På västra sidan

Jag är i Göteborg. Ingen särskild anledning egentligen. Mer än att mysa, träna, bo på hotell utan jobbanledning och träffa vänner. Och faktiskt även för att åka tåg! Bästa arbetsplatsen ju!


Jag var dessutom i så god tid innan avgång att jag hann chilla en stund i SJ-loungen. Många goa (SJ)kaffe har det blivit denna dag. (Nej, jag är inte sponsrad. Tyvärr…)


För att  inte ödsla någon tid på onödigheter så öppnade jag bara hotellrumsdörren, öppnade väskan, bytte kläder, stängde samma dörr och sen iväg igen. Hit.? Cykel + styrka= lite svett men många endorfiner.?


Och sen hit för att äta mumsig linssoppa med älskade lillebror Daniel. Vi har inte setts på evigheters evigheter och har så mycket att avhandla att jag är tveksam till om ens hinner halvvägs igenom allt.?


Kram från Ingmarie

A (Girl)friends day

Utan vänner skulle jag ruttna. Hjärtat skulle skrumpna och hjärnan stelna. Och jag skulle garanterat bli både folkskygg och börja prata med mig själv. Och glömma kamma håret.? 

Mina vänner väljer jag med omsorg. De gör mig glad och lycklig. Hos dem kan jag både skratta och gråta, berätta pinsamheter och lyckligheter för och få stöttning eller bli ifrågasatt med respekt. Vänner ger perspektiv, lyssnar och berättar om sitt eget liv. Och inger tillit. Jag vet inte om jag är en “bra” vän alltid, men jag vet att jag i allafall försöker. Ibland blir det förstås tok ändå.?

De flesta av mina vänner har jag nog träffat via träningen. Och det är oftast så vi umgås. Det säger väl kanske en hel del om både mig och dem.?

Lisa hängde jag t.ex med i poolen i dag igen. Så länge att vi nästan dog skrumpdöden. Solen sken in genom de stora fönstren så vi låtsades vi var i ett varmare land. Så lättlurade, och roade, är nämligen vi. ?


Och Jenny lekte jag med på en ny Sats-bekantskap.Underbart! Vi två vet verkligen hur vi ska roa oss tillsammans på allra bästa sätt och vis.?? Det  är tur vi inte är grannar för då skulle vi kanske leka ihjäl oss. Men bara kanske. 





Men man behöver ju äta mellan varven också. Dels för att orka med allt skoj, dels för att mat är så gott och dels för att det är näst bästa sättet att umgås på. Anneli och ovan nämnda Lisa gjorde mig sällskap på Yogayama i dag. Vi ses inte så ofta men jag blir lika lycklig i magen varje gång det sker. Vilka inspirerande, och imponerande, girls jag har som vänner!  Och ja, (vego)soppan var verkligen himmelskt god!


Tack tjejer! Den här dagen kommer jag leva på länge!?

Kram från Ingmarie

Gång och gong

Transportlöpning är ju ett välkänt begrepp men transportgång vet i sjuttsingen. Det finns såklart men inte inom värld. Men man tager vad man haver som den där Cajsa Warg sa och gång är bättre än inget alls. När jag ska traska behöver jag dock ett mål och vad kan väl vara ett bättre sådant än ett av mina favvogym? Det ser kanske inte så lattjo lajbans ut på utsidan men insidan, den är verkligen superfin!


Det var gång med å det där. Sen finns ju gong med o också och jag har hittat två kanonbra meditationsappar med just gong-ljud. Båda håller ordning på tiden och spelar den lilla (gong)truddilutten man valt både vid start och slut. Praktiskt och fint! Dessutom gratis! Och miljarder gånger bättre än det vanliga klockpipet jag alltid haft innan.



De här två är redan bland  topp-10 av mina appar. Har du också någon nyupptäckt favorit?

Kram från Ingmarie

Limits

Jag tror det är femte, eller sjätte, gången jag sett Cirkus Cirkör och ingen gång har jag blivit besviken. Det här är magi på högsta nivå och absolut omöjligt att beskriva. Man måste helt enkelt uppleva dem för att begripa.Nästan så man inte begriper ändå och Limits är inget undantag.

Starkt inspirerade av cirkusens gränsöverskridande väsen vill vi förmedla vikten av att fokusera på möjligheter istället för på risker, då vi som människor eller samhälle konfronteras med nya utmaningar.


