Resa

Mys-söndag

Jag har rest en hel del men men det finns nog ingen vackrare plats än Sverige i allmänhet, och Halland i synnerhet, under vår och sommar. Jag tokälskar det! Färgerna, lukterna, ljuden, tystnaden, ljuset, variationen och kontrasterna. Du som läser detta vet antagligen exakt vad jag menar. ❤️

Utanför Halmstad, i Simlångsdalen där jag mestadels är uppvuxen, ligger Danska fallen. Det är ruskigt många år sedan jag var där så jag och lillebror Daniel passade på att åka inom på väg till pappa. Det var lika fint som jag minns det. Kanske t o m ännu finare.

http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/06/img_9949.mov

Pappa bor ännu längre in i skogen. Att komma dit är som att kliva rakt in en lugn oas. Så fantastiskt vackert och fridfullt. Bara träddes, fågelkvitter och göken som hörs.

På väg in till stan igen blev det stopp vid Torvsjön. För hur skulle jag kunna låta bli?

http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/06/img_0024.mov

En kille som simmat en liten runda visade med en termometer att det var 15 grader i vattnet. (Vilket jag gissade på innan jag visste.) Han förstod inte hur jag grejade att simma utan våtdräkt. Själv förstod jag inte riktigt vad han menade.🤪😍

Avslutade dagen med (ännu mer) mys och god mat hos mamma och Ulf där jag även fick träffa lillebror Hannes och lilla charmtrollet Melissa. Det är verkligen en ynnest att ha det så bra som jag har det!

Jag har varit på gymet också. Der var i morse men efter denna rofyllda dag känns som att det “öset” var i en annan tid på en annan plats.. Tur det finns bildbevis. Om nu någon ens bryr sig.🤪

Kram från Ingmarie

Tankar energi

Det är i princip omöjligt att beskriva hur underbart det är att vara här igen. Allt blir så enkelt när det mesta finns på gång-och cykelavstånd. Och det känns så lugnt. Jag är inte så korkad att jag inte begriper att det kan vara (och är) stressigt även här, det vet jag ju att det kan vara, men tempot är långsammare än i 08a land. Helt ärligt vet jag få, om ens några, ställen i världen som har ett så uppskruvat tempo som just Stockholm. Vare sig man vill eller ej så dras man med i hetsen och det är egentligen först när jag lämnar allt som jag verkligen märker det. Folk har bråttom nästan jämt och de flesta “har inte tid”. Varken att ta det lugnt eller att ses.

Det är ganska läskigt när man tänker efter. .😳

Att då komma hit där kompisarna och lekkamraterna finns nära är überlyxigt! Bara i dag har jag träffat en hel bunt vänner, lekkamrater, nära och kära. Sara ingår i alla kategorierna så min eftermiddag tillsammans med henne tillhör de där stunderna som klassas som “minne för livet”.😍

Liksom maten och kaffet på Cortado.

Kanske är det lugnet, kanske luften, kanske all sömn, kanske någon planet, kanske Cellexiret, kanske skogen, Kanske all extra gurkmeja jag äter, kanske allt det där och något mer men i dag kunde jag i alla fall springa smärtfritt riktigt länge! Jag håller bara på tills det börjar nypa i rumpan/benet. Sen går jag en stund. Springer igen, går, springer osv osv. I den här miljön måste det ju förresten vara snudd på omöjligt att vara ett ledset ben.

Kram från Ingmarie

Tröttmössan är i Halmstad

Som jag toklängtat! Äntligen, äntligen är jag hemma i Halmstad igen. Men det var nära att jag inte kom i väg. Jag försov mig nämligen. Det hade väl varit en sak om jag skulle behövt åka hemifrån vid 7. Eller 8. T.o.m kl 9. Men kl 12!

Blir det så illa då vet man att man är trött.. Jättetrött!

