Nära nu!

I dag gjorde Rait Ratasepp sin 51a Ironman på raken. Nu är det ”bara” nio kvar innan världsrekordet. Det här är helt makalöst! Han håller fortfarande under 11 timmar på alla och maran oftast under 3.10! För mig är det ofattbart! Hur gör han liksom? Jag vet att han har ett fantastiskt team bakom sig och att han äter en massa men det är ju liksom bara en bråkdel av vad detta handlar om. Snacka om stark både fysiskt och mentalt!

Min grupp satte förvisso inga rekord när det gäller distans och fart (även om en del är ruskigt snabba) men de vinner alla priser när det gäller kämparglöd, entusiasm och löparglädje!

I dag bjöd jag på ett styrkepass och ett distanspass med backträning. Roligt och uppskattat! Sen är det nog ganska säkert att allt blir roligare när man får springa i denna miljön.

Kram från Ingmarie

Den andra har startat

I dag körde jag i gång min andra löparvecka och vilken start!
Ännu fler deltagare och minst lika roligt!
Jag kommer köra i princip samma program (varför liksom ändra på något som funkar?) så i dag blev det först teknik och sen intervaller på strandpromenaden. det var en härlig blandning av löpare och alla vann. Man gör alltid det på mina pass. Haha!

För att krydda till det lite mer för egen del så körde jag även ett pass på gymet.

Och ett kort simpass i havet. Så vindstilla och lugnt som det varit i dag vet jag aldrig om jag upplevt här så det var bara att passa på!

Ännu en härlig dag men det är ju svårt att ”misslyckas” när de börjar så här…

Och slutar så här.

Kram från Ingmarie

 

 

Annorlunda

Det finns en instruktör här som heter Andrew. Han är från Skottland och inte lik någon annan instruktör jag någonsin stött på innan. (Och de är ju en hel del…)
Det enda man vet med hans klasser är att man inte vet vad som kommer höända men att det kommer vara helt wild & crazy och en show. Hans ”Aqua-fun” (vattengympa) lockar lika mycket publik som deltagare och förra gången jag var här gick jag ofta på hans cirkel/styrke-pass för de var både så galet skoj och jobbiga.

I dag testade jag hans spinning. Det var precis lika wild som allt annat han gör och vansinnigt skoj. Musiken är alltid bra och han pushar alla samtidigt som han bjuder på sig själv till 100% och gör en slags show av hela kalaset. Helt makalöst! Jag hade nog tröttnat om alla pass hade varit som hans men de livar onekligen upp även den mest surmulna deltagare. Dvs inte jag för jag är glad redan innan jag trampar i gång oavsett. Det är faktiskt svårt, för att inte säga omöjligt, att inte vara glad här!  (Såklart jag har dippar också men du fattar nog vad jag menar.)

För att spara benen lite inför veckan så körde jag enbart överkroppen på gymet.

Och simning är mycket överkropp hur man än vänder och vrider på det. I dag var vatten-tempen riktigt behaglig så det blev extra härligt!

Kram från Ingmarie

Berg & hav

Jag tog mig upp på berget här jämte i dag. Älskar att gneta på uppför backarna och att få njuta av utsikten! (Trots att jag får svindel!)

Sen går det ju härligt ner också. Vissa delar behöver jag gå pga rullgruset (och för att jag är en superfegis) men mest är det helt ok.

Fortsatte ner till grannbyn och där fick jag high feeling och bara fortsatte. Att det var platt och medvind verkade jag ha förträngt…

Hemåt tog jag en liten annan väg (skippade högsta toppen) och trots både uppför och (lite) motvind så gick det riktigt bra! Tur jag gick på känsla för på köpet fick jag ju 2 timmar härlig löpning! Älskar verkligen den här kombon av att det finns både berg och hav!

Jag är minst lika bra på att göra absolut ingenting som jag är på att röra på mig. Jag vet ingen som kan vara så stilla som mig när jag bestämt mig för det. Eller ok, jag vänder blad i boken/trycker på ”play” på telefonen men that´s it!

Dock hade jag bestämt mig för att köra ett HIIT-pass på em och det gjorde jag men med ett oplanerat avbrott. Det är ett jättestort gäng ungdomar här och en av dem kollapsade mitt i svett-festen och som den sjuksköterska jag är så agerade jag såklart. Min diagnos var genast att hen behövde socker och salt. Lite gel i munnen och ungen piggade på sig igen. När ambulansen kom sa de samma som mig så hen slapp åka med och får nu vila på rummet. Det hade väl helt enkelt ”bara” blivit lite för mycket av det roliga (de kör på typ hela tiden!) och för lite av vila, vätska och näring.

