En helg-helg

En helg kan gå så fort så fort så fort att man nästan inte hinner säga ordet (helg) innan den är över.
Men fastän den gått rasande fort, och fastän jag hunnit med en massa inklusive powernaps, fika med kompisar och lite jobb, så har den inte känts varken stressig eller energidödande. Visst är det märkligt? För ibland kan det ju vara helger när man inte får något vettigt gjort ö.h.t och ändå är helt energislut på söndagskvällen.
Det är mycket jag inte begriper här i livet och just det här är en av de sakerna…

I går hade coachen (d.v.s jag) fått för sig att det skulle köras långa intervaller. Innan lät det som en bra idé men precis före jag skulle sätta igång så undrade jag allt lite hur coachen/jag tänkt…
12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. med 2-1 min vila.
Men det var bara att köra och göra mitt bästa.

IMG_5151interv1
Farten skulle bli högre och högre ju kortare intervallen blev och om TomTom-klockan inte helt sov så skilde det ca. 40 sek./km på första och sista intervallen. Ganska bra fördelat om jag får säga det själv.
På nedjoggen la jag till ett gäng med hopp&skutt-övningar för att vara säker på att benen skulle bli trötta. 🙂 Ska det vara hårt så ska det ju vara hårt.

IMG_5143interv3
IMG_5147interv2
Simträningen blev på Brottet igen. Även om det är några kilometer dit så är det värt cykelturen för hur det än är så blir just teknikträning bättre i en stilla (saltvattens)bassäng kontra OW. Att det dessutom är helt gratis (!) gör ju inte det hela sämre. Så bra är det här nämligen.

IMG_5157brottet
Teknikträning är skoj men man (läs jag) gör ju det helt ärligt mest bara för att klara av “the real thing” så bra som möjligt.
Och även om Bästkustvädret just nu är det sämsta tänkbara för en sol- och värmeälskare som mig så är (nästan) allt förlåtet när man har en sån här swimrunsjö.

IMG_5178torvsjon
Och inte bara det! Min klubb-kompis (och storsimmare) Micke hakade på och jösses vilket pass vi fick. Magi på högsta nivå!

IMG_5174on1
IMG_5177on2
IMG_5173iom
IMG_5176onsista
Extra roligt var det att Micke tyckte jag simmade fint och väldigt mycket bättre än förra sommaren. Flit lönar sig tydligen. 🙂
För så är det. Man får hålla i och hålla ut och kämpa på. “Use it or lose it”. Det gäller det mesta här i livet. Yoga och meditation med. Man blir liksom aldrig “klar”. I ärlighetens namn gör det mig ingenting alls eftersom jag älskar det jag gör. En del ser tydligen träning (och yoga) som ett straff men för mig är det belöning rakt igenom.
Att få yoga här är banne mig ett av de största privilegiumen man kan ha här i livet! Mitt klippkort försvinner i en rasande fart men vad gör väl det? Det går ju alltid att köpa ett nytt. 🙂

Ett ännu större privilegium är att ha vänner och en härlig familj. Vår har precis fått en ny liten medlem och är så söt så man dör sötdöden direkt.
Och ännu en gång blev jag så där go, glad och mätt i magen. Lyllos mig!

IMG_5166juno

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. :-)

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. 🙂


Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Ulf, Iris och jag. :-) På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. :-)

Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Markus, Iris och jag. 🙂 På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. 🙂


Hoppas du också haft en härlig helg och ser fram emot nästa vecka för det gör jag!

Kram från Ingmarie.

Hur man bäst umgås en hel dag

Det finns bra dagar, jättebra dagar och helt fantastiska dagar. Sen finns det de här unika megaunderbarasuperduperkanonmagiska dagarna upphöjt till 15 miljarder som händer då och då. De där som man vet att man aldrig kommer glömma oavsett hur senil man blir. Jag har haft turen att få uppleva en del sådana och torsdagen den 7:e juli 2016 kommer definitivt att vara en av dem.

