Gör jag det omöjliga?

Vet inte hur många gånger jag har hört kommentarer som att “man kan och ska inte springa efter man fyllt 40”, “det går inte att träna hårt när man blir äldre” eller “det går absolut inte att träna varje dag”.

Var de här människorna har fått de där påståendena från vet jag inte. Jag vet många som långt efter pensionen kör hårdare än de flesta 25-åringar och lika många som sprungit varje dag  i massor av år och gör fortfarande.

Jo förresten. En gång hörde jag att någons läkare sagt att det är farligt för kvinnor över 40 år att springa. Knäna “kunde gå sönder”. ? Var den läkaren fått det ifrån skulle jag bra gärna vilja veta för hittills finns det ingen varken forskning eller studie som visar något sådant vad jag vet. Tvärtom!

Det vi däremot vet är att sitta still är snudd på livsfarligt. Liksom röka, äta för mycket, äta näringsfattig mat, miljögifter, stressa och sova för lite. Och om påståendena ovan stämmer gör jag något man inte kan och ska mest varje dag. Undra vad kvinnorna som jag hörde säga att det inte är möjligt att träna varje dag, det var f-a-r-l-i-g-t och t-r-å-k-i-g-t, skulle säga om de hörde att jag tränar minst en gång om dagen i princip året runt och springer snudd på varje dag. Och har gjort i himla massa år nu. Utan ens en sekunds smärta i knäna. ( Peppar peppar…)

Jag säger inte att det är vanligt, eller ens “normalt”, men omöjligt eller farligt är det inte så länge man inte tokkör för ofta, är sjuk eller gör något som gör ont-ont.

Dessutom tycker jag faktiskt det är skoj nästan alltid!


Kram från Ingmarie.

Dagar man aldrig glömmer

I dag är en märklig dag. Jag både fasar den och hyllar den. För 25 år sedan tog ett ungt liv slut och mitt tog en tvär vändning. På ett vis känns det som flera evigheter sedan, som om det hände i ett annat liv, men på ett annat vis som om det var i går. Jag minns inte lukterna från havet, ljuden från helikoptern och båtarna eller människorna som var där. Men jag minns orden, smärtan och hur jag undrade hur i all sin dar jag skulle orka andas ens en minut till. Sorg gör vansinnigt ont och jag tror inte på det där att den går över eller att tiden läker alla sår. De ändrar bara form och man lär sig leva med dem. Smärtan och ärren. För att man måste.

Vem vet hur mitt liv, 25 år senare, skulle blivit utan den där dagen. Kanske likadant. Kanske helt annorlunda. Så funderar nog de flesta då och då. Jag väljer dock att tänka att livet vill mig väl. Jag har också insett att livet är för kort, oavsett, för att inte göra det jag innerst inne vill. Så samtidigt som jag fasar denna dag så hyllar jag den. Helt enkelt för att jag lever. Ju mer jag tänker på det ju mer fantastiskt tycker jag det är. Livet är skört som den tunnaste tråd och jag är oerhört tacksam att jag får vara mitt i det.?

För att hedra livet denna dag har jag hittat på skojiga saker. D.v.s ungefär som vanligt.?

En bunt 2-minutersintervaller kändes som en bra ide. Följt av oktobers första Sprada! Nu börjar det bli lite sport i det hela men ännu är vattentemperaturen tvåsiffrigt.

I eftermiddag blev det ett riktigt bra pass på gymet där jag snodde några övningar från Annas härliga Tabata-pass.



Vi har alla dagar som troligtvis aldrig kommer raderas ur minnet. Härliga och roliga såväl som sorgliga och hemska. Men de är en del av det som är livet och vi får liksom bara acceptera, gilla läget och njuta. Och även om vi inte kan påverka allt som sker kan vi välja hur vi tänker om det. Kanske inte direkt men absolut efter ett tag.

Så ta vara på livet och varje sekund som ges till dig. Gör det du vill och brinner för. Skit i Jante och våga det du kanske egentligen inte vågar men ändå så gärna vill.

