Simning

Skåneleden från Ekevallen

Förra gången jag sprang Skåneleden från Ekevallen i Genarp var det med nummerlapp i  januari och det var både snorkallt och fullt av isvatten.
I dag var det väl så mycket motsats det kunde.
28 grader, sol och helt snustorrt i marken. Dessutom skippade jag de där extrarundorna loppet hade helt enkelt för att jag har ingen aning om var de var.

Jag älskar ju sol och värme men jag får lov att erkänna att det var ganska skönt med både vinden och skuggan från träden. På denna rundan finns heller ingenstans man kan fylla på vatten. Inte ens i några av husen var det folk att be om några droppar men det visste jag inte när jag gav mig i väg med mina (tack och lov) två välfyllda 4 dl flaskor.

Jag valde att göra rundan motsols utan någon som helst anledning mer än att jag kände för det. Anders hade siktat in sig på att traska en av alla rundorna där och vi hade en plan på när vi skulle ses vid bilen igen. Av erfarenhet vet dock både han och jag att de där planerna aldrig brukar hålla. I dag blev inget undantag..

Det började finfint även om en del av backarna sög rejält i benen. Sen blev det brötigt värre och som den snubbelfia jag är så tog jag det löjligt lugnt men det värsta var alla kilometer med hård vass sten på skogsvägarna. Varför lägger man sånt hemskt på marken?

Man springer i skogen, på öppna fält, upp och ner för backar, genom en miljon (nåja) grindar, förbi små stugor och gigantiska gårdar som alla var folktomma just i dag om man bortser från bönderna som slet på åkrarna. Dvs ingenstans att fylla på vattnet. Det var ingen kris men jag snålade rejält för att det skulle räcka.

Var bra sugen på att palla ett av dessa vackra men nej, jag gjorde det inte. 🙂

Strax efter 22 km fick jag väldens håll och jag tror det var för att jag helt enkelt hade lite vätskebrist. Än en gång har jag fått bevis för att jag inte är en kamel…
Fick gå/jogga en dryg kilometer innan det släppte. 25 km senare, inklusive en liten felspringning, var jag tillbaka men då också ungefär 45 min senare än vad planen hade varit från början. Det gick dock ingen nöd på Anders…

Stod med huvudet under kranen en bra stund innan vi åkte vidare till lilla Pudesjön där vi också varit innan men då var det betydligt lugnare än i dag. Tror minsann hela bygden hade tagit sig dit! En kort svalkande simtur blev det i alla fall innan vi for hemåt.

I morgon blir det mer svett!

Kram från Ingmarie

Sol!

Äntligen kom den tillbaka! Jag menar såklart solen och värmen. Riktigt Ingmarie-väder som dessutom kommer nu när jag äntligen är lite ledig. Gissa om jag är glad?!

Som alltid vaknar min kropp till liv lite extra då. Benen pinnade på så fort att jag nästan inte hängde med.
Så härligt!

Havet var lite svalare än för några dagar sedan men 19 grader och strålande sol gjorde att jag inte ens orkade dra upp våtdräkten från väskan så det blev tre korta sim utan i stället.

Så härligt det också!

Och vattnet alltså. Så kristallklart att jag såg vartenda sandkorn!

Visst har jag sagt att jag älskar sommaren?

Kram från Ingmarie

Två fester på en dag

Det är ju tur jag inte är 60 ännu så jag orkar med att vara på två fester på en dag.

Den första var min egna på gymet. Var i ärlighetens namn lite småseg innan men det räcker med 5 minuter på det där stället sen är jag igång och fattar inte alls vad kropp & knopp höll på med för (latmask)trams innan.

Den riktiga festen var för Anders. 56 år i dag vilket betyder att han är stor på riktigt nu.

Vi tog båten tillsammans med våra cyklar över till Danmark. Förutom att det var kasst skyltat vart man skulle cykla för att komma med så var det sjukt smidigt. Först på och först av.

