Simning

När jag väljer själv

Alltså jag väljer ju egentligen faktiskt alltid själv, precis som vi alla i vår del av världen väl i princip alltid gör, men vad jag menar med rubriken är väl främst att det är så här jag gillar att tillbringa en ledig dag. Klockfri och i rörelse med en extra knorr.

Eller en tid hade jag ju förresten. PT-tiden med bästa Rafael på Sofo-gymet. Vi har haft lite uppehåll pga olika ledighet men nu är vi i gång igen och det var så kul! (Men jag är tveksam till om jag ens kommer lyfta en penna i morgon. Haha!)

Jag sprang dit så det blev ytterligare en härlig timme i rörelse. Skog och stad i en fin blandning.

I min lilla rygga får det plats en himla massa om jag minimaliserar allt. Stor handduk, andra skor och kam är t ex väldigt onödiga grejer. Simprylar däremot är viktigt!
Regn i luften en onsdags-eftermiddag = mycket plats i bassängen. Det är lite svalt nu men bara vetskapen om att bastun (äntligen) är på igen underlättar betydligt! Fattar inte alls varför den varit avstängd ö h t om jag ska vara ärlig… Ännu mindre att duscharna varit det.

Den där extra-knorren jag skrev om är att Puzzel är hos oss igen och hon ska vara här länge!

Ja du fattar va? En (själv-vald) topp-onsdag!

Kram från Ingmarie

Inte min kopp te

Det här att jobba natt har både sina fördelar och nackdelar men jag ska verkligen försöka undvika det nu på ett tag. vara en sengångar-zoombie med bakis-och jetlag-känsla är verkligen inte min grej!🥺
Vi hade det dock lugnt i natt men det hjälper ju inte för vaken måste man ju vara oavsett. Var så trött när jag slutade att jag nästan inte orkade ta mig därifrån. 😴😴😴 Du vet så där så man önskar det gick och trolla sig hem. Å andra sidan kan jag vara det efter ett ”vanligt” pass också….🤪

Bästa sättet för mig att få igång kroppen efter nattsudd är att simma. För mig känns tanken på ”stötar” från löpning, styrketräning och t.o.m cykel liksom helt fel. Vatten är så ”snällt” och det går liksom att köra på fastän det inte är alls lika slitsamt som om jag gjort något på land. Kan låta märkligt men det är så jag upplever det.
Jag kom dessutom på en bra tid så det var gott om plats i utebassängen. (Önskar f.ö de kunde vara öppet många veckor till…)

Gott om plats var det i sjön i går också. Men det brukar det ju vara. Betydligt kortare sim än i dag men minst lika härligt!❤️🤩

Gjorde det mest för att jag faktiskt längtade och som en fin ”avrunding” på träningen jag gjortföre. Sprang (en omväg) till Sofo-gymet där jag körde ett riktigt bra och kul pass. Dvs som det i princip alltid blir där antagligen bara för det är en så inspirerande miljö!🥳

Kram från Ingmarie

Olika slags abstinenser stillade

Det är för sällan detta sker men nu är abstinensen stillad åtminstone en smula igen.🥰

Att andas in hästdoft, gosa, rida, pyssla och bara hänga  i ett stall är något jag kan sakna oerhört mycket men att ha häst i 08a land är nästan en omöjlighet. (Om man inte har väldigt mycket pengar vill säga…🤪)
De här gångerna jag har möjlighet att njuta häst blir därför extra värdefulla. Ishof Islandshästarl ligger bara en liten bit utanför Halmstad och det är ett toppenställe!

Jag fick låna Einar och jag är lika kär i honom som jag var förra gången. Skogen är magisk och det känns emellanåt som om man är i en annan värld. Som att vara i en sagoskog!🦋

Nu längtar jag redan till nästa gång!

Springa kan jag ju tack och lov göra lite när och hur  jag vill men en dag utan sen har jag abstinens även där. Den stillade jag med en lugn tur i skogen och utmed havet. Benen känns helt ok efter lördagens race men vis av erfarenhet så tar jag det ändå försiktigt. Pigga ben efter tävling/hårda pass behöver nämligen inte alls betyda pigga ben. Stresshormonerna lever nämligen ofta kvar ett par dagar i kroppen och kan lura en rejält.

