Dagarna efter…

Det ofattbara är fortfarande lika obegripligt.  Tusentals av människor har sökt sig till platsen där det hemska hände för att hedra de som drabbats.


Det är nästan omöjligt att beskriva stämningen som infann sig den stunden jag var där i eftermiddags. En slags blandning av sorg, lugn, samförstånd och gemenskap. 



På något vis vill jag tro att ur detta hemska kommer det gro något bra. Att de fem, fyra människor och en hund, som dött  och alla de som drabbats på olika vis inte gjort det förgäves. Jag vill tro att ur allt detta kommer vi skapa ännu mer kärlek, medmänsklighet, vänlighet, öppenhet, solidaritet och förståelse. Och vi kommer kämpa ännu starkare mot hat, våld, ojämlikhet och orättvisor för ondskan och rädslan ska inte vinna. Om du inte lyssnat på Damon Rasti och Nisha Besaras tal, och allt det andra från Kärleksmanifestationen på Sergels torg i dag, så gör det!!!! Finns på Svt.


Jag vet att många människor, med all rätt, är rädda men jag vägrar låta mitt liv begränsas av några få människors sjuka beteende. Mitt liv är nu och det vill jag leva så fullt ut jag bara kan.

I helgen har jag därför bl.a åter igen fått uppleva känslan att bli trött av att springa och lyckoruset av att Sprada.💕






På gymet i går var det ovanligt mycket folk för att vara en lördag och jag fick till ett riktigt bra pass. Ett sånt där som känns i dag du vet. Och antagligen ännu mer i morgon. Lyckades t.o.m impa på ungdmarna lite när jag härjade med den där “kälken”. Tänk att en sån mackapär kan vara så vansinnigt kul och skapa så otroligt mycket jäklar anamma! Nu är mitt mål att de där 130 kilo jag klarar ska bli (minst) 150!


Snart kommer det där braiga 2-timmars spinningpasset förvandlas till ynka 1 timme så det gäller att passa på trots vårsol ute. Den hinns ju med den också tänker jag.  Lika tufft som alltid. Och lika svettigt…


På Eriksdalsbadet är det Stockholm swim open just nu. En gigantisk tävling med några av de allra bästa. Coolt! Det gör dock att vi vanliga dödliga har ytterst få banor att samsas på men det funkade oväntat bra faktiskt. Lyckades hålla mig från både fotkrafs och tåspark.😜


I går hade de, som många andra gör dessa dagar, hållit en tyst minut och utanför blev vi alla åter igen påminda om det som hänt. Om vi nu ens kan glömma oavsett… 


Jag älskar Stockholm ännu mer efter det här och till dig som läst ända hit vill jag bara säga: lev ditt liv och låt dig inte skrämmas av detta för det hjälper inte någon. Allra minst dig själv.

Kram från Ingmarie

Det finns alltid undantag från allting

Jag vet att jag för inte så längesedan skrev om att våga vara i stunden. Om det där att inte hela tiden älta det som varit eller oroa sig över det som (eventuellt) ska ske. Men det finns undantag när man verkligen ska tänka både framåt och bakåt istället för på nuet. De där tillfällena när du just i stunden tänker på hur jobbigt det är här och nu.

Som i går när klockan ringde snortidigt. (Det var ju trots allt lördag.) Jag skulle jobba hela dagen så om jag ville kuta så var det liksom enda alternativet att göra det då. I snorottan. Men du vet ju hur extra skön kudden är när klockan ringer och du vet säkert också hur otroligt enkelt det skulle vara att snooza bara för att det just då är så himla skönt i sängen. Det är då det gäller att tänka både framåt och bakåt. På hur härligt det är när man väl är i gång, känslan efteråt och på alla andra gånger man lyckats masa sig upp och aldrig ångrat sig. Så såklart jag kom upp. Och ut. Och såklart jag inte ångrade mig. 😍


Lite samma sak efter att ha jobbat hela dagen på mässa med några av mina härliga kollegor.


Superskoj men man blir ju inte direkt superpigg av det.😜 För dig som inte vet kan jag berätta att benen är som klumpar efter att ha stått och gått på betonggolv massor av timmar. Men hade jag nu släpat på träningstrunken för att gyma efteråt, tja då skulle den ju liksom användas. Jag vet ju av erfarenhet att det jobbigaste på hela gym-passet egentligen är den där pyttestunden innan jag är i gång. Så jag hoppade över den för annars hade det inte blivit något. 😁 Det gick f.ö kanonbra!

I dag är det söndag och söndag betyder ju långspinning. Åtminstone ett tag till. Att sätta sig i svettsalen när vårsolen jobbar för högtryck ute är väl si så där skoj men ännu en gång gällde det att inte tänka så mycket på här och nu utan på då och sen. Väl där är jag mest bara så otroligt tacksam över att få och kunna bli både skittrött och genomsvettig och jag ångrar mig aldrig efteråt!


När min kompis Fredrik I. berättade att han skulle testa sin tempotrainer på vårt simpass tänkte jag först låtsas att min var borta. I min värld är det där nämligen en tortyrmanick som mest stressar. Men så tänkte jag att det kanske vore dax att använda den igen. Kanske jag skulle palla med den bättre nu helt enkelt? Den var lika vidrigt jobbig som innan men samtidigt kände jag att den trots allt även är en suverän träningskompis. Den blir ju heller aldrig trött!😜


Nästa gång den ska med, och jag helst vill glömma den hemma,  ska jag påminna mig om glädjen när jag pallar med den och känslan efteråt.


Kram från Ingmarie

Minitraining-camp en helt vanlig onsdag

Har du tänkt på att när man har en (nästan) helt ledig dag mitt i veckan så kan man också ha en minitrainingcamp-dag mitt i veckan. Jättekäckt tycker jag!

Började i ottan med ett bra simpass. Bästa Fredda hakade på och även om simning är ruskigt osocialt så hann vi babbla åtminstone en liten stund mellan varven. Sånt är ju också viktigt och ingår absolut i ett trainingcamp hur litet det än är.




Frukost, lite jobb och en kort siesta på det så är man ( läs jag) redo för en gå-jogg tur. Diskbråcksryggen är som den är och jag vet liksom aldrig riktigt hur det blir när jag ger mig ut. I måndags var det mest skit, tror längsta joggbiten var max 3 minuter, medan i dag tog det 20 min. innan jag ens funderade på att pausa. Skumt va?


Totalt så blev det en hel timme jogg utan problem! Gick endast. när det blev asfalt men det var alltså “utanför” den timmen. Förklara det om du kan! Vi får väl se hur det känns i morgon men drömmen om Utö kom plötsligt tillbaka igen. Och sånt är ju värt att fira med en Sprada! Dubbelt dessutom för nu är “min” sjö så pass isfri att det går att hoppa i den.? Att det kom snöblandat joxskit uppifrån sket jag i.






Det där är en livskick utan dess like och jag har lovat mig själv att den dag jag är på väg att lämna jordelivet så ska jag i alla fall inte ångra att jag inte tog till vara på Sprada-tillfällena.?

Mer mat, lite mer jobb och sen tuben till svettrummet.


Aaron som har klassen är obeskrivbart bra och eftersom man mäter både watt, kadens och puls så är det snudd på omöjligt att fuska. Om man nu vill det vill säga. Jag vill bli skittrött och skitsvettig! Och det blev jag!



Men sen har jag faktiskt inte hunnit med fler aktiviteter. Såvida äta inte räknas som en sådan. ?

Kram från Ingmarie

Sånt här gillas av mig!

När fåglarna håller full sånglåda, solen värmer redan på morgonturen och den där unika underbara vårdoften fullkomligt bedövar näsan!?



Och att kunna gå (halvt) barbent hem från gymet trots att klockan passerat 18.


Att väder-apparna ( jo jag har flera) visar snöblask redan på onsdag skiter jag i. Det är ju  nu som gäller! ?

Kram från Ingmarie

Att (våga) vara i stunden

Ibland tror jag vi människoknytt tänker alldeles för mycket. Vi funderar, analyserar, ältar samma tankar om och om igen och är antingen i dåtiden eller framtiden och sällan i nutiden. Jag gör åtminstone det om jag inte är uppmärksam. I stället borde vi kanske sträva mer efter att vara här och nu. Be in the moment. Släppa taget om det som varit och det som ska komma helt enkelt eftersom vi inte kan göra ett skvatt åt det. Och det är ju i nuet vi faktiskt lever. Inte då och inte sen.

Att vara i stunden är en konst, särskilt i vårt samhälle där allting sker i racerfart, och för en del kan det nog även vara både läskigt, skrämmande och t.o.m tråkigt. Och vem vill uppleva något av det där när man så enkelt kan fly genom olika aktiviteter och stimuli. Att vara i stunden kan ju även innebära att man kommer på att man inte alls gillar sin verklighet. Att man egentligen vill leva ett annat slags liv. Ett liv som kräver förändring av den nuvarande stunden och sånt kan förstås vara skitjobbigt!

Men jag tror att om man “vågar” stilla sinnet, och kroppen, så kan det ske både små och stora grejer inom, och runt, oss. Jag vågar t o m påstå att det kan ske underverk. Yogan är ett fantastiskt verktyg för att landa i stunden. Glöm det där med coola och “perfekta” positioner. Yoga handlar om att skapa medvetenhet och vara i nuet. 

I dag hade jag turen och förmånen att få vara med på Jenny och Isabellas event Dive deep på Ester-Adele.


Tre (!!!) timmar lugn, reflekterande och återhämtande yoga som försvann ofattbart snabbt. Det här var bland det coolaste jag varit med om under min yoga-livstid och en inre resa som inte liknar något jag upplevt tidigare. Tack och lov kommer det fler tillfällen för det här vill jag vara med om igen!?


Ett annat idiotsäkert sätt att vara i nuet är att Sprada. D.v.s springa+bada+springa. Inget bastufusk! Det finns nämligen inte en chans i världen att man tänker på något annat än att andas. Och att få på kläderna igen. ? Lyckoruset får man på köpet. ?





