Tips

Sömnlös och förvånad

Den där parkfesten i och utanför hotellet  jag skrev om i går blev ännu värre än vad jag någonsin kunde tro. Fram till kl 02 spelade live-band och DJ så högt att både rutor och väggar skallrade. Nej, jag skojar inte!

Stängda fönster och öronproppar hjälpte inte ett skvatt. Det var hemskt! Hur jag än gjorde kunde jag ju liksom inte komma från oväsendet.😱 Förstår mer än väl att högt ljud och sömnlöshet är tortyr-metoder.

När musiken väl slutat så skulle ju alla skräniga gäster gå därifrån och sen började de riva alla staket vilket inte är ett tyst arbete om nu någon tror det… Hur ett hotell med övernattande gäster ens tänker tanken på att ha ett sånt här arrangemang är helt obegripligt för mig!  Inte ett ens ett litet varnings-pip om det hela heller så man åtminstone haft någon som helst chans att fly.  Tur i oturen att jag var ledig i dag. Vågar inte ens tänka tanken på hur det hade varigt att jobba med min zoombie-hjärna i dag!
Jag sov max 3-4 timmar och kände mig helt snurrig och groggy när jag gick upp och ut för min morgonyoga. Sa förstås i från om hur jag haft det till personalen men de svarade bara att ”det var ju inte bra”. 😵‍💫🙄

Nej det är det verkligen inte!

Trodde jag skulle få uppleva tystnad och lugn här men istället har det mest varit sömnlösa nätter pga fiskmåsar (de är läskigt många), raggarbilar, party och de där gatusops-traktorerna kl 05 på morgonen. Måtte jag palla 2 veckor till… Tack och lov för att jobbet är ok och naturen så vacker!

Egentligen ville jag bara lägga mig igen efter frukosten men att vända på dygnet är ingen smart lösning så jag har kämpat på. Löpningen och utegymmandet gick riktigt bra och även om jag inte blev direkt piggare så blev jag i alla fall gladare och mindre arg.🤪

Spradan piggade dock upp åtminstone tillfälligt!

Snortrött eller ej så gjorde jag utflykten till Örebro som planerat, vill ju passa på att göra något de få dagar jag är ledig, och det är jag glad över för staden förvånade! Den var mycket finare än jag trodde! (Har bara varit i utkanterna innan i samband med tävlingar.)

Jag kollade på Open Art-konsten, slottet, de helt galet pampiga husen vid vattnet, gick på gågatorna i stan, besökte supergulliga Wadköping och den makalöst fina stadsparken.. Wow alltså! Allt rekommenderas! Kunde omöjligtvis fota allt men här är några glimtar.

Det jag nog ändå är mest förvånad över denna dag är dels att jag fortfarande är vaken och dels att tåget var i tid både till och från Örebro! Borde jag gå och köpa en Triss-lott?

Kram från Ingmarie

 

Spontanat igen

Spontana är mitt nya favvo-verb. Då gör man ju i princip bara grejer man känner för! Spontant! Som att anmäla sig till ett lopp kvällen före det är som jag gjorde i går. Det blir inte alltid så bra uppladdning men det blir garanterat roligt, lustfyllt och bra träning oavsett. Dvs så som jag gillar att göra och ha det just nu.

Jag har kutat Lunchloppet en gång innan för längesedan men då var det på Djurgården. I dag var det i Tanto på Södermalm.

Upplägget är enkelt. Man betalar 100 kr, får nummerlapp, kutar loppet, lämnar tillbaka nummerlappen. Typ så. Inga utdragna tal varken före eller efter, ingen medalj, inga priser och ingen statistik men roligt, lättsamt, kamratligt, billigt, enkelt, avskalat, bra träning som sagt var och alltid i fina miljöer. Tycker det är en jättekul och bra grej!
Vi var inte så många i dag men vi som var med sprang vårt bästa för dagen. Banan är i platt men en solig dag som denna är den absolut proppfull av strosande människor, barnvagnar, cyklister, andra löpare, kaffedrickare, kompisgäng, ungar som ska spela boll, hundar som drar iväg i koppel och to.m fåglar. Det var väl mest rena turen att jag inte sprang på/över någon eller något…Haha!

Värmde upp som vanligt ca 4 km inkl stegringslopp innan vi drog i väg. Tyckte jag hittade ett ganska bra tempo men när det var lite över en kilometer kvar var jag ganska trött och sista lilla kullen till målet var jag rejält mör. Men på ett bra sätt för hur det än är så vill jag ju inte komma i mål och känna det som jag joggat runt.

