Happy life

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie

Kärt återseende

När jag bodde i Bagis försökte jag och Kari ses åtminstone en till två gånger /månad för att springa tillsammans. 90% av gångerna har Sälka varit med och även om hon inte kan säga ”ja” eller ”nej” som vi människor så vet vi att hennes svar om hon vill med alltid är ja.

Att äntligen få ses igen, springa några timmar och verkligen hinna prata är och var så uppskattat och välbehövligt. Dessutom hade vi lyckats pricka in en dag med sol. Snudd på ofattbart och jag är fortfarande lite chockad. Turen gick bland annat genom Nackareservatet och runt Flaten. Omöjligt att inte älska denna plats och ja, jag saknar det väldigt mycket emellanåt. Sprang förbi vårt gamla hem på vägen till Kari och även om jag inte vill bo precis där igen så kändes det lite i hjärtat och ska jag någonsin tillbaka hit så är det Bagis som gäller.

När vi kommit runt hela Flatensjön och liksom var klara på den delen fanns det bara en sak att passa på att göra.

Sprada såklart!

Alla bryggor har blivit restaurerade och snatrt kommer den nya bastun vid själva Flaten-badet att gå igång. Roligt att det fixas så mycket! Tippar på att det var max 7 grader så det var extra härligt och uppfriskande! Sälka hade badat typ 37 gånger redan så hon var tillfälligt nöjd och vaktade istället oss.

 

Lite stelt var det att springa vidare men vi hade ingen brådska. Förutom att vi skulle tillbaka till Karis snälle man som fixat grymt god (vego)lunch till oss! Vilken lyx alltså.
Nu dröjer det ett tag till nästa gång men denna dagen kommer jag ha med mig länge. Tack kära vänner för i dag!

Som en extra fin avslutning på dagen var jag på ett 90 minuter Yin yoga-pass. Väldigt skönt. För mig är det också inspiration och utveckling till mina egna klasser. För mig är det viktigt både för att jag ska fortsätta tycka det är skoj och för att deltagarna inte ska tröttna.

I morgon blir det minst lika bra men på ett helt annat vis. Längtar redan!

Kram från Ingmarie

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var ”tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från ”killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Ett riktigt 50-årskalas!

Anna har sen hon fyllde 40 haft som vana att vart 5e år ordna kalas då man springer samma antal kilometer som år. Om man vill alltså. Det går lika bra att göra mindre dock tveksam till om det går att göra mer. Ingen vill ju liksom fylla mer än vad man gör.
Hon fyllde 50 i fredags, Fredrik lite tidigare, och i dag var det (löp)fest med stort F.

Kl 8 började de riktigt tuffa. De som var både morgonpigga och sugna på 50 km. Varje varv var 6,7 km så för att få ihop 50 behövdes det 7,5 varv. Några hoppade av efter lunchpausen, några tillkom och några körde alla. Jag nöjde mig med 5,5 varv helt enkelt för jag kände att även om jag skulle klara 50 km så skulle det kosta för mycket efteråt.

Rundan var verkligen helt perfekt! Lite asfalt, mycket vacker skog, varierande, rolig och väldigt mycket gegga. Tur jag inte hade nya skor…

Jag hade verkligen inte min bästa dag men tack vare trevligt sällskap, pepp och massor av godsaker så gick det ändå bra. Jag har inte sprungit över 22 km på flera månader så även om jag helst hade velat fira med 50 km så är jag väldigt nöjd med 37.

Några av alla som sprang

Varje varv började prick på timmen. Dvs kl 8-9-10-11 osv. Precis som en Backyard alltså. Den pausen man fick ägnades åt att värma sig inomhus, käka godis och dricka galet gott fin-kaffe som Fredrik fixade.

Mellan kl 12-13 bjöds det på supergod lunch och hade jag inte hade ”behövt” springa efteråt hade jag ätit betydligt mer.

Deras fina Sportstuga är verkligen perfekt för just sport och friluftsliv. Jag är allt lite avis men mest tacksam över att jag får vara med på ett hörn så här

Det regnade i princip hela tiden men det fanns inte en sur min någonstans. Vilket gäng alltså! Jag är så impad! Snabba, starka, trevliga och lättsamma allihop. Mest impad är jag nog ändå av Fredrik och hans mamma som fixade och servade allt så himla bra. Han lyckades t o m göra spillet på tröjan som värsta finaste cappuccino-hjärtat!

Efter sista varvet var det avslutning med värsta godaste pajen! jag skämdes inte ens när jag lassade på så det nästan rann över tallriken.

Köra hem i mörkret gick bättre än väntat. Trodde jag skulle vara skittrött men tydligen inte. Nu hade ju det där lilla badviruset planterat sig redan innan dagen började men jag ”vågade” inte göra det efter löpningen för tänk om pajen hade tagit slut! Så det blev i Åhus. I mörkret. Men det finns ju pannlampa! Fortfarande mycket tång så fick klafsa genom den innan jag kom i plurret men väl där var det s-å-h-ä-r-l-i-g-t!

Ska bli spännande att se när mina skor och fötter ser mer normala ut men jag är så himla tacksam över denna dag! Tack Anna & Fredrik, er familj och alla som var med! Detta är onekligen ett minne för livet! Tack tack tack!

Kram från Ingmarie

Fullrulle-dag

Vissa morgnar börjar helt klart både annorlunda och lite lyxigare än andra.

Morgonlöpning före frukost är som du vet inte min favvo och var inte i dag heller för kroppen var som sirap med träningsvärk.🤪 Men sträckan var fin!