Faktum är att jag känner mig ganska slutkörd. Ffa mentalt men även fysiskt. Gå, stå non-stop utan paus timme efter timme på hårda golv kväll efter kväll, undervätskad och med både snabba, många och svåra beslut och uppgifter. Det har varit en lång period med extremt hög arbetsbelastning och det sliter. I alla fall på mig. Jag grät av trötthet i natt när jag inte kunde sova. Ja, så illa var det. .. Förhoppningsvis räcker det med denna fri-dagen för att jag ska bli pigg igen.

I går kändes det som ett omöjligt projekt att ens packa klart bara för jag var så slut men att komma hit känns väldigt skönt och vilsamt nu när jag väl är här.

Simstadion öppnar inte förrän i morgon (gissa vem som ska dit?) så det blev pool-run i inne-bassängen. Men det var faktiskt helt ok att ha den helt för mig själv. 🤪

Kram från Ingmarie

Rast(ad)

När jag vet att jag kommer behöva sitta still i flera timmar pga resa så gäller det att planera in en ordentlig rastning före.

Morgonyogade, kutade 80 minuter, cyklade till Eriksdalsbadet , simmade en timme, cyklade hem och traskade sen till tuben tillsammans med all packning. Och ja, allt behövs.🤪

Jag har nämligen långrast från jobbet och ska vara med på ännu ett målningsretreat i Skaparladan. Att åka kommunalt dit tar sin lilla tid men det är värt vartenda rumpskav och väsksläpande! Billigt, (hyfsat) enkelt och miljövänligt. Sitter man på övre plan i bussen får man dessutom fin utsikt.

Och såklart är själva målet värt allt! Så fort jag passerat bageriet och öppnat dörren till “min” lilla stuga så är varenda litet bekymmer och varenda stress-cell helt borta. Som om det liksom rinner av någonstans på vägen. Magiskt på något vis.

Som alltid här har jag inga krav, inga förväntningar, inga måsten och inga ska. Jag bara är och flyter med i det som händer och som livet bjuder på.❤️

Kram från Ingmarie

Resan hem (inklusive både panik och en urspårning)

Det började bra. Fick skjuts av min vän Angela. Inklusive mys med Guiseppi.😍

Sen började det… Först med tre timmars försening redan i Albuquerque pga snöstorm i Chicago.😱

På rolighetsskalan var det typ minus 956764324. Jag hade ju kunnat vara ute i stället för att sitta och glo inifrån på detta…

Men vi kom alltså iväg och som alltid kändes det som att hjärtat skulle rivas ur bröstkorgen när vi flög över Sandia mountain.

Sen blev det bara grått…

Och väl på marken i Chicago blev vi fast pga snön och kö till gaten.

Först sa de att det skulle ta 5 minuter. Det gick 5-10-15-20-25 minuter utan ett pip från personalen. Efter 30 min fick vi info om att av-isningen på planet framför var klart och vi skulle få komma in om “några minuter”. Det gick ytterligare 10-20-30 minuter. Inget hände. Ingen info. Jag satt inklämd vid ett fönster och kände hur det blev svårare och svårare att andas. För att göra en lång story kort fick Nilsson en släng av panikattack och fick till slut ha medical assistace.😱 Har aldrig hänt förut och jag hoppas det aldrig händer igen! Det var hemskt! Så mycket för att jag yogar och mediterar…🤪 Å andra sidan kanske det hänt mycket tidigare och blivit mycket värre om jag inte gjort det. När jag väl kom ut blev det bra och jag behövde inte till sjukan. (Eftersom det var i USA behövde jag dessutom skriva under papper på det…) Vips blev jag ännu en erfarenhet rikare…

Mycket senare, via ännu en timmes väntande ute i snökaoset på the hotel shuttle-bus, kom jag till hotellet. Somnade sent och när jag vaknade sken solen!

