Lyckoställe
Antingen tränar jag. Eller sover. Eller äter. Eller mediterar. Eller bara är. Men mest målar jag och känner mig så där allmänt nästan löjligt lycklig.❣️
Det här stället har ju den effekten på mig. 😍 Dessutom är den otroligt inspirerande på flera vis men ffa när det gäller skapandet. Denna kursens lärare Weronica är en stor bidragande anledning till att jag nu verkligen hamnat i min skapar-bubbla. Som med allting annat ”kommer” den liksom inte bara utan man måste själv fixa den. Ibland är det enkelt. Ibland skitsvårt. Mindfullness, att diskutera och att höra andras upplevelser är fantastiska grejer! Jag kom till nya galet bra insikter i dag som kommer hjälpa mig både i målandet och livet. T ex att jag lätt fastnar i ”prestations-träsket” vilket verkligen inte är till någon nytta. Inte nu och kanske inte ens någonsin? Men jag har fler och fler knep att inte fastna där.
Alla borde ha ett sånt här ställe där frihet, nyfikenhet, tillit och kreativitet är ledorden. Har du något sånt ”happy place”?
Kram från Ingmarie
Den mindre fina sidan och återinstallerad
Det är nog lätt hänt att man tror folk alltid är och ser så där glada och tjusiga ut oavsett vad de gör om man kollar på inlägg på ex Insta.
Så är det förstås inte. Verkligheten är väl snarare för det mesta ganska ”otjusig”? Du vet sånt som otvättat hår, obäddad säng, håriga armhålor, disk, smulor i soffan, hål i strumporna, illaluktande bh och groteska miner. För det är väl inte bara jag som har det så emellanåt? 😱🥺😜
Jag är förvisso för det mesta glad men när jag är koncentrerad, eller blir så där toktrött av träning, så ser jag allt utom glad och pigg ut! Lägg till ovårdat hår, svettränder och drägel i mungipan så förstår du.
Som i dag…
Jag förstår inte hur min coach, dvs jag 🙄, kunde komma på detta passet men det var Ingmarie-väder så kanske det spelade in… Hade dock missat den lilla detaljen att det blåste rejäl motvind på ena långsidan (och nej man kan aldrig få tillbaka det man förlorar på motvinden i medvinden) plus att förra gången jag körde detta passet ett set höll jag på att dö. Nu dubblade jag det!
2 x (3x 400 + 4 x 300 + 6 x 200m) Vila ca 50-60 sek. Jag hade noll koll på tiderna jag sprang men full koll på vilan. Haha!😄 Det spelar ju liksom ingen roll vad ex 400-ingarna går på. Jag kör det jag kan och det benen håller för. Dvs jag kan inte mer eller fortare oavsett.
Sjukt jobbigt var det i alla fall men känslan efteråt!
Olalllaaaa!
Då är jag stolt, tacksam, glad och snudd på odödlig!🤩🤩🤩
Precis jämte banan i Norrtälje ligger Friskis och om det är något jag är bra på så är det att återhämta mih och ladda om snabbt så med lite energi i magen blev det en dryg timmes hård träning även där. Allt från spänsthopp och benböj till armhävningar, core och stretch.
Men sen har jag chillat. Åkte inom fina Spillersboda och simmade lite.
Och har installerat mig igen på Skaparladan.❣️
Kram från Ingmarie
Fryslort, bröte och ett tips
Många verkar tro att jag klarar hur mycket kyla som helst bara för att jag vinterbadar. Det är helt fel. Typ JÄTTEfel! Jag fryser skitlätt! Höst, vinter och t o m vår innebär alltid massor av kläder och vill det sig illa är det så även delar av sommaren. Så klen är jag… Men jag är en rackare på att hantera värme och bada isvak.
Vinterbada är ett sätt för mig att överleva vintern. Den piggar upp, ger mig massor av måbra-hormoner och är ett äventyr och en ritual jag tokälskar. Men bara på vintern! På sommaren har jag absolut inga som helst behov av att bada kallt. Då vill jag ha sol och värme precis hela tiden. Det kan aldrig bli för varmt om du frågar mig! (Därmed inte sagt att det är så bra för naturen och djuren om det är varmt alltid men det är en annan diskussion.)
Så från att bada i baddräkt (och mössa) bland isvakar tar jag på mig våtdräkt och dubbla badmössor när jag ska simma ute på sommaren. Åtminstone nu i början. Fattar att det kan verka extremt motsägelsefullt men dels är det något som händer när jag doppar huvudet som gör att kroppen ”fryser till” direkt, dels är jag i mycket längre när jag simmar och dels rör jag mig mer och när man gör det så kommer det mer kallt vatten nära kroppen. När jag vinterbadar kan jag även gå upp direkt när jag känner att det är tillräckligt. När jag simmar är det inte alls säkert eftersom jag ju simmar bort från själva starten.
Vid ett flertal tillfällen har jag simmat så länge att jag börjat frysa så mycket att jag på riktigt trott jag skulle tuppa av och när det hade skett allt för många gånger började jag bli rädd. Det är en fruktansvärd känsla och ffa farlig. Det är inte det där att jag bara huttrar, hackar tänder och får färgglada fingrar, det grejar jag, utan kroppen lägger verkligen av. Det går ruskigt fort med men jag har börjat tyda tecknen och avbryter i god tid. Så i stället för att OW-simma långa sträckor så kör jag många korta. På så vis slipper jag vara orolig/riskera något och det är enbart roligt och lustfyllt. Det gör mig troligtvis inte till en bättre simmare men so what? Jag simmar för jag gillar det, inte för att tävla.
Två korta turer blev det i dag. En i Infjärden och en i Djupsjön. 100% njutning. I synnerhet den sista för då var det så härligt att solen kunde torka mig.
Infjärden
Djupsjön
Löpningen var absolut frysfri och vacker som en sagobok. Sprang en av mina favvo-rundor som jag hittat för längesedan men de hårda vindarna som varit här hade lagt gigantiska hinder i vägen. i skogen! Tror minsann halva granbarrs-beståndet hamnade på mig innan jag hade tagit mig igenom allt… Naturens krafter alltså!
Till sist vill jag tipsa om ett väldigt bra TED-talk av Dr Chatterjee.
”How to make diseases disappear”. (Den är bara 18,5 minut lång så jo, du hinner lyssna.)
Tyvärr lär det inte hända för läkemedelsindustrin kommer fortsätta sin kamp att få sälja (onödiga) läkemedel… Men tänk om fler läkare kunde vara och tänka som Chatterjee! Vilken frisk värld vi skulle få!
Kram från Ingmarie
Sås-dag
Egentligen hade jag tänkt såsa omkring i skogarna här ute på ”ön” men så kom ett mess från Roger så i stället blev det (sås)löpning i skogarna runt Färsna gård.
Det gäller ju att passa på när man kan få finsällskap! För den som inte vet så kan jag berätta att Roger är en ruskigt snabb veteranlöpare med flera stora, feta medaljer. 🤩 Han resonerar dock som mig att är det lugnt så är det lugnt. Inget mellanmjölksharvande.🤪 Så det blev en slags såsande i alla fall!
Två timmar sprang jag ihop.(Roger skulle till gymet och avvek lite tidigare.) Superfint att springa där! Bara grus och stigar. Blandat med elljusspår, andra grusvägar, banvall och delar av Roslagsleden.
Har kutat här många gånger men hittar alltid nya vägar! När jag är där och ser ”Roslagsleds-skyltarna” blir jag oftast sugen på det där JÄTTElånga loppet jag hört så mycket gott om. Men det är ju just JÄTTElångt! En dag så kanske…
När jag var tillbaka i stugan och fått mat i magen testade jag lite målartekniker och material. Så himla härligt att liksom bara få pyssla i lugn och ro! Målet är att det inte ska vara något mål. Dvs ungefär som vanligt. Haha!
