Löpning

Omotiverad

Jag hade verkligen inte tänkt springa i dag efter gårdagens äventyr.. Planen var i stället att simma innan jobbet. Perfekt aktivitet (bl.a) för ömma fötter. Men när städningen var klar och solen fortfar sken så kunde jag bara inte motivera mig till att kånka med mig alla grejer för att trängas i en bassäng.

Så jag snörade på mig löparskorna och lufsade runt en runda i skogen.

Denna roliga dök upp! Ingen aning om vem som gjort den.

Benen kändes riktigt bra! Fötterna också! Undra vad som hänt under natten. Eller busade de bara med mig i går för att pannbenet skulle få sig en utmaning? 🙄

Enda jag känner av är att jag varit en smula sovtrött. Men det har (som vanligt) inte varit någon risk att somna på jobbet…😳🤪

Kram från Ingmarie

SUM 2021

Hittills i år har alla de lopp jag kutat varit roliga och känts bra men som med det mesta så varar inte ens det för evigt. Dagens, och årets, SUM 50 km var en hiskeligt tung och tuff historia. Jag minns faktiskt inte när jag tog mig fram så här långsamt sist! Om man kan göra PB i störst tidsskillnad mellan två lopp så gjorde jag det i dag. (Alltid något…)

Banan är tuff med mycket svår teknisk trail, lera och gegga, slir, klättring, snåriga kalhygge och backar men det är också långa partier med grusvägar, en del asfalt och snubbelfria stigar. Första energistationen kommer efter ca 18,5 km men sen kommer de tätt. Totalt 5 st välfyllda med bullar, choklad, chips, dricka, bananer och saltgurka. På den näst sista kan man t o m få sin cola spetsad!

 

Det var inget fel på min energi men mina fötter gjorde fruktansvärt ont precis hela tiden och det blev ju inte direkt bättre av all sten och alla rötter de tvingades springa på. (Du som sett hur de ser ut förstår varför..) Det fanns absolut noll power i benen och det var liksom bara allmänt trögt. Det hjälpte inte att vädret var perfekt och banan vacker men det underlättade helt klart. Det här loppet var utan tvekan ett av mina jobbigaste någonsin och det handlade enbart om pannben, vilja och till viss del erfarenhet. Det var ju inte första gången jag upplevde den här känslan menar jag och även om det var slitsamt så var det inget jag skulle dö av. Inte heller var det några röda smärt-lampor som blinkade så att bryta fanns inte på världskartan. Vilket jag är en smula stolt över att jag inte gjorde faktiskt. Jag kom i mål, fick medalj och  t-shirt och jag kom inte ens sist! Haha!

Belöningen, förutom dusch och fika, var ett dopp i fina Rudan.

Bästa Kajsa var snäll och väntade in mig (hon är en odödlig traildrottning som alltid presterar när det gäller) så jag fick verkligen bästa sällskapet hem. Väl hemma hade världens bästa sambo fixat med mat. Så lyxigt! Och ja, man får ha medaljen på sig när man äter efter att ha sprungit långt.

Tror förresten inte jag behöver gå något extra varv runt huset för att få ihop stegen i dag…

Kram från Ingmarie

(O)social träning

Man skulle kunna tro att simning är extremt osocialt eftersom man mest har huvudet under vatten och därmed får lite svårt för att prata men faktum är att simning är en super-social sport! Dessutom blir det nästan alltid både roligare och bättre träning när man är (minst) två stycken. När man jobbar så knasigt som jag gör är det dock svårt att hitta någon som kan när jag kan. Inte ens de med lika knasiga tider kan alltid för de jobbar på andra knasiga tider än mina knasiga. Haha!
Nu simmar jag ju såklart ändå och jag ska erkänna att ibland låtsas jag att jag har någon kompis med mig. Tänker vad hen skulle sagt och gjort och kan faktiskt t o m inbilla mig en slags kompis-energi! Jo, jag vet att jag är både lättroad och lättlurad när det gäller träning men ibland är det inte så himla dumt ändå.
I dag körde jag solo. Hade (nästan) egen bana i 50-metersbassängen så det kändes lyxigt som attan!

På gymet tränar jag alltid själv. Förutom när jag kör med PT-Rafael. Har jättesvårt för att träna med någon annan. Avskyr att stå och vänta och anpassa tempo när det gäller just styrketräning. Jag pratar i princip aldrig med någon medan jag håller på. Och kollar absolut inte i mobilen. När jag är där så tränar jag. Efteråt kan jag dock babbla både länge och väl. I går sa jag inte ett pip till någon. Eller jo, ”hej” och ”hej då” till de i repan.

När det gäller löpning har jag egentligen inget som helst behov att kuta med andra även om jag uppskattar de gånger det blir. Indoor Running är en slags blandning. Alla kör ju eget tempo men tillsammans med ett stort gäng. Särskilt mycket snack blir det förstås inte, förutom av mig då. En himla bra träningsform för alla kan vara med! Ingen blir avhängd och alla kommer först! Men jag tror jag vinner när det gäller att svettas…

Vill du vara social på din träning?

Kram från Ingmarie

 

Två av samma men helt olika

Det blev två intervallpass i dag. Dock två helt olika. Enda likheten var att de var jobbiga och jag svettades multum.