Jag valde inte hotellet pga att det var lyxigt. Det var helt ok med gigantiskt rum men en typisk amerikansk sockerfrukost. Korvarna ville jag inte ens fota…

Vis av erfarenhet hade jag med mig egen mat. Begriper. Inte hur någon kan vilja äta sån där skrot.😱

Anledningen till att jag valde att övernatta just där var, förutom att flygtiden ändrats redan innan jag åkte, att det ligger precis vid en stor park med trails. I vanliga fall är det säkert jättefint men efter söndagens snöstorm var det mest blött och gyttjigt. Inte precis den löpturen jag tänkt mig men bättre än inget!

Men inget varar som du vet för evigt. Inte en strulig och hemsk resa heller. Har aldrig checkat in och kommit genom security så fort som i går. Hade massor av tid till att slöa i SAS-loungen, käka och snacka med en trevlig norrman.

Gott om plats på flyget, såg en väldigt bra film, några tv-serier, försökte sova (gick inte alls) och käkade. Igen och igen. En gång i tiden tyckte jag långflyg var jättekul. Det gör jag inte nu för tiden…

Väl på Arlanda flöt det på så snabbt att jag nästan inte hängde med. Jag älskar hur effektivt och bra allt trots allt funkar i Sverige.

Förutom möjligtvis badanläggningar. Jag förstår mig verkligen inte på hur en del beter sig. Gapar, lever rövare och beter sig hotfullt, Och var är föräldrarna är till kidsen som missköter sig?. Fast det är väl det som är problemet. Föräldrarna beter sig lika illa… Sen har vi ju de där vuxna männen som “kollar fotboll” samtidigt som de sprider skräck och tar av samhällets resurser. Helt oacceptabelt! Liksom höjdarna i flera banker som mer eller mindre snor kundernas pengar, skamliga politiker som ljuger, köttindustrin som undanhåller den vidriga sanningen om hur djuren behandlas och läkemedelsindustrin som låter $$$ styra. Listan kan göras hur lång som helst. Så kanske det inte är så konstigt att det är som det är på badanläggningar? Men grejen är att det skulle aldrig tillåtas i t ex USA eller Australien. Aldrig. Så summa summarum är att att allt är inte bra även om mycket är det och jag spårade helt ur. Jetlag kan verkligen göra skallen ännu rörigare.🤪

Jag lyckades i alla fall både simma och vattenlöpa utan att bli påhoppad eller få krupp på knäppskallarna.

Men gissa om jag längtar till utebassängen öppnar!

Det känns ännu så länge helt ok att vara hemma.,Solen skiner, luften är ljummen och allt det underbara ljusa, fina ligger framför oss.❤️

Kram från Ingmarie

Allt har ett slut och en sista gång

Min tid här börjar ta slut. Faktum är att jag måste ut ur landet för mitt visum går ut i morgon måndag om jag inte räknat helt tokigt.😱 Så i går var det min sista “hela” dag här. Sorgligt som attan. Har inte, och har inte haft, hemlängtan en enda sekund. Jag mår helt enkelt väldigt bra här. Och nej, det är inte bara för att jag är ledig. Det finns ju liksom en anledning till att jag åkt hit om och om igen i över 20 år. Albuquerque är helt enkelt min speciella plats på jorden. ❤️ Fatta mig rätt. Det finns såklart massor av bra saker i 08a land också och jag längtar naturligtvis efter Anders, mina vänner och min familj. Och såklart det finns många platser i Sverige jag längtar till också. Men det är något speciellt med just Albuquerque. Jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad… Ver du, sen jag kom hit första gången i mitten av 1990-talet så har det i princip inte gått en enda dag utan att jag tänkt på, eller längtat till, denna plats. Ganska märkligt egentligen. Helt ärligt har jag ju besökt “vackrare” platser som gett mig allt från äventyr, varmt väder, ro i själen och bra träning. Ändå envisas mitt hjärta med att dra mig hit. Som sagt var. Märkligt…

