Tyresta Nationalpark

Vi hade garanterat kunnat välja en mer “perfekt” dag för traillöpning i Tyresta Nationalpark men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Eller så valde vi rätt dag för den har varit 100% både äventyrlig och karaktärsdanande.

Jag har bara sprungit förbi denna pärla en gång innan när jag sprang SUM för tre år sedan. Enda anledningen till att jag inte varit där är för att det är otroligt mekkigt och tidskrävande att ta sig dit kommunalt.  Det går absolut att cykla de där cirka fyra milen tur och retur men i dag fick jag skjuts av coach Ulf så det var perfekt! Och extra tacksamt just i dag visade det sig också…

Tyresta är en liten by där också själva huvudentren till parken finns. Nationalparken är det största urskogsområdet söder om Dalälven och det finns vandringsleder mellan allt från några kilometer till nästan två mil. Totalt finns där 55 km med olika leder. Den enda som är absolut “bröt-och snubbelfri” är barnvagsslingan. Allt annat är trail de lux. (Läs rötter, stenar, hällar, spång, backar, mossa, stigar, sly och hällar.) Ulf har stenkoll på varenda gren där så det var bara för mig och Josefin att haka på honom! Utom när han fick extra mycket spring i benen. Då är jag chanslös även om det är pannkaksplatt.

Det regnade när vi började, det regnade i mitten (med några minuters undantag)  och det regnade på slutet. Och det blåste. Och det var ensiffrig temperatur. Med andra ord var det så in i bängen kallt! Våra händer slutade fungera ungefär samtidigt så det där med att dokumentera med foto kom liksom av sig lite…

Ingen av oss hade kunnat bli blötare. Eller gladare för hur mycket vi än frös var humöret på topp. Vi kämpade på, peppade varandra och påminde oss om att dels behövde vi ju inte simma, bara vada, och dels är det väldigt många som skulle velat byta med oss och få vara med om vårt lilla äventyr. Nästan 2,5 timmar trailrun med babbel, plaskande och klafsande i urskogen är minsann inte alla förunnat!

Att kunna och få göra en sån här grej med fina vänner i fantastisk och unik natur är ett privilegium som varken är självklart eller ens en rättighet för många. Jag tror det är viktigt att påminna sig om det allt som oftast. Kanske extra mycket nu. Även när man fryser så tänderna skallrar. Men jag får ju lov att erkänna att det var hiskeligt skönt att kunna sätta sig i en bil och få skjuts hela vägen hem efteråt…

Kram från Ingmarie

 

Applåder

Kanske har du uppmärksammat grejen med att många hår ut och applåderar kl 20 för att visa sin uppskattning till alla inom vården? (Kanske sker på andra tider med.? Det är såklart en jättebra och uppskattad grej men det betalar vaken räkningar, studielån, fixar utslitna kroppar eller trötta huvud. Vi behöver högre lön och bättre arbetsförhållanden! Just nu går vissa på krisavtal som innebär en hel del xtra pengar men i princip hälften går till skatt. Den där slopade karensen innebär att man får ansöka om den och går det igenom får man ut 700kr. Före skatt! Det är fasen ett hån! När vi jobbar kväll får vi 22kr extra efter kl 19 och på helgerna drygt 55kr extra/timme. Före skatt. Så tro inte vi blir rika varken av skiftjobb eller övertid.

Pengar är absolut inte allt men de underlättar och när jag hör hur folk går hemma med (nästan) bibehållen lön trots att de bara jobbar halvtid/inget alls blir jag faktiskt en aning irriterad. (Läs förbannad.)  Hur är det möjligt att ett system är så helt genomkorkat? Hur kan vi ha över 10% arbetslöshet samtidigt som t.ex. skogsbolag och frukt/bär/grönsaksodlare skriker efter folk? Jag begriper det verkligen inte…

Till saken vet jag att vi har det ändå väldigt ”bra” där jag är eftersom det är en livsviktig verksamhet. Det finns de som har det väldigt mycket värre men det betyder inte att ”bra” är ens ok. Vi sliter hårt! Att sen Svenonius & Co vägrat/vägrar lyssna på oss gör ju inte saken bättre. Ingen kan ju säga att vi inte protesterat hårt, både när det gäller arbetsmiljö, säkerhet och lön, redan innan corona.


Nog om det. Jag blir bara så himla upprörd! De som drabbas hårdast är ju till slut de sjuka.

Några applåder under morgonens simpass hördes inte. Förutom de vi gav oss själv. Tufft och kul som alltid!

Min partner in crime till LED. Josefin – alias Sparven!

 

Kram från Ingmarie

 

Äkta aprilväder. Och ny träningsvärk att vänta

Med några få dagar kvar av denna månaden kom en riktig aprildag. Du vet en sån med sol, regn, snö, vindstilla och halv storm i en salig blandning. Det enda som saknades var hagel. Och en värmebölja.

Att det bara varit några få plusgrader ingår i aprilväder antar jag men jäklar vilken frisk luft det blev och så härligt naturen doftar!