Vi hojjade direkt till pampiga Kronoborg slott som, trots att vi ser det nästan dagligen och trots att jag varit i Helsingör oräkneliga gånger, ingen av oss har besökt innan. ja jag vet, dcet är nästan lite skämmigt…

Det kostar 145 danska riksdaler om man vill gå in på själva slottet och jag kan verkligen säga att det är värt det!
Väldigt fint och lärorikt med ”lagom” mycket att läsa och kolla på. Vi har sett utsikten runt slottet både från land och 145 trappsteg upp upp i luften, Hamlet-scenen, de ståtliga salarna, de gigantiska himmels-sängarna, köket och matförråden som tjänarna fick sköta, det gulliga kapellet och hur konstigt allt blir när man blir full. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi var bland speglarna!

Ser du de tre vita husen i mitten? Det längst till vänster är där vi bor!

Vi har lekt kung & drottning, dansat i neon (eller det var jag som gjorde), gått i fängeslegrottornas smala, mörka, låga tunnlar och suttit fast i skampålen (bara jag igen…).

Det finns flera caféer och matställen att välja mellan runt omkring men jag hade riktat in oss på Kaffebaren Strandvejsristeriet som inte bara hade massor av olika kaffe att välja mellan utan även x antal olika kakor och smörrebröd. Hur mumsigt som helst.

Efter många timmar där tog vi oss norrut förbi flådiga strandhotell och hus som mest såg ut som små slott med ett och annat litet pittoreskt med halmtak. Makalöst vackert och jag vågar inte ens gissa vad de där husen som var till salu skulle kräva för månadslön.
Efter Hellebaek ligger Ålsgårde och där finns även Langebro. Här har man byggt upp bryggor så det skyddar mot de starkaste vågorna och massor av stegar att gå ner ifrån. Plus supersmarta korgar att lägga grejerna i så det inte blåser iväg.

Danmark kan verkligen det här med badkultur! Jag höll på att dö lyckodöden och det vet i sjuttsingen om jag inte gjorde det också.

Anders var inte riktigt lika entusiastisk till att bada (!!!) men han skrattade gott åt badankan som dök upp och ner och aldrig ville gå upp. (Dvs jag) Som han sa, tänk att du numera älskar att vara i vattnet och simmar både över och under vattnet utan rädsla!
Jag ska inte säga att allt går bara man vill men man kan bra mycket om viljan finns! Ffa om man vill övervinna rädslor.

Men jag gick såklart upp. Vi satt kvar en stund och bara njöt av vyerna och konstaterade att hit vill vi igen.

Vägen tillbaka till Helsingör var densamma men (förstås) från ett annat synhåll och med en enorm medvind. Det var nog banne mig nästan Tour de France speed på oss! (Nästan…)

Precis jämte Helsingör centrum ligger Varvets matmarknad med alla möjliga och omöjliga maträtter att välja mellan. Kanske inte den största gourmet-maten men väldigt gott, internationellt, roligt och super-mysigt.

En tur genom centrum blev det också innan vi tog båten hem och hojjade uppför alla backarna till det där vita huset på höjden.

En fantastisk dag som jag tror födelsedags-mannen uppskattade även om han kommer få träningsvärk. Det är ett bra minne om du frågar mig.

Kram från Ingmarie

Rivstart

Bättre start på semestern än så här är svårt att få.

27 km löpning. Förutom att fötterna gnällde något förskräckligt så kändes det ok. Varmt och svettigt. Precis som jag vill ha det!

1 km simning i havet. Vattnet var magiskt!

En magisk konsert med fantastiska Laleh på Sofiero. Den som inte blir berörd av hennes texter har ett stenhjärta. Hennes budskap är otroligt viktiga och jag hoppas alla som lyssnar på henne förstår drt hon vill förmedla…

Avrundade allt med snudd på obeskrivbar månskens-cykling.

Viist lyckades jag bra med denna första dag?

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

När det flyter på

Sömnviruset är nästan helt borta så hurra för det!

I dag har det mer varit den ”vanliga” sömnigheten som kan infinna sig efter t ex intervaller och mat.

Körde en slags fartlek. 20 x 60-30 sekunder plus distans före och efter.😀 Valde Prins Bertil stigen och när det inte blåser allt för mycket är den guld. (Blåser det så kan man få slita som en gnu i motvinden och det är si så där skoj om det är på hemvägen när man är trött…)

Hann med en minikort siestan efter maten innan nästa skojighet som jag också kan bli akut sovtrött av. Simning. Det är något med kombon bli kall och sen varm igen tror jag.

Fick med mig Eeva, Maria och Malin till Torvsjön (de var i ärlighetens namn väldigt lättövertalade) och himmel så härligt drt var.

Maria och Malin är ”riktiga” simmare så de simmade lite längre men jag och Eeva är jättenöjda med våra 1400 m. Simma i sjö är mitt absoluta favvosim och jag hoppas på en slags repris i morgon!🥳

Avrundade det hela med att ha min Yin yoga klass.

Det är lite festligt det där med just Yin för jag var ganska frusen innan och hade dubbla tröjor på mig men efteråt var jag jättevarm trots att jag ju liksom inte ”gör” något. Jag får höra det nästan varje gång från någon deltagare. Avslappning kan minsann göra många underverk!👌

Nu är jag hemma i Helsingborg hos Anders och de två fyrbenta sötnosarna.

I morgon väntar ett nytt litet äventyr innan sista jobbhelgen före lite semester!🥳.

Kram från Ingmarie

 

 

Havs-äventyr

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kroppen är fantastisk, underlig och helt obegriplig. Trodde jag skulle vara stendöd  i dag efter gårdagen men benen var jättepigga! Varför var de inte det i går när det verkligen behövdes?

Så det blev både löptur, gym (där blev det dock bara överkroppen) och en kort guppig simtur (utan våtdräkt) i havet inklusive att cykla uppför den där långa backen hem.

Man skulle också kunna säga att dagens lilla halv-spontana äventyr ut till Kulla-halvön var ett slags träningspass. Hjärtat kan minsann slå lite extra även utan att man tar i en massa.
Vi testade nämligen ”Tumlar-safari och Nimis med Kullabergsguiderna”. Förutom att de missat att berätta att startplatsen var flyttad från Naturum uppe på Kullaberg till Mölle hamn så var allt perfekt trots att vi inte fick se någon tumlare.
Man åker max 12 st i en Rib-båt och jag får lov att säga att när guiden öste på som mest mot vågorna och båten flög högt upp i luften så gick åtminstone min puls upp rejält! Det var också bra styrketräning både för händerna och benen. Haha!

Att se land från havssidan är fantastiskt tycker jag. Särskilt om man varit där och vet hur det ser ut när man kollar ut mot havet. Det blir liksom som en helt ny plats.

Varken jag eller Anders har sett Nimis ”på riktigt” och oavsett vad man tycker om det så är det fascinerande! Vilken grej alltså! Jag vill väldigt gärna se det en gång till från landsidan.

Nimis är ett fascinerande konstverk av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg. Det är inte bara konstverket i sig som är spännande, även berättelserna och myterna om skapandet. Genom åren har platsen byggts upp och förstörts, både av vandaler och av myndigheter. Att bygga ett stort konstverk i ett naturreservat är självklart inte tillåtet och kontroverserna och rättsprocesserna har varit många genom åren. Officiellt är Nimis ett svartbygge. Vilks själv har beskrivit Nimis som ett konceptuellt konstprojekt, där rättsprocessen är en viktig del i konsten.

Konstverket är byggt av drivved, plankor och grenar och utrustat med 15 meter höga torn. Verket har brunnit ett flertal gånger och därefter byggts upp på nytt, vilket innebär att Nimis ändrat skepnad genom åren.

Strax intill Nimis står konstverket Arx, en skulptur byggd i sten och betong. Omfalos, ett tredje verk, forslades bort år 2001 efter beslut i tingsrätten. För att ytterligare skydda konstverken utropade han 1996 platsen till ett suveränt land. Ladonien.

