Mumsmums

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

Skåneleden Sölvesborg-Östafors

Det blidde tyvärr inget  Stävie Trail av flera olika anledningar så jag får helt enkelt hoppas det är andra förutsättningar nästa år.

I stället blev det ett annat äventyr. Jag har sen vi flyttat hit velat springa Skåneleden nummer 1 och nummer 2. De börjar i Sölvesborg och slutar i Östafors. Totalt ca 30 km. Men det blev inte alls så fast det visste jag ju inte när jag startade.

Lederna räknas som medel-svåra och har många rejäla backar. Den första biten går bara uppåt så inte ens den kalla vinden kunde göra mig kall. Man passerar sen Ryssbergsstugan  (150 m ö h) och jag får lov att erkänna att det såg härligt ut där några satt i lä vid väggen och solade.

Dessa lederna är några av de första som gjordes. Hösten 1978 var den första klar. Skyltarna är något annorlunda och det tog ett tag innan jag fattade att pilarna under även tillhörde just Skåneleden. (På de nya sitter pilarna på själva skylten).

“På skogsvägar och steniga stigar går du vidare genom lövskog, förbi utsikt över Listerlandet, och mot Ryssbergsstugan som ligger på en horst som höjer sig 150 meter över havet.

På åsen möts Skåne och Blekinge län och här finns också Blekinges största bokskog. På skogsvägar genom granplanteringar fortsätter vandringen uppåt, när du närmar dig Grundsjön ändrar naturen karaktär och backar med artrik bokskog kantar leden.”

Efter Grundsjön börjar tvåan. Mest är det skogsvägar men även på stigar över Ryssberget, genom kuperad skog och några steniga hagar. Skåne är inte platt!

Några kilometer innan Näsum mötte Anders mig och vi har följe en bit. Supernajs! Han är en jättebra traillöpare och den dag han är lite mer uthållig kommer han lätt springa med mig på långturer som denna. Just runt Näsum finns ett fint naturreservat med massor av bokskog. Det kommer bli magiskt till våren och sommaren!

En ovanlig syn så den var ju såklart tvungen att förevigas!

Redan här fattade jag att jag inte skulle få ihop några 30 kilometer men ca 25 i alla fall. Sista 6-7 kilometrarna började åtminstone väldigt fint.

Sen började röran med gyttja, en miljard pinnar och annat bröte, djupa traktorspår med is och vatten, hala stenar och när det vara någon kilometer kvar försvann dessutom markeringarna helt. Jag kollade och gick runt åt alla håll men de fanns verkligen inte. Däremot fanns det gott om ännu mer bröte. Ungefär där tröt mitt tålamod. Gå i snigelfart och ändå riskera att bli spetsad/vurpa är inte min grej. Tack och lov har jag en bra kart-app så jag tog mig på något vis ner och ut på vägen så Anders kunde hämta upp mig.

Tre timmar effektiv tid, skitig, uppskrapad och faktiskt lite sur för nu kan jag ju egentligen inte säga att jag sprungit båda sträckorna även om det var väldigt nära.

Sen kom nästa dilemma. Var skulle vi fika någonstans? Vid vägkanten kändes ju inte så lockande och jag ville ju dessutom bada. Trots att jag frös! Ja sånt är det där badviruset. Bryr sig inte ett dugg om de yttre förhållandena.

Vid Ivösjön finns ett riktigt fint badställe med picknick-bord. Bada funkade men picknicken fick bli i bilen för ute hade maten blåst bort inom 3 sekunder. Plus att mina fingrar antagligen hade förfrusit och trillat av…

Någon söndags-simträning blev det inte heller. Jag kan ju inte begära att Anders ska behöva vänta på mig hur mycket som helst. Att han pallar med mig visar bara vilken fantastisk man han är! (Simträningen är i Kristianstad och vi hade inte hunnit hem före.)

Nu är vi hemma, varma, torra och mätta. Igen. Det blir extra njutbart efter ett sånt här äventyr!