Lagom är bäst eller hur det nu var…

Kram från Ingmarie

 

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara ”flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på ”täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

Lighthouse och lite annat

Jag blev väldigt hastigt och lustigt sugen på Lighthouse-rundan i dag! Tror det hade med vädret att göra. Solen sken och det var inte mycket vind( för att vara här vill säga🤪) och då går alla mina cylindrar igång direkt.

Lägg till ett par pigga ben och det var liksom inget att fundera på! Det blev precis så soligt och svettigt som jag ville!😀

Som jag brukar så förlängde jag till 15 km och trots att det känns som jag är i sämre form än i april- maj när jag var här då hade jag i princip exakt samma tid som mitt PB då. Blev minst sagt förvånad! Men såklart också glad!🤩🥳

Styrketräningen går också bättre och bättre. Kan lägga på mer och mer vikt. Även på marklyft. En övning jag har sjukt stor respekt för! Jag vet egentligen inte varför, jag gör den ju ”rätt”, men den är knepig på något konstigt vis. Kanske för att den är skoningslöst tuff och ”avslöjande”.

Har såklart badat också. Märkligt det där hur jag kan längta efter isbaden när jag är hemma mitt i vintern men här, där det ju faktiskt är varmt, vill jag det ska vara ljummet och varmt och skulle aldrig få för mig att gå ner i en isvak. Hjärnan alltså….

Fredagar är också hemresa för vissa och ankomst för andra så nu är det nya häng här igen. Roligt att se alla förväntansfulla! Och för all del smått förvirrade. Men snacka om att få en cool första kväll!

F.ö är jag förskräckt och förtvivlad över det som håller på att hända i världen (igen) med nedstängningar, krav på vaccin-pass för att ex få resa, vara med på event och demonstrera. I flera länder sker polisvåld, man har skapat läger, folk avskedas och/eller blir avstängda och kontrollerna på vad man gör ökar. Varför nu? Varför ö h t? Har människor helt glömt historien och märker inte vad som håller på att ske? Jag har en f.d kollega som inte tagit sprutorna och tvingas ha munblöja på precis hela sitt arbetspass (hen jobbar natt så det är många timmar), hålla två meter till alla, hen får inte vara med på möte eller utbildningar och måste äta/dricka i ett enskilt rum. Nu har hen ”misskött” sig genom att inte ha haft munblöjan på precis hela tiden och har därför både blivit varnad och avstängd från jobbet. Ja du hör ju! Det här handlar inte om vår hälsa, det handlar om makt. Hen har varit ”hjälte” ända fram tills nu. Nu är hen plötsligt livsfarlig!

Sen kan man ju fundera på hur det här viruset kunnat vara så extremt selektivt? Först tar den bara gamla och svaga. Sen medelålders och sjuka. Sen medelålders ”friska”. Sen unga friska och nu friska barn. Snacka om smart virus!

Nu har det ju dessutom visat sig att de där sprutorna visst inte var så himla effektiva. Efter 5 månader har du ingen som helst effekt kvar av det som ev. var. Att ett läkemedel som det hittills kommit in över 84000 (!!!) biverkningsrapporter (i normala fall är det max 7-8000/år över samtliga i Sverige) får fortsätta ges är inte bara en skandal. Det är även högst märkligt. Sen undrar jag hur de kan påstå att de är säkra för ex barn, ungdomar och gravida? Hur har de snabbframkallat de bevisen och ffa på vem? Vad är förresten de sprutade så rädda för? Om injektionerna fungerar behövs inga pass. Fungerar de inte behövs heller inga. Simple as that!

Enl. FHM dör i stor sett ingen av covid längre och de som dör är mest vaccinerade ändå ska man utesluta de som inte lyder och tar sprutorna. Jag får inte ihop logiken. Eller förresten, det finns ingen.

Läs även gärna ex  Hannas sammanfattning.

Ja, jag tycker detta är fruktansvärt och jag hoppas sanningen snart kommer fram. Innan allt för många har skadats.

Kram från Ingmarie

 

Utflyktsdag

Nog för att jag älskar att hänga på Playitas men efter ett tag behöver man lite miljöombyte.

Förra gången hyrde jag ju bil flera gånger men det är bara att glömma nu. Allt är fullbokat!😱

Så i stället blev det lokalbussarna till Puerto Del Rosario.

Funkade riktigt bra! I alla fall dit. På hemvägen fick jag dubbelvänta (de går bara max 1 g/halvtimme och oftast bara 1g/timme) för den första bussen bara åkte förbi.🙄😳 Sen fick jag vänta igen Gran Tarajal för så ”sent”(vi snackar efter kl 15) går bussarna bara 1g/timme.

Nåja. Det funkade ju trots allt!

Totalt med byte i Gran Tarajal tog det ca 80 min dit och  2 timmar hem (kostade €6 one way) och istället för kustvägen så åkte bussen uppe i bergen vilket var trevligt för där hade jag inte varit!

