Racertisdag!

Igen! Tycker ju nyss den var….🤔

Har åkt tokmycket kommunalt i dag, man kommer väldans långt på ett och samma SL-kort, och eftersom det där också oftast innebär mycket rumpnötande så var det skönt att jag kunde rasta benen och andas friskt syre i morse.

Och det var minst lika härligt att få vara inomhus på kvällen och nöta bassänglängder med Ulf och Team snabbare-gänget.

Egentligen helt obegripligt hur något så enformigt kan vara så vansinnigt roligt. Men egentligen är det ju allt utom just enformigt. Precis som löpning, och troligtvis vilken idrott som helst, så finns det hur mycket som helst att öva och träna på. Kanske särskilt i simning där både teknik, styrka, fart och uthållighet är viktiga komponenter.

Och precis som förra tisdagen så längtar jag redan till nästa. På det viset är det ju en himla tur att tiden går så rasande fort.

Kram från Ingmarie

En typiskt bra söndag

Då kutar jag några timmar i skogen med bästa Fredrik. Babblar om allt och inget, testar nya små (leriga) stigar, njuter av naturen och planerar vad vi ska hitta på för skoj nästa gång.

På hemvägen Spradar jag. Och blir ännu lite lyckligare! Och tacksammare. Vilket privilegium att ha det så här som jag har det!

Sen myser jag hemma en stund med mat, planering av yogapass och soffhäng innan jag tar tuben till Eriksdalsbadet för ännu mer bassängnötande.

Tja sen är det kväll och dax att åka hem för kvällsmys och laddning inför en ny vecka.

Hoppas din söndag också varit härlig!

Kram från Ingmarie

Äntligen lite gammal go-rutin

Det var på tok för längesedan jag hade en sån där riktig mysfysfredag. Inte för att jag inte velat utan enbart för att jag varit bortrest eller jobbat ”fel” tider.

Men nu så! Nu ska det förhoppningsvis bli lite ordning på den biten ett bra tag framöver.

Jobba halvdag (”rätt” tid) och sen direkt till Eriksdalsbadet. Fredagar vid den tidpunkten jag är där är guld. Massor av plats för vattenlöpning och i princip egen simbana hela tiden.

Simmade, simmade, simmade och övade, övade och övade på det jag lärde mig i tisdags.

Det var ingen walk in the park om jag säger så men roligare än bästa nöjesparken!

Vet inte om maten egentligen hunnit smälta, som som det egentligen ”ska” innan yoga, men jag har sällan problem med det. I alla fall om jag inte glufsat i mig allt för mycket. Lite får man ju allt lov att behärska sig.😜

Och som extra piff på denna dag så fick jag ett fint litet paket på posten från Trispot.

Hurra!

 

 

Kram från Ingmarie

Tisdagsrace

Tror tisdagarna ett tag framöver får döpas om till fullrulledagarna. Fattar nästan inte hur mycket som hinns med, och hur fort allting kan gå, under en ynka dag. Fatta mig rätt för det är verkligen kul grejer men i längden skulle enbart sådana här dagar bli mig övermäktiga.

Upp, yoga, frukost, jobba och (lunch)kuta.

I något slags skumt dagsljus. Eller snarare brist på ljus. T.o.m elljusspåret och dess tavla var tänt. Men härligt var det!

Jobba mer, mer, mer och sen ett besök hos bästa, bästa Guru-Danne. Jag vet att jag sagt det typ 38671 gånger men alla borde verkligen ha en egen. Problemet är att det nog bara finns en av hans kaliber. Så lyllos mig som hittat honom!

Sen snabbt hem (dvs så snabbt som SL tog mig), byta väska, buss till Högdalens simhall för att precis hinna till simträningen med Ulf och Team snabbare.

Det är emellanåt så sjukt jobbigt att jag nära på dör trötthetsdöden men jag är ju inte dummare än att jag begriper att det är precis detta jag behöver för att bli snabbare.

Mest av allt är det ju faktiskt skitskoj! Ulf är grymt bra och jag har redan lärt mig massor av nya grejer. Han har en ängels tålamod och är nästan löjligt pedagogisk. Att det sen inte blir exakt som han säger beror enbart på mig.😜

Längtar redan till nästa simpass och särskilt nästa tisdag.

< strong>Kram från Ingmarie

Ny sporre

Livet är fullt av utmaningar och de kommer nog vare sig man vill eller ej.

Sen kan man ju krydda det hela och skapa sina egna små challenges. Som att anmäla sig till simträning i en helt ny totalt okänd grupp för en Coach man inte vet mycket mer om än att han ska vara “bra”.

Hur många skulle vi vara? Hur tufft skulle det bli och hur mycket sämst skulle jag vara?

Jag visste nästan inte ens var Högdalens simhall låg. Eller hur jag skulle ta mig dit.

Men nu vet jag!

Jag tog bussen och tuben dit. Riktigt smidigt. Och Högdalens simhall var helt klart en positiv överraskning. Särskilt vattentemperaturen. Inte ens jag frös.

Vi var totalt fem i gruppen i kväll och jag var absolut “sämst” men vet du, det spelar mig absolut ingen roll. Det går ändå utmärkt att köra i grupp. Dessutom slår jag ju i underläge och det kan bara bli bättre.

Jag kommer kanske chocka dem alla om några veckor…

Coach Ulf visade sig vara en pärla och guldklimp på samma gång. Han anpassade passet allt eftersom för oss alla och gav hela tiden feedback och tips. Superbra!

Teknikövningarna är ju inga problem för där hinner man (läs Ingmarie) aldrig bli jätteavhängd och på intervallerna körde jag bara lite färre än racersimmarna. Trött blir jag oavsett.

Jag märkte redan efter detta första pass vilka bra tips jag fick. Det kommer bli superbra det här! Och skoj!

Och benen funkar fortfarande. Inte för att jag väl egentligen trodde något annat. Höll mig i alla fall i skinnet och sprang bara en kort, lugn runda i skogen. Så himla härligt!

Kram från Ingmarie

Dagen efter

Planen var att jag skulle passa på att unna mig en lååååång sovmorgon och sen bara plaska lite vatten för att hålla igång cirkulationen i dag. (Plus städa men sånt räknas inte. Inte ens efter 50 km löpning.😜) Hade mentalt förberett mig på att kroppen skulle vara modell kylskåpsstel och vandrande pinne-långsam. Det känns ju liksom som en naturlig följd av gårdagen kan man tycka.

Men det blev ingenting av det där.

Att vakna före 7.30 kallar då i alla fall inte jag sovmorgon. Så där sket sig det på ett bra tag…

Det lilla plaska vatten blev inte så litet som jag planerat. Nästanegen simbana en söndag kan man liksom inte motstå.

Inte heller poolrun-finsällskap av bästa Lisa. Dubbel-lyx!

Jag är helt övertygad om att detta var perfekt för mig och min kropp just i dag! Liksom Yin yogan. Det är ju liksom lite det som är grejen med yoga i allmänhet och Yin yoga i synnerhet. Att tagga ner, andas, skapa ny energi och reparera varendaste liten cell.

Hur återhämtar du dig bäst? Förutom med näringstät mat och tillräckligt med sömn.😍

Kram från Ingmarie

TGIF!

Det händer inte ofta men just i dag säger jag faktiskt tack och lov för att det är fredag!

Veckan har varit precis lika lång, eller kort, som alltid (förstås) men den har varit ovanligt intensiv och jag känner mig faktiskt en smula sliten och trött.😳

Mycket “vanligt” jobb plus att jag lyckades boka in extra pass på Sats. (Just när jag gjorde det så var kalendern nämligen ganska tom…)

Men på något vis tar man ju sig igenom och det blir helg igen oavsett. 😜

Ett av mina jobb i dag var väldigt nära min favvobutik och kolla skylten! Vem kan liksom låta bli att gå in då och super-fynda? Inte jag i alla fall…

Eriksdalsbadet ligger i princip alltid “på vägen” för mig och ännu en gång kunde jag vara där på en tid när det var lugnt och gott om plats både för poolrun och simning. Blev ett riktigt bra (och långt) kombopass.😍

Trött eller inte. Nu måste jag turboladda mig för oavsett hur veckan varit så kommer helgen bli… intressant

Kram från Ingmarie

Same same onsdag

Det vill säga intervall-onsdag!

