Resa

Dan före dan

Det var längesedan jag kände en sån här skräckblandad förtjusning som jag gör inför morgondagen. Det ska bli skitskoj men samtidigt är jag jätteorolig. Hade jag kört solo hade det varit annorlunda, då är ju liksom allt upp till mig själv, men som par har man både en slags ansvar plus att man ju inte vill vara den som pajar allt. Nu är Josefin en klippa och guldklimp på alla sätt och vis men jag vill verkligen inte vara den som kroknar och gör att vi inte kommer i mål.

Hur det än blir så kommer det bli starka kontraster. Terrängen är allt från fina platta grusvägar till snåriga buskage och hala klippor. Vattnet kommer vara allt från tuffa vågor till platt yta. Och temperaturen! DEN kommer vara en utmaning! I alla fall under simningen.😱 Landtemperaturen kommer vara i Ingmarie-style så jag hoppas den hinner tina upp oss innan vi ska i igen.🤪

Resan ner hit till Loftahammar gick finfint. Med bra sällskap glömmer man t o m träsmaken! Ulfs co-partner Micke åkte i annan bil så det var gott om plats.

Vi gjorde några småstopp utmed vägen och vackrast var utan tvekan denna. Det var nästan så vi inte kunde hålla oss från att hoppa i.

Mössa, väst och goodiebag är uthämtat. Alla prylar är framlagda. Gelén räknade. Magen är mätt och jag hoppas få en god natts sömn innan klockan ringer 05.45. Enda jag inte lyckats med är att memorera alla 52 löp- och simsträckor.

Jag är Zingo och Josefin Sparven.🤪



Må vindarna vara med oss, energin räcka och kropparna hålla ihop i morgon🙏🏻

Kram från Ingmarie 

 

 

Blandade dagar

Resan till Sundsvall är redan slut för min del. Plikten kallar redan i morgon så jag har tagit tåget hem igen. Sorg är jobbigt och tärande men samtidigt så tänker jag att det betyder att man fått uppleva det motsatta. Glädje och lycka.

På något vis har det ändå varit väldigt fina dagar. Vi har verkligen försökt göra det bästa av situationen och jag tycker vi har lyckats väldigt bra. Vi bodde alla på Södra bergets hotell och även om vi är lite missnöjda med både rummet (pyttelitet) och servicen (bl.a missades städningen och servicen var kass) så var gymet, friluftsområdet med alla fantastiska löpspår och utsikten oslagbara!

Fredagslöpning (delvis) med Anders, Maja och Mattias. Massor av olika spår att välja mellan.

”Målområdet”. Väldigt många (elit)skidåkare som är där och kör!

 

Utsikten från gymet

Omöjlig att låta bli!

Vid Kvissleby någon mil söder om Sundsvall finns fina Dyket. En perfekt liten sjö att simma runt i.

Men det blev inte lika långt som i dag. 6000m gnetade jag ihop i Himlabadets fina (och varma) utomhusbassäng. Om jag inte räknar helt tokigt blir det 120 längder.

Det finns så väldigt mycket fint och bra i och runt Sundsvall! Genom åren har jag ju varit här en hel del. Framförallt i Njurunda. Det är omöjligt att berätta om allt utan att skriva en hel bok men några matställen som är värda att besöka är t.ex. Udda Tapas. Vi toknjöt av allt det goda i går kväll!

Några av alla de rätter vi åt.

Liksom Tant Anci & Fröken Sara där jag och Anders åt en sen lunch i dag.

Ett ställe som är väldigt vackert och väl värt ett besök är Svartviks Herrgård.

Nu var ju vi där på ”oskojigheter” men de har bland annat ett museum där man kan få veta allt om bowlingens historia! Betydligt intressantare än vad det kanske låter. De har även en konstbutik och man kan både äta och fika där. Ett bra ställe att torka tårarna och känna livsglädje på.

Vill du uppleva lugn och stillhet så rekommenderar jag ett besök till Mjösunds begravingsplats. Den har t o m blivit framröstad som en av Sveriges vackraste och jag förstår varför.

Södra berget är som sagt var oerhört fint och nästan ett måste om man besöker Sundsvall. Har man tur kan man få uppleva riktigt coola solnedgångar.

 

Kram från Ingmarie

Effektivisering

När man inte kan välja, och har lite tidsbrist, sä gäller det att vara så effektiv som möjligt.

Typ så här.

Springa till gymet, träna hårt och intensivt där och sen springa vidare till E-badet.

Eftersom utebadet var fullt (!) och kön var över 100 m lång (nej jag skojar inte) så fick det bli sim inne trots att det är mot en av mina principer.  (Den att simma inne så länge utebadet är öppet. ) Men har man bestämt sig så har man. Jag hade i alla fall egen bana!

Till slut springer man hem också. Totalt 70 minuter löpning, 40 minuter gym och 45 min simning. Bra pass inklusive allt skoj.🥳

Nu sitter jag och Anders på Södra Bergets hotell efter att ha nött rumpan i en bil allt för många timmar Tyvärr inget allt igenom kul äventyr men vi ska göra det bästa av situationen.

Kram från Ingmarie

Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där ”sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och ”min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Lång färd

Man får ju säga vad man vill om SJ men det är onekligen ganska spännande att åka med dem. Man vet ju liksom aldrig hur mycket förseningar det blir eller ens riktigt var man hamnar…

Det blev många, långa (extra) timmars resande från 08a land hem till bästkusten. Det var tur att jag hade en del jobb att göra, att landskapet är vackert och att jag hade både mat och vatten med mig. Bistron var nämligen helt stängd (pga personalbrist) men konduktören trollade ändå fram lite fina bars.

Jag hade också ”bottnat” med en ljuvlig morgon i och vid Söderbysjön. Vattenlöpning i sjön och meditation vid dess kant ger inte bara en unik frihetskänsla utan även ett stort inre lugn. Det behövdes lite extra sånt  i dag om jag säger så…

 

För att sitta still i över 8 timmar (bensträckare räknas knappt) är bland det jobbigaste jag vet men det viktigaste är (förstås) trots allt att jag kom fram till slut! I morgon ska jag (bl.a) se till att få jobba bort träsmaken.

Kram från Ingmarie

 

Inställt

Jag har tampats med en extrem inre moralisk konflikt. (Min lillebror Hannes väldigt braiga sammanfattning av det hela.) Om ”rätt sida” vann vet jag inte. Och kommer aldrig få veta. Det känns som att hur jag än skulle ha gjort kommer det kännas fel. Planen var att jag skulle åkt hem till Halmstad för att träffa familjen och fira bästa Ulf som fyller 75 år på söndag. Vi skulle fira ute, hålla avstånd och allt det där men ändå har jag grubblat. Även om både jag och resten av familjen varken smittar eller blir smittade så är det den där inre moraliska fajten. Rekommendationerna är ju trots allt att vi inte ska resa om det inte är absolut nödvändigt och hur gärna jag än vill så kan jag inte påstå att längtan och kalas är tillräckligt nödvändigt för att det ska vara befogat… Faktum är att jag vill ju åka av rent egoistiska skäl.

Jag tänker på alla de som inte ens fått hälsa på sina nära och kära när de varit sjuka och/eller dött. Liksom alla de som inte kunnat eller fått/får vara ute, de som inte fått/får träffa sina nära eller de som ligger sjuka utan någon verklig kontakt med omvärlden. En annan tanke är om jag av någon anledning behöver vård när jag är där nere så belastar jag ju dessutom sjukvården i ”fel” landsting.

Så jag är kvar i 08a land.

Moraliskt känns det bra och helt rätt. Känslomässigt känner jag mig ledsen. Samtidigt skäms jag för det för både familjen och Halmstad finns ju kvar. Det är verkligen ett ”lyxproblem” det här och jag är långt från ensam om att behöva ta beslut som detta.

Men det hjälper inte att skämmas. Eller vara ledsen för en sån här grej. En av mina styrkor är att jag väldigt bra på att acceptera och finna (nya) lösningar. I stället för att sitta på tåg en massa timmar fick jag ju extra tid att göra annat på.

Springa intervaller hade jag hunnit ändå. Körde på så bra att benen blev alldeles krulliga av trötthet. (Anledningen var delvis att jag tänkte att det skulle bringa lite ordning i skallen.) 4 x (5 -3-1) minuter + utfallssteg och burpees så svetten rann ännu mer. Vilken härlig känsla!

Tog faktiskt en liten powernap efter det där och jag tror det var den som gjorde att jag hade så tokmycket energi på gymet. Helt klart underlättar det säkerligen att jag gillar det så mycket, att jag har så himla många roliga övningar i min ”kunskaps-bank”  och att jag har PT-Rafael som ser till att jag hela tiden utmanas. För även om han inte är med varje gång så vill jag ju inte inte behöva säga att jag inte övat när vi ses.

Det kommer bli mycket svett denna helgen!

Kram från Ingmarie

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Hemma

Långflyg är aldrig kul. Särskilt inte när man helst vill stanna kvar där man är. Det är möjligt att corona-hysterin kommer att bli den samma i Sydafrika men den är enklare att härda ut när solen skiner. Dessutom verkar den lilla rackaren inte trivas i värme om jag förstått det hela rätt.

Det flöt hur som helst på ganska bra. Vi fick t.o.m sitta vid exit (= extra benutrymme) på båda flygen. Underlättade betydligt!
I Kapstaden var det jättelugnt.

Vi var där i god tid och kom blixtsnabbt genom alla kontroller.

Arlanda var minst lika lugn. Addis Abeba däremot var rena tokstället. Med högtalarförstärkare. Ljudvolymen var brutal! Kan folk liksom inte bara prata i normal ton? Vårt flyg var knökfullt och de hade ”förlängt” resan så att även Oslo-borna skulle få komma hem. Dock efter att de släppt av oss. Tack, tack. Min bak hade inte klarat av fler timmar på den stolen hur mycket benutrymme vi än må ha haft. Men hem kom vi efter nästan ett dygns resa. Jag var mest orolig att vi skulle fastna någonstans men det verkar som att de vill få hem/bort folk så fort som möjligt.

Som vanligt packade vi upp, sov, käkade och sen drog jag till E-badet. Ovanlig känsla det där att behöva ha en massa kläder på sig igen. Och att det var så tomt överallt!

Inte ens i bassängen var det trångt! Det var bra! Vet inte folk att corona inte trivs i klor? (Om det nu är det som håller alla borta…) Och jag har garanterat de finaste flip-flopsen man kan hitta i detta land just nu!

Har även hunnit klippa mig, tvätta och handla. Men jag har inte köpt en endaste toarulle!

Kram från Ingmarie

 

Sista (?)

I dag är vår sista hela dag här. Tror vi i alla fall. Vem vet i denna ( galna) Corona-tid hur det är i morgon? Min största fasa är att vi ska bli fast på någon flygplats någonstans på obestämd tid. Faktum är att jag helst hade velat vara kvar ett tag till för helt ärligt verkar det minst sagt vara hysteri Sverige med tomma hyllor i butikerna, folk som snor handsprit från sjukhus och rädsla för att umgås och vara ute. Jösses liksom!😱 Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Fast å andra sidan är det väl bara en tidsfråga innan det är samma tokerier här. Jag såg i dag att även här vara toapapper och handsprit slut i butiken och det var ovanligt lugnt och tyst både på gymet, i bassängen och på vägarna. 

Men nu är det som det är. Det har i alla fall varit en bra sista dag med ett bra gympass,  ett ännu bättre simpass och skön sol.

I morgon hinner jag tack och lov med ett löppass innan vi drar. Lär behövas…

Kram från Ingmarie

Rätt val

Jag hade funderingar på att springa ännu en Parkrun i dag, eller rättare sagt någon av de två jag gjort här, men jag var absolut helt osugen. Inte på att köra ”hårt” utan mer det där upp tidigt, i väg och passa en tid.

Så därför blev det helt enligt programmet.. Eller nästan i alla fall. Kanske jag körde på lite mer än tänkt men det kändes bra! ”Endurance 90 min” med bl a 18 + 18 + 30 min i runt tröskelfart. Det blev många varv på favoritfältet.🥳

Och svettigt var det.

Anders mötte upp på gymet. Vi kör sällan samma pass. Typ aldrig när jag tänker efter… Jag ”vilar” t.ex i princip aldrig utan kör olika slags cirklar non-stop. Sånt tycker jag är kul och miljön på Maties med en massa topp-atleter är verkligen inspirerande!

Strandhänget efter var hur skönt som helst.

Är fortfarande lika fascinerad över hur tidvattnet helt kan förändra ett landskap! Det här är med bara några timmars mellanrum.

I kväll slipper vi den förbenade loadsheddingen. Det kan vara mysigt ett tag men det är också en smula stressande. Särskilt om man är på gränsen att inte hinna göra mat. I går höll den på i 4 timmar så tur vi var mätta.

Kram från Ingmarie