Author: Ingmarie
Skaparhelg dag 3
Som också var den sista. Lika sorgligt som alltid när man ska lämna något roligt men du vet min filosofi: Don’t cry because it’s over, smile because it happened.
För så är det. Jag är mest bara jätteglad, och tacksam för att jag har kunnat och fått vara med. Jag är väl medveten om att det har varit och är ett gigantiskt privilegium.
Liksom att jag fick hyra finstugan ännu en gång.😍
Jag var uppe i snorottan för att hinna städa, packa och kuta en sväng.
Men Spradan fick jag skippa för isen hade tagit över och även om den var tunn så kan den skära hemska hål i skör hud. Och riktigt så korkad är inte ens jag.😜
Tja annars har det målats av verklig glädje och lust. Precis som det är meningen. Ibland går det ganska vilt till så tur man inte behöver vara rädd om varken kläder eller golv.😄
En grej som verkligen fascinerar mig, förutom själva skaparäventyret , är hur vansinnigt trött man kan bli av att i princip bara stå och sitta still. Är helt slut och resan hem kändes som arton evigheter. Eller i alla fall över 3 timmar för åka kommunalt är inte det mest smidiga sättet om man säger så… Är evigt tacksam över min Dryrobe när jag stod och väntade på en av bussarna i minusgrader ute i ingenstans.
Men vissa saker är värda att kämpa och “lida” lite för, eller hur? Den 12/12 kommer Skaparladan släppa nästa års kurser och jag ska med på några om jag så måste gå dit. Så kul är det nämligen både att vara där och att ha med en sån här rulle hem. Även om jag vet exakt vad den innehåller så är det som lilla julafton att öppna och hänga upp. Vad det blir sen får tiden utvisa.
Kram från Ingmarie
Skaparhelg dag 2
Det är möjligt att jag skulle tröttna om jag hade det så här typ alltid men jag är mycket tveksam. Jag är så där lycklig att jag måste nypa mig i armen om och om igen för att riktigt begripa att jag inte bara drömmer utan att detta faktiskt är på riktigt.
Tog lite sovmorgon och hann precis lagom med att yoga, käka och ta mig till den gemensamma morgonsamlingen på Skaparladan. Varje dag börjar med meditation och visdomsord så du liksom förstår ribban på detta underbara ställe. Varje dag innehåller också minst en föreläsning, eller kanske snarare inspirationsstund, för de olika grupperna men för övrigt är vi helt fria att göra precis hur och vad vi vill. Lärarna finns där om vi behöver dem men de styr inget.
Jag valde att passa på att kuta en sväng i det fina vädret. Att vistas i naturen är otroligt inspirerande i sig och ett fantastiskt sätt för att starta skaparlusten och för att liksom “känna in” var man är just i dag. Särskilt inspirerande blir det såklart i denna miljön….
Och här. Vem behöver liksom dusch?😜 Fast det är väldigt nära att det snart är is i vägen kan jag berätta.
Sen har jag bara målat, målat, målat, målat. Och lärt mig nya saker både om mig själv och det här med skapande. På något vis önskar jag att alla fick testa en helg. Att under ett par dagar helt få göra saker av glädje och lust är nämligen oerhört livsgivande och livsberikande. Om det “blir” något spelar ingen som helst roll. De få ambitioner jag hade, och det jag trodde jag skulle göra, när jag kom hit förra gången försvann redan första dagen. Precis allt har blivit helt annorlunda men ändå så helt rätt!
Peppe demonstrerar hur man kan spänna en duk.
Min lilla hörna!
Det till höger är ett “riktigt” fönster. Det till vänster en del av en av mina alster.
Kram från Ingmarie
Skaparhelg dag 1
Att jag har det ruskigt bra är en underdrift. Faktum är att om jag inte hade tyckt det så borde jag ha skämsmössan på resten av året. Minst!
För hur mycket bättre än så här kan en människa ha det i november? Eller any month förresten.
Yoga och frukost innan en lugn liten löptur i skogen.
Och eftersom en av alla mysiga och fina badplatser ligger utmed rundan så… Ja du fattar. Absolut helt omöjligt att inte Sprada!😍
Har hunnit vara på F&S inne i Norrtälje också. Trevligt ställe! Trött och svettig blir man med för precis som förra gången slutade det med att jag gick bananas på boxsäcken. Fråga mig inte varför för jag känner mig då inte särskilt ilsken…🙄
Men mest har jag förstås hängt i Skaparladan och målat! Massor! Det är så vansinnigt skoj! Men även utmanande, spännande, svårt, frustrerande och t.o.m lite läskigt. Det här är nämligen lite som SJ:s slogan du vet. “Den inre resan”. Och jag har ingen aning om vart jag är på väg eller hur det kommer bli. Men kanske det är just det som gör det hela så himla härligt? Bara att följa med och verkligen go with the flow.
Och stugan som jag hyr ännu en gång…. Vilken pärla den är! Som en oas i oasen. I´m in love forever!
Kram från Ingmarie
Tillbaka!
Vissa utmanande äventyr som man ger sig in på blir inte mer än en engångsföreteelse. Kanske för att det bara händer en gång, kanske för att det är praktiskt omöjligt att göra om, kanske för att det skulle bli för dyrt med en repris eller kanske för att det helt enkelt inte var så skoj som man trott. (Men då har man åtminstone stillat sin nyfikenhet och slipper dö undrande.😜)
Mitt målaräventyr må ha kostat några slantar men det är tack och lov inga fantasisummor i det stora hela för från det att jag lämnade Rådmansö, Skaparladan och “min” ljuvliga lilla stuga förra gången har jag längtat tillbaka. Så där mycket att det värker i både magen och hjärtat. Och så kan man ju inte ha det! Därför är jag här igen! För en ny (egolyx)långhelg då jag enbart ska ägna mig åt att måla, äta, träna, sova och göra absolut ingenting.
Det räckte med att komma hit till stugan så kände jag hur allt liksom bara rann av mig. Det må vara kaos i världen på alla möjliga sätt och vis men här är det så tyst, lugnt och kolsvart att det känns som om tiden stannat. Tempot går ner vare sig man vill eller ej och jag vet med säkerhet att jag redan andas ännu lugnare och hjärtat slår både mjukare och långsammare. Visst är det fantastiskt?
Där framme är den lilla grusvägen. 😉
Jag tror det är livsviktigt att pausa med jämna mellanrum. Inte bara en kort stund då och då utan helst i flera dagar på raken. Särskilt nu när allt annat i vår natur går på sparlåga som jag bl.a skrivit om här.
Nu varken kan eller vill alla människor åka ut i skogen för att måla och mysträna såklart, och tur är väl det, men vi har alla behovet av återhämtning och jag tror var och en egentligen vet exakt hur man gör det bäst. Om man bara vågar lyssna på den rösten. Eller vad tror du? Men många tillåter sig nog inte ens att stanna upp. Eller tänker att det ska ske “sen”. Men dels kan “sen” vara försent och dels är “sen” faktiskt nu…
Å andra sidan tror jag inte att jag hade gillat denna stillhet så mycket om jag inte samtidigt haft den andra sidan. Den med storstadspuls, liv och rörelse, neonljus, trängsel och hårda träningspass. Kontraster är viktiga grejer! Rastade i alla fall av mig ordentligt i bassängen innan jag begav mig hit. Mycket mjölksyra som producerades i de där armarna kan jag berätta. Ja i hela kroppen förresten…
Att jag sen lyckades ta mig hit via buss 1, tub 1, tub 2, buss 2, buss 3, ben och till slut hyrbil med alla prylar är ett äventyr i sig och nästan värt en slags tapperhetsmedalj. Eller om vi säger så här. Det är tur att jag går på gym. Och mediterar.
Kram från Ingmarie
Svett och blod
Det fanns inte en chans att jag skulle kunna köra intervaller ute i dag. Inte ens jogga! Hela närområdet hade förvandlats till skridskobana i morse och om det är något jag inte vill så ör det att trilla och slå mig. I bästa fall. I värsta fall bryter man något. Eller spräcker skallen…😳 Så det blev hamsterbandet. Minns inte när det var sist, har helt enkelt inte haft någon som helst lust, men det gick helt ok och var ju riktigt skoj!
Körde inte “hårt” men tydligen tillräckligt hårt för att få näsblod. 😜Sist det hände var någon gång på 90-talet. På ett hårt höghöjdsträningsläger i USA. Med andra ord far away från lite mesintervaller i en källare.