Om jag fick bestämma skulle jag hänga med världens bästa Anna helst varje dag men eftersom vi bor många mil från varandra så får man passa på att utnyttja de gånger avståndet mellan oss krympt till mycket mindre än hälften.
Vi kommer aldrig få problem med att roa oss tillsammans eller få brist på samtalsämnen. Det enda som nog skiljer oss åt, förutom utseendet, är att jag gillar att simma (vilket Anna inte gör) och hon gillar att cykla långt (vilket jag inte gör). Just nu i alla fall. Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig…

Så hur har vi nu roat oss?

Well, håll i hatten och häng med.

Anna hann inte mer än ställa in väskan i hallen innan vi gav oss iväg. Min härliga klubbis Salli hängde på en bit och hade det inte varit för att hon ska köra det där supertuffa Engadin swimrun på söndag så hade hon garanterat hängt med på hela vår runda.

IMG_5103torsd1
IMG_5104torsd2
Vi började med att avverka hela Prins Bertil leden. Fortsatte förbi Möllegården (utan att ens köpa en kaffe), hela vägen tillbaks in till stan, upp på Galgberget där vi cirkulerade runt på slingorna och sen tillbaks till startpunkten

IMG_5110torsd3

På bästkusten behöver man ingen hårfön. det sköter naturvinden så fint ändå. :-)

På bästkusten behöver man ingen hårfön. Det sköter naturvinden så fint ändå. 🙂


IMG_5111torsd7
IMG_5116torsd4
IMG_5115torsd9
Jag tror aldrig tre timmar har “försvunnit” så fort! Plötsligt var vi liksom bara klara. Supernöjda och superhungriga.
Det väldigt braiga är att nu för tiden finns det i alla fall några vegohak att välja på i denna staden.

Glada Grisen har inte funnits så jättelänge men är redan superpoppis och vi förstår definitivt varför. Hur mysigt som helst, trevlig och serviceminded personal, fullständiga rättigheter för den som önskar sånt, billigt och extremt god mat. Dessutom fick man mycket!

IMG_5124gg1
IMG_5123gg2
IMG_5119matvi
IMG_5120
IMG_5121mat

Inte mycket kvar där...

Inte mycket kvar där…


Att umgås med Anna en hel dag utan att dricka (minst) en cappuccino finns inte. Och jag är inte så svårövertalad att sällskapa på sånt.
Café Frei´s cappuccino var helt ok men Anna som är expert på det där tyckte den kunde varit lite krämigare och jag tyckte de misslyckades en smula med ena (havremjölks)bladet. 6-7 av 10 poäng blev det från panelen. Ett extra plus blev det ändå tack vare solen. 🙂

IMG_5127capp2
IMG_5126capp
Någonstans här började det bli sen eftermiddag utan att vi fattade riktigt hur.
Avrundningen blev ett 90 minuters härligt hot yoga-pass på Yogainstitutet. Det där är verkligen ett av jordens bästa yogahak och jag blir liksom aldrig besviken. Tror inte Anna var det heller. 🙂

Mig och Anna känner du nog igen vid det här laget och lägst till höger är det Mikael som höll i passet denna kväll.

Mig och Anna känner du nog igen vid det här laget och längst till höger är det Mikael som höll i passet denna kväll.


Det här är vad jag kallar ett perfekt sätt att umgås en hel dag på och jag kommer att somna som en ännu lyckligare, gladare och tacksammare människa i kväll.
Tack!

Kram från Ingmarie.

Elakingen goes Sommarcup

Som tack för att jag får låna min (klubb)kompis Marias mysiga lya så dror jag med henne på alla möjliga och omöjliga träningspass. I dag fick hon t.ex. ett 90-minuters löp/back/teknik-pass.
Före frukost.
Det var väl snällt? 🙂

Men jag är faktiskt inte genomelak så jag drog även med henne till Spis & deli där vi glufsade i oss en gigantisk frukost. Jag valde bl.a en smoothie med det passande namnet “Grön styrka”. Äpple, spenat, ingefära och avokado.
S-å-g-o-d-a-t-t-j-a-g-n-ä-s-t-a-n-d-o-g.

IMG_5076
IMG_5077
Om det var den där drinken, de tre kopparna kaffe eller att jag jobbade som en gnu hela eftermiddagen som gjorde att jag blev attans pigg på kvällen låter jag vara osagt, men när vi drog igång sommarens första Sommarcup kunde jag omöjligtvis ta det så lugnt som jag tänkt från början.
“Sommarcupen” innebär att man kan testa ett fullt triathlon, duathlon, swimrun, bara simma/springa/cykla eller hur man nu vill kombinera ihop det hela. För den som vill finns tidtagning och vem som helst får vara med.

IMG_5088cup6
IMG_5087cup5
IMG_5086cup4
IMG_5078cup1

Instruktioner är superviktigt oavsett var man simmar men särskilt i vatten som är strömt och där det rör sig både kanotister och båtar.

Instruktioner är superviktigt oavsett var man simmar men särskilt i vatten som är strömt och där det rör sig både kanotister och båtar.

Olika huvudvarianter på Maria, Therese och mig. :-)

Olika huvudvarianter på Maria, Therese och mig. 🙂

IMG_5079cup2

När så här många glada, pigga och förväntansfulla atleter samlas så dras jag med direkt. Energi ger energi och trots att jag var den enda som körde swimrun så hade jag hur skoj som helst. En del fortsatte att simma, en del cyklade iväg, en del sprang direkt efter simningen och en del hejade. Solig kväll = mycket folk ute och jag kan nog sätta min ena lilltå på att ingen missade mig när jag sprang runt och i Nissan i en absolut ologisk ordning.
Men jag tänker som så att det är lika bra att Halmstadborna vänjer sig så jag hade på mig hela munderingen redan när jag gick ut från lyan och ställde mig i hissen.

IMG_5080
Min plan var att jogga dit 5-10 min. och sen simma ca. 20-30 min. i Nissan.
Den där ån är lurig som fasiken för den är inte bara kolsvart, den är även vansinnigt ström och passar man sig inte är man snart någon helt annanstans än dit man tänkt sig. Motströms är det dessutom skitjobbigt (förstås) men medströms känner t.o.m jag mig snabb!

IMG_5094cup7
IMG_5098cup8
IMG_5099cup9
IMG_5091cupsista1
IMG_5092cupsista2

Jag kände mig riktigt stark och simningen funkade bättre än väntat. Nu hoppas jag bara att jag inte bränt för mycket krut för i morgon kommer världens bästa Anna hit och hon lär inte nöja sig med att hänga i soffan. Inte jag heller när jag tänker efter. 😉

Kram från Ingmarie.

P.s. Extra tack till xtrabrorsan Henrik som fotade! D.s.

Glad midsommar!

Under åren jag levt har jag firat midsommar med allt från fester ute i de djupa skogarna med mygg och hembränt (!) till dragspelstjo, knätofsar och majstångsresning i Dalarna. Många gånger har jag även jobbat och några gånger har jag t o m firat utomlands. Med andra ord är jag absolut traditionsfri.
Midsommar kan man verkligen fira precis hur som helst så länge man bara har roligt tänker jag. Det är väl liksom därför man säger och önskar “glad midsommar”?

Så här har jag roat mig: (Städningen är ej inkluderad av naturliga skäl.?)

Skön halvlång löptur med bästa Sophie.

Passade på att inviga ett par av alla de nya Newtonskorna.❤️

Grymt bra och kul gympass på favvocentret SoFo. Och nej, jag var inte ensam där!

Vattenlöpning och simning på Eriksdalsbadet. Det faktum att de ens hade öppet är en fest i sig och något som ska gynnas tycker jag. Och det var fler med samma tanke för jag var absolut inte solo i vattnet.

Soffslapp med sötaste Elvira. ?

Och såklart massor med god (vego)mat med bästa sambon!?


Så berätta, hur har du haft en glad midsommar?
Kram från Ingmarie.


50-turad och poddad

Swimrun är väl egentligen inte så “enkelt”, särskilt inte för någon som inte haft simning som en del av livet mer än en fnjuttbit av sin tid på jorden, men det är skitskoj och plötsligt så händer det!
Att allt klaffar och man liksom bara hänger med utan att man (nästan) ens behöver anstränga sig.

Just så där har jag haft det i dag på 50-turen. 23 km (cirka) ren och skär lycka och glädje på en fantastisk bana med start och mål vid mysiga Brotorpsstugan.
Det här är inget stort lopp, runt 60 startande, men superfint arrangerat av Skogsluffarnas OK.. I stället för att tävla i par så körde man här solo och man kunde välja mellan ett och två varv och med eller utan hjälpmedel. Jag körde två varv “med” för jag gillar min dolme och tycker jag simmar bättre med den helt enkelt.

IMG_4493
Både löpningen och simningen kändes lätt, vattnet och luften var perfekt tempererat, banan gudavacker, sträckorna exakt “lagom” långa, energin höll sig jämn och stabil hela tiden och absolut inget frysande. I dag tog jag nämligen på min extratröja trots att många sa det skulle bli för varmt. De vet ju inte att i min värld ska det väldans mycket till för att det ska bli för varmt. Men jag har börjat lära mig hur min kropp funkar och vad den pallar när den ska upp och ner i kylande vatten. Jag skippade dock dubbla badmössor och vantar.:-)

IMG_4497
I stället för nummerlapp så hade man en “orienteringsstämpel” som alla fick “blippa” vid varje nedgång i och uppgång ur vattnet. En vattentät karta fick man med men banan var supervälmarkerad så tack och lov behövde jag inte använda den. Orientering är verkligen inte min starkaste gren. Särskilt inte om jag blir trött. Det bra med detta var också att efteråt fick man direkt utskrivet alla sträcktiderna. D.v.s svart på vitt var jag såsat. Eller, som jag väljer att tänka, svart på vitt var jag har min utvecklingspotential.

IMG_4496
IMG_4517
Tänk så totalt olikt detta var mot förra helgen, som förvisso var superskoj men då jag frös som en tok mest hela tiden och undrade hur i all sin dar jag skulle överleva. I dag var jag så otroligt tacksam över att jag inte valt att köra “bara” ett varv och jag hade lätt kunnat köra ett tredje om det funnits tid.

Foto: Annelie Ståhl.

Foto: Annelie Ståhl.

IMG_4499IMG_4501

Enda lilla incidenten, förutom att jag halkade runt som en upphettad smörklick på de mossbeklädda, våta snorhala stenarna emellanåt, var väl egentligen att jag var tvungen att stanna och tömma ena skon på en bunt bark. Och att “efterfesten”, med massor av härliga människor att tjabba med och go mat att käka, tog slut.

Jonas som bl.a är ena delen av "Swimrunpodden" var bara en liten bit före mig. Men nästa år...

Jonas som bl.a är ena delen av “Swimrunpodden” var bara en liten bit före mig. Men nästa år…

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

IMG_4508

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Jag hade dock en annan “fest” att åka till.
För ett tag sedan blev jag tillfrågad av Annelie om jag ville vara med på Swimrunpodden som hon och ovan nämnda Jonas driver. Först trodde jag faktiskt att hon skojade. Hittills har det nämligen bara varit med en massa snabba proffs som verkar vara födda till swimrunners. Du vet ungefär så där som att: “jag sprang och simmade lite, ställde upp i en swimruntävling och vann. Sen fortsatte jag och vann ännu fler race.”
Typ så i alla fall. Hur som helst så långt ifrån “min” värld som det nära på bara går. Den där jag sliter som en galning med simningen och verkligen inte begriper hur något som ser så vansinnigt enkelt ut kan vara så förbenat svårt.
Men Annelie skojade alltså inte.
Snacka om att känna sig som en Ardenner bland alla fullblodshästar. Men kul var det och kanske jag kan inspirera på mitt lilla vis? Allt handlar ju trots allt inte om att prestera, vara bäst eller ens särskilt bra på något här i livet. Man kan ju göra saker bara för att det är så jäkla kul också!
Du får väl lyssna och se vad du tycker när den släpps på tisdag. 🙂

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Kram från Ingmarie.

Mys-söndag

Tänk ändå så fantastisk kroppen är som kan repa sig från det mesta.

Att den från att varit näst intill obruklig p.g.a exempelvis nedkylning som i går när bl.a mina fingrar var absolut helt obrukbara (Ingemar fick pressa och trycka in fingrarna i paddlarnas öglor!?) så funkar de återigen finfint i dag.

Det enda som egentligen påminner om gårdagen är skorna som fortfarande är på tork och några ömma tår som troligtvis sitter lite mer på snedd än vanligt.

Och har man frusit och kämpat så där mycket under nästan en hel dag så ska man unna sig en extra hot och slö dagen-efter tycker jag.

Som t.ex. ett skönt Hot vinyasa flow-pass.

Och ruskigt mycket gott, svart, hett kaffe tillsammans med lillebror.

Följt av lunch hemma hos oss inkl. surftid och soffhäng under filt.

Ska det slöas så ska det minsann slöas ordentligt!


Riktigt 100% hot blev det dock inte. Bassängen drog och efter en dryg timmes vattenlöpning är jag ganska sval trots tempererat vatten.


Men det bra med Eriksdalsbadets utebassäng är (bl.a) att på kortare än 100 m. så är jag i den där goa bastun jag fantiserade så intensivt om i går!?


Hur vi människoknytt än roar oss, myser och slöar så tror jag bestämt att Elvira the cat ändå slår oss med hästlängder veckans alla dagar för hon kan verkligen det där till fullo!



Och det finns nog inte heller någon som kan se så totalt ointresserad och uttråkad ut heller…



Kram från Ingmarie.

Status inför lördagsäventyret

Det är inte helt enkelt att ladda inför lopp när man jobbar som löpcoach och ränner runt än här och än där som en liten rumpnisse. Men jag har kämpat tappert och “fuskat” så mycket jag kunnat. 🙂
Två löppass i går och sen studentfirande hemma hos bästa Karin & Co. där det (bl.a) bjöds på veganpaj som var så god att jag nästan föråt mig.

IMG_3502

Karin, studenten Adam, Fredrik och Erik.



I dag blev ett litet (coach)löppass, ganska mycket yoga och massor av mer übergod (vego)mat på Sally Voltaire & systrar.
Lillebror Daniel är i stan och världens bästa sambo behövde ju också krubb så då får man (läs jag) såklart passa på att lyxa till det!.

Jag och lillebror om nu någon inte ser det. 🙂

Världens bästa sambo!

Så om det går åt fanders i morgon så är det i alla fall inte för att jag käkat för lite.
Faktum är att jag känner mig så redo jag kan göra, och f.f.a ser jag verkligen fram emot det. Men om jag nu ska oroa mig för något, förutom det faktum att jag ska simma över 4000 m. utan att drunkna/frysa ihjäl och kuta ca. 23 km. utan att stupa,, så är det min benstatus.
(Och här varnas ev. känsliga läsare!)

“Tack vare” en cykelvurpa och en tuff swimrunuppgång, så har jag två sår på båda underbenen och två feta lårkakor på överbenen.



Om man ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det att det åtminstone är väldigt jämnt fördelat…

Kram från Ingmarie

Från simning till The Plant

Lika uselt som det gick i går med simningen, lika bra gick det i dag.

Visst, det är en smula enklare i bassängen för där har man ju liksom grejerna på plats hela tiden och man behöver bara koncentrera sig på en ynka grej. Eller snarare två. Hålla sig flytande och ta sig fram så smidigt som möjligt. Låter plättlätt men i praktiken är det där ibland ofattbart svårt.

Men inte i dag!
Körde teknik så som bästa coachen drillat mig med och rackarns vad det flöt på bra!

Plötsligt händer det som den där reklamen säger och som jag ständigt går på.

IMG_3466sim2

Swimrunpoddmössan. Fin! 🙂

 

Så till något mer viktigt:
Väldigt nära utebassängen ligger köpcentret Ringen med sitt matcenter Teatern. Ett av haken där är The Plant – Food that works.

Maximillian Lundin som grundat stället är en stor profil inom kock- och matvärlden, han är bl.a kock i SVT:s “Go´kväll” och har även nyss kommit ut med boken Miljödieten.  Max, som han oftast kallas, var tills för bara några år sedan en stor köttälskare. Sen såg han filmen Forks over knives och bestämde sig för att testa vara vegan i fyra veckor. Som blev ett år. Som blev hela tiden. Vill du läsa mer om denne, för mig, stora inspirationskällan kan du kolla t.ex här.

Jag försöker undvika att pracka på folk mina (kost)åsikter men jag önskar verkligen fler kunde tänka till när det gäller maten. Inte bara för hälsans och djurens skull utan även för vår Moder jords skull. Köttproduktionen är vår enskilt största miljöförstörare, det vet vi numera, och görs inget kommer jorden snart gå under. Isarna smälter, jordar utarmas, regnskogarna skövlas, ozonlagret tunnas ut, gifter sprids, antibiotikaresistensen ökar, folk svälter, djur lider och allt detta hänger till stor del samman med allt det köttindustrin innebär. Se gärna t.ex. filmen om du inte tror mig. Den är inte “hemsk” på så vis att det visas bilder på lidande djur men den visar bl.a hur kosten påverkar vår hälsa och miljö.

Det är ohållbart med denna groteska köttindustri och det är vi människor som väljer hur vi vill det ska bli i framtiden. Och kanske det är det som är “problemet”.  Att vi som enskilda individer måste ta eget ansvar och att vi måste välja och stå för våra val. Det är ju mycket enklare att skylla på alla andra/allt annat…

Men alla kan göra något och man får helt enkelt börja med sig själv. Man måste inte äta kött och mjölkprodukter varje dag. Man måste aldrig faktiskt.  Det går alldeles utmärkt att leva vegoliv! För mig är det ofattbart hur man kan tycka vegomat är “krångligt”, att man skulle få näringsbrist (!!!)  eller hur man kan inbilla sig att det är “bra” kött när man köper billigt inplastat alt. från någon snabbmatkedja.

Och helt ärligt kan jag inte förstå hur man kan tycka att man “belönar” sig eller “unnar” sig något när man ger sig själv och sina barn mat från ex. McD. För mig är det både självtaskigt och barntaskigt. För att inte tala om djur- och miljötaskigt.

08a land må ha sina brister men när det gäller vegohak är det en oas! Jag har besökt The Plant flera gånger nu och aldrig blivit besviken. I dag hade jag dessutom grymt fint sällskap av min Falu- och träningskompis Erik (köttätare) som vid första tuggan av veganburgaren utbrast: Åh vad gott!

Är ganska säker på att han kommer gå dit igen. 🙂

IMG_3469burger IMG_3471ioe

Kram från Ingmarie

 

Genrepsfiasko

Måtte klyschan att genrepet ska vara kasst stämma för annars kommer jag och min co-partner Ingemar få det kämpigt på lördag. Särskilt Ingemar om jag inte skärper till mig.

Benen var tunga och hjärnan slö. Jag trasslade in mig i repet, satte paddlarna fel, glömde föra dolmen rätt och fick vatten innanför mina goggels. Jäkligt svårt att se då…

Men jag märkte ialla fall när vi var på fel kurs i vattnet och jag sprang inte fel. Vilket hade varit en sensation i sig för nu har jag sprungit det där varvet så många gånger att jag kan göra det i sömnen. Dessutom är det en idiotsäker runda där man har, och ser, vattnet på samma sida hela tiden.

Men ett träningspass är ett träningspass och det ger alltid minst en ny erfarenhet att sätta in på övningsbanken.


Och bullarna som bjöds på efteråt gjorde inte ont någonstans.


Poolrunpasset tidigare var helt fippelfritt trots trängsel så jag väljer att tänka att det är precis som det ska.

Kram från Ingmarie