Det här är en föreställning om de gränser vi människor sätter. Både mot andra och mot oss själva. Gränser som begränsar och gör världen, och oss människor, hårdare och räddare.



Helt ärligt tycker jag denna föreställningen, och alla deras andra också för den delen, borde vara obligatoriskt att se. Så mycket tänkvärt, inspirerande, fantasifullt, hisnande, roligt och vackert på en och samma gång är nämligen snudd på omöjligt att finna någon annanstans.

Vi sätter otroligt mycket gränser för oss själva bara genom våra tankar. Därmed inte sagt att man ska vara för våghalsig kanske. Jag vågade mig i alla fall till gymet i dag, trots restriktioner, för det går alldeles utmärkt att träna utan att toksvettas. Jag kanske inte kan göra allt (som jag vill) men jag tänker att jag kan ändå göra en himla massa. Jag tänker även att jag vill behålla rutinen och muskelminnet helt enkelt för att jag mår bra av det och för att det blir så mycket enklare sen när jag får svettas igen.?


Kram från Ingmarie

Saker som kan vara bra att veta

Det går minsann att lära sig nya grejer varje dag om man vill. Och jag tror det är jätteviktigt att man gör det om man inte vill hjärnan ska skrumpna. Sen behöver ju inte allt vara “nytto-vetande”. ?

Jag visste i och för sig redan innan att man kan bli toktrött av en crosstrainer men inte att man kan svettas så mycket att det inte längre går att hålla i “handtagen”.? Men det går alltså.


Jag visste också att löpband kan vara sinnessjukt tröttsamt. Det vill säga när man springer. Inte när man går. Men från i dag vet jag att det kan vara sinnessjukt jobbigt även att traska. Man ställer helt enkelt lutningen på max och skruvar upp farten så mycket att man precis klarar av att hålla sig kvar på bandet i gångfart.


Det är såklart inte som att damma av intervaller i racerfart men det dög då bra för att jag skulle få spagettiben och toksvettas.



Sen har jag också lärt mig att nya releasen av Grith strength kan ge både puls, svidiga ben och svett. Och att det är tokskoj.


Vad har du lärt dig i dag?

Kram från Ingmarie

Olika slags hopp

Finns det liv finns det hopp heter det ju. Och inhopp. Ska snart förklara.?

Först rent hopp. Jag provade kuta lite i dag. 40 lugna minuter på grusvägarna utan smärta! Kanske diskbråcket äntligen börjar ge med sig. Hoppas



Enda som “känns” är en ny slags ömhet i ryggslutet. Men inget ont-ont. I morgon lär jag veta mer om det här var smart eller idiotiskt. Det var i alla fall kul så länge det varade. ? Liksom gymet. Älskar att vara där på helgerna för det är så mycket lugnare och massor av ledig plats. Ingen väntetid och ingen trängsel.


Roligast har nog ändå varit Swimrunpoddens 1-års event på Café &Co.  Massor av härliga människor att babbla med, intressanta utställare, totalt nörderi och en fantastisk goodiebag! Anneli och Jonas hade ordnat allt så fantastiskt bra och jag älskar dem (om möjligt) ännu mer. På riktigt! Vilka människor!

Peter från Trispot och Peter från Orca.

Bästa Fredrik och jag.

Löplabbet visade swimrunskor.

Mums från Greenmachine.

Grymt fina grejer från Weleda.

Intressant föreläsning av Ulf på “Lev frisk”.

Urtjusiga badkläder från Powerwoman.

Värdparet, och swimrunpoddens grundare, Jonas och Anneli.

 

Och nu kommer vi till det där med inhoppare. Swimrunproffset Nicolas lämnade sent återbud pga sjukdom och den första de kom att tänka på som ersätttare var tydligen… jag! ? Så med absolut noll förberedelse höll jag låda om allt från löpning till yoga. Skitskoj och en stor ära! Det mest otroliga är att inte  en enda somnade!


Kram från Ingmarie

Jetlagfördel

Det har sina fördelar med att vara jetlagad åt “rätt” håll. För mig betyder det att jag rest bakåt i tiden. Plötsligt är jag galet morgonpigg (troligtvis för jag somnar nästan innan barnprogrammen är slut) och har (nästan) inga som helst problem att vara på gymet 05.30.