De första var löpning. 40 x 30-30 sekunder (joggvila) i skogen. Jag tyckte det var kyligt när jag stack i väg på uppvärmningen men det tyckte jag inte när jag var i gång.

Den andra var ”The Trip nr 26”.. Ny release och så galet rolig att jag aldrig ville den skulle ta slut. Men benen var allt lite  tacksamma när det var över.

För att balansera det hela kylde jag ner mig i sjön. Fast det var varmare i vattnet än på land…

Kram från Ingmarie

 

När man missar festen

Egentligen skulle jag ha varit i Göteborg nu och hängt med världens bästa Anna och Fredrik. I morgon skulle vi ha kutat GBGfive, druckit finkaffe och frossat i god vegomat.

Nu blev det inte så som du kanske förstår. Anledningarna är flera och det är bara att gilla läget. Jag får roa mig så gott jag kan här hemma i stället och klurar på en egen fest. Förvisso inte samma sak utan deras sällskap men vi ska nog få ihop något annat framöver.

Finskogen utanför husknuten har bjudit på magi både i går och i dag. Bästa sättet att förbereda sig  för jobbet är att vara i skogen om du frågar mig. Mina lår svider fortfarande från i torsdags men inte värre än att det går att kuta. Nästa PT-pass tror jag dock jag ska vägra göra pistols...

Enda benövningen jag gjorde på gymet i dag var lite lätta marklyft. Resten blev överkropp. I normala fall kör jag igenom hela kroppen när jag kör själv med extra fokus på någon kroppsdel. När jag kör med PT-Rafael så gör jag bara vad jag blir tillsagd att göra. Haha. Så galet lydig är jag.

Styrketränar du med PT

Kram från Ingmarie

 

 

Ben-klen

Mina ben må vara uthålliga men jag måste nog erkänna att bristen på benstyrka inte har gjort dem direkt starkare. Visst gör jag lite benövningar emellanåt men riktigt tungt har jag inte kört sen jag vet inte när. I våras någon gång kanske?
I dag tyckte PT-Rafael att det fick vara slut på maskandet. Det var då jag ”upptäckte” förfallet. När man knappt kan gå nedför trappan efteråt vet man garanterat att det kommer kännas i flera dagar efteråt. Hur jag fick i gång dem för IR-passet direkt efter är jag fortfarande lika förundrad över!

Jag blev i alla fall rejält upptinad efter simpasset. Och turligt nog är det simning även i morgon så de stackars benen får vila. Om jag tar mig upp och ner för trappan till simhallen vill säga…

Kram från Ingmarie

 

Samma men olika

Min onsdag var nästan som en repris på tisdagen. Förutom att i går var det uppehåll på morgonen och regn på kvällen. I dag tvärtom. Löpturen till jobbet var lite längre i dag men den tog ändå ungefär samma tid. Förklaringen stavas medvind. Dvs inte en plötslig toppform.

Kvällsbadet var i samma sjö som i går men på ett annat ställe. Och regnfritt. fast det spelar ingen roll för det är lika härligt oavsett!

Passade även på att (dubbel)kolla temperaturen. Ganska snart är det ”riktigt” kallsim!

Både i går och i dag har kvällsmyset varit med denna lilla böna.

Hon är bra på att sova. På dagen vill säga. Så hon kan leka hela havet stormar kl 02 på natten. Eller jaga inbillade möss och råttor kl 04 och tjata på mat 04.30. Men har man så här söta tassar är väl allt tillåtet antar jag…

Kram från Ingmarie

 

 

Dimma

Jag vet inte varför men jag älskar dimma! Allting blir liksom så mjukt och stilla. Som om hela naturen blir inlindad i en mjuk gosig filt. Min morgonlöpning till jobbet var verkligen sagolikt vacker!

Hade jag vetat detta innan hade jag gått upp ännu tidigare, trots att jag tyckte det var för tidigt redan som det var, för åh vad jag hade velat ner i vattnet!

När jag väl hade slutat så var dimman bytt mot ett lätt regn och det är i och för sig inte så dumt det heller. Jag blir ju liksom ändå blöt.

Kram från Ingmarie

Färger

Min skalle är helt proppfull av färger. Och linjer. Och former. Jag drömmer om nyanser, kanter, konturer, färgblandningar och att jag totalsabbar något jag är nöjd med. 😱

Det är så min verklighet är just nu då det är väl inte så konstigt antar jag. Jo jag ”sabbar” en hel del IRL också. Men det ingår. Det är ju faktiskt så man oftast lär sig oavsett vad det gäller. Roligt är det i alla fall även om skallen blir helt mosig. Det tar på krafterna att tänka. Haha!

Bästa sättet att rensa skallen är att träna och intervallerna i morse var inte bara färgglada. De var blåsiga också! Men rackarns vad det gick snabbt i medvinden! 😄

Och att det här är ett alldeles galet bra sätt att stilla det mesta i kropp och knopp vet alla som provat. Och färgerna. Helt magiskt!

Kram från Ingmarie

Så mycket vi inte vet

Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.

10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?

Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.

Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?

Kram från Ingmarie