Kram från Ingmarie

Finbesök

Jag har haft finbesök i dagarna två av lika många finingar. Inte riktigt samtidigt och på helt olika vis.

Lena kom på besök från Falun. Inte egentligen (enbart) för min skull men jag kan ju låtsas det. ? Vi är i alla fall sjukt bra på att roa oss. Och svettas. I går fick vi hjälp av (spinninginstruktören) Aidin som såg till att vi inte maskade. I och för sig ingen större risk men pepp är alltid bra!


Ulf är min kollega och mentor från bästkusten och han kom däremot enbart för att hänga med mig i två dagar. Superskoj och oerhört lärorikt! Vi är dessutom lika bra på att babbla och käka.?


Men de där två behövde ju vila (från mig) så resten av tiden har jag fått roa mig själv.




Vad hittar du på för skoj?

Kram från Ingmarie

Tre löppass på en dag!

Typ i alla fall…

Ett var med bälte i plurret. Inte som att springa på land förstås men intervaller är intervaller oavsett form.


Ett var jag mest åskådare till. Men en peppande och ej stillastående sådan! Jag är ju både lättroad och lättpåverkad så jag tycker Indoor Running är grymt skoj även om jag står “på golvet”!


Ett “riktigt”  pass har det dock blivit. Vågade mig på svindlande 20 min. i ett svep innan kort gå-paus. Kan väl inte precis säga att det känns “bra” men absolut inte heller “dåligt”.  Och alla steg framåt räknas, eller hur?


Kram från Ingmarie

Festprissa

Jag festar veckans alla dagar för jag tror på att göra varje dag till en mini-fest. Helt enkelt för om man bara väntar tills det är “en lämplig dag” typ födelsedag, midsommar eller bröllop, så kan det ju dröja väldigt länge mellan partajerna. Det är ju fasligt osmart tänker jag för har man otur kan det ju bli ruskigt få fester under en livstid.  Och vem vill missa en fest? 

Nu behöver fest inte nödvändigtvis betyda storslagna middagar, presenter, galaklädsel eller ens ballonger och girlanger. Jag tänker mer på små vardagliga guldklimpar som livar upp. För livet är ju till för att levas! Det hörs ju liksom på ordet. Så jag festar faktiskt minst en gång varje dag. När jag jobbar bjuder jag alltid mig själv på köpekaffe t.ex. Liksom jag varje dag bjuder mig självpå yoga. Antingen hemma på morgonen eller, som i dag, parkerad på Jennys underbara klass. Superlyxigt att bara kunna ta emot.❤


Min löptur i dag bjöd på sol och ständig barmark. Att det är Fest med stort F fattar ju varenda kotte. ?


Jag har varit på (jobb)utflykt med. Till Nynäshamn. Så himla fint! Tänk att få och kunna strosa runt en precis lagom sväng innan tåget skulle ta mig tillbaka till 08a land igen. Det kan tyckas som en banal grej men om man tänker efter så är det ingen självklarhet för hundra tusentals människor. Därför ser jag även det som en (frihets)fest.






Hur ofta festar du?

Kram från Ingmarie

Yin och yang IRL

Kontraster är fint. Särskilt när de är i balans. Som yin och yang.

Yin är urkraften som bl.a står för lugn, långsamt, kallt, fuktigt, kvinnligt, svart,  jorden och månen. Och som även symboliserar skelettet och bergen. Tigern anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar “yin”. Yang är dess motsats. Den aktiva ljusa och varma urkraften. Dynamiskt, kraftfullt, manligt, solen och himlen. Draken anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar “yang”.

Varje dag bör bestå av ungefär lika delar tror jag. Ibland behöver man förstås kanske mer eller mindre av det ena eller det andra men balansen bör finnas där. Och båda behövs.

Min yang-del denna dag har bestått av cykling ute i det fina vårvädret inkl. coachning av min favvo-grupp. Massor av kraft, rörelse, sol och hetta!



Plus spinning inne. När solen gått ner. Jag tog verkligen i allt vad jag mäktade med och svettades därefter. Precis som det ska vara alltså. Grymt bra pass för övrigt.


Yin-delen hamnade någonstans mittemellan och efter dagens slut. D.v.s nu när jag softar i soffan. Långlunch  i slowmode är mycket yin. Och en Yin yoga-klass som jag förvisso instruerade men jag har märkt att jag kommer in i känslan fastän jag inte riktigt är “med”. Älskar att ha den klassen! Och att göra. En verkligt fin och enkel investering i sig själv. ?

Berätta! Hur har du yin-yangat i dag?
Kram från Ingmarie

Brutaluppvaknande av förslöad del

Det märks att jag joggar (jo det är det jag pysslar med just nu) längre och längre sträckor. Har för första gången sen Dackefejden träningsvärk i vaderna. Så blir det när man är framfotslöpare och låtit den delen av kroppen slöa både för mycket och för länge.?



Men det är det värt! Har ju dessutom superbra tillgång till fin “yoga-medicin” varje dag. Som tex Hot vinyasa flow med bästa Tonny. Den där satt verkligen som en smäck för hela kroppen men ffa för höfter och vader. Trams är säkert också bra.?





Kram från Ingmarie