycket vilket för mig är helt obegripligt. Det är väl då man har som mest tid både för det och för att återhämta sig?
Nu gör jag nog egentligen varken mer eller mindre mot när jag jobbar men den stora skillnaden är att jag slipper att passa tider, slipper stressäta och jag kan ta en powernap precis när jag vill vilket för mig är höjden av lyx.

I dag blev det först fartlek i Olympiaparken. 30 x 30-30 sek för att väcka liv i benen.

Plus ett riktigt bra simpass. Fick världens feeling trots, eller kanske tack vare, att det var knökfullt i bassängen. Tydligen ganska vanligt när semestrarna är slut och folk ska försöka döva sitt dåliga samvete. Men det brukar gå över enl en säker källa. Ungefär som på gymet med andra ord. Själv är jag för lat för att sluta träna för absolut inget är ju jobbigare än att försöka komma igång igen.

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt

Man behöver inte åka långt för att uppleva det som att man är på en resa någon helt annanstans. Närutflykter är många gånger verkligen underskattat!

Vi for till Gantofta som ligger knappt 15 km söder om Helsingborg och Rååns dalgång. Det är en del av ett större område och man kan bygga ihop lite olika löp/vandrings-sträckor och även fortsätta på Skåneleden.

Där finns en runda som tar en förbi bl.a Raus kyrka ,  Görarps mölla, ängar, hagar, dalar, berg, spång, små vattenfall och naturligtvis Råån som finns vid ens sida hela tiden. Det är helt galet vackert och omöjligt att helt beskriva med ord och bilder.

Den ”längsta” rundan är ca 7 km men jag förlängde en bit på Skåneleden innan jag sprang tillbaka till Anders som hade traskat istället.

Så om du är i närheten missa inte att ta dig dit och upplev detta vackra!

Några stenkast bort ligger Rydebäcks brygga som på många sätt påminner om Åhus brygga. Vattnet var härligt men vågorna sög rejält så jag höll fast mig vid stegen för var inte alls sugen på att fara iväg.

Sen var vi tokhungriga och jag hoppades verkligen att Miss Sally skulle vara värt omvägen så jag inte skulle svälta ihjäl. Eller i alla fall bli ännu mer desperat.  Nu vet jag att det var det! Vilket jättemysigt och trevligt ställe!

Både Tomatsoppan och Tomatpajen was to die for! Vi brukar ofta välja olika rätter och dela på dem för att på så vis få extra mycket av allt! Smart va?

Precis jämte ligger Tomatens hus med butik & bageri. Ja de säljer mycket tomater men även andra grönsaker, blommor, kryddor, olika slags mattillbehör och massor av varianter på bullar och bröd. Vi köpte bl.a deras bovetebröd och mamma mia så gott! Vi har redan ätit upp halva limpan…

Vi köpte också en massa olika växter så nu har vår fina balkong som vi älskar att hänga på, särskilt jag, fått ännu ett lyft.

Faktum ärt att vi redan gjort om jättemycket sen vi flyttade in i maj. Bl.a har Anders helt nytt skrivbord och stol till sitt arbetsrum och jag har fått en arbetsbänk (läs hans begagnade skrivbord) till min ”ateljé”. Skoj!

För att riktigt suga musten ur benen så drog jag även iväg till onsdagens crosstraining-pass. Det var j-ä-t-t-e-j-o-b-b-i-g-t och j-ä-t-t-e-r-o-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

 

 

Märkliga saker

Jag körde ett av mina favvo-intervallpass i morse.
4 x 5+3+1 min kan låta enkelt men det suger rejält om man gör ”rätt”. Dvs springer fortare ju kortare intervallen är.

Men nu kommer vi till det märkliga men kanske du kan förklara.

Alla, dvs 100%, av 5-minutrarna gick snabbare än 3-minutarna. Ibland så mycket som med 5-10 sek/km. Min upplevelse var att jag sprang fortare och tog i mer men tydligen inte. Kan det blir så mycket fel på en Gps-klocka så många gånger?
1-minutarna var i alla fall snabbast så det verkar ändå stämma.
Mycket märkligt.

Trött blev jag i alla fall och spradan efter satt som en smäck för mina trötta ben.

Sen kommer vi till nästa märkliga sak.

Benen var verkligen slutkörda och jag kände mig en smula dränerad på energi när jag tog mig till gymet men tänkte att jag gör det jag pallar.
Lastar på och lastar på och lyfter hyfsat enkelt plötsligt flera kilo mer än min vikt!

Först en dryg timme senare känner jag mig nöjd och har då både kört igenom hela kroppen och gjort lite yoga-moves för att jobba med flexibiliteten. Det är minsann inte lätt att förstå sig på den där kroppen…

På vägen hem hämtade jag två paket med väldigt olika innehåll och jag är jätteglad över båda!

Kram från Ingmarie

Revansch

När vi spelar spel här hemma, vilket vi gör jättemycket periodvis, så förlorar jag till 99%. Jag kan ju inte säga att det är för jag har tur i kärlek för det skulle då betyda att Anders har otur..

När det gäller mini-golf däremot, då är det jag som vinner 99% av alla gångerna! I dag testade vi Greengolf nere vid havet. Den var riktigt skoj och vissa hål var ruskigt svåra. Anders hade störst problem med vattengraven. Tur bollen tålde vatten…

Jag vann så nu fick jag revansch på förlusten från i fredags.

Är man så här nära havet, solen skiner och simgrejerna är med så kan inte ens de läskiga vågorna stoppa mig. Ja jag tycker de är läskiga men som sagt var, man måste utmana sig för att förbättras och utvecklas. Faktum är att jag tyckte de var riktigt roliga i dag! Nu var det ju inga jättevågor men de var tillräckliga för att jag skulle kastas omkring både hit och dit.

Skogen var betydligt lugnare.  Benen känns väldigt bra men fötterna är och har varit ledsna ett bra tag nu. jag kan springa men de gör ont vid varje steg, De kan vara så här och sen plötslight försvinner smärtan så jag hoppas de snart blir glada igen… Vackert var det ialla fall!

Kram från Ingmarie