Month: maj 2019

Avslutning och premiär

Det är märkligt, och nästan lite skrämmande, hur fort tiden går. (Utom möjligtvis när man väntar på tuben efter att ha jobbat sent…🤪) Jag tycker det var nyss jag började måndags-kursen med Coach Anna men det var ju faktiskt över fyra månader sedan. Och tre av dem gjorde jag dessutom alla läxorna i USA. Men i dag var den slut och det känns jättetråkigt. Jag har lärt mig massor och helt klart har min simning utvecklats. Anna är grymt bra! Jag vet också numera att jag kan både simma och skratta samtidigt. För så är det med henne. Det är seriöst och ordentligt men samtidigt avslappnat och fullt med humor. Precis som det ska vara!

Dagen till ära, och som en liten test, körde vi bl.a synk-sim. Ser kanske enkelt ut men prova så förstår du ännu bättre hur extremt svårt konstsim är! Tycker i alla fall att vi fixade det galant!

Medalj fick vi också! Så nu känns det mindre svidigt att ha missat den som kunde ha blivit i helgen. Denna är dessutom ätbar.😄

Måndag 20/5 betyder också att Eriksdalsbadets utebassönger öppnar och det ville jag inte missa. Never ever! Så mittemellan ett spännande möte med Jonas Bohr som är en av grundarna till Cellexir, och behandling hos kiropraktor-Micke, fick jag till ännu ett bra sim-pass.

Finfint sällskap av både Ulrika och solen fick jag också!

Vilken måndag alltså! Sa jag att jag även kutat en liten sväng? Svindlande 35 minuter minsann. Utan smärta. 🙏🏻 Men jag ropar inga varken hurra eller tjoho ännu. En dag i taget som sagt var.

Kram från Ingmarie

Bra helg!

Visst är det märkligt hur man kan uppleva att alla, precis a-l-l-a, är hela, friska och vinner pokaler när man själv inte kan vara med? I helgen har t.ex Utö swimrun gått och fastän jag vet att det absolut inte är sant så upplever jag det som att varenda uppdatering på FB/Insta handlar om hur folk kört superbra race där.

Knäppt…

Men det hjälper som bekant inte att hänga läpp och tycka synd om sig själv. De flesta som håller i drabbas förr eller senare av någon skavank och får sitta på avbytarbänken. Faktum är att alla drabbas av någon skada/sjukdom under livets gång oavsett om man idrottar eller ej men märkligt nog är det sällan någon säger ”det är bara för att du inte sportar” när det händer. Men väldigt ofta tvärtom…🙄 I så fall skulle ju ingen icke-tränande någonsin vara skadad/ha ont. Liksom att många säger ”du fryser så där mycket bara för att du inte har tillräckligt med (underhuds)fett”. Tänk om det vore så enkelt. Jag vet väldigt många ”tjockisar” som fryser. Och jag har en hel del fett på kroppen jag med men inte fasiken hjälper det.

Hur som helst. Jag har varit ledig hela, hela helgen! Plus fredagen. Snacka om lyx!!

Det har varit jätteskönt! Och jättebra!

Lördag:

Jag kände mig en smula modig och hade nog någonstans någon gång i det omedvetna bestämt mig för att just denna dagen skulle vara en bra dag för att testa benet lite. Dessutom var vädret fint! Så jag gav mig ut. Med ett beslut om att bara jogga korta sträckor och att avbryta direkt om det gjorde ont. (Vet inte hur jag tänkte där för det är ju inte helt enkelt att avbryta om man är mitt ute i skogen och redan går..)

Det gick typ en miljard gånger bättre än väntat! I hela två timmar gå-joggade jag i sagoskogarna. Sen var jag hemma igen och benen mest trötta. På ett skönt vis! Hade inget egentligt ”ont” utan mer att benet är stelt vilket är ok enl. Guru-Danne och något jag nog får jag räkna med ett tag till. För mig är ändå varje steg framåt det viktigaste. Även baby-steps!

Utelivet drog i mig ännu mer och mest drog Hellasgården. Så jag övertalade Anders att det just där just den dagen var extra fint för att springa runt sjön. Medan jag simmade. På så vi fick han springa och jag var säker på att någon hade lite koll på mig. Det bra med Hellas är att där i princip alltid är folk så jag känner mig faktiskt alltid trygg även om jag är där själv. Faktum är att det var fler som simmade, med och utan våtdräkt, för det är väldigt mycket varmare nu.

Jag invigde dagen till ära en av mina nya baddräkter. Var kan väl vara bättre för sånt än här?

Så himla härligt! Jag simmade fram och tillbaks och hit och dit. Hela tiden med hyfsad närhet till land för även om Anders skulle komma tillbaka så skulle det ju dröja och jag känner mig fortfarande inte helt säker på hur kroppen reagerar när den blir (för) kall.

