Bendödar-dag

Jag hade verkligen längtat till att få köra intervaller på ”röda vägen”. Den är tuff för det känns som om man alltid antingen har medvind och uppför eller motvind och nerför. Dvs något att kämpa mot oavsett. Förutom intervallerna vill säga.🤪

Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Inget märkvärdigt pass, 20 x 60-30 sek, men jag körde på vad benen pallade! Trött och svettig blev jag i alla fall.

Drog sen direkt till gymet för att fortsätta med mina läxor. PT-Rafael har nämligen gett mig en rejäl sådan. Mina ben är för klena tycker han så nu ska de byggas upp.🏋️


Resten av kroppen också såklart. Klen är såklart relativt men eftersom jag vill bli starkare så är det bara att nöta på.
Vi kan väl säga som så att de var en smula trögstartade när jag skulle få igång dem till Nikitas ”sweat” pass på eftermiddagen. 😄 Men de vaknade minsann till liv och jag blev som passet hette!

Nikita är f ö den som peppade mig att komma hit som gästinstruktör.👌

Precis som på morgonen så avslutade jag min dag vid havet. Eller kanske snarare i.

Kommer onekligen bli intressant att känna hur benen är i morgon…

Kram från Ingmarie

Sim-PT

Simma i grupp är en sak. Simma med PT en helt annan. Då blir man granskad i varje millimeter-rörelse och varje litet fel synas. Det är både läskigt och otroligt lärorikt. Särskilt när man får (nåja, det är inte gratis) PT av Anna-Karin alias Simcoachen

Trots att jag bara hört gott om denna människa så var jag allt lite nervös. Man vill ju liksom inte bli helt sågad. Inte för att jag trodde det men du vet hur högt hjärnspökena kan pladdra ibland.😱 Jag har ju kört med Simcoach Anna i Stockholm flera gånger så jag borde ju ha begripit att det skulle vara typ samma. Dvs jättebra. Och det var det. T o m superduper jättebäst! Det finns (såklart) väldigt mycket att jobba med men jag fick massor av aha-upplevelser (bl a hur jag ska använda mina triceps😀) och är proppfullt av inspiration och motivation!

Jag har kutat också. Så himla svårt att låta bli!

Yogade både i morse (eget) och på kvällen (pass). Och njutit av solen och havet förstås.

Kram från Ingmarie

Vilken start!

Jag ska ärligt erkänna att jag mer än 13 gånger i går funderade på om det var rätt att åka hit. Du vet det där med tecken ,karma och olustkänsla. Var allt strul ett tecken på att jag inte skulle? hit

Nu vet jag att det var helt rätt! Jag älskar verkligen att vara här! Bergen, havet, solen, träningsmöjligheterna, maten och t o m boendet. Jag bor förvisso i ”annexet” som är väldigt mycket mindre flådigt, plus att man får gå lite längre när man ska nyttja pool/gym/restaurang osv, men det är inte ens ett problem. Dessutom får jag lite extra träning. Haha.

Jag började dagen så som jag älskar att göra här. med en stunds yoga och meditation vid havet innan frukost.

Att springa här igen känns nästan ”som hemma”. Så himla skönt att veta vart man ska och hur rundorna är!

 

Passade även på att reka lite goa backar inför nästa vecka. Den som inte blir trött av dem får göra bonusrundor och extra jägarvila tills benen blir asplöv. Eller så får jag bara gratulera till någon med ruskigt starka ben!

Körde även ett pass på det nyrenoverade gymet. Jättefint!

och testade den där braiga ”massage-pistolen” som verkligen verkar kunna göra underverk! (Ja den får användas gratis!)

Efter lunch och en liten siesta i solen hoppade (nåja) jag i poolen. Simningen gick skittrögt men känslan av att vara i här igen slog allt!

Det simtröga hoppas jag få hjälp med redan i morgon. Är faktiskt lite nervös!

Kram från Ingmarie

Tillbaka!

Denna dag har jag tillbringat med att vänta, köa, vänta, köa, vänta lite till och köa lite till.😱

Tror nästan Arlanda har missat att folk reser igen. 🥺 Galna köer, förseningar och rörigt. Som en anställd där sa; för få personal helt enkelt.🙄

Men det var bara att gilla läget och njuta vidare av kaffet off vego-rullen jag lyckades hitta.🥳

Själva flygresan är inte mycket att berätta om. Den var exakt lika tråkig som alla flygresor är. Det fanns en tid då jag tyckte flyga (långt) var mysigt och kul men den är förbi för längesedan. Efter en timme har jag liksom fått nog. Efter nästan sex skriker min kropp efter markkontakt. Men det där är ju bara lyxproblem förstås!

Väl på Fuerteventura så var det nya köer för nu skulle alla inreseintyg och covid-bevis scannas. Om man nu har som syfte att minska smittspridning så undrar jag vem som hade otur när hen tänkte för alla dessa köer och trängsel känns inte helt smart.