Och egentligen behöver den ingen närmare förklaring. Intervaller är intervaller och intervaller är jobbigt. Annars är det väl liksom inte intervaller?🙄

Det blev 2-minutare på (de o-platta) spåren i Nackareservatet. 12 för att vara exakt. Vilan var 1 min gå-jogg. Avslutade med mjölksyrestinna hopp&skutt-övningar i backe.

Simpass-intervallerna var inte lika “långa” men jag blev skittrött ändå. Både av intervaller och de där hypoxi-övningarna. Ändå är det skitskoj på något ytterst märkligt vis. Eller kanske just därför…

Och så perfekt att kunna köra innan “alla andra” kommer dit. Då var jag istället på Sats och vickade ett lugnt och fint yin-yoga pass.

Balansen mellan Yang & Yin är med andra ord återställd. Igen.

Kram från Ingmarie

Lätt(?)road

En annan grej jag funderar på förutom den där boken, och en miljard andra saker, är om jag är alldeles ovanligt lättroad.

Inte så där så att jag nödvändigtvis skrattar men så där så jag blir pirrigt glad i magen.

Umgås med vänner är ju ganska “normalt” att bli glad av. Liksom att se roliga filmer, uppleva en vacker plats eller få ett fint litet meddelande av något slag.

Men hur är normalt är det att bli lyckorusig av att få träna på ett gym?

Eller köra vattenlöpning runt, runt, runt i en bassäng.

I bästa fall kan man få byta varv emellanåt om man är solo i plurret. Eller lyssna på när andra babblar om precis allting. (Skulle kunna bli en bok av det också…) Annars händer det inte så mycket. Man bara rantar på.

För att inte tala om att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… ja du fattar. När man vattenlöper så ser man åtminstone omgivningen. När man simmar ser man… kakel! Och en svart fet rand med lite streck tvärs över emellanåt. Och kanske något litet plåster, en hårsnodd, ett mynt eller något annat spännande.

Men det är kul! På riktigt! Och supersocialt! Extra skoj blir det när jag som i dag hade sällskap av bästa Micke. Tiden bara flög i väg!

Och kanske det är minst lika oförklarligt att man kan tycka 90 min toksvettig yoga i en verkligen hot sal är bland det roligaste man kan göra en fredagskväll. Men den som upplevt Pernillas klasser på Yogainstitutet vet precis vad jag menar.

Bästa Maria vet! Hon är nämligen minst lika lättroad som jag.

Fyra pass på en dag. Jag kanske inte bara är ovanligt lättroad. Jag kanske även är ovanligt lättövertalad. Särskilt av mig själv. 😳

Kram från Ingmarie

Intervall-onsdag med extra allt!

I skrivande stund är jag helt slut i rutan. What a day! Skitskoj men också skitintensiv.

Bl.a har jag testat ett nytt jobb i dag. Eller kanske snarare nygammalt. Jag får nog bara inse att jag är en akut-sjuksköterska in i blodet även om jag inte riktigt vill fatta det. Fortsättning följer…

Löpintervallerna gick oväntat bra. Älskar verkligen Galgberget! En unik oas.

Det jobbigaste var, som nästan alltid, upp- och nedjoggen. Uppjogg för jag dels inte kommit i gång och dels för att det bara är i princip uppför, och nedjogg för att då är jag ju helt enkelt trött! Det är ju liksom lite det som är själva grejen med intervaller. 😜

Men kul är det och jag är lika tacksam varje gång att jag kan. Faktiskt!

Springa intervaller är jobbigt och simma dem är minst lika jobbigt om än på ett helt annat vis. 90 minuters drillande av bästa Pedda och man är trött i varenda cell men också så där löjligt lycklig i absolut hela kroppen!

Tänk att det skulle ta mig över 50 levnadsår innan jag skulle begripa hur vansinnigt kul simning är och vilken höjdare det är att simma i grupp. Särskilt med min härliga klubb. Jag älskar dem av hela mitt hjärta! Spelar ingen roll att jag är långsammast och “sämst” av alla. Jag dör glädjedöden om och om och om igen! Tänk att jag gör detta liksom. För mig är det en hisnande känsla!

Kram från Ingmarie