Happy life

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara ”flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på ”täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

Backar i kubik

Precis som förra fredagen, och alla andra fredagar, var det Lighthouse-race i dag men precis som förra fredagen, och resterande fredagar, så tycker jag starten är för tidig. Springa rundan kan man ju såklart göra ändå. Det har jag gjort oräkneliga gånger nu men oavsett är den alltid lika fascinerande jobbig. Först är det bara upp. Sen går det lite lurigt (man märker det liksom inte riktigt) svagt utför en bit och man tycker att ”jösses vad lätt det går i dag”.

Långt där borta är The Lighthouse

Sen kommer sista klättringen upp till själva fyren och den är tuff hur man än gör.

Belöningen är utsikten. Den är verkligen f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

När man sen ska hem igen är det lätt att luras och tro att det bara är att rulla nedför men den där lilla utförslöpan på uppvägen blir ju liksom uppför på hemvägen och när den kommer direkt efter den branta vägen ner från fyren så är det lätt hänt att benen tar absolut tvärslut. Just i dag tog jag det dock i lite lagom fart. Ett typiskt mellanmjölkspass om jag ska vara ärlig. Dvs såna man ska undvika….

Själva racet är 13,8 km men jag brukar förlänga och i dag blev det ännu lite till, och extra backigt, för jag ville dubbelreka och göra klart inför kvällen backpass med löparna här.

När jag var tillbaka gymade jag också. Får ju inte slarva med hemläxorna från PT-Rafael!

Det blev f ö ett riktigt tufft backpass som deltagarna älskade. Ja du fattar vilka hårdingar de är! Jag hängde på en del men mest coachade jag. Det är ju det jag är här för att göra. Och det är så galet kul! Längtar redan till i morgon. Då blir det intervaller och styrka à la I Nilsson.

Kram från Ingmarie

 

Man ska inte jämföra sig med andra men…

Om du undrar hur det går med världsrekords-försöket så kan jag berätta att Rait Ratasepp fortsätter mata på. Som en Duracell-kanin med oändligt batteri. Det ser ut som han joggar förbi på sin mara men skenet bedrar. 3.12 på 42, 195 km på Ironmandag 37 är helt makalöst och absolut inte någon jogg-fart. Snacka om långa arbetsdagar förresten. Han börjar här i snorottan.

Och slutar strax innan det blir mörkt vid 18. Samma bassäng och samma rundor varje, varje dag. Och säkert samma mot-sido- och medvind också… Den mannen vet verkligen vad mental styrka är.

Börjar man fundera så blir man ju en väldigt lat liten smurf i jämförelse!🤪

Men visst har jag tränat. Det blev dubbel löpning på morgonen ( behövde reka rundan en gång så den blev lagom till mitt pass🤪), varit med på dansfusion (dans i kombo med någon slags cirkelträning-inte min grej) och sen ”styrka för löpare” på kvällen. ( Egenpåhittat pass som i alla fall gjorde deltagarna en smula trötta.🤪)

Med andra ord ännu en fantastisk dag här!

Kram från Ingmarie

 

Vilken start!

Jag ska ärligt erkänna att jag mer än 13 gånger i går funderade på om det var rätt att åka hit. Du vet det där med tecken ,karma och olustkänsla. Var allt strul ett tecken på att jag inte skulle? hit

Nu vet jag att det var helt rätt! Jag älskar verkligen att vara här! Bergen, havet, solen, träningsmöjligheterna, maten och t o m boendet. Jag bor förvisso i ”annexet” som är väldigt mycket mindre flådigt, plus att man får gå lite längre när man ska nyttja pool/gym/restaurang osv, men det är inte ens ett problem. Dessutom får jag lite extra träning. Haha.

Jag började dagen så som jag älskar att göra här. med en stunds yoga och meditation vid havet innan frukost.

Att springa här igen känns nästan ”som hemma”. Så himla skönt att veta vart man ska och hur rundorna är!

 

Passade även på att reka lite goa backar inför nästa vecka. Den som inte blir trött av dem får göra bonusrundor och extra jägarvila tills benen blir asplöv. Eller så får jag bara gratulera till någon med ruskigt starka ben!

