Mys-söndag

Tänk ändå så fantastisk kroppen är som kan repa sig från det mesta.

Att den från att varit näst intill obruklig p.g.a exempelvis nedkylning som i går när bl.a mina fingrar var absolut helt obrukbara (Ingemar fick pressa och trycka in fingrarna i paddlarnas öglor!?) så funkar de återigen finfint i dag.

Det enda som egentligen påminner om gårdagen är skorna som fortfarande är på tork och några ömma tår som troligtvis sitter lite mer på snedd än vanligt.

Och har man frusit och kämpat så där mycket under nästan en hel dag så ska man unna sig en extra hot och slö dagen-efter tycker jag.

Som t.ex. ett skönt Hot vinyasa flow-pass.

Och ruskigt mycket gott, svart, hett kaffe tillsammans med lillebror.

Följt av lunch hemma hos oss inkl. surftid och soffhäng under filt.

Ska det slöas så ska det minsann slöas ordentligt!


Riktigt 100% hot blev det dock inte. Bassängen drog och efter en dryg timmes vattenlöpning är jag ganska sval trots tempererat vatten.


Men det bra med Eriksdalsbadets utebassäng är (bl.a) att på kortare än 100 m. så är jag i den där goa bastun jag fantiserade så intensivt om i går!?


Hur vi människoknytt än roar oss, myser och slöar så tror jag bestämt att Elvira the cat ändå slår oss med hästlängder veckans alla dagar för hon kan verkligen det där till fullo!



Och det finns nog inte heller någon som kan se så totalt ointresserad och uttråkad ut heller…



Kram från Ingmarie.

May I present….

Det är inte bara bloggen som är rykande färsk.
Jag har även en sprillans ny hoj!
In i det sista hoppades jag att min gamla skrutt skulle dyka upp någonstans men det är bara att inse fakta. Den är borta…
Och jag mer eller mindre “måste” ha en hoj.
Visst, man kan kuta i princip överallt, men min kropp skulle ganska snart protestera hej vilt.
Det är hojen jag fraktar alla (tunga) grejer med, den jag tar mig fram med när jobb/träning ligger på ställen som SL glömt bort, det är den jag använder för att spara benen lite emellanåt och det är den jag dessutom sparar tid med för hur fort jag än kutar kan jag aldrig kuta lika fort som jag cyklar.

Den heter Merida, är röd och fin, superskön att cykla på och jag kan packa riktigt tungt på den. Dessutom kan jag ha den som en ren träningscykel både på cykelvägar och i skogen.
Men smakar det så kostar det. Nu är detta inte på långa vägar någon värstingcykel men i min värld blev den snordyr med allt extra lull-lull som (jag tyckte) behövdes.
Så ve den som snor den!!!!

IMG_3215cykel1IMG_3216cykel2

Jag hämtade den i dag efter coachning och egen träning, cyklade hem, packade om och sen vidare till Sicklasjön för träning med coachen och min andra (nya) swimrunpartner. Man måste ju liksom ha flera att slita på. 😉
IMG_3214owtraning
Om mindre än två veckor är det ju dax igen. Undra just om stackars Ingemar fattar vem han ska släpa på…
Både bokstavligen och bildligt talat för i dag har vi bl.a övat på att ha rep mellan oss.
Men helt ärligt tror jag vi kommer bli ett great team. Han drar mig och jag pushar. 😉

Kram från Ingmarie.