Plus att det ju är väldigt skönt att slippa köra och konsertera sig. Nu kunde jag bara slöa och kolla på landskapet. Fuerteventura är en vulkan-ö och därmed karg. Men jag gillar det! Oändliga vidder, stora berg, söta små byar, getter till höger och vänster, oräkneliga Aloe Vera odlingar, små och stora palmdungar, kaktusar och såklart havet!

En stor baksida här är dock alla stackars bandhundar. Det är hemskt att se och mitt hjärta brister varje gång. Ofta har de bara någon meter koppel fastsatta i en påle i jorden, två dunkar vatten och förhoppningsvis lite skugga. För mig är det obegripligt att det är tillåtet plus att jag undrar varför man har hund om den ändå bara ska vara bunden? Det finns en liten vovve nästan jämte där jag bor men jag har aldrig sett den lös oavsett när jag gått förbi.🥲

Puerto Del Rosario är ”huvudstaden” på Fuerte men den är inte någon stor turistattraktion som jag fattat det, och skulle jag haft bil skulle jag nog inte valt det som utflyktsmål.🤪

Det finns en del att kolla på som ex små fina parker, hamnen, stranden, statyer och en liten kyrka, det stora shoppingcentret (kändes som alltid onekligen bakvänt att stöta på julgpynt när det är 25 grader ute), city-beachen, söta små hus och en gågata med 103 (nästan i alla fall) caféer och Tapas-barer.

Cappuccino med havremjölk men den var långt från den godaste jag druckit

Summa summarum så funkade det ok att åka lokalbussar. Det fanns t o m bra med toaletter på buss-stationerna! Men man får se till att ha mycket tålamod och inte ha bråttom.🤪

En annan fördel med denna dagen är att jag sprang tidigt och som belöning fick jag både pigga ben, magisk soluppgång och i princip vindstilla!🤩

Och denna frukostvy.😍

Kram från Ingmarie

Extra motlut

Springa uppför är väl i princip alltid jobbigt men är det dessutom motvind så blir det garanterat extra kämpigt. 75 min gnetade jag på innan det gick nedför igen.

Kontrasten gjorde att det kändes som jag flög nerför!

Två timmar blev det under den sköna solen. Eller det blev fler för den har verkligen skinit i dag! Och som den solälskare jag är har jag såklart verkligen njutit. Men även temperaturen ger stora kontraster. På morgonen och kvällen när solen inte är framme är det långärmat som gäller. Ibland t o m nästan så jag vill ha långbrallor.

Blev också ett kort gympass + ett tufft corepass och yin yoga med Yogi Babu. På tal om temperatur så hade jag behövt mer kläder till just Yin yogan. Det blev en smula svalt och jag hade lite svårt att helt slappna av. Men det var ändå härligt och högst välbehövligt!

Kram från Ingmarie

 

 

”Alternativ”-dag

Jag vet att det finns väldigt många som gör run-streak (dvs springer varje dag utan avbrott) men jag tillhör inte dem. Jag har säkert skrivit om det innan men dels ser jag ingen vits med det, dels skulle min kropp garanterat protestera efter ett tag och dels skulle jag tycka det blev ett tvång och därmed försvinner glädjen för mig. Visst, alla löppass är inte roliga men jag vill ändå kunna välja.

I dag valde jag därför att inte kuta. Men i ärlighetens namn är det ganska svårt att avstå här. Jag valde det helt och hållet för att jag vill försöka hålla mig skadefri. Träna kan man ju som bekant ändå. Hela vilodagar förstår jag ju inte heller vitsen med. Haha!
I alla fall inte om man inte tränar på elitnivå. Även om jag tränar förhållandevis mycket så är det inte så mycket och verkligen inte stenhårt.

Hur som helst.

Det blev först ett riktigt bra gympass. Kände mig inte jätte-taggad när jag gick dit men det tog max 5 minuter sen var jag igång! Mina ben var en smula darriga efteråt så något rätt gjorde jag nog!

Körde sen simning i dag igen och jösses vad det gick lätt! Jag minns inte när det kändes så här sist! Det var som om jag hade medströms precis hela tiden men det borde ju vara en smula omöjligt i en bassäng som man simmar fram och tillbaka i. Nu vet jag ju dock att simning är en av de lurigaste sporter som finns för man kan tro man kommit på knepet men nästa gång man simmar är man tillbaka på att inte ha en susning om hur man gör.

Senare på dagen blev det ännu ett svettigt HIIT-pass med Stephane. Tror de där korta, intensiva intervallerna är extra bra för en som som mig som verkligen inte är varken särskilt explosiv eller snabb. Kanske jag t o m är den långsammast i världen på att göra burpees? Haha!

Kram från. Ingmarie

 

Hitta utrymme

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra ”utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på ”röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie