Fredagsrutinen

Det gäller att ha (vardags)rutiner som man gillar annars kommer de snart antingen att försvinna eller göra livet trist tänker jag. Bryta och byta rutiner kan och ska man nog göra emellanåt men göra livet trist känns ju inte som någon särskilt bra ide’…

Jag älskar t.ex mina nuvarande fredagsrutiner. Strax efter lunch loggar jag ut från allt vad jobb heter, gör matlåda,  packar träningstrunken och cyklar till Eriksdalsbadet för att träna. Vid den tidpunkten är det oftast gott om space och lugn atmosfär. Så himla skönt!

Coach Nicolas har skickat nytt program som på pappret såg ganska “behagligt” ut men visade sig vara ett groteskt tufft pass. ? De där “hypoxic” övningarna är inte att leka med. Här snackar vi cräjsy syreskuld!

Men som du förstår överlevde jag det med så jag kunde njuta av både bastun och innehållet i matlådan.?

 Sen trampar jag vidare till Sats Sjöstaden för ett Hot Vinyasa pass med bästa Sami. Du vet han som utför magi. 


Sen hojjar jag hem över Hammarbybacken, pussar på två-och  fyrbent, packar upp, gör mat och ser till att soffan nöts.? (Elvira brukar ha värmt upp den till oss två-benta.?)


Hur ser din bästa (rutin)dag ut?

Kram från Ingmarie.

Två ggr/vecka är lagom

Och då menar jag inte träningstillfällen/vecka för där behövs det betydligt mer om man vill bibehålla en god fysik. Och ännu mer om man vill förbättras förstås. Det där är ingen rocket science precis och det finns massor av forskning och studier på hur viktigt det är att hålla igång. Ordentligt! Det här är en bra artikel t.ex som visar att det krävs väldigt mycket mer än vad de flesta tror.

Men nu kom jag visst bort från ämnet. Igen. Inte lätt att ha en spretig hjärnaktivitet.?

Nej det jag tycker är lagom två ggr/v. är att ta på “vanliga” civilkläder. Du vet. Typ jeans.


Och jobba med sånt som  inte har med träning att göra. I alla fall inte direkt. Indirekt har ju kost och näring extremt mycket med träning att göra. Kanske är det omöjligt för mig att bli helt “träningsfri”.?

Det är absolut inget fel på varken civilkläder eller osvettigt jobb men allra bäst trivs jag ändå som i morse när jag får springa (och svettas) i någon fin löparkjol.


Eller som i kväll när jag klev i ett par sköna tajts för ett långt härligt Yin yoga pass.


Ja så tycker jag. ? Vad tycker du är bästa kläderna?

Kram från Ingmarie.

Gladpacks-dag

Jag har förstått att en del människor inte gillar intervallträning. Eller att träna över huvudtaget. Och om de ändå tar sig till någon slags fysik aktivitet är det högst ofrivilligt. Obegripligt i mitt huvud men vi är ju olika tack och lov. När jag håller pass för andra så är jag dock ganska säker på att de gillar både att bli trötta och svettas. Annars ser jag till att de gör det! Hur det än är så är det ju bara träning. Inte ett spel på liv och död. Träning är lyx och ett privilegium tänker jag. En del får ju dessutom göra det på arbetstid. ? Man gör så gott man kan efter de förutsättningar man har för dagen. Mer än så går ju faktiskt inte. Smile and keep it simple.


Just i dag verkar ingen på mina pass haft brist på varken motivation eller lust utan kört järnet hela tiden! Ute såväl som inne! Förhoppningsvis kom de dit frivilligt också.?

Jag var glad och pigg redan när jag vaknade men positiv energi sprids som du vet lika lätt som den tunnaste fjädern i vinden. Så glad blir gladare ich blir piggare. Enkel matematik!

Jag har (oftast) inga som helst problem med att varken ta mig till träningen, svettas eller bli trött. Känns det motigt så tänker jag helt enkelt på

hur det känns när jag väl är igång och hur det är efteråt. Intervaller är jobbigt, det är ju liksom en del av grejen, men känslan efter – den är outstanding! Även när man får ta lite hjälp av ett träd för att stå upprätt.
Eller duscha med darriga armar efter gymet.


Men kroppen är easy to please för det mesta. En braklunch inkl. en riktigt rivig ingefärashot på  ett av mina vego favvohak och det går nästan att känna hur energin sipprar tillbaks in i minsta cell.


Kram från Ingmarie.

Klenis goes mes

Dagens plan var att vara med på Sickla swimrunträningen. Jag hade trixat om i schemat så jag precis skulle hinna hem, svira om och tokcykla till verandan vid Hammarbybacken.

Men kanske det var det där “precis”. Eller tokcyklingen. Eller faktumet att det kändes oroväckande svalt i luften.Så där så jag frös bara av att cykla hem från tuben. Så hur kul den där tisdagsträningarna än är så bangade jag! Helt enkelt för att jag inte orkade frysa. Klent, I know, särskilt nu när jag har både värmetröjan och ny (tjockare) våtdräkt. Det är väl bara att konstatera. Det går utför med ungdomen.?

I stället begav jag mig hit.


Till mitt försvar får jag väl säga att det krävs en viss dos av både energi, tålamod, lugn och kraft när man ska samsas med tusen (nåja) andra om de få ynka banorna som är för allmänheten på kvällstid.

Men jag tänker att det där är nyttigt, lärorikt och karaktärsdanande. Plus att det gör att när jag är där på mer vettiga (dag)tider så kommer jag njuta ännu mer!

(Ps. Bilderna är inte från i dag utan från i söndags em då det var betydligt lugnare.)
Helt springfri var inte dagen heller för tidigt i morse blev det en tur. Med ännu ett par nya skor. Så bra att de nära på springer av sig själva.


Och  i skogen är det tack och lov både tyst och gott om plats.?

Kram från Ingmarie.

Det här med headset

Let’s talk about det här med headset. Den/de som uppfann det tänkte nog aldrig på att även instruktören kan svettas. Eller behöver röra på sig. De där två grejerna ihop är nämligen ingen bra kombo någonstans. Faktiskt lika inkompatibelt som att köra bil och plocka ögonbrynen samtidigt.

Svettas med headset på skallen och sitta still på t.ex en spinningcykel funkar. Liksom yoga när man rör sig hyfsat lugnt. Men kuta på löpband, när det är omöjligt att inte svettas och röra på sig, funkar i princip inte alls. Headsetet lever helt sitt eget liv och åker runt, ner, upp, fram och tillbaks som en överförfriskad tonåring på Finlandsfärjan.

 I början trodde jag det var min skalle det var fel på.  Eller att jag bara helt enkelt inte begrep hur det skulle sitta men nu efter flera år med x antal både pass och olika headset vet jag att det inte är mig det är fel på. Jag har också fattat att jag inte är ensam om detta bekymmer.

Så för att inte riskera hjärnblödning eller fara i backen har jag klurat på olika lösningar. En del har visst ett extra gummiband på något vis. Andra håller det i handen eller skiter i det helt. Inget av det där känns som tillräckligt bra alternativ. 

I stället har jag rotat genom lådorna och hittade något som liknar ett hårband och minsann! Det funkade! 


Att jag sen ser ut som en tönt bjuder jag på. Viktigast var att jag kunde köra på för fullt och svettas så det stänkte om det jag med.För se på när andra leker är ju verkligen inte skoj någonstans.

Så nästa gång du ser någon stackars instruktör som försöker få headsetet att sitta på plats vet du vad du kan tipsa om.?
Kram från Ingmarie.

Flatenloppet 2016

Så var det lördag igen och för mig betyder det, efter att de hushålliga plikterna städa-tvätta-handla-laga mat är avklarade, massor av ledig tid att roa sig på.?

T.ex kan man kombinera ett halvlångt löppass med ett kort race. Flatenloppet är “bara” 5,8 km. men det är också en av de finaste rundorna jag vet. Och en av de oplattaste. ? Dessutom är det på perfekt springavstånd oavsett om man tar sig dit raka vägen eller omvägen jag tog.

Anders cyklade dit och vi kom precis lagom till att hinna få på nummerlappen ( och kissa) innan startskottet gick.


Loppet arrangerades för 3:e eller 4:e gången av eldsjälarna Annelie och Mats. Pengarna som kommer in genom anmälningsavgiften har varje år gått till välgörenhet där man jobbar med beroenden, missbruk och medberoenden. I år gick pengarna till Beroendepodden. Jättefint tycker jag! Både Annelie och Mats har nämligen varit djupt nere i missbruksträsket men tagit sig upp och är i dag helt fria och har blivit fantastiska idrottare. För mig är de stora förebilder som verkligen visat att det går att förändra sina liv hur jäkligt det än är.?


Men tillbaks till racet. ? Supertrevligt, välarrangerat och jättetrevligt! Stor goodiebag till alla som kom i mål och massor av fina utlottningspriser. Anders vann ett av dem så nu har vi flera fina Weleda-produkter i badrummet.



Själva loppet kändes bra att kuta och jag körde så fort benen mäktade med. Minns inte min tid förra gången för 3 år sedan, den var ganska säkert snabbare, men benen var pigga och kroppen glad! Det räcker bra för mig.


Tror de nya pjuxen bidrog till den studsiga  känslan i benen med.  De brukar ha den effekten.


Snabbast av alla, ja alla, var inte helt okända krut-tjejen Lisa McRae. Känns onekligen fint och ärofyllt att ha henne som chef och kollega på Urban Tribes.


Efter en kort paus kutade jag samma omväg hem. Inte riktigt lika pigg och det kändes helt ärligt ganska skönt att sladda in på vår gata igen.


Dagen var ju dock inte slut där. Tanken var ett pass på (inne)gymet men vädret var så härligt så jag hojjade istället bort till Brotorps fina utegym. Väldigt mycket trevligare än att åka med SL..

Inte vet jag hur det gick till men plötsligt hade nästan en timme försvunnit. Det är så sant det där. Att tiden går fort när man har roligt.


Det är lugnt och skönt där i skogen och extra fint när det skymmer. Som gjort för lite sköna yogamoves innan man rullar hem igen för skönt soffslappande.


Kram från Ingmarie.

Hur man kan spendera pengar & tid en helt vanlig fredag

De flesta av oss jobbar troligtvis för att “göra rätt för oss”, för att tjäna pengar så vi kan betala våra räkningar och göra de aktiviteter vi vill på fritiden. Om man som jag dessutom älskar sina jobb (ja jag har flera) så är det ju win-win hela varvet.?

När “måste-räkningarna” är betalda, och arbetstimmarna gjorda, kan man ju välja precis hur man vill spendera det som ev. blir över i form av tid & pengar. En del lägger det på krogbesök, frisören och flådiga kläder. Andra på flashig bil, stor kåk och hypermodern heminredning. Jag väljer att lägga mina små slantar och ledig tid på det jag älskar allra mest att göra. Ja du vet ju. Träning.?

Eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli bättre på att simma så har jag ju sen i våras anlitat Coach Nicolas. Något som visat sig vara bland det bästa jag gjort! Nicolas är guld värd! Lugn, pedagogisk, kunnig och bara så bäst! 2016 är förvisso långt ifrån slut men nu är det fokus på (swimrun-)säsong 2017. En timme teknik kan låta som en baggis men jag lovar att de där övningarna är sjukt mycket svårare än vad de ser ut att vara. Men också sjukt roliga!

Om inget oförutsett händer kommer jag ganska snart få chansen att riktigt gotta mig i nya utmaningar, lärdomar och äventyr på detta camp med coachen. Typiskt bra sätt att spendera pengar och tid på.

Ett annat är att besöka denna shopen.


Aldrig hade jag väl kunnat tro att den skulle bli min absoluta favvobutik!  Men det var inte alls svårt. Finns allt en idrottare kan behöva, supertrevlig och proffsig personal och riktigt bra priser. Särskilt nu när det är superrea!



Hur det där gick är ju inte så svårt att gissa…?

Welcome to the family Zone 3 Evolution.

På tal om coachen så kommer vi snart även att ha ett riktigt skoj projekt tillsammans so stay tuned!

Kram från Ingmarie.

Easy to please

Säga vad man vill om mig men jag är banne mig inte svår att göra glad.?

Upp tidigt. Jobba, jobba, jobba med hyfsat flyt.Enda brejket på hela dagen var egentligen en kort paus i en solig park för att käka medhavd lunchlåda.

Men trots full dag har jag funnit tid till ett löppass, ett styrkepass och som denna torsdag ett ljuvligt Yin yoga pass med bästa Jenny. Och när jag äntligen skulle få åka hem igen kom jag  precis lagom till tuben!

Det är sånt här som gör mig (vardags)glad! ?

Vad har du för vardagshändelser som gör dig glad?

Kram från Ingmarie.

Runningday

Att ha många olika jobb har sina fördelar för man hinner då aldrig att tröttna. Enda bekymret kan väl vara att hålla reda på vilka kläder som gäller och vilken yrkesroll jag ska koppla på. Men i dag var det plättlätt för det har varit löpning från morgon till kväll och vem gillar liksom inte det??

Först egna intervaller. Jobbiga men härliga.


Sen direkt till ett coachpass. Det är väl typ bara till den sortens jobb man kan komma svettig.? 


Direkt efter detta gjorde jag ett fotojobb som väl inte var så mycket löpning i sig men däremot för en Spring-tidning.

Ännu lite senare var det dax för löppasset på Sats där det märkligt nog var full klass trots supervädret. Låtsas att det var för att mina pass är skoj. Och jobbiga.?


Och så till slut ett jätte-event för ett stort företag tillsammans med några av mina goa Urban Tribes kollegor. Är man av någon anledning det minsta oglad  innan så är man garanterat skitglad efter.


Förresten, med tanke på gårdagens tema, kolla in månen! Nog vore det märkligt om inte den påverkade även oss människoknytt när den kan både lysa så starkt och flytta på haven.


Kram från Ingmarie.