Det märkliga är att jag har abstinens efter simning också fastän jag fryser och skakar som ett asplöv efteråt. Ibland t o m före! 🥶 Men med bra sällskap glömmer jag sånt där på nolltid. I dag fick jag dessutom låna en ”vanlig” våtdräkt av Sara och det minskade tiden till frysandet satte in totalt åtminstone en liten stund.❄️ Jag kör ju oftast utan eller i swimrundräkt (den är betydligt tunnare) även om jag har en våtdräkt. Har upplevt det som jag inte riktigt kan andas i den men Saras funkade perfekt! Får väl fundera på att investera i en ny helt enkelt…

Vi var säkert 15 pers där men innan jag fått av mig allt, på med vanliga kläder och slutat skaka allt för mycket så hade de flesta redan hunnit dra iväg. Så är det när man är klen.😬

Kram från Ingmarie

Soft dag

Märkligt det där hur man kan uppleva det som att man varit borta i evigheter trots att det bara är några få dagar. Antar det beror på att man är med om så mycket på så kort tid vilket gör att det känns som man gjort massor för i arbets-vardagen skulle det tagit jättelång tid. Det är härligt men också lite omtumlande. Vi har upplevt storstad, skogens tystnad, hav och sjöar, bytt boende oftare än vi bytt tröja (nästan i alla fall), rest massor av mil då vi sett nya platser, sprungit i regn, solat på stranden, badat i havet, ätit enkelt och lyxigt, träffat underbara människor och jag har t o m tävlat. På mindre än en vecka! Inte konstigt det känns en smula vimmelkantigt i huvudet! 🙃

Anders har åkt hemåt men jag stannar här i Halmstad några extra dagar för att chilla och träffa nära och kära. I går bjöd mamma och Ulf på sagolikt god middag när vi kom dit. Så lyxigt att bara sätta sig vid dukat bord! För att inte tala om hur mysigt det var! 😍

Sötnosarna Morgan och Maxi var såklart också med på ett hörn. ❤️

Min prio i dag har varit att tvätta. Är tillbaka i ”min” lilla stuga hos kusinen och kusinmannen så här finns (bl.a ) sådan lyx.🤩

Andra prion, som alltid är en prio förresten, var träningen. Först gymet.

Sen (ute)bassängen.

Inga hårda pass, åtminstone inte för benen, men jag tror på aktiv återhämtning och att träna i princip varje dag så länge man mår bra och kroppen och knoppen är med på det förstås.

Kram från Ingmarie

TGS-race

Det finns lopp och sen finns det lopp. 

Du vet de där som går rakt in i (löpar)hjärtat och som ger minne för livet.

I dag har jag sprungit ett sånt! 🤩 TGS – Trail genom Skåne – arrangeras av Anna Nystedt,, Fredrik Nystedt och Laurent Leloup.
TGS50 är en 50 km lång A-B-sträckning mellan Lövestad och Kullatorpet.
TGS 25 är de sista 25 km på ultran, från Snogeholm till Kullatorpet.

Jag valde 25:an (i verkligheten var den 26,3 km men det visste jag inte då🤪) mest för att jag inte ville Anders skulle behöva vänta på mig för länge.😬

Snogeholm är ett enormt  vackert strövområde och vi var en härligt brokig skara löpare som hämtade våra nummerlappar och ”stämpel-pinnar” innan start. Smidigt och enkelt!

Betydligt knepigare var det att välja kläder…Det blåste kallt och varnades för regn så t-shirt kändes plötsligt inte så smart. Valde en tunn långärmad tröja i stället och vantar. Är man klen så är man. 🥶( Vantarna åkte dock av efter en halv-mil.😄)


Anna hade en kort genomgång innan vi äntligen fick springa iväg.

Loppet följde Skåneleden med några få utsvävningar emellanåt. Den är minst sagt varierande! Stigar, grusvägar, asfalt, små byar, ”djungel”, kohagar, snår, bröte, platt, kuperat, djup skog, öppna slätter, färister, stegar, grindar och obanat.jag tror banne mig allt fanns med utom möjligtvis vattenpölar och gyttja.

Första halvan var ”lätt” på så vis att den var utan bröte. Jag hade redan innan bestämt mig för att njuta och inte maxa. Inte så lugnt att jag såsade omkring men så lugnt att jag inte skulle krokna eller missa det vackra. Tog t o m lite foto!

Suveränt markerad bana!



Efter nästan halva skulle man ”stämpla in sig” innan det bjöds på ”godis-bord”!  Massa godsaker som gav mer energi!


Efter några kilometer till kom tok-backen. Lång, seg och med motvind. Tur jag gillar sånt!😀Det var värre med ko-hagen och brötet den bjöd på. Där hade jag verkligen inga snabba ben. Inte bland brötet innan golfbanan heller. Benen blev inte direkt snyggare om jag säger så och det är väl tur jag inte är en klen fotbollsspelare för då hade jag väl lagt mig ner och rullat runt av smärta.🤪🤪🤪

De sista kilometerna blev jag plötsligt lite osäker på om jag sprang rätt för jag såg inte en enda pil. Däremot de orange Skåneleds-markeringarna så jag tuffade på. Det var här ”grindöppnandet” också började. Jag tappade räkningen ganska fort. Skulle ju hålla koll på vart jag skulle också och även om jag var pigg så är väl hjärnan inte den skarpaste vid slutet av sådana här äventyr. Åtminstone inte min.

Några kilometer från mål stod Anders så då visste jag att jag var rätt. Brant ner, brant upp, lite stig och sen platt väg in i mål!

Fredrik och Anna- det fantastiska paret som ordnar flera lopp/år!

Resultaten kom direkt på den stora skärmen (fördel med ”stämpel-pinnar”) och allt flöt på fantastiskt smidigt. Massor av godsaker att välja på direkt efter mål och sen fick vi dessutom en varsin burgare. (Jag valde vegan förstås.) Supersmarrigt!

Jag fick även pris! Kom tydligen 3a efter ungdomarna.🥳

Det här loppet får 10 av 10 möjliga poäng!
Otroligt välorganiserat, mysigt och trevligt! Banan hade allt man kan önska sig, suverän service rakt igenom och dessutom helt galet billigt! Tack Fredrik, Laurent och Anna för ett helt otroligt bra arrangemang! 🙏🏻 Ni lyckades t o m hålla borta regnet! 😄

På vägen till Halmstad, där vi är nu, åkte vi inom Saxtorpssjöarna igen. Hur skulle jag liksom kunna låta bli. Jag är helt kär i denna (konstgjorda) sjö! 😍

Kram från Ingmarie

Där man minst anar

Ibland händer det man minst kunde tro och ana. Som t ex att lilla Svedala skulle ha en helt magiskt fin utomhus-bassäng. Med ett jättemysigt ”ute-omklädningsrum ”. Men så är det!

Hade en egen 50-metersbana hela passet som dessutom gick grymt bra!

Inte trodde jag heller att Trelleborg skulle bjuda på härlig strand för att slöa, ha picknick och bada.  Men så är det också!

Den fina långbryggan gjorde ju inte precis det hela sämre. Faktum är att det påminde lite om Californien!

En slö och härlig dag! (Trots att det är fredagen den 13:e.) I morgon hoppas jag dock bli lite trött av det här.

Kram från Ingmarie

Bokskog och hav

Jag är ganska säker på att oavsett vilken löpare du frågar i Skåne med omnejd så vet hen var Bokskogen finns. Det är varenda löpares och naturälskares paradis! Första gången jag var där för tre evigheter sedan var jag helt hänförd och jag är det inte mindre efter i dag.

Det finns flera markerade spår att att välja på och jag tror banne mig att de är de bäst markerade i Sverige och topp 5 i världen. Dessutom är de extremt väl underhållna. Man kan springa omarkerade också men jag höll mig till 10 km slingan + ett av elljusspåren. (Jag ”råkade” komma in på det sista för jag kände mig liksom inte riktigt klar.) Anders körde 7:an och var lika hänförd!

Bokskog är min absoluta favoritskog och en av de saker jag saknar mest i Stockholm. Det finns några få träd men det kan knappast kallas skog. Men det här! O lalallaaaa!

Vi velade länge var vi skulle äta lunch, det finns för mycket att välja på helt enkelt, men det blev till slut Graffit café i Ystad. Ett bra val visade det sig. Gott och mycket!

Ystad är en supermysig stad med stranden in på knuten. Vilket märks särskilt sommartid. Fortfarande mycket folk överallt men vi kom så småningom till stranden och njöt av den ljuvliga solen och sanden. Jag kunde förstås inte låta bli att simma lite också men med bara 15-16 grader i vattnet blev det ingen lång tur men allt räknas, eller hur?

På vägen tillbaka till Trelleborg åkte vi kustvägen. Kollade in ännu fler vackra sandstränder och såklart ett stopp vid Smygehuk. Sveriges sydligaste udde.

Vi lyckades komma exakt samtidigt som det var någon slags veteranbils-samling. Personligen går jag inte alls igång på det där men det finns tydligen de som gör det för det var fullsmockat med folk.

Sydpunkten är vacker och vi hade tur för det var inte alls mycket folk där.

Ännu en fin dag. Tack!

Kram från Ingmarie

Söderut i Skåne

Nu är vi i Trelleborg och det känns i ärlighetens namn lite som ett nedköp i jämförelse med Helsingborg. Jag älskar verkligen Helsingborg! Så där långt in i hjärtat! Men vi vill också till Ystad och enda stället med vettiga hotell-priser var just Trelleborg. Fatta mig rätt, det är inte dåligt men det är liksom inte wow!

Dessutom bodde vi ju ruskigt fint med en frukost som var outstanding. Varje vegans dröm!

Resan till Trelleborg var dock en riktig höjdare! Snälla Anna mötte upp vid Saxtorpssjöarna och bjöd på en helt galet fin runda i skogen. Det var tur hon inte sprang ifrån mig för jag hade aldrig hittat tillbaka trots alla markeringar. De var nämligen en smula luriga…

Vi såg dock inga…

Det lite festliga är att vi inte lyckats ses på flera år och nu har vi redan setts två gånger på kort tid, förra gången var det ett rejält långt och blött långpass, och kommer ses redan på lördag igen. Och sen, om inte förr, ännu en gång i oktober för många timmar tillsammans. Något jag är oerhört glad och tacksam över!

Du ser sjön där i bakgrunden. Den är precis lika fin som den ser ut. Vattnet var ljuvligt och detta är helt klart en av de bästa sjöar jag simmat i ever!  Och de är ju en del…

Lunchen hittade jag tack vare Google.

Boregby stenugnsbageri var en chansning som visade sig vara en riktig höjdare. Det var så där gott så jag inte ens kunde prata.

Vi hann också med att besöka Höllviken, Skanör och Falsterbo. Det är flera år sedan jag var där och även om det har byggts en hel del nytt så är det lika fint som jag minns det. Den sanden alltså! Och badhytterna! Dör gullighets-döden varje gång jag ser dem.

Lyxlivet fortsätter i morgon med nya äventyr.

Kram från Ingmarie

Söderut

Vi har lämnat Göteborg och dess instabila väder till ett annat lika instabilt i Helsingborg. Vi är på en pytteliten ganska oplanerad roadtrip med några planerade stopp. Precis som vi vill ha det just nu!

För ca 20 år sedan, när vi nästan precis hade träffats bodde vi på samma hotell som nu så det känns extra festligt! Dessutom fyller Anders år i morgon!

Helsingborg är en mysig stad och jag har alltid gillat den. Även när det regnar! Och som alltid så slutar det ju faktiskt förr eller senare.

Testade SATS-gymet här som inte var särskilt flådigt alls men ändå trevligt och helt ok.

På vägen ner stannade vi i Varberg för att käka och simma i utebassängen som ligget vackert precis vid havet. Det kanske ser varmt ut men det var det inte. Jag frös som en nakenhund och ville inte lämna den varma duschen efteråt. Ja jag vet, jag är klen men jag är också envis och älskar att simma så det är väl därför jag ”står ut”.

Kram från Ingmarie

 

Sista?

Det är inte helt omöjligt detta var den sista dagen med riktigt ”Ingmarie-väder” denna sommar. Åtminstone inte om man ska tro på SMHI:s prognoser. Men de har å andra sidan haft fel förr så vem vet.

Hur som helst har jag verkligen njutit av den. Att få känna varm, mjuk sand mot huden är verkligen lycka för mig!

Sprang lite längre i dag för jag bara kunde inte låta bli när solen sken så härligt! ”Prinsen” till Grötvik och vidare till Eketånga-skogen där jag snurrade runt på lite olika trails innan jag tog mig hem utmed havet igen. Bedårande vackert!

Det är verkligen något speciellt med just havet. Jag älskar det samtidigt som det skrämmer mig. Det lockar samtidigt som det oroar och jag längtar alltid till det samtidigt som jag undviker det. Mycket märkligt… Sjöar är också vatten men ändå en helt annan grej. I dem kan jag gladeligen och hur lättsamt som helst simma men i havet vill jag ha sällskap. Det fick jag i dag av Sara och Alexander. Det var magiskt! Vi simmade från Svärjehålan till Tjuvahålan (ja de heter så) och tillbaka. Jag var nöjd där (ls: klena jag frös) men de andra två fortsatte en liten stund till.

I morgon är det dax för lite nya äventyr! Troligtvis i regn men det är ok efter en sån här dag.

Kram från Ingmarie