Jag kunde verkligen inte ha fått en vackrare och härligare sista löptur än den i morse. Det var som att hela stället ville visa sig från sin allra bästa sida.❤️🙏🏻

Hur ledsen jag än känner mig just nu så är jag oerhört tacksam för att jag haft möjlighet att vara här ännu en gång och under så lång tid. Det kommer bli tufft att komma hem igen men förhoppningsvis inte lika jäkligt som förra året.. Jag har försökt att mentalt förbereda mig på en dipp. Hittills har jag nämligen aldrig lyckats undvika den… Jag har i alla fall många roliga saker att se fram emot redan den första veckan. Hoppas det hjälper.😍🙏🏻

Har jag tur finns den här känslan av att jag känner mig stark kvar länge, länge.

Hemresan har börjat och den började inte särskilt bra. Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie

Urblåst

Jag vet sen innan att just våren verkligen är “the windy season with gusty winds” här men hur mycket man än försöker förklara vad det innebär så går det banne mig inte. Det är en sån sak som bara måste upplevas för att helt förstå. Ungefär som att det inte går att förklara hur rosa ser ut för en som är färgblind…

Dessa “gusty winds” gör att det yr skräp från precis alla håll och kanter, gångare och cyklister välter, bilarna skakar och både vägskyltar, trafikljus, staket och flaggor halvt viker sig.

Tack och lov varar de där blåsperioderna inte särskilt länge men när de kommer är de desto intensivare. När jag gav mig i väg till Academy parken i morse för att köra intervaller höll jag på att vända redan innan jag startat klockan. Då är det illa… T o m riktigt illa. Men jag tänkte att det kanske skulle mojna och att jag åtminstone skulle prova.

Mojna gjorde det inte. Tvärtom. När jag körde första omgången av mina tänkta 5 x (3-2-1) min. trodde jag skorna skulle blåsa av alternativt att jag skulle bli begravd under sand och tumbleweeds. De sistnämnda far fram i en jäkla fart från alla väderstreck och sticker som fasen när de träffar en.

Det gäller att vara snabbfotad och parera när de kommer farande. Vilket inte alltid är så lätt när man kör intervaller. Inte ens när de går långsamt som i dag.( Förutom i medvinden!😱)

Det är sällan jag avbryter påstartade intervaller pga vädret, vet förresten inte ens om det någonsin har hänt, men i dag var det väldigt nära. Inte för att det var svårsprunget eller extra jobbigt. Jag ser sånt mest som extra bra träning för hur ofta är egentligen yttre (och inre) förhållanden helt perfekta? Nej det var mer för att jag faktiskt tycker sånt här är lite läskigt. Naturens krafter är oerhörda när de visar den sidan. Fördelen med parken är att där inte är något direkt farligt hårt som kan flyga på en tokig människa som springer. Och du vet hur det kan vara. Man vänjer sig liksom. Eller kanske rättare sagt, adrenalinet gör att man fokuserar på en intervall åt gången och “plötsligt” var alla 15 gjorda. Efteråt ångrade jag mig såklart inte och när man ser det så här så ser det ju ganska najs ut, eller hur? ( Så det där att en bild aldrig ljuger är en lögn!🤪)

Det var oerhört skönt att få vila öronen från blås-dånet inne på gymet efteråt. Och att få yoga i en lugn sal. Vindar rör inte bara om i naturen. Och håret. De verkar röra om i hela mitt inre system också. Men nu är det lugnt igen. På alla plan.

Särskilt bra blev det efter att jag tillbringat flera timmar med mina vänner Erin och Lorraine. Vi bestämde nämligen att vi borde göra något annat än att bara simma, fnissa, äta donuts och huttra tillsammans. 😀 Så vad kunde väl vara bättre än att käka god Vietnamesisk vegan food en dag som denna?

Och smida planer som bara månen vet om.

Kram från Ingmarie

Petroglyfer och ännu en bassäng

Jag antar att de flesta vet att de som kallas amerikaner inte var de första människorna i detta gigantiska land. Om inte så läs gärna detta. Indianerna, som även ofta kallas Native Americans har troligtvis funnits här så länge som i 130 000 år enligt ny forskning. Så Amerikas Förenta Stater är egentligen rena barnet.

Under 1800-talet fram till 1930-talet utvandrade förresten nästan 1,3 miljoner svenskar till USA för att få ett bättre liv och en framtid. I praktiken var det en fjärdedel av hela befolkningen och de flesta var av naturliga anledningar unga och starka. Personligen tycker jag det är något att tänka på i dessa tider när man mer och mer vill stänga landsgränser och neka människor en chans till en (bättre) framtid…

Petroglyph National Monument bildades 1990 för att bevara och skydda en av Nordamerikas största samlingar av Petroglyfer. Det finns över 24 000 bilder ingraverade och etsade i sten där. Förenklat kan man beskriva Petroglyfer som olika slags bild-beskrivningar gjorda av just ursprungsbefolkningen här. Trots att många är 1000-tals år gamla kan man fortfarande se dem. Vad de betyder vet väl egentligen bara de som gjort dem men man tror att de beskriver olika slags andliga budskap, viktiga (vardagliga) händelser och kulturella ritualer. Bäst är att först besöka monumentets Visitor centret. Förutom bra allmän info finns det en hel del att kolla på även där!

Det finns flera olika områden att besöka och vandra omkring i. Jag valde Boca Negra Canyon i dag. Kunde nämligen inte minnas om jag varit där innan.🤪

Det är en ganska utmanande trail om man vill upp till toppen av berget.

Men så väl värt mödan!

Det finns många lärorika skyltar och såklart många olika slags Petroglyfer att se. Och fundera på vad de egentligen betyder…

För mig känns sådana här ställen, med en mer “djup” historia, på något vis alltid lite extra speciella. Jag vet inte riktigt varför. Eller ens hur. Lite som att det finns en annan närvaro än det jag hör, ser och känner. Andaktigt på något vis.. Låter kanske helknasigt men hur som helst är det mer än väl värt ett besök! Och en väldigt fin plats att meditera på om man vill.❤️

Inte långt därifrån ligger Riverpoint-gymet så jag passade på att testa även deras ute-bassäng. I går testade jag ju Highpoints. Riverpoints är inte “dålig” men den som är minst, lika kall som Highpoints och varken den eller deras inne-bassäng är tillräckligt djup för pool-run så av de tre jag testat är den helt klart “sämst”. Del Nortes solskens-bassäng är fortfarande bäst!

Löpningen på trailsen, och Yael´s yoga, var lite mer “som vanligt”. Dvs väldigt härliga!

Kram från Ingmarie

En riktig hot-cold mix

Planen var att slöjogga max 50 min efter gårdagen men kroppen tyckte och ville visst annat. Benen var hur studsiga som helst så det blev både bra distansfart och tröskelfart i 70 minuter på trailsen. Egentligen hade jag kunnat längre men jag hejdade mig faktiskt och hoppas det var klokt.

“The girl” är förresten fortsatt lika glad. Jag också.

Min pigghet beror delvis garanterat på vädret. Solen alltså! Vilket energiklot det är! Och det är varmt! T o m jag behöver skydda mig när solen skiner som mest. Då är det hothothot.😍

 

Solskenspoolen är lika härlig som alltid men den svalkar bara i typ 8,5 sekunder precis när man hoppar i. Sen värmer både solen och själva “jobbet” så mycket att jag typ aldrig vill gå upp. Men det gjorde jag förstås. Jag blev ju både kissnödig och hungrig.🤪

Något som inte är riktigt lika varmt, trots heta dagar, är Cochiti lake. Vi trodde alla i vår enfald att den skulle vara många grader varmare sen i söndags. Och det var den väl egentligen men en halv celsius-grad gör ingen revolutionerande skillnad precis. 🤪

Men det var såklart ändå härligt på sitt speciella och unika lilla vis!

