Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom “mina” hoods och “mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ’til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie

Torsdags-kärleksmys

Saknaden efter lilla Elvira kommer aldrig gå över, inte sorgen heller, men här nere har jag en vansinnigt fin tröst. Silver-katten är rolig, söt, kelig, pratsam och störtförtjust i räkor. Så jag fjäskar duktigt för honom. Varje dag.


Han vill gärna vara med och yoga också.


Och hjälpa mig när jag jobbar.


Inte konstigt jag gillar honom så mycket!💕

Hela denna dag har varit mys faktiskt. I alla fall med mina mys-mått mätt. Jag gillar ju att härja på utegym t.ex.


Och drillas av bästa Pernilla på Yogainstitutet. Alltså det stället. Och den Quinnan! Kärlek rakt igenom!

Inte jag alltså utan Pernilla OM du trodde något annat.😜


Har även hängt en stund vid Söderpiren igen. Svårt att inte älska även det stället med sitt lugn, vackra miljö och gofika. De har även en väldigt bra påminnelseskylt till oss alla. Naturen är ingen soptunna men ofattbart många verkar inte förstå det. Hur svårt kan det liksom vara att plocka upp efter sig?


Jag har klippt mig också. Syns det?😀


För tro det eller ej men jag har inte alltid badmössa på eller ser ut som ett troll i huvudet. Ett par gånger om året, när min superfrissa Anne fixar till krullet, så ser jag faktiskt riktigt normal ut.😜



Kram från Ingmarie

Onsdags-Prinsdejt

Minnet kan vara väldigt, väldigt kort ibland. Så där kort att det liksom lika gärna kunnat kvitta. Särskilt när det gäller hur lång en runda är. Planerade att kuta lite längre i dag, typ runt två timmar, och tänkte att det nog kunde vara lagom ta längsta vägen ut till Tylösand och tillbaka igen. Prins Bertils stig som går utmed havet är gudavacker och extremt svår att tröttna på trots att jag kutat den jag vet inte hur många gånger. Jag såg förresten att den var med på någon sån där “15 ställen i Sverige du inte får missa-lista” och jag förstår precis varför. Den har liksom allt. Platt, kuperad, trollskog, öppna fält och ängar, hav, klippor, stränder, bebyggelse, öde, båthamnar, stig, grus och lite asfalt. Och en vansinnigt fin Rhododendronpark!


Det var segt som tuggummi den första halvtimmen och jag hade faktiskt busskortet med mig om och i fall att jag helt skulle få punka borta i Tylösand. För dit skulle jag om jag så skulle gå. Men plötsligt bara vände det. Har märkt att det varit så ganska många gånger nu efter att diskbråcket gett med sig. Trögstartad har jag alltid varit men nu är det löjligt hur lång tid det tar. Men skit detsamma så länge ryggen är glad och benen rör sig! Dessutom var det rejäl motvind hela vägen ut. Ungefär som alltid med andra ord.




Det som också är bra med Prinsen är att man kan fylla på med vatten på flera ställen utmed vägen så man slipper kånka på tunga flaskor/rygga. Och turligt nog hade jag två nötcreme med som extra energi för när jag väl var vid vändpunkten visade klockan 90 min. Jag hade helt enkelt glömt hur långt det faktiskt är hela omvägs-rundan dit ut. Och nu när jag hade stretat hela vägen i motvind så ville jag ju såklart njuta av medvinden också! Så jag travade hemåt. Lite orolig över om detta var smart men samtidigt tänkte jag att om ryggen fortfarande inte protesterat efter söndagens äventyr så borde det vara ok. Busskortet var ju som sagt var med, även om jag innerst inne visste att jag inte skulle palla stå och vänta på någon buss, och vädret var skönt så gå skulle funka utmärkt om jag skulle krokna.




Den sista kvarten var jag nog ingen rolig syn. Eller så var jag det.😜 Benen ville inte mer och jag förstår dem. Hittills är ju det längsta jag kutat två timmar. Men när jag var så nära tre timmar kunde jag ju inte ge upp. Tänkte bl.a på Helenas race rapport från Utö där hon slitit både ont och hårt. Ibland måste man liksom pressa sig en bra bit utanför komfortzonen för att komma vidare. Och vad gör det att benen var sura vedpinnar den sista kvarten när de var med mig alla de andra? Så himla glad och tacksam både att det funkade och att jag vågade!

Den lunchen och powernapen satt fint kan jag berätta. Sen var jag megapigg igen och simpasset gick riktigt bra!


Avslutade det hela med ett klubbevent och fick testa en massa olika Sailfish våtdräkter.   Så nu klurar jag på om jag har plats (och ffa råd) med en till…


Hoppas du med haft en fin dag och fått göra minst en sak du älskar.

Kram från Ingmarie

 

Måndagsmys och nya planer

Det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar. Insidan är outstanding. Varje klass på Yogainstitutet är verkligen top notch och kvällens var inget undantag. Ytterligare 90 min real flow. Underbart!

