Author: Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Mellanlandning

En dag hemma. Lagom för att packa om och packa nytt för nästa resa blir både längre och annorlunda. 10 dagar på fina Rådmansö inklusive två målarhelger på Skaparladan . Gissa en som längtar!

Med en stor sol som skinit järnet i dag har jag utnyttjat varje möjlig sekund ute. För den som av någon anledning inte vet kan jag berätta att det är väldigt, väldigt, väldigt svettigt att springa intervaller i 27 + grader men också väldigt, väldigt, väldigt härligt och skoj!

Avslutade med 25 nya armhävningar på min 25-dagarsutmaning som Veronica gett mig.

Syftet med det hela är att göra 25 armhävningar i 25 dagar för att hjälpa till att öka medvetenheten om saker som PTSD (Post Traumatisk stressjukdom), ångest och depression som driver människor att begå självmord.

Reglerna är enkla:
* När du är nominerad börjar dina 25 dagar följande dag.
* Varje dag spelar du in dig själv när du gör 25 armhävningar även om du måste gå ner på knä.
* Varje dag måste du nominera en annan person.

På köpet hoppas jag bli en rackare på att göra armhävningar!💪🏻

Jag har simmat också. Två gånger faktiskt. Svårt att låta bli när sjön är så vacker som den här.

Eftersom vinden låg på blev det lite guppigt och efter alla dagar med spegelblankt vatten var det lite ovant. Men skoj!

Har förresten lyssnat på två ”Sommar” till. Sångerskan Laleh och prästen Camilla Lif. Båda var ”bra” men Camillas var absolut det som berörde mig mest. Hade ingen aning om vem hon var och hon överraskade!

Kram från Ingmarie

 

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Som den sol- och värmeälskare jag är så är jag förstås extra tacksam över att ha varit ledig och i Halmstad just precis nu när termometern nästan glöder. Ja det är varmt och ja det är svettigt men jag älskar det! På riktigt! T o m gymet var svettigt trots AC. Eller så var den överarbetad. Vem vet. Svettigt var det i alla fall.Och jättekul!

Jag hade förresten fintröjan på mig.

Den åkte dock av när jag sprang. Kutade mestadels utmed havet söderut men det fanns inte en tillstymmelse till fläkt ens där. Havet var absolut stilla och så där vackert som nog bara stilla hav kan vara.

Östra stranden är väldigt gullig med alla stugor och fina sanddynor.

För att inte tala om hur ljuvligt det är att sprada där!

Det blev många bad med mamma och Ulf! Så många att vi tappade räkningen. Precis som det ska vara på sommaren!

Lite ångrade jag mig att simkläderna inte var med men det var för att jag visste det skulle bli sim på kvällen och det kändes liksom onödigt att vara trött redan innan när jag nu fick chansen till sällskap. Vi var ett stort gäng från alla håll och kanter som samlades vid Torvsjön. Lika vackert som alltid men jag kan ändå aldrig se mig mätt på det.

Man kan välja precis hur kort/långt man vill simma. Alla kan vara med! Några simmade lite fram och tillbaka vid kanten, några bort till första bryggan och några (bl.a jag) till andra änden via första bryggan. (Ca 2.3-2.5 km)

Att det var helt magiskt behöver jag kanske inte varken berätta eller förklara?

Vi satt kvar länge och fikade, pratade och njöt. Det är stunder som dessa som jag kommer minnas när vinden viner och det grå omsluter världen.

Kram från Ingmarie

Nykär

Det är inte utan att jag känner mig nykär i livet! Igen! Det är lika härligt varje gång det sker och jag hoppas jag får uppleva det många gånger till!

En anledning är förstås att det är Ingmarie-väder nu. Och att jag samtidigt är ledig. En oslagbar kombination. Lägg till att jag är i Halmstad och äntligen kan vara vid havet så mycket jag vill, att kroppen är stark och glad, att jag får hänga med mamma, Ulf och Morgan varje dag och att jag har en massa skoj att se fram emot. (Fast det där valet hänger fortfarande över mig och i morgon måste jag ta ett beslut…)

Det har blivit ännu en slappedag vid havet och mysiga Tjuvahålan. Om du är i Halmstad får du verkligen inte missa denna lilla pärla!

Jag passade på att springa dit och samtidigt köra intervaller. Blev helt perfekt. Uppvärming, 8 x 5 minuter och sen nedjogg. Svettigt var det förstås. Så där så det sved i ögonen och jag nästan började frysa. Vid den 7:e intervallen var mitt lilla vatten jag haft med mig slut men det gick bra ändå. Gäller bara att inte stressa upp sig och jag visste att vid handikapp-badet så kunde jag fylla på hur mycket jag ville.

Det kändes riktigt bra faktiskt! Så där så jag önskar jag hade ett lopp inom en väldigt snar framtid. (Men det dröjer tyvärr någon månad…)

Avslutade med lite sim i havet men längsta simmet blev, precis som i går, i fina Torvsjön. Varför liksom ändra på ett vinnande koncept?

Foto: Margot W

Simmade över till andra sidan i dag också plus en liten tur in i en vik så det blev några kilometer in på simkontot. Helt magiskt!

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Det blev även lite övningssim med Mogge-vovven. Det funkade riktigt bra när vi simmade jämte varandra!

Fast helt klart tycker han det är roligare när han får hämta pinnar!

Att sen få avsluta denna dagen med picknick vid finsjön, tja du fattar va? Inte konstigt jag är nykär!

Kram från Ingmarie

Sim-kärlek

När jag bestämde mig för att lära mig simma ”på riktigt” var det framförallt för att jag tyckte det såg så himla häftigt och coolt ut när människor crawlade i havet och i sjöar. Att jag själv skulle bli en ”sån” en dag kändes ofattbart men det mesta är tydligen möjligt för nu är jag ju en av ”dem”. 🥳🤩😄

Jag minns fortfarande första gången jag simmade solo till andra sidan Källtorpssjön i Hellas för två år sedan. Det var stort för mig. Typ större än att vinna Nobelpriset! 🤩

Nu simmar jag solo utan att fundera särskilt länge. Ibland inte alls. I havet såväl som i sjöar. I havet är jag mer försiktig såklart. Båtar och strömmar ska man ha respekt för! För att inte tala om de galna vattenskotrarna! Att de ens är lagliga är för mig en gåta. I alla fall när det gäller för personligt bruk. De sjöar jag simmar i är helt båt-befriade. Det som kan finnas är SUP:are, kajakare och paddlare men de brukar gå fint att samsas med.😄

Tjuvahålan var precis lika ljuvlig i dag som i går.. Kanske t o m ljuvligare.

Fikastund med mamma, Ulf och Anders. Väldigt svårslagen utsikt får jag lov att säga.

Daniel och Noel har åkt hem till sitt och Anders till 08a land så nu är jag här ”ensam”. Fast ändå inte. Jag har hängt med mamma, Ulf och Morgan hela eftermiddagen och halva kvällen. Efter beachen åkte vi till fina Ön och Torvsjön. Alltså det är så vackert där att man dör vackerhetsdöden varje gång. Och såklart jag inte kunde låta bli att simma! Det vore en synd att låta bli!😍

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Tvärsöver och tillbaka blev det (ca 2 km) och lite extra med Morgan-vovven. Han hade dock lite svårt att begripa att safer-swimmern inte var något grej han skulle apportera.🤪

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Det bästa är kanske ändå att i morgon kan jag göra om alltihop! Fast med lite förändringar.

Kram från Ingmarie

Sommar!

Det känns som jag hamnat i värsta, bästa sommar-idyllen. Eller rättare sagt det har jag! 😄

Halmstad är en pärla på många sätt och vis och en av dess stora fördelar är närheten till havet. Jag, Anders, mamma, Daniel och Noel tog oss till mysiga  Tjuvahålan  och äntligen fick jag simma i havet igen! 😍

 


Jag har svettats också. Massor! Genom ett löp- och gympass. Fin kombo om du frågar mig!

Jag har inte ens behövt laga mat för mamma bjöd oss alla på galet god (vego)mat! Lyxigt värre! Även om vi var långt från alla så var det så himla mysigt. Jag älskar verkligen att hänga med min familj och jag är tacksam att det är så. det är ju faktiskt inte någon självklarhet.

Fina hemodlade tomater som snälla Karen gav mig i går.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Långpass, vattenfall och vernissage

Danska fall ligger några kilometer utanför Simlångsdalen i en sagolikt vacker skog. Där finns även fina vandrings- och löpslingor och Hallandsleden går förbi där.

Jag passade på att göra ett a till b långpass. Älskar det! Känns som ett litet äventyrs-projekt varje gång.😀

Jag tog ”omvägen” utmed Nissan och via Sperlingsholm bara för att det är så otroligt vackert.




Sen vidare på landsvägen till den gamla järnvägen som numera är en fantastisk cykel- (och löp) väg. Många och långa rakor och (lite tyvärr) enbart asfalt. Men fortfarande så vansinnigt vackert!



Väl framme väntade mamma, Ulf, Anders och fyrbenta Morgan. Tillsammans vandrade vi till de fina fallen för lite picknick och sprada. Det sistnämnda var vi dock bara två om. Morgan säger aldrig nej till ett dopp!

 

Jag har även haft ännu ett vernissage. Jag vet inte hur många som kom men många var det och det var spå himla skoj! Tack alla som tog sig tid!

 

Dagen avslutades på altanen tillsammans med Daniel och Noel som också kommit hit. Mysigt värre!

Kram från Ingmarie

Roadtrip

Äntligen lite ledigt! Hyrbilen blev absolut fullpackad för ett gäng av mina tavlor har också fått följa med ner till Halmstad.

Jag är inget fan av att åka bil långt, Min kropp protesterar redan innan vi kommit ut på motorvägen. Men vädret var fint, vyerna vackra, inga vägproppar som gjorde pinan längre och vi pausade ofta. Och lite rumpskav är verkligen inget att gnälla över!

Jag hade i alla fall försökt rasta av mig lite innan rumpnötandet. Sprang intervaller för första gången på flera veckor. Tungt men jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är ”den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb ”kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie