Inte trodde väl jag att det skulle kännas så bra och härligt att få simma i Eriksdalsbadets bassäng men det var det!
Hjälpte säkert att det kändes bra, att det var gott om plats, att jag inte frös men att jag ändå visste jag skulle hinna njuta lite av den goa bastun efteråt.🤩
Kram från Ingmarie
Några plusgrader och det blev genast lite enklare att springa även om stora delar av skogen fortfarande är skridskobana. Jag höll mig i alla fall på benen och sånt får man minsann vara glad över i tider som dessa!
I ärlighetens namn finner jag inget positivt med vinter i största allmänhet och i is i synnerhet men det finns faktiskt en grej jag gillar med denna årstiden.
Detta!
Jag behövde aldrig använda hammaren för hålet var öppet. Himla bra! Och om du kollar noga så är grenarna jättefint dekorerade!
Som alltid har jag allt strategiskt placerat efter en strikt påklädnings-plan.
Kram från Ingmarie
Den som söker finner heter det ju men i detta fallet var det snarare att jag visste att just denna cykelbanan några kilometer hemifrån är isfri året runt. Något bra projekt Stockholm stad har. Isfritt är alltid bäst men särskilt när man vill köra intervaller!
Den är inte så “vacker” men hyfsat platt även om det mitt i är en lång obrant backe som ger ett härligt flow nedför men kan ge ruskigt sega ben uppför. Jag tror dock Playitas-backarna gjort mig en smula starkare för det gick riktigt bra! 4 x (5-3-1) min. Såklart jag blev trött men liksom inte slutkörd.
Mitt hyfsat flitiga styrketränande har nog också gjort mig starkare. Rev av ett riktigt bra gympass med bl.a nästan 2,5 ggr min egen vikt på favvo-släden. För starke Adolf är det antagligen peanuts men för mig är det bra och man ska ju bara jämföra med sig själv, eller hur?
Kram från Ingmarie
Att vintern inte är “min årstid” vet väl de flesta och är den full av is på gator, cykelbanor och stigar så blir ju min känsla för den inte direkt bättre…
Men det är som det är och jag försöker göra det bästa av situationen och ber en stilla bön varje dag att jag inte ska halka och bryta något ben eller spräcka skallen.
I dag var det ändå läge med vila från löpningen så i stället körde jag först The trip #26 och fick svettas lite. Om det var för att jag sovit över 10 timmar (!!!) i natt eller om det var för att jag haft två lugna träningsdagar lär jag aldrig få veta men jag kände mig ruskigt pigg och stark i alla fall!
Riktigt lika svettig var inte vattenlöpningen men jag kan härda ut att jag fryser när jag vet det finns en varm och go bastu efteråt!
Måtte nu inte FHM och regeringen få för sig att de åter igen inte ska få användas. Eller ännu värre att man inte får nyttja simhallar och gym. Alla dessa restriktioner gör helt klart större skada än nytta vilket diskuterades i ett interssant avsnitt av Konditionspodden. Väl v’ärt att lyssna på!
Kram från Ingmarie
Att komma från sol, barmark och värme till isgator, kyla och mörker är nog inte roligt för någon. Jag tycker det är jätte-tufft med omställningen men jag visste ju liksom om det och får väl i princip skylla mig själv. Det är verkligen en himla tur att välkomnandet var så här! Och såklart det var härligt att träffa Anders igen.
Vi har i princip ingen snö här men en himla massa is och det var nog mer tur än skicklighet att jag höll mig på benen under löpturen. Det blev ingen lång historia, och det var garanterat årets långsammaste, men bättre än inget. Det var desto roligare att komma tillbaka till favvo-gymet igen! Och väldigt skönt att slippa munblöja.
På Playitas hade det julpyntat både högt och lågt men det är ju som sagt var en smula svårt att känna julstämning i sommarvärme. Ganska häftigt ändå hur det kan vara. För dem och ex de som bor i Australien är ju jul = sol och värme. Undra om de tycker snö och kyla blir helt bakvänt?
Hur som helst så tycker jag faktiskt det är kul med både julpynt och bling-bling. Gärna i överflöd. Jag tok-älskar hur amerikanerna har extra mycket av allt! Tycker det livar upp och det gör mig glad. Så även om vi inte firar jul särskilt mycket, dessutom ska jag “som vanligt” jobba, så vill jag ha fram julgrejorna och hyacinter är ett “måste”
Puzzel är dock inget julpynt. Haha
Gillar du julpynt?
Kram från Ingmarie
Sista dagen här. Försöker mentalt förbereda mig på (Stockholms) vintern men det är helt omöjligt.🥶
Jag har inte längtat hem en sekund och gör fortfarande inte men allt har ett slut. Även en ( nästan) sex veckors Playitas vistelse. En sista löptur blev det innan den långa hemfärden.