Lite bättre tid hade jag hoppats på men jag är ändå nöjd och jag var garanterat den enda som inte klagade på värmen.

Hade siktat in mig på ett pass på Tantos fina utegym efteråt men det var absolut knökat med folk (även där) så jag bestämde mig för att springa hela vägen hem (7km) i stället. Väl hemma vände jag nästan bara innan jag cyklade ner till sjön för ett varv i sjön. Återhämtningen är det som sagt var inget fel på och den blir extra stark för en solcellsdriven person som mig sol-dagar som dessa!

Dagen avslutade jag tillsammans med mina fina vänner Desirée och Petra. Är så tacksam över att jag har dem i mitt liv. Vi ses inte så ofta men tjattar i princip dagligen om allt mellan himmel och jord. Underbart!


Maten på Mahalo är förresten grymt god. Och riklig! Sånt gillar jag. Vego såklart!

Kram från Ingmarie

Fryslort, bröte och ett tips

Många verkar tro att jag klarar hur mycket kyla som helst bara för att jag vinterbadar. Det är helt fel. Typ JÄTTEfel! Jag fryser skitlätt! Höst, vinter och t o m vår innebär alltid massor av kläder och vill det sig illa är det så även delar av sommaren. Så klen är jag… Men jag är en rackare på att hantera värme och bada isvak.

Vinterbada är ett sätt för mig att överleva vintern. Den piggar upp, ger mig massor av måbra-hormoner och är ett äventyr och en ritual jag tokälskar. Men bara på vintern! På sommaren har jag absolut inga som helst behov av att bada kallt. Då vill jag ha sol och värme precis hela tiden. Det kan aldrig bli för varmt om du frågar mig! (Därmed inte sagt att det är så bra för naturen och djuren om det är varmt alltid men det är en annan diskussion.)

Så från att bada i baddräkt (och mössa) bland isvakar tar jag på mig våtdräkt och dubbla badmössor när jag ska simma ute på sommaren. Åtminstone nu i början. Fattar att det kan verka extremt motsägelsefullt men dels är det något som händer när jag doppar huvudet som gör att kroppen ”fryser till” direkt, dels är jag i mycket längre när jag simmar och dels rör jag mig mer och när man gör det så kommer det mer kallt vatten nära kroppen. När jag vinterbadar kan jag även gå upp direkt när jag känner att det är tillräckligt. När jag simmar är det inte alls säkert eftersom jag ju simmar bort från själva starten.

Vid ett flertal tillfällen har jag simmat så länge att jag börjat frysa så mycket att jag på riktigt trott jag skulle tuppa av och när det hade skett allt för många gånger började jag bli rädd. Det är en fruktansvärd känsla och ffa farlig. Det är inte det där att jag bara huttrar, hackar tänder och får färgglada fingrar, det grejar jag, utan kroppen lägger verkligen av. Det går ruskigt fort med men jag har börjat tyda tecknen och avbryter i god tid. Så i stället för att OW-simma långa sträckor så kör jag många korta. På så vis slipper jag vara orolig/riskera något och det är enbart roligt och lustfyllt. Det gör mig troligtvis inte till en bättre simmare men so what? Jag simmar för jag gillar det, inte för att tävla.

Två korta turer blev det i dag. En i Infjärden och en i Djupsjön. 100% njutning. I synnerhet den sista för då var det så härligt att solen kunde torka mig.

Infjärden

Djupsjön

Löpningen var absolut frysfri och vacker som en sagobok. Sprang en av mina favvo-rundor som jag hittat för längesedan men de hårda vindarna som varit här hade lagt gigantiska hinder i vägen. i skogen! Tror minsann halva granbarrs-beståndet hamnade på mig innan jag hade tagit mig igenom allt… Naturens krafter alltså!

Till sist vill jag tipsa om ett väldigt bra TED-talk av Dr Chatterjee.
”How to make diseases disappear”.   (Den är bara 18,5 minut lång så jo, du hinner lyssna.)

Tyvärr lär det inte hända för läkemedelsindustrin kommer fortsätta sin kamp att få sälja (onödiga) läkemedel… Men tänk om fler läkare kunde vara och tänka som Chatterjee! Vilken frisk värld vi skulle få!

Kram från Ingmarie

Sås-dag

Egentligen hade jag tänkt såsa omkring i skogarna här ute på ”ön” men så kom ett mess från Roger så i stället blev det (sås)löpning i skogarna runt Färsna gård. 

Det gäller ju att passa på när man kan få finsällskap! För den som inte vet så kan jag berätta att Roger är en ruskigt snabb veteranlöpare med flera stora, feta medaljer. 🤩 Han resonerar dock som mig att är det lugnt så är det lugnt. Inget mellanmjölksharvande.🤪 Så det blev en slags såsande i alla fall!

Två timmar sprang jag ihop.(Roger skulle till gymet och avvek lite tidigare.) Superfint att springa där! Bara grus och stigar. Blandat med elljusspår, andra grusvägar, banvall och delar av Roslagsleden. 

Har kutat här många gånger men hittar alltid nya vägar! När jag är där och ser ”Roslagsleds-skyltarna” blir jag oftast sugen på det där JÄTTElånga loppet jag hört så mycket gott om. Men det är ju just JÄTTElångt! En dag så kanske…

När jag var tillbaka i stugan och fått mat i magen testade jag lite målartekniker och material. Så himla härligt att liksom bara få pyssla i lugn och ro! Målet är att det inte ska vara något mål. Dvs ungefär som vanligt. Haha!

Cyklade sen till sjön och alltså det var (och är) ju nästan löjligt vackert där! Helt ensam var jag så det är verkligen som att ha en helt egen sjö(bassäng)!

Har ingen aning om temperaturen men tippar på 17-18 grader. Nu när jag ”fuskar” med våtdräkt är det riktigt behagligt för att simma men jag längtar tills jag slipper den. Våtdräkten alltså. Jag kan absolut simma utan redan nu men då blir det betydligt kortare tid. Det är kort även nu för jag är en klenis när det kommer till att simma i kallt/svalt vatten en längre stund.

Kram från Ingmarie

Norrtälje Stadslopp

För åtta dagar sen sprang jag 47 km på Backyard Ultra-loppet i Haverdal efter en spontananmälan en dryg vecka före. För tre dagar sedan spontananmälde jag mig till dagens Norrtälje Stadslopp. Det är ju så jag gör nu för tiden. ”Spontanar” Haha! Det blir kanske inte så bra resultat men jag har insett att om jag börjar planera för mycket så kommer den gamla tävlingsdjävulen i mig och jag stänger av från huvudet och neråt och slutar lyssna på kroppen. Sånt slutar aldrig bra! Dessutom blir jag alldeles för mentalt fixerad och just nu är det inget jag vill ha eller vara.

Hur som helst. Norrtälje Stadslopp är 5 km och det var ett riktigt vasst startfält. Ca 100 löpare ställde upp med start och mål på deras fina Ip.

Det började ganska lätt med svagt nerför innan det var mest platt. Jag visste det skulle bli uppför den sista kilometern men jag hade inte räknat med att det var så brant. Kanske kan jag skylla på att det där långpasset satt i för mina ben tvärdog! Jag hade ca 18 minuter till 4 km. I mål 23.45. Ja du fattar… Men jag vann i alla fall min AG och jag tror jag blev 12a totalt.

Men kul var det och allra roligast var att träffa alla (löpar)kompisar igen. Här är några av snabbisarna. Och jag…

Men hur döda benen än var så återhämtade de sig snabbt. Körde ett bra pass på gymet efteråt. Maxade verkligen för jag hade ju betalat och då vill man ju ha ut det mesta möjliga, eller hur? (Ja det är okej att kalla mig snål.. Hehe)

När jag nu ändå var i stan passade jag på att även åka till fina Gillfjärden. Turligt nog hade jag ju våtdräkten med…

Personligen tycker jag det var ett väldigt fint och bra sätt att fira Nationaldagen på. Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

So long igen

Så var denna Halmstadresa slut. Allt för kort men bättre än ingenting för som alltid har det varit mysigt, roligt, härligt och skönt att vara ”hemma”. Jag har inte hunnit allt jag velat men så är det och jag ska förhoppningsvis snart ner igen. Då kommer jag dock inte bo här på Mårtenson..🤩 Min stackars plånbok klarar inte mer nu.

Hotellet är väldigt nyrenoverat och det är verkligen fint men jag är ändå inte superimponerad. Servicen är suverän men frukosten och städningen av rummet medioker så betyget blir bara 3 + av 5.😁
Innan jag sa hej då körde jag ett sim- och vattenlöpningspass till. Hade velat springa men jag behövde helt enkelt vara en smula förnuftig också och låta benen vila från stötar. De tog ju trots allt över 60 000 steg i förrgår. 🤪
Tågresan gick hur smidigt som helst denna gången. När det flyter finns inget bättre sätt att resa än med tåg om du frågar mig. Jag älskar det!😍
Nu väntar några jobbdagar innan jag packar väskan, eller rättare sagt väskorna, igen för nytt äventyr!🥳
Kram från Ingmarie

Frank Dog Backyard

De flesta som håller på med löpning vet nog vad och hur ett Backyard ultra är och går till men om inte så går det ut på att man varje hel timme startar en 6,706 km slinga och den som slutar springa sist har vunnit.

Frank dog Backyard  i mysiga Haverdal utanför Halmstad var exakt så men med några skillnader. Man kunde välja starttid vilket man aldrig gör annars utan då startar alla samtidigt. Dessutom var det en sluttid. (Kl 21 lördag) Därför räknas det inte som ett ”riktigt” backyard. Men principen är den samma. En del startade kl 21 på fredagskvällen, en del kl 7 i morse och en del kl 11. Jag hade velat starta kl 7 för då fick man springa till kl 21. Inte för jag hade tänkt det men de som startade kl 11 fick bara springa 4 varv. Nu är jag ju som jag är och lyckades ändra på den regeln. Återkommer till det.

Jag och Maria var ute i perfekt tid och hann både installera oss och gå på toa innan första varvet startade.

Banan var 40% asfalt, 40 % grus, 10% trail och  riktigt både rolig och fin! Vi sprang genom Haverdal, på söta stigar i trollskogen (det finns verkligen massor av troll där) förbi fårhagar, genom tre grindar, över stenbumlingar, upp och ner för backar, utmed hamnen, förbi rapsfält och på stranden.

Stranden var en seg historia för det blåste motvind från hell och sanden var både knölig och sugande men det var bara att gnata på och skratta åt det för det var ju faktiskt likt för alla.

Redan efter två varv kände jag att jag inte skulle vara nöjd med ”bara” fyra varv så jag frågade helt enkelt om jag fick fortsätta och för en liten extra slant, loppet var sjukt billigt med tanke på all mat vi blev serverade, så fick jag det! Därmed ändrade jag en regel och jag tror och hoppas att den blir permanent till nästa år. Fråga är bra!

Efter två varv bytte jag också skor och till kort kjol. Min ”svaghet” är ju just mina fötter så jag bytte helt enkelt för jag hoppades det skulle hjälpa dem. Med facit i hand så tror jag det var klokt.

Efter fyra varv bytte jag skor igen. Och tröja. Rena partyt!

Maria var nöjd efter sina fyra varv men snäll som hon är så stannade hon och väntade på mig. Fast hon satt i ärlighetens namn inte still utan passade på att ta några orienteringskontroller på Naturpasset.

Jag var blåbäret av de som var kvar sen. Varv fem var vi fyra stycken. Sen tre och efter mitt 7e när jag var nöjd så slutade även superhjälten som hållit på sen kl 21 i går. Själv kan jag inte ens tänka tanken på att springa så många varv och absolut inte utan att sova!

Ca 47 km i en extremt jämn fart. Några varv låg på 41 minuter, ett på 39 (sista) och de andra på 40. Någon borde anställa mig som pacer!

Sträckan är förstås ingenting för de riktiga ultra-rävarna men med tanke på att jag sprungit max 20-25 km som längst sen september förra året är jag jättenöjd.

Det här var ett jättemysigt och roligt arrangemang och en ny upplevelse för mig. Att stanna och vänta/vila så länge är verkligen speciellt och nästan lite ”svårt”. Jag vet inte om det är bättre att springa ännu långsammare (vet inte ens om jag kan det) för att liksom inte hinna stelna till i vilan eller om det var bra att ha tid för att verkligen hinna äta och dricka… (?)
Maten var förresten en historia i sig. Massor av gott att välja på så det gällde att ha lite karaktär och inte gå all in på allt. Springa proppmätt är nämligen en grej jag vet att jag inte mår bra av. Allt var vego så alla kunde äta av allt. Stort plus!

Det här vill jag gärna springa igen just för att det var så trevligt, roligt, mysigt och vackert. Funktionärerna borde få en fet guldmedalj för suverän service och pepp! Outstanding!

På hemvägen åkte jag och Maria till havet så jag fick bada för som jag längtat!

Hela kvällen har vi sen suttit och snackat om allt från vinterväder och hög puls till svarta ögon och semester. En magisk dag som jag kommer bära med mig i hjärtat och minnet resten av livet.

Kram från Ingmarie

Borta men hemma (Och lite SJ..)