Kroppen känns förvånansvärt ok sen i går. Även om det inte gick “snabbt”, eller var särskilt långt, så var ju den där terrängen och backarna verkligen inte en walk in the park.  Plus att jag trots allt inte är särskilt väl löptränad. Så visst, lite trött i benen är jag nog, men inte ett dugg stel. Känner lite som Anna beskrev det för någon dag sedan. Att man bara vill ha och göra mer, mer, mer! Så det hann inte ens gå ett dygn innan jag anmält mig till två nya lopp. Det första redan på söndag.  Som det kan bli!

Jag har ändå varit duktig och tagit det easy. Är ju liksom inte 45 längre.😜Förutom yogan har jag kört vattenlöpning i ruskigt friska vindar. Det var så friskt att det blev små vågor även i bassängvattnet. Men vattnet var ljuvligt och det var väldans gott om plats.



Och såklart jag fikat! Det gör jag i och för sig i princip varje dag men inte med  pappa-sällskap.💕


Kram från Ingmarie

Stenhård laddnings-återhämtning

Det som är extra bra med att jag och Karin rekade tillsammans i går är att hon vet min (brist på) fart. Så hon slipper bli chockad i morgon menar jag. Å andra sidan har jag hört att banan är så tuff att det inte precis hjälper om man är racersnabb på platten om man inte också kan älga på upp, ner och bland bröte. Med andra ord har jag två “handikapp” redan där. Men skit detsamma. Jag/vi gör det för upplevelsen och målet är att ha skoj och inte komma sist i vår klass.

Jag har i alla fall vilat och laddat duktigt i dag. Med mina mått mätt vill säga. Började med fantastisk Yang och yin yoga på Halmstads absolut bästa yogahak. Obegripligt hur 90 min kan “försvinna” så där!


Cyklade direkt vidare den korta biten till Simstadion Brottet för lite easy poolrun. 


Magiskt! Hade nästan hela bassängen för mig själv!


Det mesta är ju nära i denna stad så på hemvägen pausade jag på ett av mina guldställen. L-ä-n-g-e.


Turbovilade verkligen! Läste, fikade, kollade på surfare och njöt av solen.



Nu ska jag i princip bara sova gott med innan det roliga börjar!

Kram från Ingmarie

Rekat x 2

Den 1/7 går Halmstad Triathlon och eftersom förra årets race blev en sådan megasuccé så måste vi i klubben anstränga oss extra mycket i år. Och det gör vi! Ordna tävlingar i allmänhet, och triathlon i synnerhet, kräver enorma resurser och en minutiös planering.  Jag och bästa Micke är ansvariga för själva löpbanan. Eftersom det samma helg är en himla massa andra aktiviteter i stan så kan vi inte använda riktigt samma bana som förra året. Därför har vi rekat, mätt, funderat och trixat så de grå nästan kokat över. Tur vi hade cyklar, för annars hade det tagit ännu fler timmar, och tur det plötsligt blev sommarväder!

Start- och målområdet i år.



Och jag lovar att årets bana blir minst lika fin och utmanande som 2016. 😄


Mitt andra rek gällde något helt annat men ändå inte för både löpning och simning ingick. För bara några dagar sedan spontananmälde jag och klubbisen Karin oss till Borås Swimrun. Förvisso “bara” sprinten (12 km + 1200m) men för mig, som för bara någon månad sedan inte ens vågade tänka tanken swimrun, känns det här fantastiskt! Ska bli så himla skoj! Jag och Karin körde tillsammans några gånger förra sommaren men mycket har ju hänt sedan dess. Hon är ruskigt mycket bättre på allt. Jag är lite bättre på att simma men väldigt mycket sämre på att springa. 


Men hon är cool och vet läget. Vi testade bl.a med och utan rep, förvaring av rep, diskuterade energi-intag och funderade på hur tuff den där banan egentligen är. Enda vi vet är att den är “krävande” och kuperad.



Och såklart vi klurade på vädret och vattentemperaturen. Men jag har hela kitet med mig så jag är så redo jag kan bli när det gäller den biten.



Kram från Ingmarie

Några Halmstad-tips

Det är verkligen, verkligen plättlätt att älska Halmstad. Chansen är stor du läst det förut men låt mig ge dig några exempel. Det finns såklart massor av fler tips och de kommer. Jag vill ju inte göra dig övermätt direkt.😜

Galgberget ligger mer eller mindre mitt i stan och förutom att det var här 91:an,  87:an & Co höll till (du som är yngre än 35 år får antagligen googla vilka de var) så finns här bl.a  både fint utegym och flera olika typer av löpslingor. Kan man någonsin få nog av bokskog, sommarblommor och Rhododendron?





Simstadion Brottet är ett stort utomhusbad med flera mindre bassänger samt en 50-meters. Samtliga innehåller renat saltvatten vilket gör det extra härligt att simma där. Dessutom har de både öppet många av sommarens veckor plus att det är gratis! Hur bra är inte det? Jag körde med våtdräkt, för att öva, men det var snudd på för varmt t.o.m för mig trots jag valt den tunna. Gött!

Sist men inte minst på dagens Halmstad-tipslista är Yogainstitutet. I Love it! Varenda klass är top notch! 100 min hot yoga fick jag njuta av nu i kväll. Underbart!


Kanske du också har några Halmstad-favoriter?

Kram från Ingmarie

Hemma (där de förstår mig)

Precis innan jag skulle av tåget i går stod jag och chitchattade med en kvinna som också skulle av. Plötsligt säger hon:  “åh det hörs då verkligen att du är härifrån Halmstad”.

Dialekter är härligt och jag hoppas min aldrig försvinner. Ännu så länge, trots 15 år i “exil” från min hemstad, så finns den tydligen i alla fall kvar.😄 Här begriper alla vad jag säger. Nämligen inte alla i 08a land som fattar vad koåt, gueka, tåeg eller kåev är.😜

Men bäst är förstås att helt enkelt bara vara här. Det mesta blir ju liksom så enkelt när man kan cykla och gå till nästan allt. Förmiddagens besök i stallet tillsammans med mamma krävde dock bil. Ingen av oss har nämligen fått den där gillarcyklafleramiliösregn-genen. Älskar att vara där! Rosenlund är en oas. “The sweet escape for horse and human”.

Här finns massor av islandshästar, hundar, katter, minigrisar och superfina och välvårdade stallar, hagar och utehus till hästarna. Och snart även till de människor som besöker gården. Dessutom ligger det vansinnigt vackert nära både skog, hav och öppna fält.



Mamma och Stjarni på ovalbanan



Minigrisarna vid sitt lilla hus




Efter en sån start kan ju allt annat under dagen inte bli annat än superbra. Och så blev det. Förstås. Även om mamma och Ulf försvunnit på resa, det är nämligen därför jag är här för Silverkatten behöver ju någon som fixar maten och kelar honom,så känns det superhärligt! Bara en kort promenad från lyan ligger t.ex Actic. Där kan man leka nästan hur länge som helst. och en regndag som i dag är det ett perfekt ställe att hänga på!





Kram från Ingmarie

Vågar ropa hej!

Man ska aldrig ropa “hej förrän man är över ån” och bla bla bla har jag hört men jag börjar känna mig ganska säker på att det vänt för mig nu! Att ryggen slutat vara så ledsen att den nästan inte ens vill gå och att nerver, muskler och allt annat som ska funka är med mig igen. I alla fall till 90%. Diskbråcket kan fortfarande ibland protestera om jag t.ex sovit på magen eller varit still för länge och det går då inte fort när jag kutar. Men vem bryr sig om fart när jag utan problem kan springa i två timmar? Då anser i alla fall jag mig vara på rätt bana igen! Hur som helst är jag absolut sten-säker på att det är tack vare Micke på Kiropraktorkompaniet och Guru-Danne jag är där jag är. Utan dem hade jag garanterat fortfarande varit hänvisad till promenader.

Fick dessutom finfint sällskap för Camilla hakade på en stor del av turen.

Hon behövde dock korta av för att hinna med ett flyg. Jag skulle förvisso med ett tåg men hade gott om tid så jag hann även med en underskön Sprada! Om du fortfarande inte varit i vattnet så är det hög tid för nu är det banne mig fisljummet! Enjoy summertime! Det är nu den är!💕





Just i detta nu sitter jag på tåget mot min hemstad och har det fin-fint. Älskar åka tåg! Jag är på väg fastän jag gör en massa annat. Behöver ju inte ens göra toastopp! Och (gratis)kaffet är super-gott! Hur bra är inte det?


Kram från Ingmarie

Behålla jämnvikt

Min personliga uppfattning är att fler skulle må så himla mycket bättre om de hade mer balans i livet. Om aktivitet och vila vore lite mer i harmoni och följdes åt. Det går ju liksom inte att köra intervaller hela tiden inom allt man gör. Hemma, på jobbet, på träningen och kanske t.om även på sätt och vis när man sover genom att man sover för få timmar för att “hinna” allt. Då blir bl.a binjurarna snart utmattade och kroppen överkokt. Men det funkar inte heller att vara för passiv och inaktiv för då blir det tok på det hållet. Då slaggar det mesta igen och både rostar och segar ihop. Ja så tänker i alla fall jag. Yin och Yang. Plus och minus. Därmed inte sagt att jag är expert på det där. Men jag är åtminstone ruskigt medveten och strävar hela tiden mot den där mittlinjen.😊

Därför var det så perfekt att hinna med både en powernap och ett Yin yoga-pass denna söndag för hela helgen, ja hela veckan om man ska vara petig, har varit superaktiv. Bara roliga grejer men är bägaren full så är den full även om det är guld i den. Bästa  Annelie tyckte precis samma.💕

Precis innan hade hon aktiverat sig med gräsklippning och jag med gym.


Och innan dess hade vi tillsammans aktiverat oss med ett hejdundrande härligt Swimrun-pass! ( + att jag cyklat 15-20 km bara för att komma dit och hem.) 

Vi testade en del nya vägar och fick till simsträckor på allt från 150 m till 1 km. Goa grejer det där och en obeskrivbar frihetskänsla! Totalharmoni!

Kram från Ingmarie