Körde även ett pass på det nyrenoverade gymet. Jättefint!

och testade den där braiga ”massage-pistolen” som verkligen verkar kunna göra underverk! (Ja den får användas gratis!)

Efter lunch och en liten siesta i solen hoppade (nåja) jag i poolen. Simningen gick skittrögt men känslan av att vara i här igen slog allt!

Det simtröga hoppas jag få hjälp med redan i morgon. Är faktiskt lite nervös!

Kram från Ingmarie

Älskar torsdagar!

Torsdagar är mina fun-days! De ser i princip likadana ut varje vecka.
Då tar jag lite sovmorgon, yogar och mediterar, käkar frukost i lugn och ro innan dagens första träning. I dag blev det en fin löptur i skogen inkl. sprada.

Efter lunch och en kort powernap (älskar powernaps!) drar jag till SoFo-gymet. Först för en timmes svettandes med PT-Rafael. Det är fokus ben, ben, ben och ännu mer ben just nu. Tufft som attan men också sjukt skoj! Träningsvärken i morgon och några dagar framåt ingår…

Nästan direkt efter har jag egen Indoor running-klass och även om jag inte maxar så mesar jag inte. Är det (svett)fest-torsdag så är det!

Sen är det hem, dusch, mat, kattmys och soffhäng som gäller!

Vilken är din fun-day?

Kram från Ingmarie

Så mycket vi inte vet

Det är nog både bra och dåligt att man inte vet, eller ens kan ana, hur livet ska bli. I dag för exakt 30 år sedan förändrades mitt liv på det mest tragiska och drastiska sätt. Aldrig hade jag kunnat ana att sorg kunde göra så ofattbart ont. Eller att den aldrig går över. Den bara ändrar form.

10 år senare träffade jag mannen med stort M som jag ännu efter snart 20 år avgudar, beundrar och älskar mer än någon annan. Vem trodde väl det?

Inte kunde jag heller ana att jag skulle hitta detta lilla paradis när vi 2017 spontanhyrde en stuga där jag får skapa, vara precis hur jag vill och göra precis vad jag vill.

Vilken grej livet är alltså! Och jag tror fortfarande inte det bästa har hänt ännu. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Beroende-varianter

Jag har fattat att det finns människor som inte gillar att träna. Som faktiskt aldrig ens har tränat. Helt ofattbart för mig men å andra sidan vet jag också att det finns de som älskar mekka med bilar, läsa statistik, svetsa och plocka svamp vilket är lika ofattbart.

Det är ju ändå tur vi är olika och har olika slags beroende.

Jag ”måste” inte träna för att vara lycklig men jag erkänner direkt att jag är smått beroende av det och har svårt att se mig själv i ett liv utan det. Själva känslan innan ett intervallpass kanske jag inte direkt älskar men under tiden och efteråt-känslan skulle jag kunna ha varje dag!

4 x (5+3+1)min. med 1 min vila rakt igenom blev det. Plus hopp-övningar och lite senare även en dryg timme på gymet innan jag var fullt nöjd. Det är väl förresten så det är med beroende? Att mycket vill ha mer?

Känslan är belöning nog för mig men att toppa allt med friskt utesim är som att få en godispåse två gånger! Och ja, det blåste friskt i Spillersboda!

Vad har du för beroende?

Kram från Ingmarie

Nordrona och dubbelsim

Precis vid Campus i Norrtälje ligger Nordrona motionsspår. Det finns två spår på 5,6 och 7 km samt ett elljusspår på 2,5 km enl hemsidan. Var den där 7an är kom jag dock aldrig riktigt på.

Kanske var det denna som pekade på helt annat håll än markeringarna? Jag testade den i alla fall en bit efter jag snurrat runt några varv på de stigar jag visste jag skulle komma tillbaka på. (Dvs de markerade.)

Stigarna är fina men det var mycket mer bröte än jag trodde. Med andra ord inget för en snubbelmaja som mig att försöka springa fort på.

Men det var fint, jag höll mig på benen och jag sprang inte vilse. Sånt ska man minsann vara tacksam över!

På mindre än 10 minuter (med bil) kommer man till det fina badhuset. Egen bana och några kilometer in på simkontot innan lunch inne i mysiga Norrtälje.

Efter att jag jobbat klart (med ett skrivprojekt) och innan mörkret helt kommit hann jag precis med en simtur i en av havsvikarna. Det som är så extra bra nu är att det är väldigt lite folk här så jag har i princip alla härligheterna för mig själv! Det ska förresten onekligen bli spännande att se om förra årets vinterbads-hype kommer fortsätta. Jag hade ju liksom fattat grejen långt innan och har inga som helst planer på att sluta. Det är väl f.ö en av de aktiviteter det inte kan krävas något löjligt covid-pass för att få göra.

(På tal om det så rekommenderar jag alla att läsa detta upprop. Mycket bra fakta och dokumentation!)

Kram från Ingmarie

Stanna tiden

Du vet den där känslan när man mår och har det så där bra att man bara vill stanna tiden. När man måste nypa sig i armen för att fatta att man inte drömmer. Så har jag det nu. Faktum är att 100% av alla gånger jag varit här på Rådmansö, och i Skaparladan, så har jag känt det så. Det är ju inte utan att jag funderar på om det hade varit möjligt att ha det så alltid… Hade jag upplevt samma lycka om jag bott här och haft närheten till allt som finns alltid eller hade ”magin” försvunnit” då?
Vem vet? Just nu spelar det ingen roll för just nu är jag ju mitt upp i det!
Den första kursen tog förvisso slut i dag men om bara två dagar börjar en ny likadan. ”Målardagar med extra stor ateljéplats”.

Denna helgen har jag målat och skapat både inomhus och utomhus. Vi fick tips på en grej jag aldrig testat förut och det var så himla roligt!

Jag har målat litet och stort med varierande resultat men för mig spelar det ingen roll. Det är själva görandet och skapandet som är själva grejen.

Det har verkligen varit fantastiska dagar både för att springa och sprada/bada. Jag har t o m ätit lunch ute!


I går blev det löpning på en av mina fina rundor här på morgonen och lite sim i Infjärden på eftermiddagen.

I dag blev det en annan löprunda och sprada i fina, fina Djupsjön.

Efter vi hade slutat i dag åkte jag in till Norrtälje och gymade.

När jag var nästan hemma igen kunde jag inte låta bli att åka till vattnet. Och vilket tur att jag inte avstod det för jösses alltså!

När är du så där lycklig att du vill stanna tiden?

Kram från Ingmarie

 

Dubbelpass och skaparglädje

Det där att göra saker på känsla verkar mer och mer bli min grej. Visst behöver man planera och tänka framåt men det får inte bli på bekostnad av att nuet försvinner tänker jag.
Det är ju faktiskt i det vi lever. Inte sen, inte då utan nu.

Känslan i morse sa att det var dax för lite intervaller för att väcka benen efter förra helgen. Så det blev det och det var nog helt rätt för det kändes riktigt bra!

Min fina ”stretch-trädgård” här. 🙂

På eftermiddagen ville en av vännerna på målar-kursen åka till Riddersholms naturreservat för att inspireras av havet och eftersom jag älskar det stället, och verkligen lever i nuet när jag är här, var jag väldigt lättövertalad.🤪 När jag ändå skulle dit kunde jag ju dessutom både springa lite till och sprada. Helt oplanerat och så härligt!

När jag målar har jag aldrig någon plan. Eller nu ljög jag. Jag har haft det men det blir aldrig bra så därför har jag övergett den strategin. Jag bara börjar och ser vad som händer. Något händer det ju alltid. Ibland blir det bra, ibland jättebra, ibland dåligt och ibland snudd på katastrof. Eller som Jonna säger; det blir fascinerande fult”.😀😀😀

Om det sen verkligen är ”bra eller dåligt” ligger sen som bekant  i betraktarens ögon. Jag har i alla fall ruskigt skoj och är lycklig in i minsta lilla cell.

Hur gör du? Planerar det mesta eller går på känsla?

Kram från Ingmarie