Jag har lämnat 08a land för några dagar och är ”hemma” i fina Halmstad nu. Men det var nära på att det inte blev. Tåget var kraftigt försenat och det tog evigheter innan man ens visste om/när det skulle gå. Alla andra tåg var fulla. Dessutom krävdes det byte både i Alingsås (med buss) och sen i Göteborg (med tåg) men eftersom SJ inte kör sista sträckan efter kl 17 så behöver man betala extra för att åka med Öresundståget. Som i sin tur bara går en gång/timme efter kl 17.40 så kommer man dit kl 17.45 som jag gjorde får man snällt vänta…🤪

Det blev många telefonsamtal med kundtjänst (tack och lov för svart Prio-kort så man går före i kön!) och till slut rullade vi iväg. Tåget var sprillans nytt och konduktören en av de trevligaste jag någonsin träffat så servicen ombord var verkligen den bästa! Behövde inte heller betala extra för sista sträckan så det blev ändå bra till slut. Det blir ju tack och lov oftast det.🙏🏻

I går sprang jag i ”min” skog. Är det fler än jag som vill bromsa klockan just nu? Jag älskar denna tiden! 😍 Allt är så otroligt mycket enklare, naturen är t o m vackrare än vanligt och det är som att springa i en sagobok!

I dag lät jag benen vila lite inför morgondagens lilla äventyr. 🥳🥳🥳

Simmade några kilometer inklusive 5 x (200-100-50) m. Och när jag ändå var där, och det hängde massor av bälten som bara väntade, kunde jag inte låta bli att köra vattenlöpning också.😄

Passade även på att testa hotellets gym som är sprillans nytt och riktigt bra! Men inga benövningar.😁

Mest har jag dock chillat. Fikat med mamma och Ulf och varit på utflykt till makalöst vackra Stjärnarp och Maries lika makalöst fina vernissage. Är du i krokarna så åk dit!

Ulf, mamma, Marie och jag

Nu är magen full av mammas ruskigt goda indiska mat. Recept från denna bok. Vego rakt igenom!❤️

Nu är det bara att hoppas att jag sover gott och vaknar med pigga ben! Sängen är det i alla fall inga fel på!

Kram från Ingmarie

Utflykt

Jag är som bekant inte mycket för att sätta upp specifika mål men några har jag. 😄 Lite halvdiffusa men ändå enkla.

Ett sånt är att besöka sevärdheter i närområdet och på SL-avstånd. Med tanke på hur mycket man kan åka på kortet så kan det bli riktigt långa utflykter!

I dag tog vi oss till Bergianska vid Universitetet. Jag har sprungit förbi där hur många gånger som helst men aldrig stannat och verkligen strosat omkring. Förrän i dag då. Det är ett jättefint ställe med mycket vackert att se. Även fastän allt inte slagit ut ännu. Enda ”dåliga” är att det aldrig blir så där tyst och rofyllt som jag skulle önskat när man vandrar omkring i vacker natur. Bruset från trafiken hörs precis hela tiden så det är synd. Det är dock absolut värt ett besök! Helt gratis att gå omkring där ute.

Det finns både café och restaurang och vi smaskade i oss en varsin riktigt god vegomacka.(Snordyr så det var tur den var god.🤪)

Om du undrar om  jag tränat så är svaret (alltid) ja.🤪
Ett extremt lugnt trailpass i skogen inklusive lite konst. Så himla tacksam att jag har allt detta bara inpå knuten!🙏🏻

Hann sen precis med Williams roliga crosstraining-pass på Sats Slakthuset.  (Avskyr namnet men älskar stället!)

Lika roligt och jobbigt som förra söndagen men i morgon vet jag en som inte ska lyfta en enda vikt. ( Jag!😄😄😄)

För övrigt vill jag påstå att maskros-fälten är minst lika fint som raps-fälten! Tycker de borde döpas om till solblommor. Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

De två bergen

Att vara i Sundsvall igen känns både bra och dåligt men mest bra. Det är egentligen bara morgondagen som är tråkig. Begravningar är aldrig festliga…
En annan dålig grej är att det är snö kvar på Södra Berget.😱 Jag är så färdig med det. Den slingan jag tänkte springa var därför omöjlig att ta sig fram på, om man inte vill riskera benbrott vill säga, men det blev lite kringelikrokar där ändå.

Men vägen upp, och ner, var i alla fall både snö- och isfri.🤩 Och utsikten lika fin som alltid.

Det blev en ganska lång tur så fikan efter satt som en smäck!

I Sundsvall finns även ett Norra berget som har minst lika fin utsikt. T o m finare! Där finns även mysiga caféer, butiker, en restaurang, fäbod och en lekplats.

När vi åkte vidare hittade vi ett fint litet hus..🤪

Har även testat gymet. Inte det roligaste och absolut inte det största, men jag blev svettig och så där härligt lagom trött.

Och hungrig igen vilket var tur för falafelportionen på Apa (ja stället heter så) var minst sagt rejäl!

Supergott och med jättemysigt sällskap!

Kram från Ingmarie