Follow your heart. And take your brain with you.❤️


Kram från Ingmarie

Alltid lär man sig något

Lyssna på föreläsningar är i princip aldrig fel. Inte ens när det är dåligt faktiskt. Det är ju då man kan komma på hur man inte vill tänka/ vara och hur smart man själv är.?

I går kväll var jag dock på en hyfsat bra. Min favvobutik ordnade en helt gratis (bara det liksom) föreläsning med Fredrik Spring snabbare Zillen. Temat var “löpteknik” och även om mycket var gammal skåpmat så var det även en hel del aha-upplevelser. Kort sammanfattat så kan man väl säga att det finns inte ett svar eller en sanning utan “det beror på”. Som med det mesta i livet.?


Han är i alla fall rolig och lättsam att lyssna på och som xtra plus bjöd Trispot på supersmarriga drinkar, wraps och rabatter! Snacka om party en helt vanlig måndagskväll.(Och nej, jag shoppade inget. Ännu…?)

En annan som alltid, alltid, alltid (sa jag alltid?) är både intressant att lyssna på och som är superbäst är Guru-Danne. Varje gång jag är hos honom lär jag mig minst tre nya grejer om mig själv, om kroppar i största allmänhet och om livet. Alla borde verkligen ha en egen Guru-Danne. Både för förebygga, behålla och återbygga oavsett vad det gäller. Är säker på att det skulle göra att världen blev ännu lite bättre då. ❤️


Kram från Ingmarie.

Bassäng-häng

Vissa saker får man kämpa lite extra med för att klara av. I alla fall får jag det.

Som det här med att softa efter lopp. Jag sprang förvisso varken särskilt hårt eller fort i lördags men 3 mil Lidingölopp går ändå inte helt obemärkt förbi. I synnerhet om man inte är särskilt träningsförberedd på det. Så därför tänkte jag ta en vecka med lite lugnare träning och samtidigt passa på att göra lite såna där grejer som liksom inte riktigt hinns med annars. Typ rensa i röran… Och vara lite mer tids-flexibel och social.

För att hjälpa återhämtningen har jag kört, och kommer att köra, extra mycket yoga  i olika former. Fina grejer! Jag kan riktigt känna hur varenda liten cell gör små kullerbyttor  av glädje. Samma sak i  bassängen. Man kan köra precis hur lugnt och hur hårt som helst i vatten utan att slita hårt på kroppen. Nu är det ju dessutom så himla bra att en del av mina vänner tänker likadant och som vill göra det tillsammans med mig. ❤️  Jenny som jag inte träffat sen före sommaren, vilket känns som 18 evigheter sedan, har från att ha bara en pytteliten kula på magen fått en rejäl bulle. Så otroligt fin! Vilken grej det där är ! Nu dröjer det inte länge förrän vi får säga hej IRL till underverket. Men bullen är knepig att kuta på land med. Den väger ju liksom en del. ? Men i bassängen funkar det finfint! Den är verkligen ett perfekt träningsställe oavsett kulmage eller ej.


Samma bassäng är även bra att köra vattenlöpnings-intervaller i om man vill ha minsta chans att hänga på racergrabbarna Fredda och Roger. Vi kom på att vi nog inte kört så här tillsammans på över ett år! Förskräckligt! Och scary för hur snabbt går ett år egentligen? längesedan känns det ju liksom inte som. Men fr.o.m nu kommer det bli ändring på det. Nu ska det minsann köras poolrun så vågorna skvalpar!


Vi har ju förvisso träffats emellanåt men det fanns miljarder grejer vi inte hann  (läs orkade) prata om i bassängen så vi fortsatte med mat i munnen.? På det här stället vet man även att man garanterat får både god mat och blir proppmätt.


Jag tror faktiskt jag ska klara av några softdagar till.?

Kram från Ingmarie.

Två ggr/vecka är lagom

Och då menar jag inte träningstillfällen/vecka för där behövs det betydligt mer om man vill bibehålla en god fysik. Och ännu mer om man vill förbättras förstås. Det där är ingen rocket science precis och det finns massor av forskning och studier på hur viktigt det är att hålla igång. Ordentligt! Det här är en bra artikel t.ex som visar att det krävs väldigt mycket mer än vad de flesta tror.

Men nu kom jag visst bort från ämnet. Igen. Inte lätt att ha en spretig hjärnaktivitet.?

Nej det jag tycker är lagom två ggr/v. är att ta på “vanliga” civilkläder. Du vet. Typ jeans.


Och jobba med sånt som  inte har med träning att göra. I alla fall inte direkt. Indirekt har ju kost och näring extremt mycket med träning att göra. Kanske är det omöjligt för mig att bli helt “träningsfri”.?

Det är absolut inget fel på varken civilkläder eller osvettigt jobb men allra bäst trivs jag ändå som i morse när jag får springa (och svettas) i någon fin löparkjol.


Eller som i kväll när jag klev i ett par sköna tajts för ett långt härligt Yin yoga pass.


Ja så tycker jag. ? Vad tycker du är bästa kläderna?

Kram från Ingmarie.

Klenis goes mes

Dagens plan var att vara med på Sickla swimrunträningen. Jag hade trixat om i schemat så jag precis skulle hinna hem, svira om och tokcykla till verandan vid Hammarbybacken.

Men kanske det var det där “precis”. Eller tokcyklingen. Eller faktumet att det kändes oroväckande svalt i luften.Så där så jag frös bara av att cykla hem från tuben. Så hur kul den där tisdagsträningarna än är så bangade jag! Helt enkelt för att jag inte orkade frysa. Klent, I know, särskilt nu när jag har både värmetröjan och ny (tjockare) våtdräkt. Det är väl bara att konstatera. Det går utför med ungdomen.?

I stället begav jag mig hit.


Till mitt försvar får jag väl säga att det krävs en viss dos av både energi, tålamod, lugn och kraft när man ska samsas med tusen (nåja) andra om de få ynka banorna som är för allmänheten på kvällstid.

Men jag tänker att det där är nyttigt, lärorikt och karaktärsdanande. Plus att det gör att när jag är där på mer vettiga (dag)tider så kommer jag njuta ännu mer!

(Ps. Bilderna är inte från i dag utan från i söndags em då det var betydligt lugnare.)
Helt springfri var inte dagen heller för tidigt i morse blev det en tur. Med ännu ett par nya skor. Så bra att de nära på springer av sig själva.


Och  i skogen är det tack och lov både tyst och gott om plats.?

Kram från Ingmarie.

Hur man kan spendera pengar & tid en helt vanlig fredag

De flesta av oss jobbar troligtvis för att “göra rätt för oss”, för att tjäna pengar så vi kan betala våra räkningar och göra de aktiviteter vi vill på fritiden. Om man som jag dessutom älskar sina jobb (ja jag har flera) så är det ju win-win hela varvet.?

När “måste-räkningarna” är betalda, och arbetstimmarna gjorda, kan man ju välja precis hur man vill spendera det som ev. blir över i form av tid & pengar. En del lägger det på krogbesök, frisören och flådiga kläder. Andra på flashig bil, stor kåk och hypermodern heminredning. Jag väljer att lägga mina små slantar och ledig tid på det jag älskar allra mest att göra. Ja du vet ju. Träning.?

Eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli bättre på att simma så har jag ju sen i våras anlitat Coach Nicolas. Något som visat sig vara bland det bästa jag gjort! Nicolas är guld värd! Lugn, pedagogisk, kunnig och bara så bäst! 2016 är förvisso långt ifrån slut men nu är det fokus på (swimrun-)säsong 2017. En timme teknik kan låta som en baggis men jag lovar att de där övningarna är sjukt mycket svårare än vad de ser ut att vara. Men också sjukt roliga!

Om inget oförutsett händer kommer jag ganska snart få chansen att riktigt gotta mig i nya utmaningar, lärdomar och äventyr på detta camp med coachen. Typiskt bra sätt att spendera pengar och tid på.

Ett annat är att besöka denna shopen.


Aldrig hade jag väl kunnat tro att den skulle bli min absoluta favvobutik!  Men det var inte alls svårt. Finns allt en idrottare kan behöva, supertrevlig och proffsig personal och riktigt bra priser. Särskilt nu när det är superrea!



Hur det där gick är ju inte så svårt att gissa…?