Kram från Ingmarie

A till B med extra allt

I måndags testade jag ju Skåneleden nästan hela vägen till Gropahålet men fick vända eftersom jag behövde ta mig hem igen. I dag hade jag lyxen att kunna springa one-way för Anders kunde möta upp mig i Friseboda.

Vädret var lika fint som i måndags förutom lite mer vind. Jag sprang genom stan via fina Äspet innan jag hoppade på Skåneleden.

Helgeån genom Åhus

Denna sträckan klassas som enkel men jag tror inte den som bestämt det har sprungit alla kilometrarna i sanden. Den suger! Men det gör inget för dels tänker jag att det är bra träning och dels är det så vackert att man liksom glömmer bort hur tungt det faktiskt är.

Stränderna är som tagna ur en resebroschyr och stigarna är varje (trail)löpares dröm!

Husen man springer förbi är ofattbara och jag har fantasi-köpt minst 23 stycken bara i dag.

Precis när man börjar känna att benen inte orkar med mer sand så svänger leden av in i skogen och man får springa stig igen ända till bron över Gropahålet.

Vid Nyehusen tar leden slut och man får hitta egna vägar fram till Friseboda. Det finns massor av stigar att välja mellan och så länge man bara har koll på vad havet är kan man i princip inte springa fel. Har man pigga ben väljer man sandstigar. Om inte kan man välja skogen. Hur bra som helst!

I Friseboda väntade Anders (han hade orienterat lite) men innan picknicken fanns bara en sak i mitt huvud trots att jag egentligen var både hungrig och sjukt kaffesugen. Men havet alltså! Hur skulle jag kunna motstå det?

Finns det förresten något härligare och godare än just kaffe och lite goda (vego)mackor efter träning och bad? Finare än så här blir det nästan inte!

Men dagen var inte slut där. Efter handling och förberedelser för middag och matlådor var det dax för söndagssimmet med klubben. Håkan bjöd på ett ruskigt roligt pass och Anders visade ännu en gång att han är en stjärna i bassängen! jag har försökt lära mig voltvända i typ hundra år. Han klarar det direkt. Fort simmar han också!
Helt klart är han en simmare. Han har bara inte fattat det ännu.

Helgen blev som sagt var inte som planerad men den blev väldigt bra ändå!

Kram från Ingmarie

Gottebitarna

Nackdelen med att inte vara här så länge är att jag vill ju liksom hinna med allt. En omöjlighet även om jag hade skippat att sova.
Men om jag får säga det själv så har jag verkligen lyckats plocka ut de finaste chokladbitarna denna dag.
Så här:

Jag började med att springa i solen. Både i stan och på Djurgården. Oväntat pigga ben men det var då det. Efter resten av dagen så kommer de nog ganska säkert inte vara det i morgon. Men det står jag så gärna ut med!

Snabbdusch och ombyte och sen tuben till Bergshamra för att träffa Inger och hennes goa 4-benta vänner. Vi gick en härlig (och kall) runda vid Brunnsviken innan lite fika i deras nya fina WW-lokal. Ett under att jag inte köpte något för den är proppfull av roliga sport-leksaker!

Egentligen berodde det nog mest på ont om tid att jag inte handlade för jag hade ju den där röntgentiden av käken jag behövde passa. Det tog max 3 minuter så jag hoppas det blir bra. Lite långt att åka för så kort grej menar jag.

Den största lekstugan, och det ställe jag längtat till allra allra mest, var dock mitt älskade SoFo-gym. Jag vet att det säkerligen låter helknasigt men jag började nästa lipa av lycka när jag kom dit. Som jag saknat det! Miljön, ljuden, människorna, lukterna. För att verkligen njuta var jag där i flera timmar. Gymade först själv och fick sen sällskap av bästa Kajsa både på ett HIIT Run&Box-pass och ännu lite mer styrka. (Det var här benen blev mosade som du kanske förstår…)

Så galet kul alltihop. Var tydligen så ivrig att jag fick lite blodvite. Men nu är det jämt för jag fick ett liknande på andra benet under lördagens äventyr….

Dagen avslutades på allra bästa sätt tillsammans med Kari på Chouchou. Om du inte varit där någon gång så ska du absolut ta dig dit! Lika galet gott som förra gången!!

Tror bestämt jag kommer somna ovaggad om en stund…

Kram från Ingmarie

Löpningens Dag 2023

Jag har nog aldrig velat så långt och nära inpå ett lopp som i dag. (Anders har sympatiskt nog velat lika mycket. haha!) Hela veckan har jag velat. När jag vaknade i morse velade jag. När vi åkte dit velade jag och när vi var där velade jag nog allra mest för även om jag fattat att det skulle vara kuperat och utmanande med gegga så hade jag inte räknat med att det skulle vara is. Du vet blankis. Så där glashal så när det går uppför/nerför måste man hålla sig i något för att inte kana iväg. Wintercross run går på Swampabanan som är en känd motocross bana där det går både SM och VM. Dvs det är ingen enkel bana ens om man har hjul att ta sig fram med!

Gyttja kan jag hantera hyfsat. Det är halt men gör åtminstone inte ont när man vurpar. Branta backar är inte några problem men is är en mardröm. Jag var sekunder från att inte ens starta för jag var helt ärligt rädd. I min skalle blir det ju liksom inte bara en liten vurpa. Nej den skenar iväg och jag bryter både rygg, armar och spräcker skallen så det blir tut-tut bilen till närmsta IVA och sen ligger jag där och kan aldrig mer ens stå. Sånt händer faktiskt! Så ja du fattar va? Det var mycket krafter som gick åt bara att ta ett beslut. Tur att jag inte visste där och då exakt hur branta backarna var… För jo, jag startade. Två gånger t o m! Först ett varv (4km) och sen två till. Enda målet var att åtminstone klara ett varv med alla ben i behåll.


De proffsiga hade såklart dubbar men mina fötter börja gråta bara av tanken på något sånt. (Vilket är bra på så vis att jag aldrig ens behöver fundera på om jag ska/inte ska det.) Det var en extremt lugn start. Det var inte bara jag som fick hålla mig i staketet för att komma uppför den första ishala backen vilket genast gjorde att det kändes lite bättre. Jag må ha varit en av de äldsta där men jag ville ju inte vara en av de mesigaste. Haha. Efter andra backen började berg- och dalbanan. Upp-ner-upp-ner-upp-ner, kurvor hit och dit och jag hade ingen aning om var jag var till slut. Mitt enda fokus var att inte trilla. Efter drygt 3 km (tror jag) och en riktigt brant lerbacke uppför kom en ännu brantare och lerigare nerför och det var då min svindel satte in. Helst hade jag velat skippa den helt, eller åtminstone åka på rumpan ner, men på något vis tog jag mod till mig och hakade på de andra. Och klarade det! Väl i mål var jag inte ens trött. Backar alltså! Älskar dem!

Det var en hel timme mellan starterna så det fanns gott om tid att ladda om. På gott och ont. Man hinner ju bli seg också så jag joggade runt för att hålla värmen och energin vid liv. Anders kom i mål lite efter och var lika glad han! (Men han nöjde sig där.)

De andra två varven var ännu roligare! Dels hade en del is hunnit tina bort så det inte var riktigt lika halt och dels blev jag lite modigare. Faktum är att de varven gick snabbare än mitt första trots att de var två och trots att jag borde varit tröttare. Men vet du, jag blev aldrig trött. Jag pinnade på så mycket jag bara kunde i backarna när det var “säkert” och kröp på alla fyra när det krävdes för att inte åka baklänges. Sista varvet sprang jag om en efter en och hade jag bara kunnat springa som jag velat hela loopen hade det garanterat gått ännu fortare för jag kände mig urstark!
Jag var skitnöjd i mål! När man gjorde båda vann man “Dödsskallen”. Det blir något att berätta på hemmet när den tiden kommer.  Hamnade någonstans i mitten på båda loppen men först bland oss mer mogna damer. (Dvs 50+) Börjar nästan fundera på om detta kanske är min nya grej! Minus halkan vill säga. Att jag klarade backarna så bra tackar jag styrketräningen för. Åhus är ju liksom inte jordens mest kuperade… haha!

Det här vill jag göra om! Wintercoss Run är verkligen ett riktigt terränglopp och får lätt 5 av 5 stjärnor. Trivsamt, roligt, festligt och extremt välarrangerat! Ett extra plus för solen!

 

Nu var det så himla bra att jag dessutom hade vunnit en “After Run” på Trydes som ligger några stenkast från banan. Ännu en pärla som är ett måste att besöka om man är i trakterna. Jättemysigt och supertrevligt. Maten var outstandning (vego!) och dessutom bjöds det på vackra hemgjorda semlor!

När man sprungit lopp får man ha sin(a) medalj(er) runt halsen. Det är sen gammalt. 🙂

Sen blev det som det så ofta blir. Badviruset grep tag i mig. Vi var först inom Simrishamn men där var vågorna så höga att jag inte vågade. (Hade väl förbrukat allt mitt mod…) Men i Kivik, där blev längtan stillad!

För mig har detta varit ett perfekt sätt att fira inte bara Löpningens dag utan även livet och att vi bor i Skåne!

Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

Ett år till på jorden och som vanligt tycker jag det var nyss jag fyllde år! Vad hände liksom? Faktum är att det hänt ganska mycket detta 56:e år. Jag har slutat på jobba på SÖS, frilansat, flyttat och börjat på nytt jobb, jag har varit på löparäventyr, köpt en lägenhet/fritidsboende, fått nya vänner och “tappat” några, tagit farväl av nära, skapat och sålt tavlor, legat inlagd på sjukan, satt Pb i marklyft, blivit intervjuad ang att det är något som inte stämmer med de så kallade covid-vaccinen, gjort en crosstraining-utbildning, coachat, varit kattvakt, slutat färga håret, varit på målarkurser och en massa andra grejer.

Livet alltså!

Nu för tiden älskar jag det men du som varit här ett tag vet att det inte alltid varit så. Vissa perioder har jag varit djupt nere i det jag kallar “svarta hålet” där precis allt är tomt, mörkt och meningslöst. En känsla som är helt omöjlig att beskriva och som jag hoppas jag aldrig ska behöva känna igen.

Att ta sig ur det där har inte varit lätt men helt klart värt det. (Alternativet är inget alternativ egentligen…) Jag älskar livet innerligt mycket och längtar verkligen till morgonen när jag går och lägger mig. Märkligt hur det kan vända ändå. Men jag hade aldrig klarat det ensam utan Anders, min familj och de vänner som stöttat mig och funnits där hela tiden. TACK!

Kanske är det “tack vare” de där mörka åren som livet känns extra ljust och värdefullt nu? Jag vet inte men jag vet att jag älskar att fylla år även om jag inte gör något speciellt. Faktum är att den har varit lite som vanligt men med extra piff.

Har kört intervaller på skjutfältet. 4 x (5-3-1) min. Kändes riktigt bra och var bland det snabbaste jag kört på ett bra tag. (Därmed inte sagt att det var “snabbt”. haha)

Dödade sen benen helt på gymet med en timmes svettfest!

Blev belönad med en födelsedags-drink av gymet! Proteinpulver, havremjölk, vanilj och blåbär. Ruskigt god!

Självklart blev det även en liten simtur. Grått, stilla och bedövande vackert.

Har även fått en gigantisk bukett rosor och presenter som gjorde att jag trodde jag fyllde jämt!

Ingen tårta men (vegan)kaka och semla funkar lika bra, eller hur?

Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt i dag. Jag uppskattar det jättemycket!

Kram från Ingmarie

Ljus i det grå

Det grå täcket som lagt sig över denna delen av landet skingrades en stund i går.  Jag hann minsann att se både solen och månen!
Solen höll mg sällskap på löpturen före jobbet och månen höll mig sällskap från bussen på hemvägen. Båda vansinnigt vackra!

Jag har faktiskt inte så ont av detta gråa om jag ska vara ärlig trots att jag är en sommar- och solmänniska. Tycker det är ganska mysigt faktiskt! Det innebär ju ffa att det inte är någon läbbig modd eller is som ställer till det. Undra just hur statistiken för benbrott på vintern är här jämfört med ex Stockholm och Umeå. Går såklart att leta upp men vet du så får du gärna berätta!

Mina låtsaskompisar bjöd på betydligt ljusare vyer från Nya Zeeland än vad Åhus bjudit på i dag. En gång har jag varit där och jag hade gärna åkt tillbaka! Otroligt fint och vänligt land!  Nu fick jag nöja mig med att svettas framför de olika scenerna på duken vilket helt klart är bättre än inga scener alls!

Jag var en gång till på det där stället men då på gymet. Vill nämligen gärna ha träningsvärk i morgon så jag får extra valuta på en av grejerna jag ska hitta på. Jag längtar så mycket att jag inte vet om jag kommer kunna sova! Vad det är får du veta i morgon!

Förresten, jag har hittat en guldklimp till här i Åhus! När jag cyklade hem från spinningen så stannade jag vid Bondens skafferi som jag såg för första gången när jag gick förbi där i lördags. Åhus är inte stort men tydligen tillräckligt stort för att kunna “gömma undan” ställen som detta.

Det blev en hel påse med allt från purjolök och pepparkakor till gråärt och surkål med gurkmeja Mums!

För övrigt försöker jag skynda på våren (och lite låtsas att den redan är här) med snordyra tulpaner. Det är det värt! Eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Dagenefterlopp-aktiviteter

När man slirat runt, plaskat, kanat och stretat i motvind i 31 km så var jag förberedd på att kroppen skulle känna sig halvt överkörd i dag. Eller i alla fall att energin skulle vara lite låg.

Det stämde inte.

Eller jo, vänster ben är en smula tjurigt i dag men det är inget “nytt”. Av någon anledning är det det ibland men jag har liksom aldrig riktigt luskat ut varför eller när det sker men just längre löpturer verkar vara största triggern. Fötterna är ju som de är och gör alltid mer eller mindre ont så de räknas inte. Hade ändå inte velat kuta så valde att promenera till gymet för ett (lugnt) pass där. Nu är ju allt relativt om vad som är lugnt eller inte men särskilt lugnt kan jag inte påstå att det blev.  Jag fick feeeling och körde så svetten rann och plötsligt hade det gått över en timme. Tydligen inte bara på SoFo-gymet det kan ske.. Avslutade med lite extra yoga och sen kändes t o m vänsterbenet som vanligt igen.

Anders körde sina övningar men sen fick vi för oss att “göra C4“. Dvs åka till det stora shoppingcentrat i Kristianstad. (Nej, vi hade inte varken rökt på eller druckit någon konstig drink innan!)
Att gå där är banne mig jobbigare än att kuta långpass! Efter 30 minuter är jag helt slut. Efter en timme snudd på död. Hittade i alla fall det vi behövde (t ex en “ingen reklam-skylt”, träningsjacka på rea eftersom mina håller på att rasa i hop, hårsnoddar, en kam och lite annat livsnödvändigt. haha)

På C4 finns också kanske Sveriges trevligaste Espresso House. Rekommenderas! Jag har cravings på deras veganska rågbröd med avocado och ajvar. Funderar ibland allvarligt på om de lagt i något beroendeframkallande i dem…

För att balansera detta kommersiella ville vi vara lite kulturella och åkte till det som tydligen är Sveriges lägsta punkt.

Lägsta punkten är -2,32 meter under havsytan i höjdsystemet RH2000 (-2,41 meter enligt det tidigare RH70). Vid Lägsta punkten finns segelskärmar som berättar om områdets historia och här finns även en mätställning där man kan se hur högt vattnet hade nått om inte vallen vid Hammarslund funnits.

Området där lägsta punkten ligger var tidigare en vik av Hammarsjön, den så kallade Nosabyviken. På den gamla sjöbotten ligger idag förutom Sveriges lägsta markpunkt också bla Kristianstads Centralsjukhus och reningsverket.

På 1860-talet byggde den engelske ingenjören Millner en vall tvärs över sjöviken och pumpade bort vattnet för att få mer åkermark. Till sin hjälp att få över vattnet från viken och ut i Hammarsjön användes ångmaskiner som drev så kallade archimedesskruvar. En sådan sex meter lång skruv finns kvar vid vallen nära Ekenabben och här finns även mer information om torrläggningen av Nosabyviken.

Egentligen var torrläggningsföretaget bara en del av ett större projekt som gick ut på att valla in Helgeån med följd att både Hammarsjön och Araslövssjön skulle bli torrlagda. På grund av ekonomiska och praktiska problem avbröts arbetet och sjöarna finns idag kvar som en värdefull del i Vattenriket.

Absolut värt att besöka men förvänta dig inte allt för mycket. En kul grej hur som helst!

Så nu har vi varit där samt vid Sveriges mitt och vid Sveriges sydligaste punkt. Bara Sveriges mesta väst, öst, norr och högsta punkt kvar!

Kram från Ingmarie

Gott slut och Gott Nytt!

Gott slut på 2022 och Gott Nytt 2023!
🌟🌟🌟🌟
Detta året har varit mestadels snällt mot mig och jag hoppas få ännu ett år på vår jord. Några planer har jag men mest ska jag bara låta livet hända.❣️
Dvs lite som detta året men ännu mer. Kanske verkar det flummigt men för mig funkar det att inte ha allt för inrutat. Jag behöver flexibilitet och möjlighet att göra spontana grejer. Min magkänsla brukar leda mig rätt när jag verkligen lyssnar på den.
I dag hade jag bestämt intervaller. 6 x 5 min men det blev visst 8 bara för att det var så skoj! Med denna omgivning är det tydligen lätt hänt för det är inte första gången det blir mer än tänkt. Haha!
För att utnyttja energin drog jag direkt till gymet. Jag gillar det stället men det är inte som min favvo-SoFo, det finns nog inget som kan slå det, men det funkar utmärkt att trötta ut sig på.
Årets sista bad blev tre. Kunde inte låta bli. Havet alltså, det är ändå något speciellt med det! Snart har jag också testat alla stegarna på bryggan!
Hoppas du haft ett bra 2022 och får en fin start på 2023!
Kram från Ingmarie

Jobbigare än att träna

Det är ett märkligt fenomen men trots att vi fyllt en hel flyttbil och har hur mycket grejer som helst så behövde vi köpa mer.😱

Du vet, sånt som gardiner (de gamla höll på att rasa ihop efter 13år så det var dax!), kastruller (med induktionshäll duger tydligen inte vad som helst), örngott, grötslev, sugproppar mm mm mm.( Och ja självklart värmeljus också.😀)

Det gick förvånansvärt bra trots att vi hade laddat innan med att sätta upp hyllor och fixa i uteförrådet. Och ett simpass! Det var lika bra i dag som förra gången på badet.😍

Nu är det inte riktigt sant att det var enda laddningen. På vägen dit hittade vi otippat ett helt galet bra ställe inne i Älmhult.

Muff.

Udda, mysigt, jättetrevligt, gulligt och enbart vego!💕 Rekommenderas verkligen!

Efter tre timmar (!!!) på Ikea testade vi deras restaurang. Premiär för mig och det var helt ok! Tog ”plant-bullar” med potatis och extra grönsaker. Var så hungrig att jag  glömde fota  även när tallriken var tom.🤪 Det är ju värre än efter långpass-hunger! 😱

Nu ska vi bara lyckas få upp alla grejer ur de inbrottssäkra förpackningarna och skruva ihop allt.

Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie