Framsidan av baksidan och en massa ljus

I går trodde jag våren var på väg på riktigt men tji fick jag. Förstås. Det är ju faktiskt inte ens mars ännu! 

Jag är ju ingen snö- eller kylälskare så det var ju inte så jag hoppade glädjeskutt precis men det är som alltid när det gäller vädret bara att gilla läget. Och som alltid finns det även en framsida när det finns en baksida. 

Framsidan är att snön gjorde att det gick alldeles utmärkt att kuta på slingorna i skogen. Innan var de nämligen helt isbelagda.


Mjukt var det också. Och ljust.


Dessutom kommer det ju inte ligga kvar så länge för vår del av jorden är verkligen på väg mot våren nu.?


Jag hade inte tänkt skriva mer än så här men jag måste också berätta hur festligt livets kringelikrokar kan vara. För längesedan, på den tiden då jag var väldigt mycket yngre och sprang fort som vinden, träffade jag ibland Lena på något race. På den tiden var även hon väldigt mycket yngre och snabb som vinden. Sen har livet snurrat på utan att vi kanske ens tänkt på varandra innan vi hittade varandra på fejjan för något, eller några, år sedan igen. Men det var först i dag som vi träffades IRL igen och det var så himla härligt! 


Vi hade tack och lov en massa tid för att babbla innan vi skulle uppleva något ingen av oss gjort innan. Nämligen “Ljusmeditation med Thomas Di Leva.” 

Vilken grej! På flera sätt och vis. Det som “drog ner” det hela var att många av deltagarna helt verkade ha missat det här med social kompetens och att det här inte var en kväll för egen psykologhjälp…  Men Thomas är fantastisk och jag är ett stor fan av honom. Så himla ödmjuk och klok!?  Förutom mycket vishet bjöd han på två långa härliga meditationer som gick rakt in på mitt tacksamhetskonto.

Kram från Ingmarie

Tur-tur

Jag hade tur. Det blev en löptur även i Njurunda! Eller kanske snarare en kombo av gå-jogg.

Och det funkade riktigt fint! Jag litar på känslan och sprang så långa, eller snarare superkorta, sträckor som kändes ok. Tror ingen joggsträcka var längre än två minuter faktiskt men det blev å andra sidan ganska många under den där 2-timmars rundan. Framförallt är det bättre än inget. ? Dessutom var vädret magiskt! Fick vårkänslor i hela kroppen.?☀



Går inte att smygspringa med Newtonskor…



Stötte på Anders också.


Och tog mig förbi vackra Juniskär. Just här går ett Swimrunrace i augusti men det krockar med bl.a Stora stöten så det får antingen bli ett annat år eller så får jag köra eget där när isen försvunnit. Om jag inte kommer på ett sätt att klona mig innan vill säga…


En helg går rasande fort. Nu är vi på väg tillbaka till 08a land igen. Tur jag gillar att åka tåg.?

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa “hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte “bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta “som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2017

Just i dag är det åttonde året i rad som Löpningens dag firas. Jag blir så otroligt glad av att se alla inlägg och foto här och där på människor som firat på olika sätt och vis. Hurra för er och hurra för löpningen!

Själv är jag ju inte i springbart skick men i tanken har jag firat med er alla.? Hoppas detta var första och sista gången jag inte kunde vara med “på riktigt”…

Men det är ju så här (löpar)livet är. Upp och ner och kringelikrok. Det enda man kan göra är att acceptera, gilla läget och kämpa vidare. För (löpar)livet har ju också lärt mig att förr eller senare så vänder det.?

Nu har jag ju det ändå så bra att jag har naturen inpå knuten med mycket barmark och jag både kan och får gå. Många timmars traskande har det därför blivit och det har varit mysigt på sitt lilla vis. Dessutom helt utan både sårblödning och smärta!??


Längtar tills vi står där på verandan igen redo för swimrunträning.

Hundkonst och…

…kattkonst i Kärrtorp.?


Hur har du firat i dag?

Kram från Ingmarie.

Fler Paradis

En väldigt bra sak med 08a land är utbudet. Nästan oavsett vad du vill ha eller göra så finns det inom hyfsat avstånd. Nackdelen med det kan i och för sig vara att beslutsångesten frodas men man får helt enkelt lära sig att välja och göra en sak i taget. Man hinner liksom det man hinner.

Paradiset är en slags svensk variant av amerikanska Wholefoods. Jag älskar som du kanske vet det sistnämnda och även om Paradiset inte har riktigt lika  stort utbud så är det väldigt nära. De finns ännu så länge på tre ställen. City, Sickla och Södermalm. City besökte jag i november och i dag blev det Södermalm. Galet fint med ett gigantiskt utbud av hälsosamma produkter. Dessutom finns det tre olika mathak och här kan vi snacka beslutsångest. OMG! ?

Men jag tror faktiskt det är svårt att misslyckas  och både jag och min fina lunchdejt Karin var supernöjda med våra olika val.

Hade lätt kunnat käka här var och varannan dag men även om magen skulle bli glad så skulle plånboken bli ledsen för det är inte superbilligt. Men absolut värt varenda öre av de 115 kr det kostade. Inkl. kaffe.?


Fina grejer det där och jag rekommenderar minst ett besök om du är här. Både för att handla och käka.

Annars har det mest varit jobb denna måndag. Och ett litet löppass plus ett svettigt hot mojo-pass. Fina grejer det också!

Kram från Ingmarie

Olika slags hopp

Finns det liv finns det hopp heter det ju. Och inhopp. Ska snart förklara.?

Först rent hopp. Jag provade kuta lite i dag. 40 lugna minuter på grusvägarna utan smärta! Kanske diskbråcket äntligen börjar ge med sig. Hoppas



Enda som “känns” är en ny slags ömhet i ryggslutet. Men inget ont-ont. I morgon lär jag veta mer om det här var smart eller idiotiskt. Det var i alla fall kul så länge det varade. ? Liksom gymet. Älskar att vara där på helgerna för det är så mycket lugnare och massor av ledig plats. Ingen väntetid och ingen trängsel.


Roligast har nog ändå varit Swimrunpoddens 1-års event på Café &Co.  Massor av härliga människor att babbla med, intressanta utställare, totalt nörderi och en fantastisk goodiebag! Anneli och Jonas hade ordnat allt så fantastiskt bra och jag älskar dem (om möjligt) ännu mer. På riktigt! Vilka människor!

Peter från Trispot och Peter från Orca.

Bästa Fredrik och jag.

Löplabbet visade swimrunskor.

Mums från Greenmachine.

Grymt fina grejer från Weleda.

Intressant föreläsning av Ulf på “Lev frisk”.

Urtjusiga badkläder från Powerwoman.

Värdparet, och swimrunpoddens grundare, Jonas och Anneli.

 

Och nu kommer vi till det där med inhoppare. Swimrunproffset Nicolas lämnade sent återbud pga sjukdom och den första de kom att tänka på som ersätttare var tydligen… jag! ? Så med absolut noll förberedelse höll jag låda om allt från löpning till yoga. Skitskoj och en stor ära! Det mest otroliga är att inte  en enda somnade!


Kram från Ingmarie

Allt har ett slut

Det känns helt ofattbart att vår tid här är slut för denna gången men så är det. I kväll väntar resan tillbaka till Sverige igen. Det känns inte skoj någonstans men jag är samtidigt såklart oerhört tacksam för denna tiden. And I’ll be back! 

Började dagen med två riktigt härliga pass. 

 



Förhoppningsvis hjälper de mig att härda ut 27-timmars resan.?

Kram från Ingmarie

Tålamod

Tålamod är ett bra ord att både förstå och kunna. De allra flesta saker och händelser i livet kräver nämligen det. Vissa mer, vissa mindre. Har du det inte så ger du upp och det blir inget av någonting.

Jag tror vi alla har olika tålamod beroende på vad det gäller. Själv har jag t.ex noll tålamod när det gäller att lära mig sy eller korrekturläsa. Antagligen för jag tycker det är tråkigt. Däremot verkar jag ha oändligt tålamod med löpning för gudarna ska veta att jag har haft oräkneliga chanser och tillfällen att ge upp. Diskbråck är en perfekt “ursäkt” till att säga att det inte funkar att kuta mer. Men jag gnetar envist på. Helt säker på att även detta kommer bli bra. Some day…

Eftersom jag fått så många olika råd om hur jag bör göra är det inte helt lätt. Särskilt inte när smärtan varierar. Antagligen hade det varit allra bäst för läkningsprocessen om jag släppte löpningen helt ett tag. Och jag ska det men innan vi är tillbaka i Sverige kommer jag troligtvis fuska lite. Som i dag. Det är liksom inte helt enkelt att låta bli att testa när det är så här…




Kiropraktorn säger i alla fall att det går framåt och jag litar på honom. Han är ganska tuff men han vet vad han snackar om.


Så jag jobbar vidare på gymet. Typ varannan dag blir det. Sånt kräver stort tålamod av mig för helst vill jag ju bara vara ute och att kroppen ska funka utan enbenshopp och statiska coreövningar. Har fått många bra övningar som jag kör plus att jag ju har en himla massa i min egen övningsbank. Så tråkigt blir det egentligen aldrig.


Planen var att köra vattenlöpning i Busseltons fina havsvatten men plötsligt hade de sugande vågorna tagit över så det blev inte mycket med det. Men med solen på himlen, mat i magen och härligt sällskap av små och stora så går det ju ingen större nöd på någon. I alla fall inte mig.



Sol och värme – det är det jag behöver för att må riktigt bra. Ganska fascinerande egentligen hur lite som behövs för att åtminstone mitt tålamod ska växa. Fast det där med att lära mig sy struntar jag i. ? Finns andra som kan och gör det mycket bättre utan att tålamodsprövas. ?


Kram från Ingmarie

Gnomesville

Lika lite som man inte kan vara i Margaret river area utan att besöka en vingård, lika lite kan man ha varit i Bunbury utan att ha besökt Gnomesville. Det här är en liten pytteplats som man normalt sett skulle ha missat om man blinkade två gånger men som ändå är ett ställe folk åker omvägar för. Här finns nämligen tusen-tusen-tusentals Gnomer.Det började med att någon på 1990-talet satte några gnomer i vägkanten. Efter hand blev det fler och fler och fler och nu är det en hel by av Gnomer i alla möjliga former och situationer. Hela legenden kan du läsa här.


Vi åkte med Mattias, Janine, Ethan och Amahlie. Kidsen var perfekta guider så nu vet vi precis allt om guldgnomer, rödhattsgnomer, nakengnomen, smurfgnomerna, prinsessgnomen och allt däremellan.?






Vilken grej liksom! Jag kanske ska starta ett syskon-Gnomesville i Sverige för jag har faktiskt ett gäng Gnomer där.? 

Det är svettigt att gå på äventyr så på hemvägen stannade vi på prisbelönta Moody cow brewery och svalkade oss lite. Så himla skönt att kunna hänga ute trots att det börjar bli kväll!


Jag har joggat lite med. Jag har ju inga direkta “förbud” så jag får väl helt enkelt testa mig fram. Det gjorde inte ont i dag men var trögt som attan. Skönt att få svettas i alla fall.


Faktiskt roligare att promenera med Amber så då fattar du hur trögt det måste ha varit.?


Vattenlöpning i havet funkar dock och ligga raklång  i sanden är inga som helst problem. Det gäller att tänka på det som är bra! För det är mycket!?


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie