Vattenläge

Ibland önskar jag verkligen att jag hade börjat simma när jag var yngre för det ÄR svårt att lära sig i mogen ålder. I alla fall för mig. Jag får jobba stenhårt för varenda litet framsteg som jag (trots allt) gör. Men jag är supertacksam att jag börjat öht och jag är i alla fall förbenat glad och entusiastisk! Att jag sen antagligen aldrig kommer bli “bra” eller vinna några Swimrun-races gör inget. Jag vill ju kunna det här så jag kämpar vidare och jag gör det väl! Var det leder till är ingen som vet och det gör bara det hela ännu roligare och mer spännande!

 Vattenlöpning går däremot inte precis att förbättra. Man bara kör. Precis som löpning har alla sin egen stil. Och det är nog snudd på omöjligt att tävla i för ju hårdare man kör ju långsammare rör man sig ju framåt. Och kör man mer hundsimaktigt så går det snabbare framåt än om man är mer upprätt. Viktigast för mig när det gäller denna träningen är att syftet uppnås. I princip alla löppass går ju att “översätta” till vattenlöpning. Utom möjligtvis backe… Jag och bästa Sophie tog det easy i morgonsolen. Precis som planerat. På 70 min. poolrun med lagom intensitet hinner man babbla av sig lite. Sånt är ju svårt när man simmar.😄

Kram från Ingmarie

Söndagsguldmix

Grannarna hade party i natt (tack och lov väldigt ovanligt) så min sömnbehovskvot var egentligen på tok för låg för att ens gå upp när klockan ringde. Men jag masade mig upp och gjorde som jag oftast gör alla andra söndagar. Yogade , käkade frukost, läste SvD och svirade om. Vägrade liksom låta deras tokerier förstöra min planerade dag. (Var väldigt sugen att ringa på och fråga om de var vakna och ville med ut men avstod…)

Segt att komma igång men jag var verkligen sugen på intervaller och lite annat. Tycker det blev en perfekt smått och gott blandning. Utan sockerkick.😜 Och det gick ruskigt bra!

20×60-30 sek. Intervaller på kuperade spår.


Utfall (200st) + burpees (32 st) på fotbollsplanen.


Core + resten av överkroppen på utegymet. (Ligger precis vid gräsplanerna och löpslingorna.)


Sen var jag lite trött… Pausade faktiskt en stund innan jag sprang sista biten hem. Kändes skönt att “behöva” ta foto.😄


Men jag var inte riktigt klar där. Tog en rejäl återhämtningsdryck, fick med mig Anders, matlådor och leksaker (=simgrejer) och hojade bort till Hellasgården. Det där stället är som sagt var guld för idrottsnördar. Måste vara bästa i hela 08a land och det har absolut en av de bästa simsjöarna i landet.

I Hellas finns hyfsat bra mathak men dels är jag lite ekonomiskt sparsam (eller snål om man vill vara elak), dels vågade jag inte chansa på att matkön skulle vara tillräckligt kort och dels ville jag vara säker på att bli mätt. Och egen matlåda är faktiskt aldrig fel. Särskilt inte med fin utsikt och bästa sällskapet.


Kram från Ingmarie

Det är i alla fall inte långtråkigt

Det är inte helt märkligt om man blir lite snurrig i bollen och ter sig en smula förvirrat i tider som dessa.

När jag stack ut för ett swimrunpass stekte solen från en klarblå himmel. Det var så där varmt att jag på allvar funderade på att köra utan våtdräkt. Ja du fattar. Då är det varmt! Men jag hann inte mer än komma till Hellasgården, där Fredrik väntade, innan himlen blev gråare än bly. Redan vid vår första simning kom några regndroppar. Vid den andra och tredje regnade det rejält och sen öppnade sig himlen! Det var verkligen som om någon hällde hinkar med vatten på oss. Stigarna vi sprang på förvandlades till rinnande bäckar och klipphällarna till små vattenfall. Helt crazy! Åskade gjorde det med. Och haglade! När vi simmade smattrade vattnet så högt att man inte såg något och det kändes som om en jättefågel satt och pickade på min badnösse-skalle. Men det var bara de där snöbolls-stora regndropparna. Eller haglet. 

Men vad kunde vi göra annat än att skratta åt det hela? Vi klafsade vidare och njöt faktiskt! Vi var ju liksom blöta ändå och Swimrun är alltid ett äventyr. Att simma i regn är så galet häftigt! Önskar vi hade kunnat fota det hela men det här är det enda vi fick ihop.



Fredrik är en klippa och jag älskar att hänga med honom! Hoppas innerligt att vi kan få till något race tillsammans även i år.😀

Regnet avtog så småningom och bara några timmar senare var det som att det aldrig kommit.


Så det blev en massa varv i poolen med bältet. Hur skönt som helst!


I morgon ska det tydligen bli samma variation men i annan ordning. Spännande! Eller inte…

Kram från Ingmarie

Bästa bengymet

Min plan i går för i dag, trots att jag egentligen inte har någon plan, var korta intervaller. Det bra med att inte ha någon plan är att då kan man ändra lite hur man vill. Eller rättare sagt, man kan mer lyssna på vad kroppen och magkänslan säger. Har märkt att om jag verkligen, verkligen gör det så blir det bra. Det kluriga är väl just det där att (våga) lyssna…

Så de korta intervallerna byttes mot Hammarbybackens branter. Det där måste vara Sveriges bästa benstärkar-sophög! Kanske t o m världens bästa? (Från början var det nämligen en soptipp som de byggde på till ca 93 m ö h för att ha till bl.a skidåkning.)

Jag har ett varv som går nerifrån liftsystemen upp till toppen via “barnbacken”, vidare ner till Hammarbyskogen på andra sidan och sen tillbaka samma väg. Varje runda är ca 2.3 km och innehåller alltså 2 upp- och 2 nedförsbackar.



Hade tänkt 4 varv men det blev visst 5. Med löpningen dit och hem blev det ett 2 timmars härligt svettpass. Man kan i alla fall inte anklaga mig för att ha omplanerat till något lättsammare.😳

Backarna är tuffa och utmanande men jag tokgillar verkligen att köra där. Varje gång man kommer upp får man ju dessutom en fantastisk utsikts-belöning. 


Sen vet jag inte vad som hände för min tänkta “slappaisoleneftermiddag” sket sig. Varenda väder-app visade en stor fet sol men i verkligheten var det blygrå moln och regnskurar. Hur svårt kan det egentligen vara att spå rätt?


Men simma ville jag och då blev det så. Att jag frös redan innan struntade jag i för det var absolut omöjligt att låta bli med en sån här vy. 


Kram från Ingmarie

Bassängliv och andra liv

När jag började simma var det mest för att jag helt enkelt ville kunna och för att jag inte ville vara “rädd” för öppet vatten. Men även för att jag tyckte det såg  så galet häftigt och coolt ut när någon crawlade.  Det tycker jag fortfarande och allra coolast är att själv vara en av många i vattnet. Att simma tillsammans i en sjö, titta upp och se sina medsimmare glida fram jämsides är en otroligt häftig känsla!

Simning kommer nog alltid vara en utmaning för mig. Som jag skrivit innan så har jag det liksom inte naturligt i kroppen. Men övning ger färdighet. Och mod. Det har jag ju verkligen lärt mig här i livet Nu har jag dessutom fått för mig att jag ska lära mig voltvända också. Precis som simning så ser det ju plättlätt ut men i verkligheten är det skitsvårt! I alla fall för mig. Mina kullerbyttor är sneda, osynkade och fjantigt fnjuttiga. Men det är sjukt skoj! Det ska gå. Some day…


Simmade förstås vanligt med. Och vattenlöpte. Gäller att passa på för mycket bättre än så här blir ju knappast bassänglivet.


Jag har medvetet bromsat lite i dag för även om man behöver spänna bågen ibland för att det ska bli lite mer fart så bör man ju inte spänna för hårt du vet. (Kutade nämligen i går med trots dubbelpasset i tisdags.) Ett hot yoga och ett yin yoga- pass har jag därför sett till att hinna med. Förstår helt ärligt inte hur jag kunde klara mig utan yoga förr i tiden. Eller varför jag var så himla anti innan jag väl började. Men det gör jag å andra sidan inte med simningen heller. Förstår varför jag var så anti innan alltså. Eller voltvändningar. Inte ens vattenlöpning och löpning har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Nästan så jag tror att jag då förvisso var jag men i ett helt annat liv.😳

Kram från Ingmarie

Silver och guld

Jag är en guldtjej. Och då menar jag inte (enbart) i form av att jag vill ha en guldmedalj även om det förstås också är väldans trevligt. Nej det är mer att jag älskar själva färgen och energin den ger. Silver gör mig kall och trött så jag undviker det så mycket jag kan. Men det finns några få små undantag. Som mina silverfärgade Newton distance.💕 


3 x 10 min. intervaller i morse och det var som om jag flög!🏃🏻‍♀️😀🙏🏻 Att klockan visade att det absolut inte var så skiter jag i. Det är känslan som räknas i min värld. Och svetten. Även när den svider i ögonen.

Och den där goa känslan satt i även nu på kvällen. Trots lång arbetsdag. Men när vädret är perfekt samtidigt som det är Sickla Swimrun så kan man ju inte stanna hemma! 


 Brukar “bara” köra fyra varv men kroppen ville mer så det blev fem. Med en extra krok.

Men då hade jag de rosa pjuxen. Som var nya för ganska exakt två månader sedan och redan är helt sönderslitna. 😳 Det blir dyrt det här… Men de är inslla fall väldigt rena.😄

Snabbt slitna eller ej och kostsamt eller ej. Jag är ändå allra mest tacksam över att jag kan slita löparskor. Det är en av de fetaste guldmedaljer man kan vinna tycker jag!

Kram från Ingmarie

Tillfällig (?) sommar på besök 

Väder är egentligen ointressant att diskutera för det är ju som det är. Vet inte varför men jag upplever det som att sommaren på något vis inte riktigt börjat ännu? Att jag mer går och väntar på att den ska komma i gång i stället för att vara mitt i den som vi ju faktiskt är.

Skum känsla det här. Delvis är det nog för att det växlar så in i bängen. Vädret alltså. Jag hinner inte med alla klädbyten! Delvis är det nog även för att jag inte har någon riktigt lång sammanhängande semester. En vecka här och där gör liksom ingen ledighets-sommar.😜Och delvis är det nog för att det inte varit något sånt där riktigt härligt (varmt) Ingmarie-väder förutom några få undantagsdagar. Å andra sidan har det inte varit särskilt många frysdagar heller. Mössan har inte varit på särskilt många gånger sen april. 😀 Kanske blir det helt enkelt en mellanmjölks-sommar? Lite av allt och ingenting. 

22 grader och sol bjöd hur som helst 08a land på mestadels av denna dagen och eftersom jag tack och lov har hyfsat flexibla arbetstider så passade jag på att rasta hojjen och ett av de finaste utegymen. Eller om det kanske var tvärtom…


Flaten bjöd på guppiga vågor men det funkade ändå finfint utan våtdräkt.Frös inte ett endaste dugg men jag fick jobba på bra.

Är väldigt tacksam att jag trots allt är så rackarns bra på att njuta av nustunden.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skrattar bäst som skrattar sist 😄

Jag är väl en smula hemsk nu men ibland är det väl ändå allt lite skönt med skadeglädje? Som när himlen plötsligt öppnar sig och regnet vräker ner. Folk försöker gömma sig under både tak och jackor men blir plaskblöta på nolltid. Löpare springer vidare i blytunga blöta kläder liksom cyklisterna som dessutom verkar frysa. Då kan jag flina i smyg åt alla de som flinar i smyg åt mig när jag springer omkring i mina neoprenkläder och tänka: pilutta er som inte är swimrunners! För jag var ju redan blöt men slapp ju frysa.😀 När det vräkte ner som mest funderade jag på att kuta med simglasögonen på. Men jag lät bli..😜



Det var skithäftigt att simma när regnet smattrade mot vattenytan. Så där så det liksom studsar! Har aldrig gjort det innan. (Dugg- och fjuttregn räknas inte.) Mest var det ändå uppehåll och jag fick ihop 2,5 timme ren och skär swimrunlycka.






Anders var förresten en av de som cyklade och blev både kallblöt och skitig. Men han brukar inte skratta åt min utstyrsel. Åtminstone inte så jag ser det.😜

Nu skiner solen igen, mina tappra planterade pyttesmå fröer har blivit stora och jag laddar för att jobba i morgon. Bland annat.😍



Kram från Ingmarie

Hej å hå

Sakta men säkert märker jag att känslan på intervallerna är att det går fortare och fortare. Hur det är i “verkligheten” bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. 😀(Diskbråcks)ryggen är snäll och det är ju trots allt det absolut viktigaste! Jag märker också att jag nu kan springa mig trött på riktigt. Och det är ett gott tecken för framsteg! Blev så trött att jag tappade räkningen på de där 60-30 intervallerna trots att jag hade klocka på mig. Då har man tagit i ordentligt.😜 Det blev 21st istället för 20. 



Jag körde på Galgberget vilket i praktiken innebär en småkuperad och vansinnigt vacker runda. Avslutade med hopp&skutt-övningar i backe precis som i tisdags innan nedjogg. Som tack och lov var mest nedförsbacke…

Så himla glad och tacksam över att kroppen ännu en gång är med mig. Och att jag ännu en gång inte gett upp.


Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Det kommer bli kul det ocksåäven om det innebär mycket jobb. Och jag har redan minst tre resor inplanerade, varav en hem till Halmstad igen, innan augusti ens är halvvägs.😀


Var förresten en sväng på stan i går. Skulle köpa en pytteliten burk ansiktskräm på Rituals men kommer ut med en hel stor påse! 😳 Nåja. Jag kommer åtminstone vara både ren och lukta gott ett bra tag framöver.


Kram från Ingmarie