Hopp och tröst

Min arm är mer eller mindre helt ok nu. Känner egentligen bara av den när jag simmat (för) länge och när jag gör fel. Det sista är ju faktiskt bara bra.🤪

Benet är inte lika lyckligt. Vattenlöpning funkar fortfarande fin-fint, körde t.o.m intervaller i dag, och cykla funkar ok. Inte för att jag trampar några jättelånga rundor (tycker ju cykel är ganska trist) men sammanlagt blir det ändå några mil bara av att jag transporterar mig. Gå/stå/sitta är inga som helst problem. Det börjar helt enkelt bli sådär att jag funderar på att testspringa. Men nu när jag förlikat mig med tanken på att det högst troligt inte blir något Borås swimrun om 2,5 veckor så tänker jag att det är väldigt onödigt att testa för tidigt. Men det svider så klart en smula i swimrun-hjärtat. Ännu en gång har jag fått “bevis” på att det där med att planera långt i förväg inte verkar vara min grej nu för tiden. Min skalle riktar helt in sig på det gamla tävlingstänket då lagd plan ligger och liksom stänger av kroppens alla signaler. Då blir det så här. Tvärstopp. För kroppen är så himla intelligent! Och smart! Med facit i hand skulle jag bromsat ännu mer då jag kom hem, och efter påskens tokjobberi, för jag var verkligen trött. Ffa sovtrött. Men jag lyssnade dåligt så nu får jag stå mitt kast. Och kanske skämmas lite för jag borde ju ha lärt mig…

Jag har ju mina boys Guru-Danne och Micke som hjälper mig så jag vet att det kommer bli bra. Jag vet bara inte när.

Så jag kör det jag kan. Och tröstar mig duktigt.

T.ex med Espresso house nya ”Veganska cappuccino med ärtmjölk”.

Vet inte varför de inte har havre-cappu längre men det funkade bra med denna också! Supergod och inget djur har behövt lida för att jag ska få njuta.❤️

Tröst-shoppat har jag också gjort. I favvo-butiken.

Ingen stor påse men med väldans fint innehåll! Två baddräkter och ett par medium-stora paddlar. Här ska simmas och byggas axlar-rygg-arm-muskler med färg!

Så nu känner jag mig lite mer som min neon-girl. Färgfull och lite små-cool. 😀

Kram från Ingmarie

Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Allt svänger

I går var det min lugnaste kväll ever på jobbet. Så där lugnt så det t.o.m blev tråkigt! Det var inte riktigt så här hela tiden men svart skärm betyder noll patienter!

 

Well, så var det inte i dag! Cirkus från början till slut inkl övertid och utan rast. Men det var ändå kul för det flöt på fint något vis och jag kände att jag liksom hade koll på läget trots kaoset. Plus att jag lärde mig en massa nya grejer och sånt gillar jag. Utan att överdriva kan jag säga att jag plättlätt fick ihop mina 12000 steg/dag bara där.

Men de hade egentligen uppnåtts redan innan för 2 timmars poolrun blir typ lika många steg som om jag kutat på land. (Däremot blir man inte lika kissnödig på land…) Mitt ben vill fortfarande inte vara med så nu ha jag lagt ner alla försök till att kuta tills det känns ok igen. Min gissning är att det är mitt gamla diskbråck som spökar, jag känner nämligen igen känslan av “klämd nerv”, så det sämsta jag kan göra är att stressa det ännu mer genom “löpstötar”. Och oavsett anledning till mitt ledsna ben så vill jag inte springa när det känns så här.
Visst är det märkligt hur snabbt det kan svänga? Inom allt åt alla håll…

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Höger-vänster strul

Om man vill ha lugn och ro och gott om plats på sitt simpass ska man inte välja att simma på E-badet efter kl 16.30. Men vill man öva på att testa trängsel och samtidigt gå en studie i psykologi så är det absolut perfekt.

Trängsel har jag inga problem med, det är bra träning, men knäppskallarna som inte begriper att man måste samsas kan jag vara utan. Mitt Ulrika-sällskap var dock bästa tänkbara!

Betydligt lugnare och mycket mer plats är det i skogen. Körde fartlek i en timme. Plus upp- och nedjogg förstås.

Men kroppen är inte helt glad. Eller rättare sagt vänster ben och höger axel/arm är en smula sorgsna. Det började i samband med tokjobberiet i påskas och har varit “ok” för det mesta men liksom  inte “bra” och de senaste dagarna tyvärr t o m värre.

Det är då det bara finns en sak att göra. Boka Guru-Danne! 

Tur för mig att han hade tid så snabbt för som alltid hittade han “felen” på min stackars kropp. Och som alltid är det omöjligt att förklara vad och hur han gör men vi kan väl säga som så här. Allting hänger samman.

Tokjobb, miljöomställning, höger axel och vänster ben, stress, korsben, nervbanor och nackspärr. It´s all connected.
Bra blir det ju alltid förr eller senare men jag är hoppfull om att detta ska bli bra fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Naturkraft

Flera sena kvällar (pga jobb) efter varandra är väl inte helt sunt för det är svårt att somna i vettig tid när man inte är hemma förrän långt efter läggdax och dessutom är en smula speedad. Men så länge jag slipper jobba kväll-dag är det ändå ok. Det ger mig tid för att sova åtminstone hyfsat många timmar, äta frukost i lugn och ro, träna och liksom “ladda” lite. I alla fall om jag inte glömmer bort tiden. Det är ju ganska lätt hänt du vet när man kutar i den vackra skogen. Det är ju så vackert och fint nu att jag får ögonvärk!

Bara det här att kunna sitta, och ligga, en stund i gräset efter träningen, och särskilt före jobbet, är så himla mycket värt för mig. Jag hade verkligen ruttnat inifrån utan den här närheten till naturen som jag har. Numera finns det ju dessutom massor av forskning och studier som just visar vilken läkande kraft naturen har så helt fel känsla är det ju faktiskt inte.

Kram från Ingmarie

Bra helg

Ibland får man (jag) till det även på en jobbdag minsann. Fördelen med helgjobb är nämligen att vi börjar en timme senare. (I praktiken betyder det förstås då att man får färre arbetade timmar och måste “ta igen” dem på vardagarna…)

Hur som helst så efter att vi städat hela lyan i går, och jag fixat matlådor, så hann jag med att kuta intervaller, åka till badet, simma och vara ombytt och klar i perfekt tid för jobbet. Maten fick jag dock glufsa i mig under rapporten.🤪

I dag har jag varit ledig så jag la helt bort allt vad klocktid heter. (Undantag tvättiden nu i kväll. Den måste ju passas.🤪) Tog sovmorgon och hade slöfrukost. Målade lite och drog sen i väg på en löptur. Den blev 2,5 timme lång inkl 6 x 2.1 kilometer-loopen vid Hammarbybacken. Dvs 12 ggr upp till toppen och lika många gånger ner.

Anders körde sin egen variant gåendes med rygga. Starkt tycker jag! Mun-dregel lyckades vi fixa båda två. Eller mest jag om jag ska vara ärlig. En av mina talanger…

Jag fick dock inte med honom på fler uteäventyr men turligt nog har jag lättövertalade vänner. Ulrika svarade blixtsnabbt ja på att hänga med på lite coldswim i Sicklasjön. Vi hade lite olika klädsel för själva aktiviteten men allt funkar bara man är tillsammans.

Samma temperatur på land som i plurret och jag tror jag kanske hade lite energibrist för efter en kvart kände jag att det fick räcka. Mitt “efterskak” varade i säkert en halvtimme trots fyra lager kläder och en halv balja hett te.

Inte ens cykelturen hem och en varm dusch gjorde att cirkulationen kom igång. Det var inte förrän många timmar senare, efter kryddig mat och insvept i filtar, som jag på riktigt tinat. Men det var det värt för har man drabbats av “the bug” så har man.🤩

 

Kram från Ingmarie

Gråzonen

Om någon frågar mig om jag alltid tycker det är kul att träna svarar jag utan tvekan nej. Få, om ens några, saker är väl alltid roliga? Inte ens livet är väl lattjo 24-7?

För det mesta tycker jag förstås det är kul. Både livet och träningen. Men även jag kämpar emellanåt med motivationsbrist, tristess, energilöshet, noll kämparglöd och taskigt självförtroende. Du som följt mig vet ju även att jag mer än en gång hamnat i “det svarta hålet” då det verkligen är en kamp bara att orka och vilja andas.

Tiden har tack och lov lärt mig att inget varar för evigt och jag försöker verkligen påminna mig om det när det är trögt på olika vis. Att inte “vara glad och lycklig” är dessutom skämmigt för jag har ju verkligen ingen anledning i världen till att inte vara det. Tvärtom! Men att sparka på mig själv hjälper typ ingenting så jag har slutat med det. Jag stretar inte ens emot längre utan tänker mer att “jaha, då var jag här igen.”I gråzonen.” Det jag märkt med den “strategin” är att det faktiskt inte blir lika mörkt då. Ungefär som när jag kör intervaller och tröttheten kommer. I stället för att försöka fly den tänker jag att ” jaha, där är du igen. Let’s do this!”

Dagens intervaller var mest tråkiga fastän det gick ganska bra. Samma med simpasset. Men jag är tacksam att det åtminstone var på det viset för om det är trögt både i kroppen och i knoppen så är det verkligen väldigt oskoj.

En helt annan grå-grej är vädret. Nog för att jag tyckte det var härligt med regn så sent som i går men kyla och snö!? Det är inget jag önskat.😱

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat tredje dagen

Tredje dagen är också sista dagen men eftersom jag började tidigt har jag ändå hunnit med mycket! Vår gemensamma start (för den som vill-allt är ju som sagt var frivilligt) var kl 9 med en kort och enkel men väldigt skön mindfullness-yoga. Man behöver verkligen inte krångla till det. Även det lilla kan göra stora saker.

Jag har haft ett fantastiskt målarflow hela helgen. Det är superhärligt att få gå så där all in helt utan (prestations)krav på att göra något specifikt. Men något blir det ju alltid. En lite längre paus blev det såklart för en löptur. Hittade några nya fina stigar och himmel vilka mysiga ställen det finns i Rådmansö-skogen!

Och ännu en sprada. Det blåste friskt i dag. Sju grader jämt fördelat både på land och vattnet.🤪

Minns du förresten stormen Alfrida som drog in i januari? Den kom, tur i oturen, nästan precis efter min förra kurs här. Rådmansö var ett av de ställe som drabbades värst och de var utan el och vatten väldigt länge. Spåren syns fortfarande tydligt. Stora skogsarealer är förstörda och behöver röjas upp för att inte bli skadat för evigt men det finns tydligen varken folk, maskiner eller pengar till det. Torkan förra året har också slagit hårt här, liksom i hela vårt land, så blir det inget regn snart kommer varenda brunn att sina. Miljö- och klimatförändringen är ett faktum och det skrämmer mig förskräckligt mycket!

Det är alltid vemodigt att bryta upp, säga hej då och lämna Skaparladan. Hemfärden är dessutom krångligare än ditfärden för då ska ju alla nya dukar med.🤪 Men jag börjar få rutin och det får ju liksom ta den tid det tar med SL.

Och det hjälper helt klart att jag vet att jag snart ska hit igen och att jag kan fortsätta måla (nästan) precis när och hur mycket jag vill hemma!

Kram från Ingmarie