Cyklade sen till sjön och alltså det var (och är) ju nästan löjligt vackert där! Helt ensam var jag så det är verkligen som att ha en helt egen sjö(bassäng)!
Har ingen aning om temperaturen men tippar på 17-18 grader. Nu när jag ”fuskar” med våtdräkt är det riktigt behagligt för att simma men jag längtar tills jag slipper den. Våtdräkten alltså. Jag kan absolut simma utan redan nu men då blir det betydligt kortare tid. Det är kort även nu för jag är en klenis när det kommer till att simma i kallt/svalt vatten en längre stund.
Kram från Ingmarie
Norrtälje Stadslopp
För åtta dagar sen sprang jag 47 km på Backyard Ultra-loppet i Haverdal efter en spontananmälan en dryg vecka före. För tre dagar sedan spontananmälde jag mig till dagens Norrtälje Stadslopp. Det är ju så jag gör nu för tiden. ”Spontanar” Haha! Det blir kanske inte så bra resultat men jag har insett att om jag börjar planera för mycket så kommer den gamla tävlingsdjävulen i mig och jag stänger av från huvudet och neråt och slutar lyssna på kroppen. Sånt slutar aldrig bra! Dessutom blir jag alldeles för mentalt fixerad och just nu är det inget jag vill ha eller vara.
Hur som helst. Norrtälje Stadslopp är 5 km och det var ett riktigt vasst startfält. Ca 100 löpare ställde upp med start och mål på deras fina Ip.
Det började ganska lätt med svagt nerför innan det var mest platt. Jag visste det skulle bli uppför den sista kilometern men jag hade inte räknat med att det var så brant. Kanske kan jag skylla på att det där långpasset satt i för mina ben tvärdog! Jag hade ca 18 minuter till 4 km. I mål 23.45. Ja du fattar… Men jag vann i alla fall min AG och jag tror jag blev 12a totalt.
Men kul var det och allra roligast var att träffa alla (löpar)kompisar igen. Här är några av snabbisarna. Och jag…
Men hur döda benen än var så återhämtade de sig snabbt. Körde ett bra pass på gymet efteråt. Maxade verkligen för jag hade ju betalat och då vill man ju ha ut det mesta möjliga, eller hur? (Ja det är okej att kalla mig snål.. Hehe)
När jag nu ändå var i stan passade jag på att även åka till fina Gillfjärden. Turligt nog hade jag ju våtdräkten med…
Personligen tycker jag det var ett väldigt fint och bra sätt att fira Nationaldagen på. Hur har du firat?
Kram från Ingmarie
Även en ljuvlig helg tar slut
Så var denna helgkursen slut. Tack och lov är inte min vistelse slut för jag ska gå en kurs till nästa helg. Tjohoo! Jag minns hur jag de första gångerna här tyckte att en långhelg var ganska lagom, man blir väldigt trött i ffa skallen av att skapa så här intensivt, men så provade jag en veckokurs och kom på att det där att vara en längre stund här var miljarders miljarder gånger bättre. Då har man verkligen tid att börja, reflektera, fortsätta, börja om, göra om, testa och kanske t o m avsluta något.
Jag har mer än en gång hållit på med något projekt i arton evigheter men sen bara målat över alltihop. Så blev det både i går och i dag. Det började som en jätteduk, som sen blev ”2-i-1” men nu är den något helt annat. Jag totaldödade helt enkelt hela projektet. Om ”det nya” går samma öde till mötes får tiden och känslan visa.
Den andra duken har aldrig blivit klar och jag hade noll känsla för den så nu är även den ”död” och något annat kommer att (kanske) att födas fram.
Emellanåt pysslar jag med smått och vi har även gjort en del roliga övningar. Som t ex dessa små experiment. ”Vilse i skogen” och ”höstlöv”. De är pyttesmå och gjorda på max 5 minuter. Superskoj!
Det finns inga som helst ”prestationskrav” när man är här och jag har för längesedan helt släppt det mot mig själv. Blir det något så blir det annars är det ändå ok. Jag testar, upptäcker och ser vart jag hamnar helt enkelt.
Träningen känns i jämförelse nästan extremt välplanerad men egentligen har jag sällan någon riktig plan där heller utan kör på känsla. Det verkar som om det funkar bäst för mig för peppar peppar har jag ju inte varit varken sjuk eller skadad sen jag minns inte när.
I går körde jag intervaller tidigt som attan på morgonen för att verkligen kunna fokusera på skapandet. Uppvärmningen och den första intervallen var som att springa i gyttja men sen bara släppte det! Märkligt det där… 14 x 2 minuter körde jag om någon är intresserad.
På kvällen gjorde jag årets första ”riktiga” OW-sim och vilken premiär!
Jag dog lyckodöden flera gånger om!
I dag ännu en snortidig löptur men betydligt lugnare. Solen alltså! Vilken lyckobringare!
Efter kursavslutet åkte jag till Infjärden och simmade. Samma lyckokänsla i dag som i går. Nästan osannolikt vackert och härligt!
I morgon ska jag göra en sån där spontananmälan-grej igen. Om det är något jag är lite extra bra på så måste det ju vara just det!
Kram från Ingmarie
Happyplace
Du som följt mig ett tag vet att jag älskar att vara här. Så fort jag passerar skylten med ”Rådmansö” så känner jag mig så där lycklig så det liksom pirrar i hela kroppen. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är men det är väl helt enkelt en så simpel förklaring som att Skaparladan, stugan, naturen, sjöarna, havet, tystnaden och luften har den effekten på mig.
För mig är det liksom omöjligt att inte känna mig lycklig här! Naturligtvis så fattar jag att om jag bott här alltid så hade jag någon gång känt mig ledsen, arg, förbannad och förtvivlad men jag tror du fattar vad jag menar. Rådmansö är en av mina Happyplace och jag är oerhört tacksam över att få vara här igen.
Min morgon började (som vanligt) med yoga, meditation och sen det här.
Lite senare hade jag installerat mig och börjat skapa. Denna gången gick det ruskigt snabbt att komma in i ett flow. Ofta brukar det ta någon dag innan jag hamnar i min ”bubbla”. Men vem vet, i morgon kanske det är helt stopp.
Work in progress
Mitt på dagen stack jag ut på en varm och skön löptur. Inklusive sprada för hur skulle jag kunna låta bli?
Kram från Ingmarie
Här igen!
Det är så längesedan nu att jag har glömt bort när det var sist. Jag vet bara att det är mindre än ett år sedan men det är ju ändå jättelänge! Men nu är jag här igen! I min favvostuga på min favvo-ö i Roslagen. Eller egentligen är det väl ingen ö för det är inte ens en bro att åka över, men den kallas för en ö så då gör jag det med. Stugan är lika mysig som alltid. T o m ännu mysigare och finare för varje gång händer det något nytt här. Nu finns det både tvättmaskin och nya fina garderober! Och cykeln väntar på mig!
Innan jag for hit hann jag bli blötare än blöt både av svett och ffa regn. Kort löpning till tuben, Indoor running pass på Svea, löpning till Hornsbergs strand, gym, löpning till och med ett företag, löpning till stan. Jag tror banne mig inte det var uppehåll ens en sekund. Tur man inte är gjord av socker eller har risk för att krympa i tvätten. Haha!
Nu väntar härliga dagar med massor av skapande på Skaparladan. Längtar så mycket att jag är orolig att jag inte ska kunna sova!
Längtar du efter något nu?
Kram från Ingmarie