Det är ingen billig tur men vi tyckte det var väl värt pengarna. Efteråt blev det fika i solen i hamnen. Ljuvligt!

Kram från Ingmarie

Musik-magi

Ännu en gång hade SMHI ”spått” fel väder så vinden var, snällt sagt, några snäpp värre än de hade lovat. När det gäller att simma i galet hav är jag en mes så jag och gav upp efter 10 minuters våg-kastande. Men jag provade i alla fall!

Det var turligt nog lite lugnare vindar på gymet. Undra om SMHI hade kunnat lyckas spå fel även där…


I kväll åkte vi en liten tur till Malmö och det här!

Från början var det ”bara” Alphaville men så fick vi veta att det blev två bonusar i form av Syd & Ekman och S.P.O.C.K.

Syd & Ekman körde goa klassiker, SPOCK härlig synth och Alphaville… Ja de är ju just Alphaville och helt enkelt magiska!

 

Kram från Ingmarie

Finbesök x 2

Två finbesök på samma dag är verkligen både dubbelt bra och roligt!
Löpturen gjorde jag förvisso med ”bara” mig själv som sällskap men eftersom jag faktiskt gillar mitt eget sällskap så var det helt ok. Fint och lätt var det också!

På havssimningen fick jag första finbesöket av bästa Thea igen. Så himla glad att hon inte blev avskräckt efter förra gången.. Tredagars-sommaren som var i helgen har helt försvunnit och vi simmade bitvis i spöregn men vinden var hyfsat snäll och vi fick ihop en rolig liten krumelur.

Andra finbesöket var av Anna, Fredrik, Bertil och Ove. De två sistnämnda är fyrbenta och så söta att man dör sötdöden typ hela tiden. Det bästa är att vi har fått äran att låna dem en liten stund så nu dör vi både söt- och lyckodöden!

Kram från Ingmarie

Det mesta beror på inställningen

Alla som känner mig det minsta lilla vet att jag älskar sol och värme och att jag är solcellsdriven. Så detta väder som tillfälligt besöker oss är verkligen ”mitt” väder.
Det känns ju då inte så där  jättskoj att behöva jobba de få dagar solen verkligen är här. Tänk om man kunde göra något smart system så att de som av någon anledning inte gillar solen kunde jobba när den skiner så kan jag/vi som är soldyrkare jobba när den inte visar sig.
Hur bra vore inte det? Win-win för alla!

Nu finns ju dock inte det så det är bara att gilla läget…

Som jag ser det har jag ändå alltid (minst) två val:

1: Tycka synd om mig själv, gnälla och tycka livet är orättvist.

2; Tänka att det är en ynnest att kunna springa/träna och bada innan jobbet och kan gå/cykla hem med en frisk kropp när jag slutar i stället för att inte kunna leva mitt liv som jag vill och behöva vara instängd i en sjuk kropp.

Jag väljer (såklart) det andra alternativet. Det första gör mig ju inte ett skvatt gladare och det förändrar absolut inte verkligheten.

I går fick jag en härlig runda i skogen och en kort ljuvlig simtur innan jag traskade hem uppför backarna igen.

I dag blev det gymet och jag kände mig stark som en Grizzly-björn! I alla fall en liten sådan.
Som alltid blev det en del rörlighet också.
Use it or lose it du vet…

Sen traskade jag ner till havet för att svalka mig lite. Jag hade inte ens handduk med mig men jag var torr innan jag ens hade hunnit över första gatan på hemvägen men attans så härligt det var så länge det varade!

Jag hade bra gärna velat i fler gånger men fick nöja mig med att se det på avstånd när jag for förbi. Ärligt talat var det lite smärtsamt och jag var ruskigt avis på alla som var där ute i och jämte vattnet.

Kan också berätta att den här är guld värd att ha på jobbet!

Och jo lite gnäller jag i ärlighetens namn allt men jag gör det tyst för mig själv. Jag är ju trots allt bara en människa. Som älskar att vara ute i solen…

Kram från Ingmarie