Forward!

Jag funderar på att börja testa en ny rutin. Helt enkelt för att jag är nyfiken.Och för att det verkar härligt. Så i dag drog jag med bästa Fredda på morgonsim långt före min (och hans) ” normala” simtid. För mig var det så tidigt att jag hann med två frukostar.? Känns helt klart som att detta kan bli en bra vanerutin!


Om du undrar varför Fredda inte har simmössa och goggles så är det helt enkelt för att han simmade snabbare än mig och hann få av allt innan den obligatoriska fotosessionen.?

Sen hade jag gott om tid att ladda om innan jag skulle iväg för att hålla yogaklass. Så himla skönt att kunna lufsa runt utan tidspress! Och vet du, trots groteskt mycket snöslir så gick  det riktigt bra! Jag är uppe i 10-minuters “intervaller” nu!?



Jag tycker dock det var väldigt onödigt med snö nu när den ändå ska bort meddetsamma. ? Fast när man kan kuta utan smärta, hur lite det än är, så spelar sånt ingen som helst roll. Då är det plättlätt att vara glad oavsett!


Måtte det nu fortsätta så här framåt! Även om det slirar underifrån.

Kram från Ingmarie

Och här slutade den

Roadtrippen alltså.? I ett slirigt och skitigt 08a land. Inte lätt att vara bil här. Om den vill vara fin menar jag. Eller har brådis.


Men jag började i Västerås. Med lång, gigantisk hotellfrukost.?Och ja, jag sov superbra i natt!

Sen var det plättlätt att svettas ner ännu en cykel. Herregud vad snuskigt egentligen. Hur jag/vi sprider svett överallt. Men kul och härligt är det!



Och utsikten var lika fin som i går trots snöyra. Vilken lyx!


Någonstans mellan Västerås och 08a land ligger Enköping som jag även besökte. (Hela denna trippen är jobbrelaterad om du undrar.) Enköping är säkert jättefint. En annan dag. Ville ju nästan inte gå ur bilen. ?



Tja, det är vad jag pysslat med i dag. Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Uppiggande roadtrip 

Det händer tack och lov inte särskilt ofta att jag sover så där uselt att man känner sig både full, bakis och jetlagad samtidigt men i natt skedde det. Ingen aning om varför. Det är ju mycket vi människoknytt inte begriper här i livet och det där med en plötslig släng av insomnia är verkligen en av dem.

Men man får göra det bästa av situationen och inte fundera och känna efter för mycket tänker jag. I alla fall inte när det är tillfälligt. Dessutom har jag haft fullt upp med annat. Som att besöka icke-metropolen Strängnäs.



Och Köping.



För att till slut landa i Västerås som visade sig bl. a ha en av de schysstaste gym-vyerna jag nog någonsin besökt.




Liksom en magiskt vacker solnedgång!


I natt kommer jag garanterat sova 5 kvartar i timmen. Frågan är vilken säng som är skönast… Fast varför välja när jag inte behöver ?!?

Kram från Ingmarie

Söndagsskoj

I dag måste det varit spinningrekord i vårt land med tanke på hur många som verkat köra Vasalopps-spinning. Jag är för klen för sånt. Och för lat. Även om jag gillar det så tycker jag inte det är SÅ skoj att jag vill gå upp i snorottan för att sitta inomhus och svettas i 4 timmar. Inte ens fastän det serverades käk.

Två timmar räcker finfint för mig. Då kör jag tills svetten tar slut helt enkelt. Och benen nära på lägger av. 


Instruktören undrar förresten nog hur i all sin dar jag behandlar mina vänner för jag har en ny med mig varje gång.?I dag var det bästa Lisas tur. Men jag vet att hon gillade det här lika mycket som jag.


Sen är det så finurligt upplagt att precis när spinningpasset är slut så börjar ett 75 min. Hot vinyasa yogapass på våningen under. 


Man behöver alltså inte ens kämpa upp för några trappor. Åtminstone inte förrän man ska lämna stället. 

Vet inte om jag är ovanligt klen men efter hemfärd , mat i magen och jobbförberedelser inför morgondagen så däckade jag i soffan. Jätteskönt! Men jag saknar lilla Elvira på sin filt förskräckligt mycket…


Kram från Ingmarie

Heja!

Kolla! Klockan är nästan 18 och det är ännu ljust!


Heja våren! 

Och heja alla “mina” Indoor Running-deltagare som sprang i riktig bunkervärme i dag. Fel på luftcirkulationen på något vis. Det var inte riktigt lika varmt som i hot yogasalen jag var i senare men inte heller långt ifrån. T o m jag svettades trots att jag mest babblade.?

Man ska heja på sig själv också tänker jag. För att vi håller i och håller ut. Kämpar och försöker. Mitt mål är att göra så mycket som möjligt med ett leende. Mest helt enkelt för att det blir roligare, lättare och gladsammare då. Därmed inte sagt att man alltid ska le oavsett. Alla känslor är ok såklart. Och ska finnas med. Men bäst är såklart om livet har övervägande smile, eller hur??

Hur som helst så är det extra enkelt att le och känna glädje när man delar sin stund med en kär vän. En sån som bästa Karin. Och eftersom vi är som vi är så gör vi det gärna under rörelse av något slag. Om vi inte äter vill säga.?



Så heja oss, heja dig och heja livet!

Kram från Ingmarie

(Tidig?) Vårfeeling

Jag må ha kört mig helt slut i går men det var då inget fel på benen i dag. Helt plötsligt kunde jag springa nästan 3/4 av min runda! Inbillade jag mig bara att jag var trött i går? Eller var det så enkelt att benen blev sprittiga för att hela rundan var isfri, fåglarna kvittrade och solen sken så där som den bara kan på våren!



Och sen Yin yoga med bästa Jenny som kronan på dagen. 


Bättre än så kan väl första torsdagen i mars 2017 inte bli?
Kram från Ingmarie

När man vet att man maxat

Tyckte jag laddat så bra med hemmajobb (=rumpnötande), långpromenad, powernap (??) och simning.

Jag kände mig verkligen tokpepp inför Glenns spinning och kanske det är därför det blev som det blev. För, pardon my french, fy satan vad jag blev trött. 75 min. stenhårda intervaller och jag dras med till 100% när det ska jagas watt och kadens.


Tror det är första gången ever jag faktiskt fuskade på de sista intervallerna. ? Så trött var jag. Fredda däremot svirade direkt om för att kuta på bandet. Vem sa att ungdomarna är slöa?


Benen var så darriga att jag även satt ner på tuben hem. Händer typ aldrig.


Men kan väl konstatera att jag fuskade i alla fall inte! ?

Kram från Ingmarie

08a stress

Jag beundrar alla som pallar både att ha och köra bil i 08a land. Hitta parkeringar, vägarbeten, enkelriktat, omändringar och köer.Helt crazy ju. Tacka vet jag SL. I alla fall när det funkar.? Men ibland “måste” man ha bil helt enkelt för att SL inte funkar dit man ska. Och då får man stå ut med allt det där ovanstående. Och tacka stjärnorna för att man slipper ha det så där var och varannan dag.

Nej jag körde inte och fotade. ?Stillastående evighetskö.

Faktum är att jag vet nog ingen stad som är lika hetsig, tuff  och hård när det gäller trafiken som 08a land. Och då inkluderar jag miljonstäder som LA och San Diego. Det är något skumt här på det viset. Tempot är vansinnigt och mer eller mindre alla liksom rusar oavsett om man behöver det eller ej. Jag är absolut inget undantag. Bara jag hör ljudet av tuben så känner jag hur hjärtslagen ökar och benen rör sig snabbare. Märkligt… Och löjligt. För att inte tala om läskigt! Exakt hur lättmanipulerad är människan egentligen?

Jag är tacksam jag har rutin på att yoga och meditera så jag åtminstone inte börjar dagen med adrenalinpåslag. På gymet känner jag mig heller väldigt sällan stressad. Där ökar pulsen av annat. ?Biluthyraren låg precis vid gymet med det hemska namnet men fina insidan så jag smidigt kunde ta mig dit.  Undra vem som valde just den uthyrningsfirman??


Inte ens på Eriksdalsbadet känner jag mig stressad trots att det kan vara så mycket folk att det t.o.m är kö till duschen. Det var det i kväll men det var gott om plats både  i bassängen och i bastun så det jämnade ju ut sig med råge.


Men nu är jag tröttmössa i kubik. Kommer garanterat somna ovaggad.

Kram från Ingmarie

Småfixerad

När man är, och ska vara, rädd om en kroppsdel upptäcker man på något vis en himla massa saker som man i vanliga fall inte ens funderar över. Eller om man vill undvika något ö h t  förresten. Tex om du inte kan träna. Helt plötsligt är man helt fixerad vid hur alla andra tränar hela tiden och man ser inget annat än tränande människor. Vilket såklart inte stämmer. 

Men tillbaka till kroppen. Ibland verkar det som om allt man gör involverar den där stackars kroppsdelen som är krasslig. Ja du vet. Har du ett sår på tummen så nog sjuttsingen slår du i precis den tummen precis där såret är hela tiden. ? Och tummen är typ det enda man tänker på 24-7.

Min rygg vill inte kuta några längre sträckor och det lilla den vill får inte vara på hårt eller slirigt underlag. Lördagens is, inkl. några asfaltssnuttar bekräftade det med råge. Ont-ont-ont. Men det går tack och lov över hyfsat fort.?  När jag begav mig ut i morse trodde jag det var kört för skogsvägen som är springvänlig var helt osandad och även om snön gjorde att underlaget blev mjukare så var det snorhalt. Rena mordet på en diskbråcksrygg…


Men någon ville mig väl för precis när jag tänkt vända så kom sandtraktorn!


Så jag fick min lilla runda ändå! Och ännu verkar ryggen ganska oledsen trots kånkande och traskande mest hela dagen. ?? Peppar, peppar… Hoppas på barmark snart så jag slipper vara så underlagsfixerad. 

Kram från Ingmarie