Det har varit underbara veckor och jag är oerhört tacksam över allt jag upplevt och fått här.🙏🏻 Nu är det hemresa, vardagsliv och nya äventyr som väntar.🤩
Kram från Ingmarie
Ingen kan i alla fall säga att vädret, eller livet är enformigt här.🤪
Så här vacker var morgonen.
När jag sprang blåste det storm och det var riktigt feta moln.😳
På gymet var det dock same same.😀
Vid lunch kom en regnskur men inom 5 minuter stekte solen igen.☀️
På Body combat passet var det blandat av allt men mest sol. Det är säkert 30 år sen jag körde ett sånt pass och det var ju riktigt skoj! Men jag föredrar när man får slåss ”på riktigt” mot säck.😀
På kvällen när vi tog ett glas vin var det mest bara mysigt.🍷❤️
Kram från Ingmarie
Det är inga problem att hålla värmen när man springer. Då är det svettigt värre. Kanske inte lika mycket i motvinden som medvinden men det är liksom ingen risk att man fryser. Inte ens när det är molnigt och särskilt inte som i dag när det blev intervaller. De där 20 x 60-30 var inte bara svettiga. De var jobbiga också! Men känslan var bra!
Inte heller fryser man på gymet. Lyckades dessutom sätta ett PB för i år på marklyft. Inte utan att jag blev en smula stolt!
Fryser gör jag dock i bassängen. Begriper inte hur simmarna klarar av att vara i flera timmar/dag. Har de inbyggda värmeslingor i skinnet? De är ju inte direkt feta så det där med underhudsfett stämmer inte. Jag hade swimrundräkt plus dubbla badmössor och ändå hackade jag tänder och asplövs-skakade jag i hela kroppen en bra stund efter jag kommit upp.
Så man kan väl kanske säga att jag är både stark och klen? Det kommer onekligen bli intressant att bada isvak igen…
Kram från Ingmarie
Det blev en ny lokalbuss-utflykt igen men denna gången söderut till Morro Jable.
Bara åka bussarna dit och tillbaka är ett äventyr för man vet inte riktigt när/om den kommer plus att den åker kringelikrokar till busshållplatser ute i absolut ingenstans. Kunde inte låta bli att fundera på vem som bor där och hur man lägger buss-stopp där närmsta hus verkar vara flera kilometer bort. Men det är nog bara något jag inte fattat. 🤪
Det var roligt att se att det var lite mer livat mot förra gången.. Mycket mer var öppet och det var otroligt många fler människor överallt.
Stranden var lika vacker och vattnet helt magiskt. Vi (Peter och Magnus var också med) tog en härlig promenad utmed havet men jag vågade inte simma för vågorna och strömmarna gick huller om buller. Ingen mer än jag var i!
Och såklart det blev en cappuccino på ett café! Havremjök är inget som verkar vara poppis här så man får stå ut med (söt) sojamjölk i stället. Oatly borde komma hit och jobba in sig!
Det har varit väldigt skönt med en sån här dag där man mest dräller omkring. Sprang en sväng på morgonen och mediterade vid havet. Bedövande vackert!
Egentligen har jag inget behov av att resa runt här för dels vet jag hur det ser ut och dels så räcker fina Playitas-byn mer än tillräckligt.
Kram från Ingmarie
Jag sprang västerut i dag på nya och okända vägar mot Playitas syster-hotell La Pared. Följde en handdragen ritad linje på en fotad karta och var minst sagt osäker på om jag skulle lyckas med målet att möta Rune, Marathon-Mia och deras ultragäng.
Men det gjorde jag! Först kom ett gäng. Sen kom Mias gäng och kort därefter Runes.
Tänk att vi träffats två dagar på raken nu och innan dess var det oräkneliga år. Mia har jag inte heller träffat på alldeles för lång tid men hoppas det blir ändring på det nu!
Det här gänget skulle först springa hela vägen till Playitas, luncha och sen tillbaks igen. Ca 60 km. Mina 25 kändes ju minst sagt fjuttiga!🤪🤪🤪
Men det var lagom för mig. Har ingen längtan efter, eller planer på, att springa längre just nu. Vet i ärlighetens namn aldrig om jag kommer bli en “riktig” ultra. Blir ju uttråkad efter 4-5 timmar om det är same, same. Men man ska aldrig säga aldrig. Så mycket har jag lärt mig i livet!
Den här sprang vi förresten också på!
I stället för ultralångt blev det ett bra och roligt cirkelpass.
Och lek i vågorna!
Kram från Ingmarie