På Eriksdalsbadet var det som vanligt. I alla fall rent temperaturmässigt. Det känns fortfarande märkligt att det är så folktomt där. Men jag klagar inte. Poolrun utan trängsel är alltid rätt! Samma sak på gymet. Bra med plats och noggrann hygien!  Självklart “corona-hälsar” vi.

PT-Rafael har som alltid sett till att jag får garanterad träningsvärk i morgon. Men det är ju också därför jag “hyr” honom.

Kram från Ingmarie

Gott om plats

Vem sa att simning inte är en prylsport?

Inte jag i alla fall.. Men i ärlighetens namn är alla de där prylarna ruskigt roliga att ha också! Körde ett skitskoj pass med teknik och fart blandat. Simfenor, paddlar, dolme, fingerpaddlar och “naket” i en salig blandning. Egen bana nästan hela tiden så jag kunde härja precis hur jag ville!🥳

Det var även gott om plats i skogen vilket förvånade mig. Senaste tiden har det ju varit snudd på trängsel och emellanåt nästan svårt att köra intervaller pga att folk verkar älska gå i bredd alternativt gå mitt i spåret med monster-hörlurar på så de garanterat inte hör någonting. Inte ens mitt flåsande. Men i dag var det alltså gott om plats för mina 4 x 10 minuter i tröskelfart. Tack för det! Och tack benen! Det där gjorde vi bra!

Har du gott om (tränings)plats?

Kram från Ingmarie 

Över för denna gången

Den enda gången man tycker det är lite skönt att helgen är över är väl i princip när man jobbat hela. Men det har flutit på bra så jag ska inte klaga. Kvällarna från plan 4 har bjudit på en väldigt vacker vy och jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag fått uppleva magin.

Två bra träningspass har jag också fått till minsann!

I går blev det ett bra simpass med TS-gänget   Lördagarna är i andra änden av stan, i en bassäng med kraftig sidoström (!!), men det är det värt! Bra träning och finfint sällskap är det hur som helst alltid. Och flera kilometer sim.

Om inte Corona sätter stopp även för nästa planerade swimrun är det denna böna jag ska köra LED med. 😍

I dag blev det en löptur på det jag och Anders kallar för ”fina vägen”. Just nu är den extra-extra-extra fin!


Utegymet var välbesökt men inte trångt. Jag tycker det är kul och bra att många nyttjar dem men jag ogillar att en del verkar ha dem som lekplats för sina kids. Senast i dag var det en unge som höll på att bli klämd.

Hoppas du haft en fin helg!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ännu en premiär

Du som följt mig/känner mig vet att jag är både lättroad och lättlurad när det kommer till träning. När Pål la upp en fråga för någon dag sedan på fejjan om någon ville köra swimrun i dag var det en som nappade. Gissa vem… 🙄

Fastän det är ett bra tag sedan alla prylar var framme, och det tog en halv evighet att få på sig allt, så kändes det som i går. Framförallt kändes det så himla kul! Bara för grannarna att börja vänja sig igen.🤪

Jag kutade en ganska rejäl omväg för att komma till Sicklasjön där vi bestämt oss för att ses. Smart nog hade jag vantar på mig för att absolut inte frysa innan vi skulle i plurret. Faktum är att jag svettades så det rann om mig. Första simmet är alltid extra pirrigt, innan man liksom fattat och vant sig vid skiftningarna, men sen alltså. Åh vad härligt! Visst är det kallt men jag frös verkligen inte. Det är bara mina händer som lägger av. Efter ett tag fick jag inte ens in öronpropparna så Pål fick agera insättare. Det hade han nog inte räknat med. 😱 Inte heller att jag är så usel på trail…. Men han är en snäll och tålig människa och han slapp åtminstone vänta allt för länge på mig efter simningarna. Kanske framförallt för att de inte var längre än 100-200 meter.😄

Fem sim och totalt lite över 2 timmar aktiv tid innan jag var hemma igen. Att jag var lycklig syns väl?🤩🥳

Kram från Ingmarie

Alltid nya utmaningar

Jag vet en som kommer ha träningsvärk i morgon och det är inte PT-Rafael. Jag tycker jag kan hyfsat många olika styrkeövningar men hans “bank” verkar vara outsinlig. Efter alla pass jag kört med honom så är det ändå alltid nya övningar. Men det är väl just därför man har en PT och just därför han är så bra. Det blir spännande att gå upp från sängen i morgon…

Trost det fina vädret blev det även sim inomhus. Men det var det värt!

Kram från Ingmarie

En annan slags träning

Det är nästan löjligt vackert ute nu. Det går liksom inte att se, lukta och uppleva sig mätt!

Att kunna och få springa ute nu är en gåva!

Om träningen gör att jag håller ut på jobbet eller om jobbet gör att jag blir uthållig vågar jag inte svara på men jag vet att dessa 10-timmars jobbpass, ibland med bara en 10-minuters sittanerätaochhinnakissa-paus som i dag, kräver mycket av mina/våra ben. Tack och lov har jag fantastiska kollegor och jag får/kan ju faktiskt gå hem när jag väl har slutat vilket ingen av de patienter vi vårdar kan… Och kanske det också är bra träning inför LED 1/8. Det lär kräva både starka och sega ben och en fokuserad skalle.

Kram från Ingmarie