Men det gick fint. Höll på ”lagom” länge tror jag. Hann precis upp och få av mig baddräkten innan skaket kom. För även om det är varmare så är det inte varmt och är jag bara i tillräckligt länge så blir det som det brukar. 🤪 Så om någon tror att jag inte fryser har hen helt fel! 🥶 Men som sagt var. Jag har blivit biten av ”the bug” och sen är man liksom fast.

Anders nöjde sig med att vara på land. Märklig människa…

Söndag:

Jag sov 10 (!!!) timmar i natt! Utan att vara sjuk. Men kroppen behövde det väl och om det var det eller något annat som gjorde att energin varit obegränsad denna dag låter jag vara osagt. Pigg har jag i alla fall varit!

Körde sista poolrun-passet inomhus på många månader. (Utebadet öppnar ju i morgon!)

Direkt efter traskade jag bort till SoFo-gymet. Och tok-körde! På riktigt! Jag verkligen galenpanna-körde! Lastade på, svettades, stånkade, skrattade, lastade på och svettades ännu mer! Det var skitskoj och jag hittade en ny leksak att utmana. (Dock ingen aning om vad den kallas. Man bär järnstängerna med vikter på helt enkelt.)

Plus en massa gamla godingar. Har jag inte träningsvärk i morgon är jag både förvånad och besviken.

Avrundade med lite skön yoga. Och mat såklart. På tal om det, eller i alla fall flytande mums-mums, så har jag fått klarhet i Espresso house havre-cappuccino förändringar. De har alltså dels den nya som kallas ”vegan cappuccino” och som är med ärtmjölk. (Inte alls lika god som iKaffe om du frågar mig.) Den vanliga cappon finns kvar men bara en storlek och då med dubbel styrka. Så vill man ha den som förr får man be om en enkel. Begriper dock inte varför de ändrat om. Det förut så enkla blev ju genast krångligare…

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Uteliv en fredag

Jag är så himla tacksam att jag har mer än enbart löpningen att välja på när det gäller träning. Och kanske ffa att jag har alternativ som jag tycker är roliga. Eller åtminstone ok. Tråkig träning har jag slutat med för längesedan. Sånt är livet alldeles för kort för. Å andra sidan vet jag dels att jag är extremt lättroad när det gäller sånt som gör mig svettig och får hjärtat att slå lite oftare, och dels att det mesta sitter i skallen. Det blir liksom ungefär så skoj som man gör det. Oavsett vad det handlar om faktiskt. (Dock är vissa saker förstås betydligt enklare att göra roliga än andra…)

Det jobbigaste med att inte kunna kuta, förutom att en skada oftast gör ont och att man sällan vet hur lång tid den är kvar, är att det blir så mycket mer inne-tid. Åtminstone tills ute-bassängen öppnar. Jag vill ju vara ute så mycket det bara är möjligt. Känna vinden, få dagsljus, andas frisk luft och höra fåglarna sjunga.

Turligt nog finns ju Kärrtorps IP med både utegym och gräsplaner bara en kort cykeltur från ytterdörren. Helt ärligt blir styrketräningen inte riktigt lika bra (för mig) som på mina ”inne-gym” men med lite extra fantasi och egna redskap så blir det ändå jättebra!

Jag provade springa lite också. Både fram-och baklänges. Det förstnämnda var ok men inte bra. Det sistnämnda funkade utmärkt! Kanske helt enkelt får byta stil? Kan man springa baklänges framlänges? 🙄

Simma funkar också att göra ute. Året om så länge isen inte är i vägen vill säga. I dag har jag invigt Söderbysjön med en liten simtur. Utan våtdräkt alltså. Det börjar bli många plusgrader nu! Ska bli spännande att känna hur det blir när jag ”fuskar” med våtdräkt.

Men hur härligt utesim än är nu så är det svalt just nu och det blir inte lika bra simträning som i en uppvärmd bassäng.  Åtminstone inte för mig. Kanske var det sista inne-passet på ett bra tag på Eriksdalsbadet , beror på vad jag väljer att göra i helgen, men bra blev det i alla fall. Invigde paddlarna jag tröst-shoppade i går och jag är ganska säker på att jag kommer veta att båda mina axlar och min rygg finns i morgon. 🤪

Och just det ja! Jag har ätit fin-lunch ute! På anrika Chutney tillsammans med världens bästa Karin. Det är sånt man kan göra en ledig fredag och har tur som jag!

Kram från Ingmarie

Hopp och tröst

Min arm är mer eller mindre helt ok nu. Känner egentligen bara av den när jag simmat (för) länge och när jag gör fel. Det sista är ju faktiskt bara bra.🤪

Benet är inte lika lyckligt. Vattenlöpning funkar fortfarande fin-fint, körde t.o.m intervaller i dag, och cykla funkar ok. Inte för att jag trampar några jättelånga rundor (tycker ju cykel är ganska trist) men sammanlagt blir det ändå några mil bara av att jag transporterar mig. Gå/stå/sitta är inga som helst problem. Det börjar helt enkelt bli sådär att jag funderar på att testspringa. Men nu när jag förlikat mig med tanken på att det högst troligt inte blir något Borås swimrun om 2,5 veckor så tänker jag att det är väldigt onödigt att testa för tidigt. Men det svider så klart en smula i swimrun-hjärtat. Ännu en gång har jag fått ”bevis” på att det där med att planera långt i förväg inte verkar vara min grej nu för tiden. Min skalle riktar helt in sig på det gamla tävlingstänket då lagd plan ligger och liksom stänger av kroppens alla signaler. Då blir det så här. Tvärstopp. För kroppen är så himla intelligent! Och smart! Med facit i hand skulle jag bromsat ännu mer då jag kom hem, och efter påskens tokjobberi, för jag var verkligen trött. Ffa sovtrött. Men jag lyssnade dåligt så nu får jag stå mitt kast. Och kanske skämmas lite för jag borde ju ha lärt mig…

Jag har ju mina boys Guru-Danne och Micke som hjälper mig så jag vet att det kommer bli bra. Jag vet bara inte när.

Så jag kör det jag kan. Och tröstar mig duktigt.

T.ex med Espresso house nya ”Veganska cappuccino med ärtmjölk”.

Vet inte varför de inte har havre-cappu längre men det funkade bra med denna också! Supergod och inget djur har behövt lida för att jag ska få njuta.❤️

Tröst-shoppat har jag också gjort. I favvo-butiken.

Ingen stor påse men med väldans fint innehåll! Två baddräkter och ett par medium-stora paddlar. Här ska simmas och byggas axlar-rygg-arm-muskler med färg!

Så nu känner jag mig lite mer som min neon-girl. Färgfull och lite små-cool. 😀

Kram från Ingmarie

Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Gym-triggers

Det finns vissa saker som triggar igång mig extra mycket på gymet. Som liksom garanterat gör att adrenalinet rinner till och hornen växer ut. Box-säcken är ju en. Den kan få mig från en sovande zombie till en galen markatta på mindre än 30 sekunder. Don’t ask me why. Kanske någon väl dold fighting-gen som pluppar upp?

”Kälken” är en annan. Jag lassar på och lassar på och kör och kör tills svetten förblindar mig. Vad det är för gen som gör att jag triggas igång av den kan jag dock inte ens gissa mig till. 😳

Sen är jag liksom igång och ger mig inte förrän jag måste. Dvs när klockan är så mycket att jag måste sluta för att hinna till jobbet. Duschad. Observera även mina (fokuserade) miner.

Det är betydligt svårare för mig att komma igång med vattenlöpning. Särskilt efter en lång dag stående/gående på betonggolv. Inte ens de där tokstollarna som inte fattar vad rundsim är, utan verkar tro det är någon slags lekbalja, kan få igång mig. Men det gör gott för kroppen oavsett! All vätska som hade samlats i fötterna har jag nu kissat ut.🤪

Röstat har jag också gjort. Utan att ens vela! Och jag hoppas även du gör din röst hörd för vad man än anser om EU så är det viktigt att visa sin åsikt tycker jag.

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Allt svänger

I går var det min lugnaste kväll ever på jobbet. Så där lugnt så det t.o.m blev tråkigt! Det var inte riktigt så här hela tiden men svart skärm betyder noll patienter!

 

Well, så var det inte i dag! Cirkus från början till slut inkl övertid och utan rast. Men det var ändå kul för det flöt på fint något vis och jag kände att jag liksom hade koll på läget trots kaoset. Plus att jag lärde mig en massa nya grejer och sånt gillar jag. Utan att överdriva kan jag säga att jag plättlätt fick ihop mina 12000 steg/dag bara där.

Men de hade egentligen uppnåtts redan innan för 2 timmars poolrun blir typ lika många steg som om jag kutat på land. (Däremot blir man inte lika kissnödig på land…) Mitt ben vill fortfarande inte vara med så nu ha jag lagt ner alla försök till att kuta tills det känns ok igen. Min gissning är att det är mitt gamla diskbråck som spökar, jag känner nämligen igen känslan av ”klämd nerv”, så det sämsta jag kan göra är att stressa det ännu mer genom ”löpstötar”. Och oavsett anledning till mitt ledsna ben så vill jag inte springa när det känns så här.
Visst är det märkligt hur snabbt det kan svänga? Inom allt åt alla håll…

Kram från Ingmarie