Resan var ju heller inte slut bara för att flyget landat.
Först skulle väskor väntas in. Sen bussresa till Playitas innan nya köer för att få nyckel.
Totalt 12 timmars resande.😱 Ändå har jag hunnit packa upp, ha ett (jobb) möte, handla och ett havsbad.

Årets enda träningsfria dag blev i dag men jag är banne mig tröttare än om jag kört 4 intervallpass på raken.🤪Men det har såklart varit värt både träsmak och leda för det känns väldigt härligt att vara här igen!

Kram från Ingmarie

Sista?

Om inget oförutsägbart händer så kommer mina nästa löp-sim-gym-yoga-meditations-pass ske på helt andra breddgrader. Men eftersom jag inte helt litar på de som bestämmer just nu så är jag beredd på att det kan bli något helt annat.

Oavsett så jobbade jag sista passet på flera veckor i går. Helt ärligt kändes det väldigt skönt. Vi har vansinnigt mycket att göra och det är väldigt både tufft och tungt. Och det beror ej på covid utan helt enkelt på att det är många som är svårt (konstigt) sjuka…

I går sprang jag själv men i dag fick jag sällskap av den andra Halmstad-bönan i den här stan. Det finns såklart andra från delen av landet här också men det är Åsa jag hänger med när vi äntligen får ihop det. Förlängde vår runda så jag fick ihop några timmar. Jättehärligt!

Lite oplanerat har jag även sålt tre tavlor bara så där på årets sista oktoberdag. Roligt såklart och jag känner en stor tacksamhet för har fortfarande svårt att fatta att folk vill köpa!

Firade med.. ja du vet säkert vad.

Bilden är suddig helt enkelt för jag var i så länge att jag började shivra och hacka tänder. 🙂

Kram från Ingmarie

 

På låtsas

När jag var liten hade jag massor av låtsas-kompisar. En del pratade jag utrikiska med. ( Ingen mer jag begrep dock vad som sas.🤪) De var oftast namnlösa och jag minns inte att de hade något egentligt utseende. De var liksom bara där. Som någon slags väsen.

Grejen är att jag har låtsaskompisar nu med men med viss skillnad. De jag nu låtsas jag har finns  på riktigt och jag pratar språk som de förstår. Det jag låtsas är att mina verkliga kompisar är med mig fastän de inte är det. Så det är väl egentligen inte låtsaskompisar utan mer kompisar som jag låtsas är med mig.🤩

Vem det är beror på situationen. Det är alltid människor jag gillar och ser upp till som är med mig i fantasin. I dag var t ex både Åsa och coach Ulf med på mitt simpass fastän de inte ens var i närheten. Jag jagade Åsas fötter och hörde Ulfs tips och pepp. Himla bra grej egentligen! Att bli låtsas-coachad! 😀 Fast i verkligheten är det såklart varken lika bra eller roligt som det riktiga.

Passet var hur som helst både skoj och tufft och jag fick ny energi för att klara av en tuff jobb-kväll.

Inte mycket kvar av lappen och det är antagligen bara jag som begriper vad det betyder…

Kram från Ingmarie

Favoritdagen igen

Jag har ju skrivit om den innan. Min favvo-dag.. Torsdagar!

Först löpning i skogen. Förvisso i regn men det var ljummet och uppfriskande!

Sen PT-timme med den bästa. Han är hård, tuff och krävande men jag betalar ju inte heller för att få ett mes-pass. Om jag vill ha det så klarar jag det helt själv. Haha!

Som avslutning coachar jag Indoor running. Full klass och många på väntelistan. Galet skoj såklart! De som är med verkar inte heller vilja ha mespass utan kör på som bara den. Jag också. Så där så jag nästan inte kan prata men jag tror jag lärt mig någon slags ”fejk-teknik” där jag faktiskt kan prata trots att jag är ganska trött.

Det här var dock den sista torsdagen på ett bra tag för om inget oväntat händer är jag på andra breddgrader nästa torsdag.

Kram från Ingmarie

Långdagar

Jag vet inte hur det är med dig men jag upplever jobbdagarna som mycket längre när det är mörkt både när jag börjar och slutar. Eller nu ljög jag för helt mörkt är det inte när jag slutar. Ännu…

Löpturen dit sker i mörker och det är nu jag upptäckt hur galet dåligt det är med gatlampor på vissa ställen. Jag är inte mörkrädd men även om jag äter väldigt mycket morötter så är det skitsvårt att se var man sätter fötterna när det är bäcksvart och belysningen är både klen och gles.

Den här blev lite rolig!

Precis innan tokbacken upp till sjukan har det i alla fall hunnit ljusna!

Min belöning efter dessa långdagar är kvällsbadet i ”min” sjö. I går var det helt magiskt fint! Och fåglarna håller mig fortfarande sällskap.

I dag var också magiskt men på ett annat vis.

Hur belönar du dig bäst efter långa arbetsdagar?

Kram från Ingmarie