Kl. 07 hade jag kört 70 min. på crosstrainern, duschat och börjat lassa in frukost! Kan inte ens minnas när det hände sist.?

Det märkligaste är ändå att kl 17 var jag fortfarande pigg trots en absolut fullspäckad jobbdag.


Sånt ska man förstås utnyttja för vem vet när det händer igen? Dessutom kommer jag tvingas till ännu några veckors uppehåll inom kort. Återkommer om varför… Så det blev en svettig timme på hojen med.?


Jag tror minsann jag vill vara jetlagad på det här viset för alltid! 

Kram från Ingmarie

Från sommarland till vinterland

Det är nästan lite festligt det här. Framförallt är det hisnande! För tänk här sitter jag helt plötsligt i Falun med minusgrader och snö. Jag som för mindre än två dygn sedan befann mig down under tusentals mil bort i över 25-gradig värme. Vad hände liksom??



Som sagt var inte konstigt om hjärnan blir förvirrad. Inte blev det väl bättre av att gymet var invaderat av ett gäng ryssar! Tur kroppen verkar veta vad den ska göra…


Kram från Ingmarie

Mandurah

Jag lovade mer så mer blir det. Mandurah är inte helt enkelt att förklara. Det är liksom allt för en som gillar idrott, sol, bad, hav, marinliv, mat, kaffe och relaxad stämning. 

Det är i Mandurah man t.ex hittar ett vegohak som det är mer än värt att åka över halva världen för. Menyn var flera sidor lång och beslutsångesten var total. Men jag tycker vi lyckades väldans bra. Galet gott!






Det är här man kan köra svettpass på ett gym som är så nytt att plasten på grejerna nästan inte hunnit tas av.




I Mandurah hittar man flådiga båtar, vackra utsikter och en mysig marina.


I ett av rummen här bor förresten vi.


Man hittar även övergoda cappuccino.


Och det är här man hittar milslånga stränder och ett havsvattnet som är nästan ljummet.





Inte konstigt vi älskar det här!

Kram från Ingmarie

Tålamod

Tålamod är ett bra ord att både förstå och kunna. De allra flesta saker och händelser i livet kräver nämligen det. Vissa mer, vissa mindre. Har du det inte så ger du upp och det blir inget av någonting.

Jag tror vi alla har olika tålamod beroende på vad det gäller. Själv har jag t.ex noll tålamod när det gäller att lära mig sy eller korrekturläsa. Antagligen för jag tycker det är tråkigt. Däremot verkar jag ha oändligt tålamod med löpning för gudarna ska veta att jag har haft oräkneliga chanser och tillfällen att ge upp. Diskbråck är en perfekt “ursäkt” till att säga att det inte funkar att kuta mer. Men jag gnetar envist på. Helt säker på att även detta kommer bli bra. Some day…

Eftersom jag fått så många olika råd om hur jag bör göra är det inte helt lätt. Särskilt inte när smärtan varierar. Antagligen hade det varit allra bäst för läkningsprocessen om jag släppte löpningen helt ett tag. Och jag ska det men innan vi är tillbaka i Sverige kommer jag troligtvis fuska lite. Som i dag. Det är liksom inte helt enkelt att låta bli att testa när det är så här…




Kiropraktorn säger i alla fall att det går framåt och jag litar på honom. Han är ganska tuff men han vet vad han snackar om.


Så jag jobbar vidare på gymet. Typ varannan dag blir det. Sånt kräver stort tålamod av mig för helst vill jag ju bara vara ute och att kroppen ska funka utan enbenshopp och statiska coreövningar. Har fått många bra övningar som jag kör plus att jag ju har en himla massa i min egen övningsbank. Så tråkigt blir det egentligen aldrig.


Planen var att köra vattenlöpning i Busseltons fina havsvatten men plötsligt hade de sugande vågorna tagit över så det blev inte mycket med det. Men med solen på himlen, mat i magen och härligt sällskap av små och stora så går det ju ingen större nöd på någon. I alla fall inte mig.



Sol och värme – det är det jag behöver för att må riktigt bra. Ganska fascinerande egentligen hur lite som behövs för att åtminstone mitt tålamod ska växa. Fast det där med att lära mig sy struntar jag i. ? Finns andra som kan och gör det mycket bättre utan att tålamodsprövas. ?


Kram från Ingmarie