Men jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Trots nästan 2 timmar i Hot salen på kvällen kom inte en droppe näsblod. Däremot vansinnigt mycket svett. Förstås.
Inte ens Guru-Danne höjde på ögonbrynen. Tvärtom tyckte han det var lite festligt. Back to the 90s when I was young and fast liksom. Dessutom fanns det andra, viktigare, grejer att fixa till i min kropp. Den är i och för sig ganska lugn och stabil just nu. Liksom mitt inre. Allt hänger som bekant samman även om man inte alltid begriper varken hur eller varför.
Hur mår du?
Kram från Ingmarie
Winterland
Om jag får välja så väljer jag sol, värme, flip-flops och blå himmel veckans alla dagar men det betyder inte att jag ogillar snö och vinter. Bara det är i rätt dos och med rätt konsistens…
Tycker det är jättemysigt med dagar som i dag när precis allt är inbäddat i ett vitt fluff. Men jag gör mitt bästa för att agera färgklick.😜
T.o.m sticket i ögonen kan jag stå ut med.
Det jag däremot inte är så förtjust i är isgatorna som redan blivit. Eller slabbet som snart blir.
Men det är kul så länge det varar och man får ta en dag i taget.
Tisdagar är party oavsett för då är det ju simdrill med bästa coach Ulf! Det kan kännas vansinnigt motigt innan att ge sig ut i mörkret och kylan sent på kvällen men när jag väl är där så är det Rock n’roll och jag vill (nästan) aldrig det ska ta slut!
Jag var så varm, go och glad efter alla intervaller, härliga skratt och go bastu att det inte ens gjorde något att jag fick stå och vänta på den försenade bussen i minusgrader och med kraftig hemlängtan. Då är man lycklig!
Kram från Ingmarie
Avslutning
Jag gillar inte goodbyes. D v s de goodbyes som gäller roliga, bra och härliga saker. Men det vet jag att du förstod.😜
I dag hade jag min sista Yin yoga denna terminen och det känns jättesorgligt! Kanske det blir något litet vik men “min” klass är liksom slut för i år. Har jag tur blir det återstart igen till våren. 🙏🏻 Det var inte utan att egot fick sig en rejäl boost när det var så här lång väntelista. I praktiken betyder nämligen det att över 75 (!!!) personer ville komma på just min klass! 😍 Snudd på ofattbart…
Men som sagt var, det är enbart egot som talar. Jag guidar bara. Deltagarna kanske egentligen struntar i vem som leder, bara de får yin yoga.😀
Vattenlöpningen lär dock aldrig ha någon avslutning. Många i plurret samtidigt som mig just denna måndag. Men det gör inget för jag behöver ju inte så mycket plats när jag harvar runt, runt. 😊
Kram från Ingmarie
Racerhelg
Känns som om helgen tog slut lika fort som den kom.😳
Men trots mörker, festande grannar som gjort att nattsömnen blivit störd, kallt regn, admin-jobb och försenad tub som gjorde att jag missade min ena träningsdejt så har det varit härliga dagar. Såklart! Helt enkelt för att jag valt att tänka så.😍 Inbillar mig att det mesta ju liksom blir roligare och bättre då. 😃
Jag har bl.a:
Kutat backar så benen nästan vek sig. Men jag höll mig i alla fall varm trots det där isande regnet och jag fick dessutom oväntat härligt sällskap en stund av bästa Kajsa. Ingen chans att maska när hon är med. Makalöst stark Quinna!
Annat härligt löpsällskap fick jag på dagens halvlångpass när Fredrik och Malin hakade på en bit. Älskar hänga med dem! Lättsamt och mysigt absolut hela tiden.
Verkar varit mycket party inte bara i vårt hus utan även i skogen. Ovanligt många sådana här “festhak” i skogen!
Jag har kört på gymet också. Kom dit en smula seg men som alltid när jag kliver in genom SoFo:s dörrar så swishar det till och jag blir överfylld med energi.
Samma med simningen. Fördelen med kallt och mörkt ute är att det blir riktigt mysigt att vara “tvungen” träna inomhus. Hade fått förslag på pass från coach Ulf och det gick strålande bra! Med mina mått mätt vill säga.
Matlagning har det förstås också blivit. Är riktigt nöjd med den här vegosoppa-konstruktionen!
Kram från Ingmarie