Welcome to the family Zone 3 Evolution.

På tal om coachen så kommer vi snart även att ha ett riktigt skoj projekt tillsammans so stay tuned!

Kram från Ingmarie.

Easy to please

Säga vad man vill om mig men jag är banne mig inte svår att göra glad.?

Upp tidigt. Jobba, jobba, jobba med hyfsat flyt.Enda brejket på hela dagen var egentligen en kort paus i en solig park för att käka medhavd lunchlåda.

Men trots full dag har jag funnit tid till ett löppass, ett styrkepass och som denna torsdag ett ljuvligt Yin yoga pass med bästa Jenny. Och när jag äntligen skulle få åka hem igen kom jag  precis lagom till tuben!

Det är sånt här som gör mig (vardags)glad! ?

Vad har du för vardagshändelser som gör dig glad?

Kram från Ingmarie.

Hemmakväll

Mycket pallar jag men när jag sovit dåligt av en eller annan anledning blir det både tvärslut och kortslut i maskineriet. Som om jag är bakis, jetlegad och har blivit stungen av en svärm tsetseflugor. Ja du fattar. Inte ens Pressbyråns största kaffe hjälper och då är det illa.

Varför jag sov dåligt i natt vet jag inte men för att göra det enkelt för mig skyller jag på månen som bara blir rundare och rundare där uppe i universum just nu. Jag har märkt att där är ett visst samband nämligen. Antingen sover jag som om jag vore medvetslös och inte ens en om man smällde ihop två grytlock vid örat skulle jag vakna.  Eller så sover jag inte alls. I alla fall inte före kl. 04 men när klockan ringer sover jag förstås som allra bäst. Hur tänker kroppen där liksom?

Såna här dagar är det bara att gilla läget och tagga ner. Lugn löprunda i skogen med skön avslutningsstretch fick räcka. Och tappert kämpande av att orka med både SL och att hålla ögonen öppna under pliktens timmar.

Sen fick jag helt enkelt tänka och prioritera om. Så helt oplanerat, och ffa extremt ovanligt, hade jag kommit i pyjamasen och ätit kvällsmat innan barnprogrammen ens hunnit börja.


Och helt ärligt känns det både ruskigt skönt och nästan snuskigt lyxigt. ? Kommer troligtvis hinna somna innan mångubben vaknat och börjat störa mig.

Kram från Ingmarie.

Sunkmåndag

Alla dagar flyter minsann inte framåt eller är ens det minsta lattjolajbans. En del dagar är helt enkelt mest bara sunk och skittråkiga.

Jobba inne när det är typ sommar ute känns ju lagom skoj. Eller att det ännu en gång har varit inbrott i cykelförrådet. Inte heller att smälla i benet i ett av gymmets vassaste kanter så det blir en allmän sörja av blod och hudslamsor. Och när headsetet på min Indoor Running klass vägrade både funka och sitta på plats, utan for runt precis hur som helst på min skalle, hade jag väldigt lätt för att hålla mig för skratt. Prova kuta i fullt ös på ett löpband med en hand vid örat för att hålla eländet på plats så förstår du. Och samtidigt prata, hålla koll på tiden och skapa kontakt med deltagarna. Min simultanförmåga klarar allt utom just det där att hålla headsetet på plats.

Men men. Det är såna här dagar jag får jobba extra med att leva som jag lär. D.v.s se ljusglimtarna Ingmarie och sluta gnäll. För såklart har det funnits bra grejer också och nu när jag fått gnälla av mig så känns det genast betydligt bättre. ?

Vattenlöpningsintervallerna gick som tjohejsan även om även de var inomhus. Där är dock gigantiska fönster så mellan varven sprang jag i solen. Benen är pigga och jag röjde runt på gymet som om det inte fanns någon morgondag. Såret på benet var egentligen bara en skråma när jag väl fick torkat rent och hojen stod kvar trots inbrottet! Ja du hör ju! Mer + än -!?

Och när jag väl varit ute har jag verkligen njutit extra mycket av solens strålar.


I morgon är en ny dag och jag ska satsa järnet på att göra den roligare än i dag. Borde inte vara så svårt.?

Kram från Ingmarie.