Simhög

När klockan ringde i morse var jag såååå osugen på att gå upp och ännu mer osugen på att hojja i väg för att simma.

Men jag gjorde det och det är jag evigt tacksam över för denna morgonen hade jag inte velat missa ens för massor av pengar!Mamma Mia alltså!

Som alltid hade vi lite genomgång på land innan vi övade i vattnet en stund innan distanssimningen. Det är verkligen superbra!

Och som alltid på lördagar hade coach Ulf med sig fikabåten.

Hade det inte varit för att plikten kallade hade jag nog varit i fortfarande. Det var så gudomligt härligt och min simning funkade makalöst bra!Nu vet jag verkligen även vad “swimmers high” är!

Men medan du njöt av solen och svettades vid stranden, i hängmattan, vid poolen, i trädgården, vid havet, i skuggan eller på träningspasset så svettades jag här. 🤪

Otursdag (?)

Jag har förstått att många tror att fredagen den 13e är en otursdag men jag är väldigt skeptisk.

För hur kan man tycka att ett 160 min löppass i sitt eget sällskap under solens sken i magiskt landskap är otur?

T.o.m jag tyckte det var lite varmt men jag vet var man kan fylla på vatten och med två “godbitar” klarade jag mig finfint! Men jämrans vad svett kan svida i ögonen!🤪

Inte heller kan man väl kalla det otur att jag kunde simma nästan halva Flaten runt utan våtdräkt tack vare att vattnet är så vansinnigt skönt?

Jag älskar fredagen den 13e! I alla fall när den är så här! Så hur tänker du om denna dag?

Kram från Ingmarie

Och en sån där vanlig

Om i går var en verklig superdag så var i dag verkligen en helt vanlig vardag.

Vakna och gå upp, yoga och meditation, frukost, göra matlådor, packa jobbväskan, springa, duscha, cykla till tuben, jobba i kubik, buss och tub hem, nedtaggning, sova.

Ja typ så.

Vissa dagar är absolut helt odramatiska och totalt befriade från något utöver det vanliga. Och det är fantastisk tycker jag! En helt vanlig vardag som just nu funkar jättebra i mitt liv! Jag är priviligerad som attan och jag ser till att påminna mig om det varje dag. Särskilt om jag märker att jag gnäller inombords. Och särskilt om det är över struntsaker. Vilket det ju för det mesta faktiskt är. Som att folk går för långsamt, tuben är som en bastu eller att det är trångt i cykelrummet. Det är ju faktiskt inte ens värt att gnälla över!

Kram från Ingmarie

En sån där Super

Hade tänkt köra 3 x 10 min rel. hårt i dag men det blev 4 x 10 (+ hopp&skutt-övningarna) för hela jag bara ville! Det tycker jag var jättebra gjort av mig! Faktiskt.😄 Jag skiter fullständigt i den där Jante för jag kände mig som en Superwoman! Jag är min egen bästa vän och då ska jag ju vara snäll mot mig själv och stolt över det jag gör tänker jag. Eller hur tänker du?

Och kolla vilken Super-simkväll vi i TS fick! Det var nära på jag dog både vacker- och härlighetsdöden på samma gång!

Inte ens jag frös trots att vi var i ganska länge och t.o.m jag kände mig som en simmare. Långsammast men ändock!

Mest var det ändå superroligt och superhärligt! Som alltid med detta gänget!

Extra tack till Inger, Lena och du okända lille kille som tagit en del av fotona.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Turligt och svettigt

Ibland har jag banne mig extra mycket tur. Som att när min tänkta Swimrun-partner till nästa lopp fick kasta in handduken och jag på skoj frågar min andra coola Swimrun-partner Peters tjej Elisabet (ja det blev kanske lite komplicerat där🤪) om hon vill och hon svarar ja! Utan att nästan veta vad hon svarade ja på. 🤪 Tuff brud helt enkelt! Peter kunde nämligen inte för han hade annat race dagen efter. Men han hänger ändå med och hejar och det är just här det ännu mer turliga börjar för när Peter inte kan så kan (förhoppningsvis) Elisabet. Och vice versa. Och den som inte kan är supporter. Snorbra ju! Det gäller att nyttja hela familjen! Eftersom de passerade 08a land på väg hem till Skåneland i dag så passade vi på att öva. Jag tycker alltid det är lite nervöst första gången man springer med någon som man ska tävla tillsammans med för man vill och kan ju inte vara för osynkade. Simningen är jag märkligt nog mer relaxed med. 🙄 Peter vet ju vad både jag och Elisabet går för eftersom han tränat/tävlat med oss båda, och han var bombsäker på att vi skulle passa ihop. Jag tror han har helt rätt faktiskt! Efter lite småfippel fick vi in en bra rutin och med tanke på vår första race längd så lär vi bli supersynkade! Nästan två timmars (svettig) total-lycka blev det för oss i dag i alla fall!

En annan turgrej jag har är att få betalt för att kuta. Förvisso var det inomhus just i dag men ändå överfylld klass! Jag fattar egentligen ingenting för det är inte svalare inomhus. Jag svettades så mycket att headsetet åkte av! 😅

Och jag får inte bara betalt. Jag får även träna gratis hur mycket jag vill! Hur turligt och bra är inte det?

Kram från Ingmarie

Vila eller inte?

Jag har förstått att det finns många som tycker vilodagar från all slags träning är både bra och viktigt. Jag tillhör inte dem. I alla fall inte om man som de allra flesta har ett ganska inaktivt liv för övrigt.Mitt jobb är förvisso inte stillasittande men jag kan ju egentligen heller inte påstå att det är jättefysiskt krävande även om jag står och går många timmar varje pass. Å andra sidan är det väl kanske också just därför man ska träna. För att orka gå och stå.🤪

Jag tror helt ärligt att många vilar för mycket. Och då menar jag inte elitidrottare som lever på det. Mina “vilodagar” är i princip de dagar jag inte kutar men det betyder inte att jag inte tränar. Helt ärligt minns jag inte när jag hade en helt träningsfri dag sist. Jag tycker liksom inte att jag varken vill eller behöver det. Så mycket tränar jag inte. Och det betyder ju inte att jag tränar stenhårt varje gång. Vissa dagar kör jag dubbelpass och då är det minst ett lite lugnare. I dag “vilar” jag och då blev det vattenlöpning och cykel till och från jobbet.

Hur tänker du? Helvila eller inte?

Kram från Ingmarie

När man egentligen vill något annat

För första gången sen jag började på Södersjukhuset så hade jag ingen lust att behöva åka dit i dag. Hade mycket hellre varit ledig och hållit mig vid/i vattnet. Dels för det ljuva vädrets skull, dels för att vi håller på att rensa och fixa hemma så jag får ordning i mitt lilla “målar-rum” och dels för att jag visste att det skulle vara tokmycket att göra på jobbet. Men nu är det som det är och jag kan och får ju som sagt var gå hem när mitt pass är slut.🙏🏻

Och jag fick en jättefin förmiddag! Fredrik orkade dras med mig även i dag så det blev en härlig swimruntur i och runt Hellas.

Kram från Ingmarie

I stället för fotboll

Jag vet att det är fotbolls-VM och jag vet att Sverige spelade i dag (hur skulle man förresten kunna missa det) men jag är absolut totalt 100% ointresserad. Nu blir jag kanske idiotförklarad, för det här är väl som att svära i kyrkan, men faktum är att jag tycker fotboll är en fjantsport med alldeles för mycket mes, filmningar, idiotiska fans, onödiga samhällskostnader och överbetalda spelare. Så nu var det sagt.🤪

Jag tycker dessutom det är mycket roligare att sporta själv! Som att kuta upp och ner för Hammarbybacken en massa gånger. 6 varv á 2 km blir 12 backar upp och lika många ner för att vara mer exakt. Plus alla de på vägen dit och hem. Inte konstigt att jag hade lite “funny legs” på slutet men det var också det som var meningen. Tänker att det nog är bra att tvingas kuta trots det.

I början hade jag även sällskap av bästa Fredrik. Jag är lite osäker på om han tycker backen är lika “skoj” som jag gör men oavsett var det jättekul att han hakade på en bit och bra träning blir det vare sig man vill eller ej. Och svettigt!

En bra grej med fotbolls-VM finns det dock. Det var jätte-tomt på folk på gymet så jag hade jätte-mycket plats att härja runt på.😀

Kram från Ingmarie

Sår

Som de flesta andra berättar jag såklart inte allt om vad som händer här på bloggen. Dels för att det troligtvis är totalt ointressant vad jag har för kläder på mig, att det var en helveteskväll på jobbet i går eller att grannarnas ungar är världsbäst på att slänga leksaker överallt.

Dels för att vissa saker är privata och dels för att när något händer så tänker man inte så mycket på det just då för det var ingen stor grej men med facit i hand så påverkade det plötsligt livet ganska mycket. Man glömmer bor det helt enkelt. T.ex nämnde jag aldrig att jag dängde i mitt ena ben inte bara en utan två gånger i några stenar när vi övade Swimrun förra torsdagen i Torvsjön. Det gjorde ont som fasen, det gör ju det när man slår sig och fläker upp köttsår, men jag tänkte att det går väl över. Och jag har ju inte mått dåligt eller haft så ont att det på rekat mig. Det visade ju bl.a loppet i söndags.

Men faktum kvarstår. Alla sår utom ett har läkt och det ser förskräckligt ut. Så som den sjuksköterska jag är så har jag har varit på vårdcentralen för odling. Läkaren tyckte också det var en god idé och ordinerade antibiotika direkt. Känns ju si så där men jag får härda ut och acceptera. Såret är bara litet, och infektionen bara just där, men av erfarenhet vet även jag att pyttesmå sår som ser ut så här kan bli livsfarliga om man inte ser upp. Och som den sjuksköterska jag är så har jag såklart även ett bra förråd av både det ena och det andra för att skydda såret från mer bacillusker.

Svett är däremot ok! Tur det för det rann rejält både på intervallerna och på utegymet. Har jag sagt att jag älskar värme?🤪

På tal om värme. Kolla vattentemperaturen vid Hellasgården!

Men jag valde ändå våtdräkten. Så jag var säker på att jag kunde vara i länge för det var en ljuvlig kväll! Och för att (det vattentäta) förbandet satt kvar där det skulle. (Det gjorde det!😄)

Kram från Ingmarie