Söndagslyx

Jag och Petra har försökt i flera veckor att få till en dag då båda kan och i dag hände det! Vi träffades vid Hellas för en gemensam löptur i slasket. För slask är det nu. I överflöd! Inte är det särskilt vackert heller. Men vad gör väl det när sällskapet är det bästa och vi fick vara ute och röra på oss.

2,5 timmar fick jag ihop i sliret. (Sprang till och från Hellas också.) Det betyder dock inte att det blev så många kilometer… Två steg fram och ett bak ger inga snabba kilometrar… Men vem bryr sig?

Vakarna finns kvar i Söderbysjön trots att det smälter i raketfart, men jag hade aldrig vågat gå på isen nu även om det ser ut som den är tjock vid “hålen”. Det bra är att nu kan jag cykla dit igen och t o m ta med hojjen ända fram! Så nu har jag tillbaka min “klädhängare”.

Jag är verkligen beroende av dessa stunder och jag hoppas jag hittar (minst) ett ställe att stilla suget på dit jag åker i morgon.

Kram från Ingmarie

 

Nu börjar den!

Det här är vad jag kallar en riktigt bra (jobb)lördag.

Först ett löp-pass med Kari och Sälka. Kameralinsen immade igen så bilderna blev blaha men vi vet ju såklart ändå att vi fick en härlig tur. Och en smula “slafsig”. Det smälter fort nu!

På jobbet har det varit galet mycket med flera nya inläggningar (inte covid) men, och det här vågar jag nästan inte skriva, jag tycker det är jätteskoj. Jag gillar det akuta (till en viss gräns förstås) och flödet det innebär. Men visst var det skönt att få stämpla ut och veta att nu har jag två veckors ledighet framför mig. Två veckor! Som jag har längtat! På måndag ska jag dra i väg till ett av mina favvo-ställen och jösses vad jag ska njuta.

Kram från Ingmarie

Hur svårt kan det vara (att räkna)

Stockholm stad har som bekant stängt ner alla sina idrotts-anläggningar sen lång tid tillbaka. (Med vissa undantag för elit-idrottare och ungdomar.) Syftet är att minska smittspridningen. Samtidigt gör detta att många åker kors och tvärs över stan till Medley’s simhallar för de har öppet. Med restriktionerna. De räknar och kollar så det inte är för många varken i bassängen eller omklädningsrummen. Precis som t ex. Sats gör. Så hur svårt kan det vara för t ex Eriksdalsbadet att göra detsamma? Det var inga problem i somras när utebadet var öppet. Kan de plötsligt inte räkna? För det är väl inte av ren lättja de har stängt?

Folkhälsa försämras, smittspridningen riskerar öka pga ökat resande och många mår sämre både fysiskt och ffa psykiskt av dessa restriktioner. Det finns tydliga och enkla riktlinjer så hur svårt kan det vara? Har fortfarande inte fått något vettigt svar trots idogt frågande.

Tyresö är i alla fall öppet och det är jag tacksam över! Det tar en väldans tid att åka dit och blir extremt  mycket krångligare när jag ska till jobbet efter, men det är så värt det!

Träffade även på coach Ulf och fick inspireras av hans makalösa simning.

Kram från Ingmarie

Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie

Att ta hjälp

Det här att ha PT och coach, är det nödvändigt?
Egentligen inte men vill man utvecklas, utmanas och inspireras är det grymt bra! Tycker i alla fall jag. Under förutsättning att man får hjälp av någon bra vill säga. Det kostar en slant men jag ser det som en investering i mig själv och mitt välmående.

Min PT på gymet, Rafael, är guld värd. Jag hade aldrig vågat lyfta så tungt som jag gör med honom. Faktum är att jag hade inte ens trott jag kunnat… Jag hade heller aldrig testat alla nya roliga övningar han lär mig.

Simning är en teknik-sport som kräver hjälp utifrån för att få kläm på. I alla fall för mig och de flesta andra simmare som jag känner. Det har varit klent med coach-pass pga nedstängningarna, förutom det i lördags, men i dag blev det igen med coach Ulf. Hurra!

Superskoj och väldigt “nyttigt”. Jag har lagt till en massa ovanor när ingen kollat mig och korrigerat. Förhoppningsvis är det lite bättre efter i dag…

Sen är det såklart extra kul när man samtidigt får träffa några av sim-kompisarna igen. Som t ex Josefin!

Kall-bada/simma klarar jag dock utan hjälp. Det är ju heller inget jag gör för att utvecklas utan mer för att jag mår väldigt bra av det. Jag går helt på känsla och gör vad som känns bäst för dagen men en sak är säker, jag ångrar aldrig ett kall/is-bad. Särskilt inte ett sånt här…

Har du någon coach/PT?

Kram från Ingmarie

Enkla saker att uppskatta

Man behöver inte resa långt bort, ha coola prylar eller en fet lön för att hitta guldkorn i vardagen. Där kanske det t o m är extra viktigt att glädjas åt de små och ”vanliga” sakerna för hur det än är då är ju vardagen den mesta tid vi har. Gillar man inte sin vardag bör man nog fundera på att ändra den så fort som möjligt.

Jag gillar t.ex mina (Sprada)löpturer till jobbet och doppet på slutet! (Jag ogillar dock fortfarande modden.)

 

Jobbet är som det är. Upp och ner. Förhoppningsvis kan vi dra ner på antalet IVA-platser ännu mer och därmed få en mer “normal arbetssituation”. Något jag verkligen ser fram emot!

Kram från Ingmarie 

Lite av varje

Jag fick ledigt i dag! Fördelen, och antagligen den enda, med mycket övertid.

Och vilken dag! I solen kändes det nästan som vår! Jo då, jag vet att det bara kändes så, men det går åtminstone åt rätt håll nu! Inte ens corona kan ändra på årstiderna. Stannade kvar ute en stund efter löpturen och bara njöt!

Det märks verkligen att det är ljusare för när jag kom ner till sjön var klockan över 17. Ändå blev det aldrig så mörkt att jag behövde använda pannlampan. En fantastisk kväll. Tyst och lugnt. Bara jag, månen och knäppandet från isen.

Tror det där gjorde extra gott just i dag för jag slet ganska duktigt på gymet. Mitt mål att klara 10 x 100 kg höftlyft är bra nära nu!

Plus en massa annat förstås. En timme går fort när man har roligt!

Kram från Ingmarie

 

Alla Hjärtans dag 2021

Förra året vid denna tiden hade Anders precis kommit ut från sjukan och vi var i solen och värmen långt från 08a land. I år har det förvisso varit lite sol men annars har inget varit detsamma.  Eller jo, jag kutade då också. Precis som i dag. Två timmar i vinterlandet på riktigt bra underlag i åtminstone 90% av passet. Fantastiskt!

Att sen få sätta sig till bords på Ulla Winbladh ännu en gång och bli så där bortskämd som man bara kan bli där är en lyx utan dess like. Vi fick t o m blommor av Mia & Monika som jobbar där! Det är en så otroligt vacker, lugn och avslappnande miljö att man liksom inte kan stressa eller ha bråttom.

Och maten.

Olallaaa!

Så gott! Och mycket! Aldrig problem att få veganmat eller andra “specialare” om man vill det. Jag är så mätt nu att jag nog inte kommer kunna äta förrän i morgon kväll.

 

Som alla de andra gångerna vi varit där så tog vi spårvagnen dit och färjan hem. Man ska ju inte ändra på ett vinnande koncept!

På nya Guldbron vid Slussen hängde oräkneliga små söta hjärtan. Så gulligt!

Och här hemma njuter vi av mätta magar och de fina blommorna.

Hur har din Alla hjärtan-dag varit?

Kram från Ingmarie

 

Allt är inte (vinter)vackert

Det är inte gnistrande snövitt överallt även om vi har drivor med snö i 08a land.  Den här vägen t ex. Den är verkligen inte vacker men den är garanterat alltid snö-och is-fri! Dvs perfekt när man vill köra intervaller!

Åt ena hållet var det nedför och medvind. Åt andra tvärtom. Så du fattar åt vilket håll det var lättast..🤪

Men 14 x 2 minuter var planerat och så blev det. Ärligt talat var det varken snabbt eller vackert (asfalt dödar mina ben nu för tiden) men jag gjorde dem!💪🏻


Vägen dit och hem är dock så där sagoskogs-vacker och solen alltså! Som jag älskar den!



I dag fick jag även till ett simpass med Coach Ulf i Långbrohallen tack vare Inger och Wolff wear.  Minns inte ens när det var sist.😱 Oktober förra året? Förskräckligt! Jättekul såklart men vi kan väl säga som så att det var varken vackert eller enkelt och väldigt välbehövligt!😬


Kram från Ingmarie 

 

 

 

Fredagsmys (igen)

Jag har tydligen lyckats lägga ett så bra schema att jag nu har flera dagars ledighet på rad! Hurra liksom! Sånt ska förstås firas och jag har börjat direkt!
En timmes löpning + en timme styrka. (Det är väl dessutom det som kallas balans?)

En hel del modd så bitvis blev det lite extra slitigt. Särskilt när jag även hade ryggan. Men fin runda genom skogen och Sickla till Södermalm.

Gymet är alltid skoj och absolut moddfritt! Nu är jag snart uppe i 100 kg på höftlyftet! Det ska gå!

Hann bara hem innan jag fick en fråga om jag ville hänga med och bada. Du vet nog redan svaret…

Bara en tunn ishinna på vakarna så det behövdes inte mycket jobb innan man kunde glida ner.

Så härligt! Sex minuter satt jag i och anledningen till att jag gick upp var mest för att det var kö…

Snudd på ofattbart att det är här jag simmar på sommaren!

Vi konstaterade alla att det är en himla tur vi har detta! Hur skulle vi annars orka och hålla deppigheten på avstånd? För det är bara att konstatera, kall/isbad har en otroligt positiv effekt på måendet både psykiskt och fysiskt. Här är en kort och enkel text om vad som händer i kroppen.

Sen att fingrarna kan få lite konstiga färger får man stå ut med. De blir snart normala igen!

Kram från Ingmarie