Jag älskar verkligen det här och jag älskar hänga med Lorraine och Erin. De är härliga kvinnor som inspirerar mig på alla sätt och vis!

Dessutom är det väldigt mycketenklare att frysa tillsammans.

Kram från Ingmarie

Jemez Springs & surroundings, bad-bad och bisons

Minns du att jag fick ändra utflyktsplaner för ett tag sedan? Det blev ju väldigt bra ändå men den tänkta utflykten ville jag ju göra oavsett och i dag kändes som en perfekt dag för det! Både vädermässigt och för att jag skulle hålla mig (fysiskt) lugn.

Så jag drog iväg. Norrut. Jag hade egentligen bara som mål att återuppliva lite gamla minnen från när jag och Anders var här för flera evigheter sedan samt för att testa något jag aldrig gjort förut. 🤩

Jag hade helt glömt hur vacker vägen mot Jemez springs är. Och hur mycket mer tid det tar när man ideligen “måste” stanna för att föreviga underverken.

På vägen passerar man även Walatowa Pueblo of Jemez. Det är som att åka in i en sagovärld! Utsikten, de röda bergen och vidderna tar fullkomligt andan ur en!

Denna Pueblo verkar väldigt välmående om jag jämför med många av de andra jag åkt förbi i dag och tidigare. Tyvärr ser många eländiga ut pga allt skräp som verkar slängas överallt och för att mycket liksom inte sköts om. Troligtvis pga av den fattigdom som oftast är. Varje Pueblo är sin egen och man får oftast besöka dem dagtid. Viktigt är dock att då alltid följa de regler som finns. En är att man måste ha tillstånd för att fotografera. Därför som jag inte har med några bilder.

Jemez springs är framför allt känt för sina naturliga hot springs. Det finns en hel del sådana där och naturen är hisnande vart man än vänder blicken.

För att inte tala om hur gulligt det är! En kul grej här är att oavsett hur litet ett ställe är så finns det i princip alltid en kyrka, en mack och ett bibliotek!

Det var här jag skulle testa något jag aldrig gjort förut. Bada i badhus! Alltså ett riktigt BADhus. Enligt historien så är Jemez springs bath house det första badhuset som byggdes där. Det byggdes 1876 runt en hot spring som rasat och det är än i dag den källans vatten som används.

Vattnet från källan är mellan 154-186 grader Farenheit (ca 68-86 grader C) och en del vatten hålls i tankar för att kylas ner. Så man slipper bli kokt för det varma vattnet är verkligen varmt! Och det kalla kallt.

Man kan välja om man bara vill bada och/eller även ta någon av alla de behandlingar som erbjuds. Jag nöjde mig med ett bad. Man får sin egen lilla hytt och i 30 ljuva minuter låg jag här och njöt av värmen, lugnet, dofterna och den softa musiken. Magiskt!

Efteråt var jag både pigg och skönt avslappnad. Strosade omkring lite i “byn” (det gick fort om jag säger så) innan jag tog samma fina väg tillbaka. När man någon timme senare är i norra delen av Albuquerque kan man se dessa vackra djur på riktigt nära håll! Jag blir lika förtrollad varje gång!

Som du säkert vet blev Bison oxarna mer eller mindre utrotade då européerna kom till Nordamerika och även om de är fler nu så finns de allra flesta i olika slags naturreservat. Må de få fortsätta leva i det fria. Det är förresten tydligen de tillsammans med bl.a rådjuren som trampat upp många av de stigar vi tvåfotade människoknytt springer på i dag!😍

Det har verkligen varit en härlig chillar-dag! Men jag är tacksam över simpasset i morse. Annars hade rumpskavet garanterat varit ännu värre. Dessutom gick det riktigt bra!

Kram från Ingmarie