Belöningen var ännu finare! Frukost med (nästan) hela Sats Halmstad gänget på ProfilHotel. Känner mig oerhört priviligerad som får vara en del av denna goa lilla ”familj” för det är så den känns. Som en familj!


Resten av dagen har ägnats åt kyrkogårdsbesök, färd till Helsingborg för lägenhetsvisningar och Ikea besök.( F ö vårt snabbaste och billigaste ever!)

Nu är vi hemma i Åhus igen och jag hoppas jag både sirapen och träningsvärken försvinner tills i morgon för då ska bästa Anna firas och det kommer garanterat bli både svettigt, blött, lerigt och mumsigt gott!🥳🎉

Kram från Ingmarie 

Tack!

Sista dagen här på Mallis och den kunde nog inte blivit mycket bättre.

Som alltid en härlig morgon vid stranden innan frukost. Inte and under de två regndagarna har jag behövt skippa detta. Helt otroligt när man tänker efter!

Sprang en fin runda ”på landet igen. Småvägarna är verkligen guld trots att de är asfalt.

Hängde sen mest på stranden, badade, läste och lyssnade på detta intressanta avsnitt på Feel better live more-podden. Förvisso något år gammal men väldigt bra samtal mellan Dr Chatterjee och Eliud Kipchoge om löparlivet i allmänhet och livet i synnerhet.

Ett sista pass i bassängen blev också ett av de bästa. Härligt att få ha med sig den känslan hem!

Kommer du ihåg toppenstället vi var och åt på första kvällen? Vad kunde vara bättre än att även avsluta där? Bellaverde är utan tvekan ett av de bästa, trevligaste och mysigaste ställe jag varit på och maten är outstandning! Kommer du hit m-å-s-t-e du besöka det.

Tack för dessa veckor Puerto Pollenca och Mallorca! I morgon åker vi hem men första sova lite i den vackra månens sken

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden ”trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den ”vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ’r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Om det vore annorlunda

Ibland kan jag fundera på hur mitt liv varit om jag var född någon annanstans. T ex här där det är behagligt varmt, och t o m väldigt varmt, året om. Var hade jag bott och gjort? Vilka människor hade jag umgåtts med och vad hade jag jobbat med? Jag inbillar mig att jag hade haft en liten gård i bergen men nära havet och att jag hade jobbat med människor på något vis men tveksamt om jag hade varit sjuksköterska. Kanske hade jag haft ett pensionat och en konst-ateljé? Eller  ett vego-kafé  där man kunde pausa när man var ute på träningsturer av olika de slag?
Eller hade jag varit en rökande, småfet hemmafru med 13 snoriga ungar och en gård som ständigt behövde renoveras? Vem vetagens morgon-sim liksom? Är livet redan förbestämt? Är det ödet hur det blir eller slumpen? Vad tror du?

Jag kan dock mycket väl tänka mig att jag hade kunnat bli både triathlet och/eller simmare för här skulle jag slippa frysa! Och vem blir inte sim-kär med en sån här ”bassäng” och vy? Just dagens morgonsim är utan tvekan en av mina bästa och vackraste ever!

Havet var betydligt varmare än bassängen men passet gick så bra att det inte spelade någon roll. Dessutom fick jag lite sällskap!
Antingen är det något magiskt med just denna bassängen eller så har jag ovanligt bra flyt just nu! Både bildligt och bokstavligt för det känns väldigt lätt! I havet kan jag fördstå det för det är så salt att man flyter som en liten kork men i en bassäng…? Bara att tacka och ta emot!

God mat i dag såklart fastän (!) den var hemlagad. Har hittat riktigt bra vego-grejer här i närmsta butiken så det är hur enkelt som helst. Vyn får vi på köpet. Älskar verkligen att kunna sitta ute och äta och njuta av kvällsvärmen och ljuset.

Kram från Ingmarie

När man hellre är lite långsammare + ännu ett tips

Det var dax för intervaller i dag och jag hade hittat en grusväg som skulle passa perfekt.

Det gjorde den i och för sig också men jag hade bara inte räknat med att benen skulle vara så där klassiskt betong- och asfalts-tunga efter bara ett pass här men det var de. Så klen är tydligen jag… Och ovan eftersom jag undviker allt sånt annars.

Men det var bara att gilla läget!
Utan tvekan blev det mina långsammaste 12 x 2 minuter ever men jag gjorde dem och jag överlevde. Energin är det åtminstone inget fel på. Inte värmen heller! Jag svettas så det stänker och pulsen slår i taket. Då är det varmt! Men jag klagar inte för hellre det och långsammare tider än kyla, stela muskler, mörker och ev några sekunder snabbare.

Kommer faktiskt inte ihåg hur många gånger jag var i havet för att svalka mig i sen men jag vet att det var lika skönt varje gång även om vattnet är snudd på fisljummet.

Egentligen hade det gått bra att simma i havet men jag var sugen på bassäng och vilken bassäng! Här blev det tvärtom bland de snabbaste 200-ingarna jag gjort ever så nu kan man väl säga att det är balans. Haha!

Som pricken över allt har vi hittat (ännu) ett ställe med helt galet god mat. Ärligt talat var detta bland det godaste vi någonsin ätit så kommer du hit så missa inte Abacco! Om det inte vore för att det är en smula dyrare (läs mycket dyrare) än att äta hemma hade vi ätit där och på Bellaverde varje dag.

Kram från Ingmarie